Dejtingtråden 31

[Tranan]

Hans personlighet är väldigt mycke att göra efterforskningar, viktig inom hans yrkesval så stor fördel för hans yrke.

Om han håller på och efterforskar dig privat och kartlägger dig så blir jag ärligt talat mycket orolig för dig.

 

[MidnightSoul]

Om han håller på och efterforskar dig privat och kartlägger dig så blir jag ärligt talat mycket orolig för dig.

Kartlägger mig privat tror jag inte han gör. Han bor inte häromkring och har inte tillgång till svenska sidor. Jag har typ fortfarande något av en reaktions attack svårt att förklara.

 

[Ceta]

Fast det är ju stor skillnad på att göra sånt som en del av sin yrkesroll och att göra det privat på det viset han gjort i det här fallet. Jag håller med föregående, det låter faktiskt riktigt obehagligt att notera någons vanor på det viset. Speciellt i sammanhanget att han uttalat ett intresse, själv hade jag lagt benen på ryggen om det kom från en som så gärna vill tala om för mig hur jag är si och så dagar.

Håller fullkomligt med, känns väldigt mycket som någon som på ett rätt ofriskt sätt försöker visa sig romantisk. Hade nog blockat om det varit möjligt utan att skapa andra problem.

 

[Nahar]

Och det där blir ju en bra fortsättning på mitt inlägg ovanför tänker jag. Upplever du ofta att det blir någon "stress" i att känna mera och tydligare kunna definiera en relation och att det ökar på känslan av "oärlighet" när du inte känner lika mycket lika snabbt?

Ja och nej. Jag är en sådan människa som inte har något emot att prata ärligt om saker och ting, så det brukar ofta bli att jag blir anklagad för att vara, eller åtminstone att den andra parten insinuerar att jag är, oärlig. Att jag har vilselett dem eller att jag inte vill erkänna vad jag "egentligen" känner. Inte avhjälpt alls av att jag inte har något intresse av att följa normer kring hur en kärleksrelation skall se ut, så även om jag skulle älska någon är det inte säkert att jag visar det på det av samhället (och den andra parten) föreskrivna sättet. Nu har jag väl blivit bättre på att i ett tidigt skede kommunicera vad personen jag träffar kan förvänta sig av mig, men när jag var yngre var det svårare och ledde ofta till konflikt; jag var alltid för långt bort, eller för nära, aldrig 'lagom'.

Men jo, så fort det blir krav på att jag ska känna på ett visst vis eller snarare visa de känslorna på ett visst sätt så drar jag mig undan nu. Jag misstänker att jag helt enkelt inte är en sådan person som fungerar som 'dejtare', eftersom känslorna och relationen måste få växa mer naturligt för mig. Jag kan inte få djupa känslor för någon jag inte känner väl, så pirr i magen och sexuell lust kommer inte förrän då. Och mååååånga tjejer tänker direkt att det är något fel på dem om jag inte vill ligga direkt (oavsett om de vill eller inte). Killar bara dumpar mig då, för det mesta. Ickebinära har jag aldrig haft några större problem med. (Och jag generaliserar grovt, långt ifrån alla tjejer och killar reagerar så, men de som dumpat mig i tidigt stadie efter att först ha varit intresserade brukar reagera så.)

 

[monster1]

Wow! det verkar som han har fört anteckningar!

Nja sånt där hade jag lätt noterat med. Om man är en sådan som lätt ser mönster så är det ju inget man behöver anteckna ned direkt, det är mest bara en notering man gör.

 

[Cherarriduracell]

Nja sånt där hade jag lätt noterat med. Om man är en sådan som lätt ser mönster så är det ju inget man behöver anteckna ned direkt, det är mest bara en notering man gör.

Men berättar du det i punktform, vilka mönster du ser hos en person?

 

[monster1]

Men berättar du det i punktform, vilka mönster du ser hos en person?

Det vet jag inte, kanske om jag vill skoja med dom lite. Skulle kunna göra en powerpoint eller ett cirkeldiagram för att förtydliga .

 

[Migo]

Ja och nej. Jag är en sådan människa som inte har något emot att prata ärligt om saker och ting, så det brukar ofta bli att jag blir anklagad för att vara, eller åtminstone att den andra parten insinuerar att jag är, oärlig. Att jag har vilselett dem eller att jag inte vill erkänna vad jag "egentligen" känner. Inte avhjälpt alls av att jag inte har något intresse av att följa normer kring hur en kärleksrelation skall se ut, så även om jag skulle älska någon är det inte säkert att jag visar det på det av samhället (och den andra parten) föreskrivna sättet. Nu har jag väl blivit bättre på att i ett tidigt skede kommunicera vad personen jag träffar kan förvänta sig av mig, men när jag var yngre var det svårare och ledde ofta till konflikt; jag var alltid för långt bort, eller för nära, aldrig 'lagom'.

Men jo, så fort det blir krav på att jag ska känna på ett visst vis eller snarare visa de känslorna på ett visst sätt så drar jag mig undan nu. Jag misstänker att jag helt enkelt inte är en sådan person som fungerar som 'dejtare', eftersom känslorna och relationen måste få växa mer naturligt för mig. Jag kan inte få djupa känslor för någon jag inte känner väl, så pirr i magen och sexuell lust kommer inte förrän då. Och mååååånga tjejer tänker direkt att det är något fel på dem om jag inte vill ligga direkt (oavsett om de vill eller inte). Killar bara dumpar mig då, för det mesta. Ickebinära har jag aldrig haft några större problem med. (Och jag generaliserar grovt, långt ifrån alla tjejer och killar reagerar så, men de som dumpat mig i tidigt stadie efter att först ha varit intresserade brukar reagera så.)

Det var en jätteskön insikt för mig när jag accepterade att jag är demi. Det är inte fel på en bara för att det tar tid att bygga upp intresse och attraktion!

 

[Nahar]

Det var en jätteskön insikt för mig när jag accepterade att jag är demi. Det är inte fel på en bara för att det tar tid att bygga upp intresse och attraktion!

Absolut inte fel på en, men det gör ju inte saken lättare vad gäller dejting tyvärr

 

[Raderad medlem 120709]

Jag misstänker att jag helt enkelt inte är en sådan person som fungerar som 'dejtare', eftersom känslorna och relationen måste få växa mer naturligt för mig. Jag kan inte få djupa känslor för någon jag inte känner väl, så pirr i magen och sexuell lust kommer inte förrän då.

Word på allt detta, minus sexuell lust då för det händer bara inte oavsett hur starka känslor jag har i övrigt. Logiskt sett bör jag väl dejta andra asexuella men det är ju det där med att det snabbt uppstår såna förväntningar, och därmed press, som gör att jag kör fast. Blir jag någonsin kär så är det i någon jag redan har varit god vän med ett bra tag, och det upplägget är väldigt inkompatibelt med hur dejting i stort ser ut. Man ska liksom veta inom ett par träffar om man tror att det ska gå nånvart eller inte.

 

[_Taggis_]

Men berättar du det i punktform, vilka mönster du ser hos en person?

Jag är en sån som noterar detaljer väldigt lätt, ser mönster i beteenden och levnadsvanor. Men herregud, jag säger det verkligen inte till folk Just för att de inte ska känna sig förföljda, och för all del även för att jag ska slippa känna mig som ett freak.
Det har ofta hänt att jag fått ljuga om att jag kommer ihåg saker om folk jag knappt känner för att inte verka konstig. Jag har verkligen ett sjukt minne för detaljer.

 

[the_connemara]

Jag är en sån som noterar detaljer väldigt lätt, ser mönster i beteenden och levnadsvanor. Men herregud, jag säger det verkligen inte till folk Just för att de inte ska känna sig förföljda, och för all del även för att jag ska slippa känna mig som ett freak.
Det har ofta hänt att jag fått ljuga om att jag kommer ihåg saker om folk jag knappt känner för att inte verka konstig. Jag har verkligen ett sjukt minne för detaljer.

Samma här. Jag berättar tillräckligt mycket för att folk ska reagera och då urlämnar jag massor. Men det är också en dålig kombo att många saker fastnar inte alls och jag upplevs som oengagerad/ointresserad. Det är lite klurigt att kunna känna sig uppskatta för den man är tycker jag ibland men sedan tänker jag att det är säkert ett stort mått av att "bete sig normalt" hos många andra också så jag känner mig ändå inte så jäkla udda. Även om ganska mycket trots allt blev upplyft i min utredning. Tänker mest att orkar folk inte med mig så orkar nog inte jag med dem heller och så är det ju bara i de flesta fall liksom.

 

[_Taggis_]

Samma här. Jag berättar tillräckligt mycket för att folk ska reagera och då urlämnar jag massor. Men det är också en dålig kombo att många saker fastnar inte alls och jag upplevs som oengagerad/ointresserad. Det är lite klurigt att kunna känna sig uppskatta för den man är tycker jag ibland men sedan tänker jag att det är säkert ett stort mått av att "bete sig normalt" hos många andra också så jag känner mig ändå inte så jäkla udda. Även om ganska mycket trots allt blev upplyft i min utredning. Tänker mest att orkar folk inte med mig så orkar nog inte jag med dem heller och så är det ju bara i de flesta fall liksom.

Samma här. Detaljminnet är bra, samtalsminnet kanske mindre bra. Ibland katastrof. Det kan nog upplevas som ointresserat, ja. Jag kan fråga samma sak flera ggr och liksom inte höra svaret

 

[Cherarriduracell]

Jag är en sån som noterar detaljer väldigt lätt, ser mönster i beteenden och levnadsvanor. Men herregud, jag säger det verkligen inte till folk Just för att de inte ska känna sig förföljda, och för all del även för att jag ska slippa känna mig som ett freak.
Det har ofta hänt att jag fått ljuga om att jag kommer ihåg saker om folk jag knappt känner för att inte verka konstig. Jag har verkligen ett sjukt minne för detaljer.

Hehe ja jag är likadan men som sagt, skulle inte säga det hur som helst

 

[sorbifolia]

Jag minns typ aldrig ansikten på folk jag inte känner väl, men brukar komma ihåg en massa detaljer om dem, gärna år tillbaka i tid, om jag får ett namn eller något annat att anknyta till.... Hopplöst i sociala sammanhang

Skulle f.ö. säkert kunnat se "mönster" i beteenden på samma vis som @MidnightSoul beskriver, ang. att berätta det för personen så tyder det kanske på lite dåliga sociala skills.... beroende på hur det sagts, kan jag tycka. Men absolut att det kan skrämma iväg folk.

 

[the_connemara]

Samma här. Detaljminnet är bra, samtalsminnet kanske mindre bra. Ibland katastrof. Det kan nog upplevas som ointresserat, ja. Jag kan fråga samma sak flera ggr och liksom inte höra svaret

Amen på det

 

[Red_Chili]

Ja och nej. Jag är en sådan människa som inte har något emot att prata ärligt om saker och ting, så det brukar ofta bli att jag blir anklagad för att vara, eller åtminstone att den andra parten insinuerar att jag är, oärlig. Att jag har vilselett dem eller att jag inte vill erkänna vad jag "egentligen" känner. Inte avhjälpt alls av att jag inte har något intresse av att följa normer kring hur en kärleksrelation skall se ut, så även om jag skulle älska någon är det inte säkert att jag visar det på det av samhället (och den andra parten) föreskrivna sättet. Nu har jag väl blivit bättre på att i ett tidigt skede kommunicera vad personen jag träffar kan förvänta sig av mig, men när jag var yngre var det svårare och ledde ofta till konflikt; jag var alltid för långt bort, eller för nära, aldrig 'lagom'.

Men jo, så fort det blir krav på att jag ska känna på ett visst vis eller snarare visa de känslorna på ett visst sätt så drar jag mig undan nu. Jag misstänker att jag helt enkelt inte är en sådan person som fungerar som 'dejtare', eftersom känslorna och relationen måste få växa mer naturligt för mig. Jag kan inte få djupa känslor för någon jag inte känner väl, så pirr i magen och sexuell lust kommer inte förrän då. Och mååååånga tjejer tänker direkt att det är något fel på dem om jag inte vill ligga direkt (oavsett om de vill eller inte). Killar bara dumpar mig då, för det mesta. Ickebinära har jag aldrig haft några större problem med. (Och jag generaliserar grovt, långt ifrån alla tjejer och killar reagerar så, men de som dumpat mig i tidigt stadie efter att först ha varit intresserade brukar reagera så.)

Åh, jösses vad jag känner igen mig i allt!

 

[EmmaBovary]

Jag är en sån som noterar detaljer väldigt lätt, ser mönster i beteenden och levnadsvanor. Men herregud, jag säger det verkligen inte till folk Just för att de inte ska känna sig förföljda, och för all del även för att jag ska slippa känna mig som ett freak.
Det har ofta hänt att jag fått ljuga om att jag kommer ihåg saker om folk jag knappt känner för att inte verka konstig. Jag har verkligen ett sjukt minne för detaljer.

Haha, jag har ju sagt att jag känner igen mig i mycket du skriver. Det här är lite otäckt likt....

 

[the_connemara]

Ja och nej. Jag är en sådan människa som inte har något emot att prata ärligt om saker och ting, så det brukar ofta bli att jag blir anklagad för att vara, eller åtminstone att den andra parten insinuerar att jag är, oärlig. Att jag har vilselett dem eller att jag inte vill erkänna vad jag "egentligen" känner. Inte avhjälpt alls av att jag inte har något intresse av att följa normer kring hur en kärleksrelation skall se ut, så även om jag skulle älska någon är det inte säkert att jag visar det på det av samhället (och den andra parten) föreskrivna sättet. Nu har jag väl blivit bättre på att i ett tidigt skede kommunicera vad personen jag träffar kan förvänta sig av mig, men när jag var yngre var det svårare och ledde ofta till konflikt; jag var alltid för långt bort, eller för nära, aldrig 'lagom'.

Men jo, så fort det blir krav på att jag ska känna på ett visst vis eller snarare visa de känslorna på ett visst sätt så drar jag mig undan nu. Jag misstänker att jag helt enkelt inte är en sådan person som fungerar som 'dejtare', eftersom känslorna och relationen måste få växa mer naturligt för mig. Jag kan inte få djupa känslor för någon jag inte känner väl, så pirr i magen och sexuell lust kommer inte förrän då. Och mååååånga tjejer tänker direkt att det är något fel på dem om jag inte vill ligga direkt (oavsett om de vill eller inte). Killar bara dumpar mig då, för det mesta. Ickebinära har jag aldrig haft några större problem med. (Och jag generaliserar grovt, långt ifrån alla tjejer och killar reagerar så, men de som dumpat mig i tidigt stadie efter att först ha varit intresserade brukar reagera så.)

Som vanligt har jag sällan något vettigt att svara mer än att jag tackar så mycket för alla insikter du ger! Det är verkligen så viktigt ❤ Men också så tråkigt att läsa att det "måste" vara så inrutat för många

 

[Nahar]

Som vanligt har jag sällan något vettigt att svara mer än att jag tackar så mycket för alla insikter du ger! Det är verkligen så viktigt ❤ Men också så tråkigt att läsa att det "måste" vara så inrutat för många

Kan trösta dig med att det är inte så väldigt många. Ungefär hälften av alla jag dejtat avslutar tidigt på grund av 'dålig respons' resten har det varit andra, mer vettiga anledningar. Det är inte hopplöst!