Dejtingtråden nr 28

[sorbifolia]

Jag tycker väl att även som kk så ska det finnas ömsesidig respekt. Inte att bara den ena dikterar villkor och bestämmer.
Att du har känslor för honom bidrar säkert till att du är så förlåtande men av det du skriver här så är det inte en sund relation.

Ah, jag vet. Jobbar på det med.

 

[Bison]

Ah, jag vet. Jobbar på det med.

Bra! Jag vill inte vara elak, vill att du ska vara rädd om dig.

 

[Red_Chili]

Men du tror inte att det kan påverkas lite av att läget är som det är nu med Corona? För ni bor väl också i Stockholm?
För mig gör det ju verkligen inte under för humöret eller hur man mår allmänt.

Möjligt. Det stämmer att vi bor i Sthlm. Jag påverkas egentligen inte på något plan alls av Coronaeländet. Tippar på att han gör det betydligt mer och det kanske blir lite dumt med allting då.

 

[Sasse]

Det här med tinder... Jag får upp massor som bor i Göteborg eller typ 300 km härifrån. Har satt en gräns på 60 km och bor i Malmö. Får jag upp alla som är på besök i Malmö just nu eller hur funkar det?

 

[durachiny]

Det här med tinder... Jag får upp massor som bor i Göteborg eller typ 300 km härifrån. Har satt en gräns på 60 km och bor i Malmö. Får jag upp alla som är på besök i Malmö just nu eller hur funkar det?

Det kan vara personer som är på besök eller har varit i malmö tidigare och svept på dig. Personer med tinder gold kan även ställa in "vart" man vill svepa.

 

[Sasse]

En annan tinderfråga, kan man avmatcha med folk? Hur? Jag råkade ge någon en superlike som inte alls är min typ

 

[Sharpless]

En annan tinderfråga, kan man avmatcha med folk? Hur? Jag råkade ge någon en superlike som inte alls är min typ

Du kan avmatcha, men först efter att du matchat

 

[Sasse]

Du kan avmatcha, men först efter att du matchat

Ja, vi matchade. Jag har hittat hur man gör.

 

[Tranan]

Pratat just med GK, kommer nog dröja innan vi kan ses!
om jag bara kunde slappna av lite och sluta oroa mig.

 

[ekra]

Möjligt. Det stämmer att vi bor i Sthlm. Jag påverkas egentligen inte på något plan alls av Coronaeländet. Tippar på att han gör det betydligt mer och det kanske blir lite dumt med allting då.

Om Coronaeländet kommer lite för nära blir man väldigt påverkad. Här i Norge känns det som vi ligger någon vecka före Sverige och att Sverige sakta men säkert följer efter. Kanske är klättraren i något sammanhang som gjort att han drabbats mer redan nu.

Jag kände att det gick bra första tiden när det pågick lite vid sidan av mitt liv. Men nu efter 3v med diverse inskränkningar i livet och väldigt stor påverkan på samhället i stort upptar det ohälsosamt mycket tankekraft hos både mig och mina vänner. Jag har vänner som mist jobbet och många är permitterade med oviss framtid. Norska kronan har rasat, massor av företag gått i konkurs och det är väldigt många som lider psykiskt av den sociala distansen. Vänners vänner har blivit svårt sjuka och folk oroar sig för både sin egen och andras hälsa. Och det påverkar humöret.

Klättraren kan ju ha nära och kära som antingen är i riskgrupper eller jobbar inom vården eller i branscher som påverkas väldigt hårt av detta.

Hoppas Sverige slipper de stora tilltag som Norge gjort och att det går bra ändå.
Men nu blev det lite sidospår.

 

[Migo]

Efter tio år med en man som var perfekt för mig, och den ultimata svärmorsdrömmen dessutom så dejtar jag nu den totala motsattsen.
Hela han är en vandrande reklampelare för ""dålig omdöme" och jag kan se såpass nyktert på det att jag ibland ifrågasätter mitt egna *s*
Men det finns passion! Det jag saknat. Och seriöst, jag är ändå inte ute efter volvo, villa,familj och Svenssondrömmen..

Och djävla Corona, vi har inte setts på 8 dagar och jag håller på att bli knäpp.

Ibland tror jag det är lite nyttigt att komma ur sin komfortzon Du vet ju vilka kval jag hade Skulle inte byta bort honom mot nått i världen ❤

 

[Tranan]

Ett underbart samtal med GK, kanske att det kan bli en riktig omstart.

 

[Elektronen]

Möjligt. Det stämmer att vi bor i Sthlm. Jag påverkas egentligen inte på något plan alls av Coronaeländet. Tippar på att han gör det betydligt mer och det kanske blir lite dumt med allting då.

Ja det kan ju vara väldigt individuellt, hur mycket man påverkas.
För mig triggade det igång min ångest jag inte känt av på flera år men det är väl inget jag skyltar med.

 

[sorbifolia]

@ekra jag känner samma, jag är annars en person med mkt stark/sund mental hälsa, men man kan inte undvika att påverkas av det här... Vaknade upp kl 5 i natt och grät pga en dröm jag haft..

Hur resonnerar du och Kapet ang att fortsätta träffas fysiskt nu framöver?

 

[Raderad medlem 19815]

Jag fick ett litet dilemma häromdagen som jag inte vet hur jag ska ställa mig till. Tjejen jag träffar var hemma hos mig för några dagar sedan. Allt var toppen. Superbra sex, och däremellan åt vi, pratade, skrattade, gosade som vanligt. VI pratade allmänt om relationer och då sa hon att så fort hon känner minsta lilla fjärilar i magen, pirr eller att hon börjar få känslor så drar hon direkt. Om hon är på en date som känns wow så hör hon inte av sig igen. Detta beror på att hon är rädd för att bli lämnad, rädd att få krav på sig osv. Jag vet att hon inte vill ha en relation just nu, inte med någon, men jag blev jätteledsen över att hon verkligen (indirekt) betonade att hon inte har minsta lilla fjäril för mig. Jag är inte kär, jag vill inte vara tillsammans, jag är inte rädd att bli lämnad eller bortvald, det är inte det det handlar om, men det gjorde mig ledsen att över att hon känner INGENTING, inget pirr, inga känslor. Vad är det hos mig som gör det så omöjligt att känna pirr liksom? Vad är det för fel på mig? Jag har varit jätteledsen sedan dess och pendlat mellan att säga att jag inte vill träffas mer pga vill inte vara i något där jag är oförmögen att ge upphov till en endaste lite fjäril och att bara begrava min ledsenhet långt inne i mig och låtsas som ingenting eftersom allt övrigt ju är jättebra.

Försök vara snälla mot mig pga är lite skör just nu.

 

[enough]

Jag fick ett litet dilemma häromdagen som jag inte vet hur jag ska ställa mig till. Tjejen jag träffar var hemma hos mig för några dagar sedan. Allt var toppen. Superbra sex, och däremellan åt vi, pratade, skrattade, gosade som vanligt. VI pratade allmänt om relationer och då sa hon att så fort hon känner minsta lilla fjärilar i magen, pirr eller att hon börjar få känslor så drar hon direkt. Om hon är på en date som känns wow så hör hon inte av sig igen. Detta beror på att hon är rädd för att bli lämnad, rädd att få krav på sig osv. Jag vet att hon inte vill ha en relation just nu, inte med någon, men jag blev jätteledsen över att hon verkligen (indirekt) betonade att hon inte har minsta lilla fjäril för mig. Jag är inte kär, jag vill inte vara tillsammans, jag är inte rädd att bli lämnad eller bortvald, det är inte det det handlar om, men det gjorde mig ledsen att över att hon känner INGENTING, inget pirr, inga känslor. Vad är det hos mig som gör det så omöjligt att känna pirr liksom? Vad är det för fel på mig? Jag har varit jätteledsen sedan dess och pendlat mellan att säga att jag inte vill träffas mer pga vill inte vara i något där jag är oförmögen att ge upphov till en endaste lite fjäril och att bara begrava min ledsenhet långt inne i mig och låtsas som ingenting eftersom allt övrigt ju är jättebra.

Försök vara snälla mot mig pga är lite skör just nu.

Okänsligt uttryckt... Jag hade nog också blivit lite ledsen. Förmodligen tycker hon du är jättehärlig (om hon nu vill fortsätta träffas) men det kan vara så att ni har olika definitioner och ord för vad som är pirr osv. Kanske är det den spirande ömsesidiga förälskelsen hon ser som pirr, och har du inte sänt ut nåt sånt har hon ju inte kunnat känna det. Och hon behöver inte ens vara medveten om det. Jag hade ju en distansflirt där jag kände när vi sågs att "vad gött, inga som helst känslor här, fast han är skitgo att hänga/ligga med när vi väl ses, så passande". När jag sen fattade att HAN hade känslor för mig så började det ändå pirra för mig med, fast jag trott det var så glasklart... Om hon vet att du inte är kär/vill ha relation kan hon ha sagt som hon gjorde som ett försvar för att övertyga både sig själv och dig om att hon inte har nåt som kan utvecklas till "känslor".

 

[tott]

Pratat just med GK, kommer nog dröja innan vi kan ses!
om jag bara kunde slappna av lite och sluta oroa mig.

Gör något aktivt för det då! Gör avslappningsövningar, gör självhjälp för oro. Finns på nätet bara du letar.
Det hjälper inte att beklaga sig, utan blir i det närmaste värre av sånt.

 

[the_connemara]

@Tranan Jag vill verkligen peppa dig att öva på att förhålla dig sunt till GK och er relation, oavsett hur den är och utvecklas. Såklart det alltid är osäkert o så i början och det stressar såklart människor olika mycket. Jag känner verkligen (!) igen den där stressen och hetsen jag tror du förmedlar i dina inlägg här och det är väl ännu mer därför jag vill peppa dig att jobba med det. Att försöka hitta en trygghet i sig själv så att man kan få känna alla de där positiva känslorna men inte totalt låta sin person svepas med så att man tappar fotfästet liksom.


På samma tema så går det sådär för min del Framåt för jag börjar bli lite tryggare i att detta inte bara poff försvinner men jag har fortfarande en del kvar att jobba på i att vi har olika behov av att höra av oss. Mest är det numera att jag kan bli orimligt glad över ett sms eller ett snabbt svar dock (jag tycker både negativ och positiva toppar är något jag behöver jobba med, jag vill ha lugn o ro ). Paniken över att inte få svar på länge har g mycket lagt sig faktiskt vilket är skönt. Men fan vad det krävs mycket självrannsakan alltså.

 

[Raderad medlem 19815]

Okänsligt uttryckt... Jag hade nog också blivit lite ledsen. Förmodligen tycker hon du är jättehärlig (om hon nu vill fortsätta träffas) men det kan vara så att ni har olika definitioner och ord för vad som är pirr osv. Kanske är det den spirande ömsesidiga förälskelsen hon ser som pirr, och har du inte sänt ut nåt sånt har hon ju inte kunnat känna det. Och hon behöver inte ens vara medveten om det. Jag hade ju en distansflirt där jag kände när vi sågs att "vad gött, inga som helst känslor här, fast han är skitgo att hänga/ligga med när vi väl ses, så passande". När jag sen fattade att HAN hade känslor för mig så började det ändå pirra för mig med, fast jag trott det var så glasklart... Om hon vet att du inte är kär/vill ha relation kan hon ha sagt som hon gjorde som ett försvar för att övertyga både sig själv och dig om att hon inte har nåt som kan utvecklas till "känslor".

Ja men jag är säker på att hon tycker att jag är härlig och att hon vill fortsätta träffas. Jag har sagt till henne att jag tycker att vi har det bra som vi har det, att jag inte vill ha något mer, och jag vet att hon inte vill ha något mer heller.

Jag känner mig bara förvirrad just nu. Stå upp för mig själv när något inte känns bra vilket skulle innebära ett avslut, eller försöka se det som är bra istället...?

Hur gick det med dig och din flirt då? Blev det något mer?

 

[Tranan]

@Tranan Jag vill verkligen peppa dig att öva på att förhålla dig sunt till GK och er relation, oavsett hur den är och utvecklas. Såklart det alltid är osäkert o så i början och det stressar såklart människor olika mycket. Jag känner verkligen (!) igen den där stressen och hetsen jag tror du förmedlar i dina inlägg här och det är väl ännu mer därför jag vill peppa dig att jobba med det. Att försöka hitta en trygghet i sig själv så att man kan få känna alla de där positiva känslorna men inte totalt låta sin person svepas med så att man tappar fotfästet liksom.


På samma tema så går det sådär för min del Framåt för jag börjar bli lite tryggare i att detta inte bara poff försvinner men jag har fortfarande en del kvar att jobba på i att vi har olika behov av att höra av oss. Mest är det numera att jag kan bli orimligt glad över ett sms eller ett snabbt svar dock (jag tycker både negativ och positiva toppar är något jag behöver jobba med, jag vill ha lugn o ro ). Paniken över att inte få svar på länge har g mycket lagt sig faktiskt vilket är skönt. Men fan vad det krävs mycket självrannsakan alltså.

Tack, det är felet jag oftast gör, låter mig svepas med i allt.

Gör något aktivt för det då! Gör avslappningsövningar, gör självhjälp för oro. Finns på nätet bara du letar.
Det hjälper inte att beklaga sig, utan blir i det närmaste värre av sånt.

försöker göra det. jobbet trycker på rejält det med.