Personer som är speciellt omtänksamma och bryr sig om ens behov, köper hem ens favoritgodis osv ses ju ofta som kap... Men är det nån mer som kan relatera till att det kan bli för mycket? Jag vet inte hur jag ska tackla det riktigt med Sp. Jag tyckte det var jättehärligt och fint i början, skönt och mysigt att få bli lite omhändertagen då jag haft det ganska slitigt sen ett tag tillbaka. Men nu blir jag bara alltmer frustrerad. Känner mig som en tjurig unge när han undrar om jag inte fryser om händerna och vill låna ut sina vantar, eller vill skicka med mig en macka så jag inte blir hungrig på bussen. Blir stressad när han alltid sätter igång att duka undan och diska hemma hos mig innan jag hinner blinka. Blir osäker på vad han egentligen har för behov och viljor när han vänder allt till att handla om mig. Han blir aldrig hungrig, rastlös, trött eller sugen på nåt speciellt, utan väntar alltid in hur jag vill ha det. Och han säger sånt som att "Vad bra det kändes att vi gick till den restaurangen där du kunde bli så nöjd med maten", i stället för "Vad lyckat att vi gick till den restaurangen där det var så gott" (jag vet ju att han också tyckte det )Efter en kul kväll vi hade sa han att han var så nöjd att han kunde haka på mig på nåt han visste jag tyckte mycket om. I stället för att säga "Kul för mig att jag fick testa nåt nytt". Han ska liksom ge hela tiden. Och jag orkar inte vara likadan tillbaka, kanske delvis därför det stressar mig.
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna ta upp/visa hur jag känner kring det här heller. Det är ju ett i grunden positivt personlighetsdrag som känns konstigt att kritisera.
Men i övrigt kändes det ok nu när vi sågs. Blev att han stannade i tre dygn och det kändes allt mysigare ju längre tid vi hade ihop, ett fenomen jag märkt även andra gånger vi hängt lite längre, och som jag tänker borde vara nåt positivt.
Hoppas få till en träff snart.
