Dejtingtråden del 37

[Yeah but]

Ah, memories. Ett snapshot av min nivå av kräsenhet. Minns inte var just den här personen bodde men det hände ett antal gånger med folk ifrån t.ex. Västerås, Nyköping, Uppsala, Gävle ... och norr om Stockholm. Södra förorterna forever, alltså.

 

[pepp]

Ah, memories. Ett snapshot av min nivå av kräsenhet. Minns inte var just den här personen bodde men det hände ett antal gånger med folk ifrån t.ex. Västerås, Nyköping, Uppsala, Gävle ... och norr om Stockholm. Södra förorterna forever, alltså.

Visa bifogad fil 132622

Du låter lite som jag

 

[Ramona]

B vill laga middag åt mig han är då jägare med frysen full av djur och jag är vegetarian. Får väl se vad han hittar på!

Det är ju sådana här grejer som är spännande. Hur tänker han? Vad respekterar han? etc. Kommer han försöka imponera eller kommer han köra något köttsubstitut? Du måste uppdatera oss.

 

[pepp]

Det är ju sådana här grejer som är spännande. Hur tänker han? Vad respekterar han? etc. Kommer han försöka imponera eller kommer han köra något köttsubstitut? Du måste uppdatera oss.

Lovar att återkomma!

 

[cewe]

Kan ni hålla tummarna att lördagsdejten är så gullig och trevlig IRL som han verkar vara i text. Han gillar hundar, bara det är ett plus i kanten.
Verkar ha humor också, det gillas också

 

[pepp]

Ehhh. B skrev en grej i slutet av ett meddelande. Måste ta upp det nästa gång vi ses för han kan fan inte mena allvar

 

[Yeah but]

Nästan-grannen och jag brukade chatta till och från hela dagarna. Sen försvann det, särskilt från hans sida, i samband med att vi började prata i telefon en lång stund varje dag (kväll). I onsdags blev han långsammare på att läsa det jag hade skrivit men då pratade vi på kvällen och allt kändes som vanligt. Sen segade han ännu mer igår, reagerade inte på det jag hade skickat och ringde aldrig efter jobbet.

För att göra allt bättre sammanfaller ovanstående med att jag har PMS. Ett utdrag av mina tankar: Det är klart att han har tappat intresset nu när jag har pausat HP så han har "vunnit", hans ex kanske har hört av sig och då har jag ingen chans, han kanske har kommit på att han inte har utrymme eller lust att träffa någon överhuvudtaget.

Min vanliga taktik hade varit att börja med att inte säga någonting eftersom mina crazytankar är mina problem. En stund senare skulle jag dra slutsatsen att jag behöver skydda min egen position genom att höra av mig till någon vars kontaktuppgifter jag har kvar från HP och försöka träffa dem i helgen. Eller så.

Nu tänkte jag att sådant har haft begränsad framgång tidigare, i alla fall om slutmålet inte är bibehållet ego utan en bra relation, och att det kanske kunde vara värt att testa att kommunicera.

Skrev på Messenger och frågade om det var något fel eller om han bara var upptagen. Han svarade jättesnabbt att han var upptagen, inklusive med vad. Jag nämnde skiftet från att chatta (lite hela tiden) till telefonsamtal (som inte hände igår) och att det sammanföll med PMS som gör att jag övertolkar allt. Han sa att han förstod att jag hade blivit orolig men inget har förändrats sen skrev vi lite mer om våra respektive dagar och sen ringde han. Nu känns allt jättebra igen.

Jag håller fortfarande på med min punktlista om panik, men det här hamnar jättetungt i motsatt vågskål.

 

[cewe]

Nästan-grannen och jag brukade chatta till och från hela dagarna. Sen försvann det, särskilt från hans sida, i samband med att vi började prata i telefon en lång stund varje dag (kväll). I onsdags blev han långsammare på att läsa det jag hade skrivit men då pratade vi på kvällen och allt kändes som vanligt. Sen segade han ännu mer igår, reagerade inte på det jag hade skickat och ringde aldrig efter jobbet.

För att göra allt bättre sammanfaller ovanstående med att jag har PMS. Ett utdrag av mina tankar: Det är klart att han har tappat intresset nu när jag har pausat HP så han har "vunnit", hans ex kanske har hört av sig och då har jag ingen chans, han kanske har kommit på att han inte har utrymme eller lust att träffa någon överhuvudtaget.

Min vanliga taktik hade varit att börja med att inte säga någonting eftersom mina crazytankar är mina problem. En stund senare skulle jag dra slutsatsen att jag behöver skydda min egen position genom att höra av mig till någon vars kontaktuppgifter jag har kvar från HP och försöka träffa dem i helgen. Eller så.

Nu tänkte jag att sådant har haft begränsad framgång tidigare, i alla fall om slutmålet inte är bibehållet ego utan en bra relation, och att det kanske kunde vara värt att testa att kommunicera.

Skrev på Messenger och frågade om det var något fel eller om han bara var upptagen. Han svarade jättesnabbt att han var upptagen, inklusive med vad. Jag nämnde skiftet från att chatta (lite hela tiden) till telefonsamtal (som inte hände igår) och att det sammanföll med PMS som gör att jag övertolkar allt. Han sa att han förstod att jag hade blivit orolig men inget har förändrats sen skrev vi lite mer om våra respektive dagar och sen ringde han. Nu känns allt jättebra igen.

Jag håller fortfarande på med min punktlista om panik, men det här hamnar jättetungt i motsatt vågskål.

Har precis lika dant, och klimakteriet göra att jag PMS var och varannan vecka.
Övertolkar, blir superarg och gråter om vartannat (mest Xet som råkar ut för det dock)

 

[cambodia]

Ehhh. B skrev en grej i slutet av ett meddelande. Måste ta upp det nästa gång vi ses för han kan fan inte mena allvar

Men hej cliffhanger

 

[pepp]

Men hej cliffhanger

VARSÅGOD

 

[Squie]

Nästan-grannen och jag brukade chatta till och från hela dagarna. Sen försvann det, särskilt från hans sida, i samband med att vi började prata i telefon en lång stund varje dag (kväll). I onsdags blev han långsammare på att läsa det jag hade skrivit men då pratade vi på kvällen och allt kändes som vanligt. Sen segade han ännu mer igår, reagerade inte på det jag hade skickat och ringde aldrig efter jobbet.

För att göra allt bättre sammanfaller ovanstående med att jag har PMS. Ett utdrag av mina tankar: Det är klart att han har tappat intresset nu när jag har pausat HP så han har "vunnit", hans ex kanske har hört av sig och då har jag ingen chans, han kanske har kommit på att han inte har utrymme eller lust att träffa någon överhuvudtaget.

Min vanliga taktik hade varit att börja med att inte säga någonting eftersom mina crazytankar är mina problem. En stund senare skulle jag dra slutsatsen att jag behöver skydda min egen position genom att höra av mig till någon vars kontaktuppgifter jag har kvar från HP och försöka träffa dem i helgen. Eller så.

Nu tänkte jag att sådant har haft begränsad framgång tidigare, i alla fall om slutmålet inte är bibehållet ego utan en bra relation, och att det kanske kunde vara värt att testa att kommunicera.

Skrev på Messenger och frågade om det var något fel eller om han bara var upptagen. Han svarade jättesnabbt att han var upptagen, inklusive med vad. Jag nämnde skiftet från att chatta (lite hela tiden) till telefonsamtal (som inte hände igår) och att det sammanföll med PMS som gör att jag övertolkar allt. Han sa att han förstod att jag hade blivit orolig men inget har förändrats sen skrev vi lite mer om våra respektive dagar och sen ringde han. Nu känns allt jättebra igen.

Jag håller fortfarande på med min punktlista om panik, men det här hamnar jättetungt i motsatt vågskål.

Visst är det konstigt! De agerar ju fel!…

VARSÅGOD

Jaaa… men????

 

[Dorinda]

Nästan-grannen och jag brukade chatta till och från hela dagarna. Sen försvann det, särskilt från hans sida, i samband med att vi började prata i telefon en lång stund varje dag (kväll). I onsdags blev han långsammare på att läsa det jag hade skrivit men då pratade vi på kvällen och allt kändes som vanligt. Sen segade han ännu mer igår, reagerade inte på det jag hade skickat och ringde aldrig efter jobbet.

För att göra allt bättre sammanfaller ovanstående med att jag har PMS. Ett utdrag av mina tankar: Det är klart att han har tappat intresset nu när jag har pausat HP så han har "vunnit", hans ex kanske har hört av sig och då har jag ingen chans, han kanske har kommit på att han inte har utrymme eller lust att träffa någon överhuvudtaget.

Min vanliga taktik hade varit att börja med att inte säga någonting eftersom mina crazytankar är mina problem. En stund senare skulle jag dra slutsatsen att jag behöver skydda min egen position genom att höra av mig till någon vars kontaktuppgifter jag har kvar från HP och försöka träffa dem i helgen. Eller så.

Nu tänkte jag att sådant har haft begränsad framgång tidigare, i alla fall om slutmålet inte är bibehållet ego utan en bra relation, och att det kanske kunde vara värt att testa att kommunicera.

Skrev på Messenger och frågade om det var något fel eller om han bara var upptagen. Han svarade jättesnabbt att han var upptagen, inklusive med vad. Jag nämnde skiftet från att chatta (lite hela tiden) till telefonsamtal (som inte hände igår) och att det sammanföll med PMS som gör att jag övertolkar allt. Han sa att han förstod att jag hade blivit orolig men inget har förändrats sen skrev vi lite mer om våra respektive dagar och sen ringde han. Nu känns allt jättebra igen.

Jag håller fortfarande på med min punktlista om panik, men det här hamnar jättetungt i motsatt vågskål.

Alltså det är så lätt att feltolka saker. Bra att du frågade!

 

[clusia]

Distanssnubben har råkat ut för en grej som direkt påverkar mig. Det påverkar mig mer än honom egentligen och han har hanterat det så jävla fint. Han mår skit över det rent ut sagt men har ändå funnits där för mig hela dagen. Om inte det här är kärlek då ger jag fan upp kärlek.

 

[Yeah but]

Helt beroende av tråden och vill veta hur det går för alla! Hur kan det vara helg och så här uppdateringsfritt?!

För att lämna ett väldigt begränsat eget bidrag så pratade nästan-grannen och jag i telefon i 2,5 h igår kväll efter hans jobb. Inte genomgående perfekta val av samtalsämnen givet att jag hade nära till att känna mig dissad (20 min om hans senaste ex) och mådde lite illa (den äckligaste maten man kan se folk försöka äta på Youtube) men det var en kombination av obetänksamhet och att min behovskommunikation är ett work in progress. Vi får öva tillsammans.

En liten grej till förresten.

Har precis lika dant, och klimakteriet göra att jag PMS var och varannan vecka.
Övertolkar, blir superarg och gråter om vartannat (mest Xet som råkar ut för det dock)

Min PMS är superintrovert, precis som resten av mig. Igår var ett extremfall och jag hade eventuellt kunnat gråta i duschen men lät bli. När jag övertolkar och drar förhastade slutsatser så blir jag mest iskall (eller rasande) inombords. Det brukar vara svårt ens för folk som känner mig att se någon skillnad. Däremot får jag en massa idéer på mer eller mindre extrema åtgärder jag kan ta för att förändra situationen som jag (miss-)uppfattar att jag befinner mig i. Exempelvis rage-sökte jag mitt nuvarande jobb under en väldigt arg lunchpromenad. Fast med stenansikte.

 

[Kakis]

Jag dejtar ju inte längre men tänkte uppdatera lite ändå. F skrev idag att han om det kändes bra med barnen ikväll skulle berätta för dem att han träffat mig Vi får se hur det går, han skrev han var lite nervös inför deras reaktioner.

 

[parellikusken]

Jag ska på dejt imorgon!
Vi smsade en massa igår och hon verkar vara lite rolig, så det går nog bra.

 

[inverterad]

Jag dejtar ju inte längre men tänkte uppdatera lite ändå. F skrev idag att han om det kändes bra med barnen ikväll skulle berätta för dem att han träffat mig Vi får se hur det går, han skrev han var lite nervös inför deras reaktioner.

Hoppas allt går bra har ni alltså inte träffat barnen inblandade i det hela? Hur länge har ni träffats seriöst? Frågar bara för att jag går med funderingar om när det vore lämpligt för mig och ingenjören...

 

[Kakis]

Hoppas allt går bra har ni alltså inte träffat barnen inblandade i det hela? Hur länge har ni träffats seriöst? Frågar bara för att jag går med funderingar om när det vore lämpligt för mig och ingenjören...

Tack, jag är också nervös även om jag är 10 mil därifrån

Vi har setts varannan vecka och ibland ,men inte så ofta, fått till en lunch eller så på barnveckorna, men har hörts varje dag. Men barnen har inte vetat om att vi setts då de varit ganska påverkade av separationen även om den var för 2,5år sedan. Den ena har väldigt svårt för förändringar. De har bland annat uttryckt att det skulle vara synd om deras mamma (fast anledningen till att de separerade var att hon var otrogen jag vet dock inte hur medvetna barnen är om det) om han skulle träffat någon ny. Men han har pratat generellt med dem om att det kanske kan hända och de verkar ha mjuknat sen det togs upp första gången.

Jag har själv skilda föräldrar så för mig är det viktigt att barnen får det så bra som möjligt, men jag har inga barn själv så det är inga barn som behöver komma överens. Men för mig är det såklart en stor förändring att umgås med barnen också. Men vi kommer ta det långsamt där också så vi alla får lära känna varandra.

Vi hade första dejten i slutet av april och har varit exklusiva sen i juni och efter att vi haft en semestervecka i juli tillsammans var vi väldigt säkra på att det är seriöst

 

[clusia]

Hoppas allt går bra har ni alltså inte träffat barnen inblandade i det hela? Hur länge har ni träffats seriöst? Frågar bara för att jag går med funderingar om när det vore lämpligt för mig och ingenjören...

Vi går också i dom funderingarna. Distanssnubbens dotter vet om mig och min dotter vet om honom. Min dotter har uttryckt att hon vill träffa honom och vi har pratat löst om en resa tillsammans. Men eftersom vid bor 25mil ifrån varandra och ingen är flyttbar på lång tid så finns det inga ambitioner om att bilda någon form av bonusfamilj utan det skulle enbart vara kravlöst häng.

 

[inverterad]

Tack, jag är också nervös även om jag är 10 mil därifrån

Vi har setts varannan vecka och ibland ,men inte så ofta, fått till en lunch eller så på barnveckorna, men har hörts varje dag. Men barnen har inte vetat om att vi setts då de varit ganska påverkade av separationen även om den var för 2,5år sedan. Den ena har väldigt svårt för förändringar. De har bland annat uttryckt att det skulle vara synd om deras mamma (fast anledningen till att de separerade var att hon var otrogen jag vet dock inte hur medvetna barnen är om det) om han skulle träffat någon ny. Men han har pratat generellt med dem om att det kanske kan hända och de verkar ha mjuknat sen det togs upp första gången.

Jag har själv skilda föräldrar så för mig är det viktigt att barnen får det så bra som möjligt, men jag har inga barn själv så det är inga barn som behöver komma överens. Men för mig är det såklart en stor förändring att umgås med barnen också. Men vi kommer ta det långsamt där också så vi alla får lära känna varandra.

Vi hade första dejten i slutet av april och har varit exklusiva sen i juni och efter att vi haft en semestervecka i juli tillsammans var vi väldigt säkra på att det är seriöst

Låter som att ni verkligen tar det i barnens takt med respekt för deras behov.