Dejtingtråden del 19

[pepp]

Tänkte på ordvalet "förstörd" - kanske egentligen är mera mot "avtrubbad" som varit en kanhända riktigare uttryck av vad som menades. (Givet vis var jag inte där, men kan tänka mig hur dumt det kan bli om man är ledsen och besviken.)

Det är hårt att ge upp relationer - man har ju ändå försökt att satsa vad som går i det. Bara hoppas ni kan få en rimlig normal kontakt utan bitterhet så smånigom.

Så kan det absolut ha menats är nog mer så jag faktiskt känner mig också. Förstörd för resten av mitt liv är jag nog inte tack och lov

Vi kommer nog tyvärr inte ha någon kontakt alls. Han har tagit allt avstånd som går att ta. Sen får man väl se i framtiden

 

[enough]

Åh, vet inte vad som är vad just nu...
Jättebra häng med F igår kväll. Vi pratar så bra om sex och även medan vi har sex, det är så skönt. Skön kvällspromenad också och mysigt filmtittande. Innan jag somnade igår kväll tänkte jag lite från andra hållet, om vi fortsätter ses så här, skulle jag kunna låta bli att bli kär i honom? Och kom fram till att förmodligen inte. Det skulle tvunget hända på sikt.
Så idag var allt lite segare. Började mysigt, sen blev sexet sådär, han slaknade och det blev mensblodbad. Vi käkade frukost och blev sen sådär rastlösa och veliga och visste inte hur länge vi själva och den andra ville umgås, och hur vi skulle lägga upp dagen. Så småningom drog han, och helt feltajmat strax innan bussen kom frågade jag honom hur det kändes hittills. Han svarade bra, och började rätt snabbt prata om annat typ. Det var inte läge helt enkelt.

Trots att jag inte ens vet om jag själv är speciellt intresserad är jag livrädd för att bli dissad inser jag nu. Och jag tror att jag behöver nåt slags bekräftelse för att våga känna nåt mer. Vi bekräftar varann mycket, men bara i sexet, säger "jag tycker så mycket om att ha sex med dig" men inte "jag tycker om att vara med dig" eller "jag gillar dig". Och det är väl det som gör att det känns mest som en kk-grej.
Statistiken jag upptäckte kring den där sjunde dejten spökar nu också (alla tidigare tinderkillar (4 stycken) jag träffat mer än en gång har det blivit 6-7dejter med och sen avslut ). Vi är nu inne på dejt 6, hade väl varit snyggt att fortsätta traditionen då, och helst dissa honom innan han dissar mig? Så dumma tankar, jag vet. Men det känns lite jobbigt nu, är inte lika lugn och cool med honom som jag varit innan.

 

[Singoalla]

Fortsätter att dejta men min mentala hälsa är svajigare än på länge, vilket oroar mig. Pratade med MM om det igår kväll och lite idag över en fantastisk räksallad i solen. Även om jag ser ett samband mellan ohälsan och vår relation så vet jag inte om jag borde agera på det eller bara vänta ut det. Hur som helst så sa han idag att han aldrig har pratat med någon så mycket som han gör med mig, och att han tycker att det är väldigt intressant och att jag har mycket kloka tankar. Apropå det där med att han varit en riktig mussla i början. Det kändes kul att höra i alla fall. Själv känner jag mig ofta som ett vrak när vi pratar, tankarna avbryter varandra och orden som kommer ur mig är både nattsvarta och osammanhängande. Ibland är jag orolig för att jag är på väg in i depression igen. Men att han ser mig som klok och vettig hjälper onekligen mycket. Kanske är jag inte det vrak jag tror att jag är, utan bara en stark-skör person med trauma som försöker få det här att fungera. Något som är säkert i alla fall är att det inte verkar som att han tycker det minsta illa om det alls.

 

[prallan]

Åh, vet inte vad som är vad just nu...
Jättebra häng med F igår kväll. Vi pratar så bra om sex och även medan vi har sex, det är så skönt. Skön kvällspromenad också och mysigt filmtittande. Innan jag somnade igår kväll tänkte jag lite från andra hållet, om vi fortsätter ses så här, skulle jag kunna låta bli att bli kär i honom? Och kom fram till att förmodligen inte. Det skulle tvunget hända på sikt.
Så idag var allt lite segare. Började mysigt, sen blev sexet sådär, han slaknade och det blev mensblodbad. Vi käkade frukost och blev sen sådär rastlösa och veliga och visste inte hur länge vi själva och den andra ville umgås, och hur vi skulle lägga upp dagen. Så småningom drog han, och helt feltajmat strax innan bussen kom frågade jag honom hur det kändes hittills. Han svarade bra, och började rätt snabbt prata om annat typ. Det var inte läge helt enkelt.

Trots att jag inte ens vet om jag själv är speciellt intresserad är jag livrädd för att bli dissad inser jag nu. Och jag tror att jag behöver nåt slags bekräftelse för att våga känna nåt mer. Vi bekräftar varann mycket, men bara i sexet, säger "jag tycker så mycket om att ha sex med dig" men inte "jag tycker om att vara med dig" eller "jag gillar dig". Och det är väl det som gör att det känns mest som en kk-grej.
Statistiken jag upptäckte kring den där sjunde dejten spökar nu också (alla tidigare tinderkillar (4 stycken) jag träffat mer än en gång har det blivit 6-7dejter med och sen avslut ). Vi är nu inne på dejt 6, hade väl varit snyggt att fortsätta traditionen då, och helst dissa honom innan han dissar mig? Så dumma tankar, jag vet. Men det känns lite jobbigt nu, är inte lika lugn och cool med honom som jag varit innan.

Jobbigt läge!

 

[Ceta]

Träffade D en stund förut idag, i samband med det han hjälper mig med Var skönt att träffa honom, då jag varit lite obekväm i just den situationen förra gången. Kändes mycket bättre idag, trots generell stress både på jobbet och privat Härligt att hinna ses också då det nu dröjer minst en vecka tills vi ses nästa gång!

 

[TheRedLightning]

Så kan det absolut ha menats är nog mer så jag faktiskt känner mig också. Förstörd för resten av mitt liv är jag nog inte tack och lov

Vi kommer nog tyvärr inte ha någon kontakt alls. Han har tagit allt avstånd som går att ta. Sen får man väl se i framtiden

Du kommer igen, låt det ta tid och samla ihop dig om det behövs. Det finns fler där ute, som väntar på att bli upptäckte.

Från en som skulle behöva följa sina egna råd ibland.

 

[pepp]

Du kommer igen, låt det ta tid och samla ihop dig om det behövs. Det finns fler där ute, som väntar på att bli upptäckte.

Från en som skulle behöva följa sina egna råd ibland.

Gulle just idag känns det riktigt jobbigt.
Men du har ju så rätt.

 

[TheRedLightning]

Gulle just idag känns det riktigt jobbigt.
Men du har ju så rätt.

Ingen orsak, har själv suttit i den där båten, kanske ej exakt likadant som din situation men något liknande.
Om jag ej minns fel (rätta mig om jag har fel), så har jag för mig du är någonstans runt min ålder, fortfarande ung. Det är många år kvar.
Om det är till någon tröst, hittade min farfar sin kärlek igen och han är ändå 80+.
Tänker lite om han kan hitta någon på äldre dar, ska väl jag som är 30+ hinna hitta någon också (även andra för den delen också).

Vill inte sluta hoppas i alla fall, för då känns det nog rätt hopplöst.

 

[Sharpless]

"Det kallas tvivel, det där som stör ..."

Ibland känns det som att man är ett hopplöst fall, men så illa är det nog kanske inte

 

[pepp]

"Det kallas tvivel, det där som stör ..."

Ibland känns det som att man är ett hopplöst fall, men så illa är det nog kanske inte

Winnerbäck

 

[Singoalla]

"Det kallas tvivel, det där som stör ..."

Ibland känns det som att man är ett hopplöst fall, men så illa är det nog kanske inte

Åh här står livet i farstun så nära inpå..

 

[ptr]

Vi kommer nog tyvärr inte ha någon kontakt alls. Han har tagit allt avstånd som går att ta. Sen får man väl se i framtiden

Låt han slicka sina sår ifred - det tar en tid men sen kanske han kommer igen så småningom och ni kan hitta en rimlig nivå på kontakt. Har i liknande situation med tagit bort och blockerat hejvilt lika mycket för jag inte orkat se kontaktmöjligheten som att det är för att jag inte vill frestas att höra av mig till någon som kanske inte vill ha den kontakten.

 

[Niyama]

Hade jättelångt telefonsamtal igår med en jag haft kontakt med länge men aldrig träffat. Han verkar fin. Och han vill träffas. Det vill jag också egentligen, men tvivlar på att sex kommer funka nu, jag mår för dåligt. Han vet det och är helt okej med det. Verkligen övertygande och ingenting tyder på att han skulle tjata på mig om sex, sura för att jag inte vill etc. Tvärtom, han ger bra och vettiga svar på allt. Ett par gånger har jag sagt till när nåt han skrivit inte känts ok (fast inget som han kunnat veta att jag inte tycker är ok), han backar och ber om ursäkt. Inget surande, inget gnäll om att jag är tråkig och att han bara skojar som den där förra jag berättade om här.

Men jag kan inte tro på det för att femtioelva snubbar innan honom också låtit så himla förstående och sen blir det ändå tjat och surande.

 

[sorbifolia]

Hade jättelångt telefonsamtal igår med en jag haft kontakt med länge men aldrig träffat. Han verkar fin. Och han vill träffas. Det vill jag också egentligen, men tvivlar på att sex kommer funka nu, jag mår för dåligt. Han vet det och är helt okej med det. Verkligen övertygande och ingenting tyder på att han skulle tjata på mig om sex, sura för att jag inte vill etc. Tvärtom, han ger bra och vettiga svar på allt. Ett par gånger har jag sagt till när nåt han skrivit inte känts ok (fast inget som han kunnat veta att jag inte tycker är ok), han backar och ber om ursäkt. Inget surande, inget gnäll om att jag är tråkig och att han bara skojar som den där förra jag berättade om här.

Men jag kan inte tro på det för att femtioelva snubbar innan honom också låtit så himla förstående och sen blir det ändå tjat och surande.

Han kanske är den där 1 på 100 eller 1000 som faktiskt ÄR en bra kille? Nån gång måste man ju träffa på dom med....

 

[athena_arabians]

Åh här står livet i farstun så nära inpå..

 

[Niyama]

Han kanske är den där 1 på 100 eller 1000 som faktiskt ÄR en bra kille? Nån gång måste man ju träffa på dom med....

Ja, jag vet! Vill ju ge honom en chans egentligen, men är i alldeles för dåligt skick för att orka med en idiot till. Har förvarnat honom hur mycket som helst, att när jag är som sämst klarar jag inte av nån kroppskontakt alls, att sex är helt uteslutet då. Och han verkar bara tycka att ok, vi ser hur det blir. Alltså förringar det inte, men verkar heller inte tycka att det är nåt avskräckande.

 

[Ceta]

Ja, jag vet! Vill ju ge honom en chans egentligen, men är i alldeles för dåligt skick för att orka med en idiot till. Har förvarnat honom hur mycket som helst, att när jag är som sämst klarar jag inte av nån kroppskontakt alls, att sex är helt uteslutet då. Och han verkar bara tycka att ok, vi ser hur det blir. Alltså förringar det inte, men verkar heller inte tycka att det är nåt avskräckande.

Jag tycker att det låter som att du hellre väntat med att ses tills du mår bättre, och det tycker jag inte låter som en dum ide Finns han kvar då så är det ju bara att ses då, och annars hittar du någon annan.
Tänker att då du inte vill ha någon kroppskontakt alls så kanske det är svårt att vara öppen för känslor och så också? Bara spånar från hur jag funkar nu, vill du träffa honom du så ska du klart göra det.

 

[Milosari]

Åh, vet inte vad som är vad just nu...
Jättebra häng med F igår kväll. Vi pratar så bra om sex och även medan vi har sex, det är så skönt. Skön kvällspromenad också och mysigt filmtittande. Innan jag somnade igår kväll tänkte jag lite från andra hållet, om vi fortsätter ses så här, skulle jag kunna låta bli att bli kär i honom? Och kom fram till att förmodligen inte. Det skulle tvunget hända på sikt.
Så idag var allt lite segare. Började mysigt, sen blev sexet sådär, han slaknade och det blev mensblodbad. Vi käkade frukost och blev sen sådär rastlösa och veliga och visste inte hur länge vi själva och den andra ville umgås, och hur vi skulle lägga upp dagen. Så småningom drog han, och helt feltajmat strax innan bussen kom frågade jag honom hur det kändes hittills. Han svarade bra, och började rätt snabbt prata om annat typ. Det var inte läge helt enkelt.

Trots att jag inte ens vet om jag själv är speciellt intresserad är jag livrädd för att bli dissad inser jag nu. Och jag tror att jag behöver nåt slags bekräftelse för att våga känna nåt mer. Vi bekräftar varann mycket, men bara i sexet, säger "jag tycker så mycket om att ha sex med dig" men inte "jag tycker om att vara med dig" eller "jag gillar dig". Och det är väl det som gör att det känns mest som en kk-grej.
Statistiken jag upptäckte kring den där sjunde dejten spökar nu också (alla tidigare tinderkillar (4 stycken) jag träffat mer än en gång har det blivit 6-7dejter med och sen avslut ). Vi är nu inne på dejt 6, hade väl varit snyggt att fortsätta traditionen då, och helst dissa honom innan han dissar mig? Så dumma tankar, jag vet. Men det känns lite jobbigt nu, är inte lika lugn och cool med honom som jag varit innan.

6 dejter är inte så många ändå. Är det verkligen så viktigt att redan nu sätta en stämpel på vilken sorts relation ni har och vad ni vill ha? Chilla lite. Känns det bra så låt det vara så ett tag till. Bara njut av känslan. Slak kuk och mens gör ingen glad, men det slipper ni förhoppningsvis nästa gång.

 

[pepp]

6 dejter är inte så många ändå. Är det verkligen så viktigt att redan nu sätta en stämpel på vilken sorts relation ni har och vad ni vill ha? Chilla lite. Känns det bra så låt det vara så ett tag till. Bara njut av känslan. Slak kuk och mens gör ingen glad, men det slipper ni förhoppningsvis nästa gång.

Håller med, jag och E satte ju inte ens nån stämpel efter ett halvår..

 

[durachiny]

Håller med, jag och E satte ju inte ens nån stämpel efter ett halvår..

I ditt fall så handlade det väl mer om att du inte ville ta den diskussionen och definitionen mer än att det egentligen inte skulle ha behövts? Inte för att vara den men du visste väl ändå om väldigt länge att han ville mer än bara KK?