Dejtingtråden nr 28

[Raderad medlem 94602]

P och jag fortsätter att snitta strax över timmen i telefon om dagen utöver sms och chatt
Vi har setts i lite över en månad och tillbringat alla helger utom en ihop samt några övernattningar i vardagen.
I morgon efter jobbet åker jag till P med resväskan packad. På Torsdag morgon drar vi till fjällen med hans jobb. Känns helt naturligt och ska bli supermysigt och kul.
Är så glad över att jag fick chansen att träffa den här stollen

 

[Red_Chili]

Nämnde för klättraren i förra veckan att det kändes som om han aldrig riktigt har tid att ses. Han har visserligen haft väldigt fullt upp, men det blev nog lite som att han trodde att jag inte ville ses så mycket eftersom jag inte var så "på" om det (backar alltid lite om jag vet att andra har fullt upp). Jäklar vilken skillnad det blev efter att jag bara nämnde det. Efter det så har vi haft mer kontakt igen och det märks att han åter igen försöker hitta tillfällen där vi kan ses. Med tidigare män har det inte blivit sådan skillnad ens när jag sett till att ha en lång, ordentlig diskussion om sådant. Det är lite intressant hur olika det kan vara.

 

[ekra]

Nämnde för klättraren i förra veckan att det kändes som om han aldrig riktigt har tid att ses. Han har visserligen haft väldigt fullt upp, men det blev nog lite som att han trodde att jag inte ville ses så mycket eftersom jag inte var så "på" om det (backar alltid lite om jag vet att andra har fullt upp). Jäklar vilken skillnad det blev efter att jag bara nämnde det. Efter det så har vi haft mer kontakt igen och det märks att han åter igen försöker hitta tillfällen där vi kan ses. Med tidigare män har det inte blivit sådan skillnad ens när jag sett till att ha en lång, ordentlig diskussion om sådant. Det är lite intressant hur olika det kan vara.

Så viktigt att prata och inte bara anta! Bra att bli påmind.

 

[Red_Chili]

Så viktigt att prata och inte bara anta! Bra att bli påmind.

Verkligen. Och vad jag framförallt uppskattar är att han märker vad jag säger även om jag, som nu, bara säger något lite snabbt i förbifarten. Det behöver aldrig bli någon stor grej i onödan då. Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att det kan vara så enkelt

 

[the_connemara]

Jag fick panik över att han skulle komma hem till mig. Mådde vidrigt dåligt dygnet innan och drömde mardrömmar. Tills min häst hade en toppendag precis innan killen skulle komma och räddade allt Hatar när min hjärna går bananas och fastän jag VET att allt är lugnt så kan den bara visa mig precis alla skräckscenarion och inte komma ihåg en enda bra sekund. Jag gnällde till @Bison och härdade ut, fortsatt enligt min plan att bryta alla tidigare destruktiva mönster.

Hade också gnällt till min kollega på dagen att jag inte visste vad jag gett mig in på och mådde dåligt över det. I morse utspelade sig följande konversation 06.05 på överlämningen:
Snäll kollega: Hur gick det igår? Gick han hem i tid?
Jag: Såklart! Jag har sovit 8 h
Snäll kollega: jaså......?.......vad bra.....?
Jag: SKÄMTAR! Han åkte hem för en halvtimme sedan och jag har sovit MAX 2 h
Alla tre kollegor i rummet: LOL
Snäll kollega: Så bra Då gick det ju bra

De känner mig för väl

Jag fattar fortfarande inte vad som händer. Har prickat av snart alla mina hatgrejer utan att bli stressad en enda gång. Detta är så skumt. Men bra.

 

[pepp]

En kompis hade med en amerikan till festen igår. Han skrev till mig på badoo nu och ville ta en kaffe...

Tog bort badoo.
Amerikanen skrev nu på messenger. Herregud...
Han var dock skitsnygg
Men jag har berättat allt för kompis!

 

[Elektronen]

Okej promenad på djurgården inbokad med danskillen på lördag . Har ju fram tills nu ställt lite halvt in mig på att det inte kommer bli något.
Jag kommer vara så nervös! Vilket jag i princip aldrig är vid dejter nu längre.

 

[pepp]

Många vill ju det, men med tiden har jag förstått att det inte nödvändigtvis är de relationerna som håller i längden utan att de mer ofta stoppar i tillfälliga förbindelser eftersom man ju blir störtförälskad i någon man egentligen inte känner alls. Jämfört med när känslorna fördjupas och kommer av att man lär känna någon på allvar. Och det hinner man ju inte på fyra gånger.

Kanske borde han få en rimlig chans?

Verkar ha löst sig naturligt, han har inte hört av sig, jag har inte hört av mig

 

[Migo]

Ugh, jag tänker gnälla lite. Nu är det 5 månader kvar innan vi kan påbörja processen att söka uppehållstillstånd för SO i Sverige. På grund av den tillfälligt striktare lagen som nu förlängdes har jag en skärpt försörjningsplikt - dvs min verksamhet som lantbrukare har för låg inkomst för att klara försörjningskravet. Jag måste alltså avveckla och skaffa mig ett jobb som anställd för att ha en chans att leva med min partner. Trots att jag utan problem har medlen för att försörja en person till (eftersom vi är självförsörjande på mat bla).

Dessutom får han bara vistas i Sverige 90 dagar på en 180-dagarsperiod, dvs antingen kan han komma hit och bo i 3 månader och sen återvända till USA som arbetslös/bostadslös i 3 månder eller så får vi vänta ytterligare upp till TVÅ ÅR på att MV ska fatta beslut.

Det känns så jävla tungt just nu. Förbannade byråkrati, förbannade rasister och xenofober som driver igenom lagar för att hålla folk borta!

 

[flyingchange]

Ugh, jag tänker gnälla lite. Nu är det 5 månader kvar innan vi kan påbörja processen att söka uppehållstillstånd för SO i Sverige. På grund av den tillfälligt striktare lagen som nu förlängdes har jag en skärpt försörjningsplikt - dvs min verksamhet som lantbrukare har för låg inkomst för att klara försörjningskravet. Jag måste alltså avveckla och skaffa mig ett jobb som anställd för att ha en chans att leva med min partner. Trots att jag utan problem har medlen för att försörja en person till (eftersom vi är självförsörjande på mat bla).

Dessutom får han bara vistas i Sverige 90 dagar på en 180-dagarsperiod, dvs antingen kan han komma hit och bo i 3 månader och sen återvända till USA som arbetslös/bostadslös i 3 månder eller så får vi vänta ytterligare upp till TVÅ ÅR på att MV ska fatta beslut.

Det känns så jävla tungt just nu. Förbannade byråkrati, förbannade rasister och xenofober som driver igenom lagar för att hålla folk borta!

Varför måste ni vänta 5 månader på att söka? Hur fungerar försörjningskravet? Gäller det även om han får ett jobb i Sverige? Blir det någon skillnad om ni gifter er?

Otroligt trist om reglerna är så rigida att det gäller kronor och ören, istället för att titta på de faktiska försörjningsmöjligheterna (dvs främst mat på bordet och tak över huvudet).

 

[Hippocampus]

Ugh, jag tänker gnälla lite. Nu är det 5 månader kvar innan vi kan påbörja processen att söka uppehållstillstånd för SO i Sverige. På grund av den tillfälligt striktare lagen som nu förlängdes har jag en skärpt försörjningsplikt - dvs min verksamhet som lantbrukare har för låg inkomst för att klara försörjningskravet. Jag måste alltså avveckla och skaffa mig ett jobb som anställd för att ha en chans att leva med min partner. Trots att jag utan problem har medlen för att försörja en person till (eftersom vi är självförsörjande på mat bla).

Dessutom får han bara vistas i Sverige 90 dagar på en 180-dagarsperiod, dvs antingen kan han komma hit och bo i 3 månader och sen återvända till USA som arbetslös/bostadslös i 3 månder eller så får vi vänta ytterligare upp till TVÅ ÅR på att MV ska fatta beslut.

Det känns så jävla tungt just nu. Förbannade byråkrati, förbannade rasister och xenofober som driver igenom lagar för att hålla folk borta!

Kan du flytta dit istället om det är lättare? Kan ni få jobb i andra länder och flytta dit?

 

[Casteloro]

Ugh, jag tänker gnälla lite. Nu är det 5 månader kvar innan vi kan påbörja processen att söka uppehållstillstånd för SO i Sverige. På grund av den tillfälligt striktare lagen som nu förlängdes har jag en skärpt försörjningsplikt - dvs min verksamhet som lantbrukare har för låg inkomst för att klara försörjningskravet. Jag måste alltså avveckla och skaffa mig ett jobb som anställd för att ha en chans att leva med min partner. Trots att jag utan problem har medlen för att försörja en person till (eftersom vi är självförsörjande på mat bla).

Dessutom får han bara vistas i Sverige 90 dagar på en 180-dagarsperiod, dvs antingen kan han komma hit och bo i 3 månader och sen återvända till USA som arbetslös/bostadslös i 3 månder eller så får vi vänta ytterligare upp till TVÅ ÅR på att MV ska fatta beslut.

Det känns så jävla tungt just nu. Förbannade byråkrati, förbannade rasister och xenofober som driver igenom lagar för att hålla folk borta!

Kan ni inte söka UT direkt och han får komma hit på turistvisum under tiden? Visserligen max 90 dagar på 180 men.. min systers man är här nu under de omständigheterna. En kompis fick UT på mindre än 12 månader och de säger ju att handläggningstiderna ska minska.

Finns det något jobb du kan utföra som anställd på sidan av din huvudsakliga sysselsättning? Värt att kolla upp.

Jag hörde av en norsk kompis att hon som nordisk (skandinavsk?) medborgare hade rätt att flytta hit sin kille (nu man), i princip direkt, om hon flyttade till Sverige (och samma tvärtom för dig). Vet inget mer om det ingående, men går det att flytta din verksamhet? Förstår iof att det är ett stort projekt.

 

[Cherarriduracell]

Alltså... Har blandade känslor som jag inte förstår mig på inför en person jag delar ett fritidsintresse med. Det är en av FÅ människor som jag faktiskt får energi av att umgås med och jag mår alltid bättre efter vi träffats oavsett hur shitty jag mådde innan. Känner mig rätt övertygad att han också tycker om att umgås med mig och det är som en påtaglig stämning av att något är outtalat när vi är ensamma någonstans.

Men. Jag drar mig för att bjuda in till att ses mer privat för jag vet inte vad jag vill. Å ena sidan känns det som min soulmate och har alltid gjort (vi har känt varandra länge) men å andra sidan så känner jag ju typ ingen lust/sexuell attraktion alls, är mer sugen på att typ hänga, äta pizza, snacka och vara nära. Eftersom vi har gemensamt intresse där vi ses ofta känns det typ svårt att utforska vad man känner osv "ifred"?

Snark. Har iaf pga detta lagt ner Tinder helt för tillfället, det känns inte som min grej. Vill ha personligheter och får bara bilder och intetsägande presentationer liksom.

 

[Migo]

Varför måste ni vänta 5 månader på att söka? Hur fungerar försörjningskravet? Gäller det även om han får ett jobb i Sverige? Blir det någon skillnad om ni gifter er?

Otroligt trist om reglerna är så rigida att det gäller kronor och ören, istället för att titta på de faktiska försörjningsmöjligheterna (dvs främst mat på bordet och tak över huvudet).

Kan du flytta dit istället om det är lättare? Kan ni få jobb i andra länder och flytta dit?

Kan ni inte söka UT direkt och han får komma hit på turistvisum under tiden? Visserligen max 90 dagar på 180 men.. min systers man är här nu under de omständigheterna. En kompis fick UT på mindre än 12 månader och de säger ju att handläggningstiderna ska minska.

Finns det något jobb du kan utföra som anställd på sidan av din huvudsakliga sysselsättning? Värt att kolla upp.

Jag hörde av en norsk kompis att hon som nordisk (skandinavsk?) medborgare hade rätt att flytta hit sin kille (nu man), i princip direkt, om hon flyttade till Sverige (och samma tvärtom för dig). Vet inget mer om det ingående, men går det att flytta din verksamhet? Förstår iof att det är ett stort projekt.

Jag driver lantbruk så det är svårt att flytta min verksamhet. Däremot ska jag försöka hitta deltidstjänst så jag inte behöver lägga ner helt.

Vi kan inte börja för än han får ett pass, vilket han inte kan få än på 5 månader.

Han behöver inte visum för 90 dagar här, men å andra sidan förlorar han då jobb och boende hemma, och han saknar socialt skyddsnät där. Det blir helt enkelt väldigt osäkert för honom att flytta fram och tillbaka.

 

[Tonto]

Jag driver lantbruk så det är svårt att flytta min verksamhet. Däremot ska jag försöka hitta deltidstjänst så jag inte behöver lägga ner helt.

Vi kan inte börja för än han får ett pass, vilket han inte kan få än på 5 månader.

Han behöver inte visum för 90 dagar här, men å andra sidan förlorar han då jobb och boende hemma, och han saknar socialt skyddsnät där. Det blir helt enkelt väldigt osäkert för honom att flytta fram och tillbaka.

Hur fungerar det om han har jobb här?

 

[Migo]

Hur fungerar det om han har jobb här?

Arbetsgivaren blir "sponsor" och står för ansökan om uppehållstillstånd, och det tidsbegränsas. Han har ingen kvalificerad utbildning, pratar inte svenska och CVt är inte så imponerande, så chansen att få tillsvidaretjänst på heltid inom de 90 dagar han har på sig här är väl inte lysande.

Allt blir extra krångligt iom att det inte är EU-land...

 

[lizan]

Arbetsgivaren blir "sponsor" och står för ansökan om uppehållstillstånd, och det tidsbegränsas. Han har ingen kvalificerad utbildning, pratar inte svenska och CVt är inte så imponerande, så chansen att få tillsvidaretjänst på heltid inom de 90 dagar han har på sig här är väl inte lysande.

Allt blir extra krångligt iom att det inte är EU-land...

avundas er inte. Min mamma har behövt gå igenom en jävla process (eller ja, flera processer) de senaste åren för att få tillbaka sitt permanenta ut här. Då är hon ändå och har varit gift med samme svensk sedan 78 och bott här helt i en herrans massa år och på deltid ett gäng år till. Men eftersom pappa jobbade sina sista år i hennes hemland och de folkbokförde sig där då de bor där ca en mån mer om året, ansågs hon inte längre ha en stark koppling till Sverige.

De tänkte till slut om på den punkten och det är ordning på torpet igen!

 

[the_connemara]

Alltså... Har blandade känslor som jag inte förstår mig på inför en person jag delar ett fritidsintresse med. Det är en av FÅ människor som jag faktiskt får energi av att umgås med och jag mår alltid bättre efter vi träffats oavsett hur shitty jag mådde innan. Känner mig rätt övertygad att han också tycker om att umgås med mig och det är som en påtaglig stämning av att något är outtalat när vi är ensamma någonstans.

Men. Jag drar mig för att bjuda in till att ses mer privat för jag vet inte vad jag vill. Å ena sidan känns det som min soulmate och har alltid gjort (vi har känt varandra länge) men å andra sidan så känner jag ju typ ingen lust/sexuell attraktion alls, är mer sugen på att typ hänga, äta pizza, snacka och vara nära. Eftersom vi har gemensamt intresse där vi ses ofta känns det typ svårt att utforska vad man känner osv "ifred"?

Snark. Har iaf pga detta lagt ner Tinder helt för tillfället, det känns inte som min grej. Vill ha personligheter och får bara bilder och intetsägande presentationer liksom.

Ni kan inte ses ensamma o känna efter lite då? Eller tror du att det kan bli konstigt på något vis?

Det är ju himla svårt att veta på förhand tänker jag. Eller det är det iaf för mig, jag måste testa.

 

[the_connemara]

Men så himla tråkigt @Migo ❤

 

[Migo]

Men så himla tråkigt @Migo ❤

Det känns tungt men vi kommer lösa det. Som tur är har jag en väldigt förstående familj som gör att jag kan åka flera gånger om året trots alla åtaganden med djur hemma.

Vi kommer att lösa det. Det blir ytterligare en historia om allt vi gick igenom för att få vara tillsammans.