Jag tycker bara det möjligtvis skulle kännas oärligt om någon specifikt frågade om en sådant fortsättning på ert förhållande. Annars är det ju det man reder ur under vägen man just dejtar och lär känna en ny person. Hur väl och på vilket sätt man trivs ihop. Det vet man ju inte på en kvart liksom!
Men Word... Hur ska en veta vad en tycker, känner och trivs innan en just provat det? Det är så vanligt att en hamnar i läget att definiera sin relation innan en liksom hunnit landa i den riktigt, tror jag baserat på egen historik. Lite som att fastna i "det här funkar nog"-tänket.
Det har jag funderat över en hel del. Speciellt tydligt blev det efter att jag började dejta vad-det-nu-är då jag alltid innan bara fattat tycke för killar jag på nåt vis lärt känna redan tex genom jobb eller bekanta. Men med honom var det liksom blank papper. På gott och ont. Men desto viktigare tror jag att ge det tid att verkligen känna efter om det är nåt en kan trivas i. Dock vill jag poängtera att även om jag inte tänker att jag behöver sätta etikett, så vill jag iaf ha klart för mig vad vi har för intentioner, för att kunna fortsätta ses utan att känna en klump i magen. Där är det numera en stor spärr hos mig, men den som lever får se vad det blir om det alls blir.
Håller fö med i diskussionen att en behöver kunna vara singel innan en träffar nån, jag tror det är oerhört viktigt (iaf för mig) att liksom hinna reboota sig själv efter förhållanden innan nåt nytt inleds. Själv har jag ju dock kommit till den insikten att det inte är nåt bekymmer alls att klara mig själv, jag har kört den linjen så hårt att jag istället inte lärt mig att släppa in nån i mitt liv på riktigt. Värnat min självständighet så hårt att det blivit omöjligt att leva med nån. Vet inte vad som är bäst faktiskt, en medelväg hade väl suttit fint kanske men som vanligt kan jag bara göra antingen eller