Dejta långsamt?

[Fjordfrälst]

Jo det är just de jag vill göra. Att vänta. Jag är ju intresserad av denna killen. Vi har liksom inga problem när vi väl ses. Då dras vi direkt till varann och har de supertrevligt. Är detta att få till träffar som verkar omständligt trots vi bor 15 min gång ifrån varandra. Han säger det tar tid för honom att få känslor. Att han vill att allt ska kännas rätt. Och han vill heller inte slösa någons tid så känns de inte som han vill fortsätta så har han lovat att säga detta. Men enligt honom dejtar man i 5-6 mån innan man får känslor och vet vad man vill,.

Dåså, bollen ligger hos honom och låt den vara där! Jag hade inte haft min sambo kvar om jag inte hade ändrat mig, för en kvävande tjej är, förlåt min uppriktighet, brutalt osexigt. Och jag har som jag sagt tidigare varit som du men ändrat mig.
Du kan mista honom oavsett du gör: en människa är fri att gå när den vill men jag tror ju du riskerar förlora honom tidigare om fu inte ger honom space. Så, som sagt. Nämn inget om träff- låt honom göra det .

 

[Thaliaste]

Jag skrev inte att han varit oärlig jag skrev, att kan han inte prata om vad han tänker och tycker, ärligt med personen han dejtar, utan istället ev. Låter det rinna ut i sanden, som ts misstänkte, Då är han bara feg och om man inte vågar säga som det är till någon man ska ha ett förhållande med, ser inte jag det som något att bygga vidare på. Men det är ju jag det.

Men om han är osäker och säger att han är osäker så är han ju just ärlig och transparent? Hur kan det vara fegt? Nu är det ju viktigt för TS att träffa en person som bestämmer sig snabbt och kommunicerar ofta, så de passar uppenbarligen inte ihop. Men det kan ju även TS ta ställning till och göra slut om han inte uppfyller hennes viktigaste krav.

En missmatch, betyder inte att det är fel på någon av parterna. Det betyder bara att just dessa personer inte passar ihop.

 

[Lingon]

Han hörde av sig och vi snackade lite. Han är en väldig tänkare och tar allt som de kommer. Vill inte stressa utan tänka efter och känna så allt känns rätt. Han har fortfarande inte frågat om vi ska ses. Känner såhär ska jag fråga om han är fri någon kväll denna veckan eller vänta ut honom?

Är du verkligen intresserad av honom för den han är?

 

[Lhas]

Jo det är just de jag vill göra. Att vänta. Jag är ju intresserad av denna killen. Vi har liksom inga problem när vi väl ses. Då dras vi direkt till varann och har de supertrevligt. Är detta att få till träffar som verkar omständligt trots vi bor 15 min gång ifrån varandra. Han säger det tar tid för honom att få känslor. Att han vill att allt ska kännas rätt. Och han vill heller inte slösa någons tid så känns de inte som han vill fortsätta så har han lovat att säga detta. Men enligt honom dejtar man i 5-6 mån innan man får känslor och vet vad man vill,.

Han letar efter den rätta med andra ord?
En sån människa går aldrig göra nöjd.

 

[Smurfoff]

Han letar efter den rätta med andra ord?
En sån människa går aldrig göra nöjd.

Ja han säger han letar efter den rätta. och måste känna av om det kommer funka som ett förhållande framåt i tiden. Då han tidigare haft dåliga relationer som han slösat flera år av sitt liv på. Men sa också till han du kan inte hitta en perfekt tjej som inte har några fel. Småsaker har alla. Jag tycker om hur han är som person och hur vi har de när vi umgås. Men ja jag hade ju önskat lite mer intiativ från hans sida och att han ger någon typ av bekräftelse ibland. Men jag söker inte någon som är perfekt. Man måste acceptera hur personen är. Han är mer åt de lugnare hållet och det respekterar jag. Sen har han sagt att han inte är van att ta intiativ och att hitta på saker osv, så det är kanske någon som kommer sen när han är mer bekväm och vet lite mer vad han vill med denna relation. Men de jag tyckte var märkligt sagt att han sa att han inte har några känslor för mig, men att han gillar mig. Men att känslor får han när man är i en relation då går han all in och satsar allt. Och då ska man ses oftare osv, Men under tiden man dejtar så ska man ses 1-2 ggr i veckan och ta tid att lära känna varann och fortsätta sitt liv som vanligt med vänner osv. Där är väl jag lite annorlunda känner jag att jag tycker om en person så vill jag ju umgås mer med den personen osv. Han är tvärt om han vill hela tiden ha tid på sig att hinna känner efter hur de känns osv.

 

[Fjordfrälst]

Ja han säger han letar efter den rätta. och måste känna av om det kommer funka som ett förhållande framåt i tiden. Då han tidigare haft dåliga relationer som han slösat flera år av sitt liv på. Men sa också till han du kan inte hitta en perfekt tjej som inte har några fel. Småsaker har alla. Jag tycker om hur han är som person och hur vi har de när vi umgås. Men ja jag hade ju önskat lite mer intiativ från hans sida och att han ger någon typ av bekräftelse ibland. Men jag söker inte någon som är perfekt. Man måste acceptera hur personen är. Han är mer åt de lugnare hållet och det respekterar jag. Sen har han sagt att han inte är van att ta intiativ och att hitta på saker osv, så det är kanske någon som kommer sen när han är mer bekväm och vet lite mer vad han vill med denna relation. Men de jag tyckte var märkligt sagt att han sa att han inte har några känslor för mig, men att han gillar mig. Men att känslor får han när man är i en relation då går han all in och satsar allt. Och då ska man ses oftare osv, Men under tiden man dejtar så ska man ses 1-2 ggr i veckan och ta tid att lära känna varann och fortsätta sitt liv som vanligt med vänner osv. Där är väl jag lite annorlunda känner jag att jag tycker om en person så vill jag ju umgås mer med den personen osv. Han är tvärt om han vill hela tiden ha tid på sig att hinna känner efter hur de känns osv.

Angående att han inte har några känslor säger han...Antingen är du inte rätt för honom/ni rätt för varandra eller så är han "helt enkelt" trängd. När jag var så där på i början sa min sambo att han var rädd för att jag hade så mycket mer känslor än han tillbaka.. I hans/vårt fall var han osäker då han kände sig trängd. För känslor har han ju; annars hade han inte stannat i drygt 9 år med mig .

 

[Smurfoff]

Angående att han inte har några känslor säger han...Antingen är du inte rätt för honom/ni rätt för varandra eller så är han "helt enkelt" trängd. När jag var så där på i början sa min sambo att han var rädd för att jag hade så mycket mer känslor än han tillbaka.. I hans/vårt fall var han osäker då han kände sig trängd. För känslor har han ju; annars hade han inte stannat i drygt 9 år med mig .

Ja jag tänker också vi har träffats i 6 veckor. Hade han inte kännt något så hade han ju avslutat de. Han verkar ju inte vara rädd för att vara ärlig och säga vad han tycker. Vi har ju båda sagt om de inte känns bra för någon så får man ju avsluta de. Då ingen av oss dejtar andra. Han behöver nog bara lite tid på sig och känna efter vad han egentligen vill. Tror han tänker för mycket och försöker hitta någon som inte finns. De här perfekta.... Men som sagt det har ju blivit bättre när jag har bromsat men känner fortfarande av att han skriver inte lika kärleksfullt som innan, innan svarade han alltid direkt när jag skrev nu tar det timmar fast han varit online osv. Att han är mer off osv. Det får mig att bli osäker och tänka men jag visar inte de för jag vill inte skrämma han med min osäkerhet. Men ja innan var de mycket hjärtan pussmunnar osv. Nu är det aldrig något sånt vilket får mig att tveka om han egentligen är så intresserad. Jag ska nog bara försöka släppa och inte vara på honom. Men när jag inte skriver så hör han av sig och frågar vad jag gör osv. Så ja han är ju inte helt OFF heller.

 

[Fjordfrälst]

Ja jag tänker också vi har träffats i 6 veckor. Hade han inte kännt något så hade han ju avslutat de. Han verkar ju inte vara rädd för att vara ärlig och säga vad han tycker. Vi har ju båda sagt om de inte känns bra för någon så får man ju avsluta de. Då ingen av oss dejtar andra. Han behöver nog bara lite tid på sig och känna efter vad han egentligen vill. Tror han tänker för mycket och försöker hitta någon som inte finns. De här perfekta.... Men som sagt det har ju blivit bättre när jag har bromsat men känner fortfarande av att han skriver inte lika kärleksfullt som innan, innan svarade han alltid direkt när jag skrev nu tar det timmar fast han varit online osv. Att han är mer off osv. Det får mig att bli osäker och tänka men jag visar inte de för jag vill inte skrämma han med min osäkerhet. Men ja innan var de mycket hjärtan pussmunnar osv. Nu är det aldrig något sånt vilket får mig att tveka om han egentligen är så intresserad. Jag ska nog bara försöka släppa och inte vara på honom. Men när jag inte skriver så hör han av sig och frågar vad jag gör osv. Så ja han är ju inte helt OFF heller.

Hm just det där romantiska skrivandet var min sambo också mer off med under tiden han kände sig trängd- inte omöjligt det är lite samma för din dejt....Jag kan förstå att han vill att det ska bli rätt/kännas rätt efter flera avslutade förhållanden, absolut men leta efter någon perfekt lär han få leta till dödagar .Nä som sagt var; låt honom ta initiativ framöver och njut under tiden av ditt eget sällskap

 

[Sassy]

Jo det är just de jag vill göra. Att vänta. Jag är ju intresserad av denna killen. Vi har liksom inga problem när vi väl ses. Då dras vi direkt till varann och har de supertrevligt. Är detta att få till träffar som verkar omständligt trots vi bor 15 min gång ifrån varandra. Han säger det tar tid för honom att få känslor. Att han vill att allt ska kännas rätt. Och han vill heller inte slösa någons tid så känns de inte som han vill fortsätta så har han lovat att säga detta. Men enligt honom dejtar man i 5-6 mån innan man får känslor och vet vad man vill,.

Det hade kunnat vara jag. Nu brukar det förvisso kanske ta 2-4 månader, men principen. Att träffas under den tiden och ständigt ha förväntningar på mig om att "känna något" eller "bestämma mig" kan enbart leda till att jag drar mig ur.

Jag är väldigt öppen med att det är så jag funkar, men det vore ju direkt oärligt att börja lajva förhållande när det inte är så man känner. Det låter som att den här killen har lite liknande erfarenheter? I det läget hamnar ju jag i att jag gärna vill fortsätta ses för att jag känner att det har potential att bli känslor, men jag kommer inte ändra på mig och börja anpassa mitt beteende (tex vilja ses oftare) bara för det. Om den andra parten känner att det inte är vad hen trivs med så är det hen som bör avsluta.

Väldigt ofta hör man just argumentet "men om du vill fortsätta träffas borde du ju..." och det sättet att argumentera säger enbart att man inte kan förstå hur den andra parten fungerar. Om du gillar en person OCH hur den personen agerar mot dig; fortsätt träffas. Om något av det får dig att inte trivas; sluta träffas. Alla sätt att försöka få någon annan att börja bete sig annorlunda är dödsdömda, och kommer få dig (och i många fall även motparten) att inte må bra.

Hur som helst, det klaffar väldigt dåligt (för båda parter) om en är långsam med att utveckla djupare känslor och en är direkt där och vill ha något som jag uppfattar som ett seriöst förhållande.

Det behöver inte betyda något för hur engagerad man sen är i själva relationen (jag har tvärtom upplevt flera personer som varit upp över öronen förälskade och i princip velat flytta ihop med mig inom tre månader, men sedan inte varit speciellt intresserade av att verkligen se och förstå personen Sassy på djupet, medan jag väntar med att uttrycka stora känslor tills jag inte längre "bara" är lite hög på förälskelse).

Sen finns det i sin tur människor som inte blir handlöst förälskade, men är väldigt grundade i sina relationer i längden. Dock kommer man aldrig att bli lycklig med en sådan om man förväntar sig uppvaktning och bekräftelse (säger inte att det är fel att vilja ha det, men det är en dålig matchning).

 

[Tonto]

Angående att han inte har några känslor säger han...Antingen är du inte rätt för honom/ni rätt för varandra eller så är han "helt enkelt" trängd. När jag var så där på i början sa min sambo att han var rädd för att jag hade så mycket mer känslor än han tillbaka.. I hans/vårt fall var han osäker då han kände sig trängd. För känslor har han ju; annars hade han inte stannat i drygt 9 år med mig .

Fast nja, så behöver det inte alls vara. Jag var absolut inte kär i min partner när vi träffats i 4-5 månader. Det tog mig nog 7 månader innan jag kände känslor relaterade till att vara kär.

 

[Smurfoff]

Ja för min egen skull så måste jag lära mig att ta det lugnt och jag har börjat landa i detta och känner att det känns som en bra ide. MEN det känns som att vi bara ses när jag tar upp de. Han säger oftast ja. Nu har vi inte setts på hela denna veckan och jag har inte nämnt något om de och inte han heller. Samt jag har gjort planer i helgen. Så om han frågar så kan jag inte ses förens kanske på söndag. Men jag är fri fredag kväll men vill inte ta upp de med honom. För vill att han ska känna att han ska kunna fråga om han nu vill. Han ska inte gå och vänta på att jag ska fråga han om och om igen.

 

[Lhas]

Ja för min egen skull så måste jag lära mig att ta det lugnt och jag har börjat landa i detta och känner att det känns som en bra ide. MEN det känns som att vi bara ses när jag tar upp de. Han säger oftast ja. Nu har vi inte setts på hela denna veckan och jag har inte nämnt något om de och inte han heller. Samt jag har gjort planer i helgen. Så om han frågar så kan jag inte ses förens kanske på söndag. Men jag är fri fredag kväll men vill inte ta upp de med honom. För vill att han ska känna att han ska kunna fråga om han nu vill. Han ska inte gå och vänta på att jag ska fråga han om och om igen.

Jag kanske är ensam i tråden om att tycka att du inte gör något fel?
Du är intresserad och vill ha kontakt med och träffa den du är intresserad av,för mig är det ett fullständigt normalt beteende

Tycker snarare killarna du dejtar verkar vara virriga velpellar.

 

[SusieQ]

Men om han är osäker och säger att han är osäker så är han ju just ärlig och transparent? Hur kan det vara fegt? Nu är det ju viktigt för TS att träffa en person som bestämmer sig snabbt och kommunicerar ofta, så de passar uppenbarligen inte ihop. Men det kan ju även TS ta ställning till och göra slut om han inte uppfyller hennes viktigaste krav.

En missmatch, betyder inte att det är fel på någon av parterna. Det betyder bara att just dessa personer inte passar ihop.

Han säger även att han vill/kan inte prata om känslor, vilket är precis vad dejting och förhållanden brukar handla om. Det har ju tom gått så långt att TS inte vågar fråga om känslor, för att han säger att det stressar honom, även om hon lugnat sig och backat, men man måste ju kunna prata om det på något sätt.
Men jag håller med dig, de hör inte ihop.
Jag tycker att något skaver.

 

[Kiwifrukt]

Allvarligt, vill du träffa honom och fortsätta med honom för att det är just honom som person som du är intresserad av, eller vill du hänga med honom för att han visat intresse för dig och du vill ha ett förhållande?

Anledningen till att jag frågar är för att jag träffade mitt ex mest för att han visade intresse för mig och jag ville ha ett förhållande, typ. Jag var aldrig direkt kär i honom även om jag försökte tvinga mig själv att bli det. Jag ångrar att jag slösade så mycket av både min och hans tid på något som magkänslan egentligen redan från början försökte säga till mig inte var någon bra idé. Men jag fattade inte att det var så förrän flera år senare när jag på riktigt blev kär i en person och insåg skillnaden mot hur det var innan.

Du verkar faktiskt inte må bra av kontakten med honom, eftersom du hela tiden nojar och skriver här om hur han beter sig/inte beter sig. De relationer man har ska man må bra av.

 

[Smurfoff]

Allvarligt, vill du träffa honom och fortsätta med honom för att det är just honom som person som du är intresserad av, eller vill du hänga med honom för att han visat intresse för dig och du vill ha ett förhållande?

Anledningen till att jag frågar är för att jag träffade mitt ex mest för att han visade intresse för mig och jag ville ha ett förhållande, typ. Jag var aldrig direkt kär i honom även om jag försökte tvinga mig själv att bli det. Jag ångrar att jag slösade så mycket av både min och hans tid på något som magkänslan egentligen redan från början försökte säga till mig inte var någon bra idé. Men jag fattade inte att det var så förrän flera år senare när jag på riktigt blev kär i en person och insåg skillnaden mot hur det var innan.

Du verkar faktiskt inte må bra av kontakten med honom, eftersom du hela tiden nojar och skriver här om hur han beter sig/inte beter sig. De relationer man har ska man må bra av.

Nojar gör jag med alla relationer jag har. Det är något som är fel hos mig och har med min osäkerhet att göra. Det jag försöker jobba på. Träffar jag en kille som är lika som jag så tröttnar jag. Det är så konstigt..

 

[Fjordfrälst]

Fast nja, så behöver det inte alls vara. Jag var absolut inte kär i min partner när vi träffats i 4-5 månader. Det tog mig nog 7 månader innan jag kände känslor relaterade till att vara kär.

Visst är det olika; vi hade ju båda utvecklat förälskelse genom att bara prata så båda var ju nervösa för att det skulle vara så irl med , kära blev vi senare men då gör jag också skillnad på förälskelse och kärlek åt andra sidan ☺

 

[Kiwifrukt]

Nojar gör jag med alla relationer jag har. Det är något som är fel hos mig och har med min osäkerhet att göra. Det jag försöker jobba på. Träffar jag en kille som är lika som jag så tröttnar jag. Det är så konstigt..

Jag har varit likadan, så jag förstår dig. I mitt fall grundar det sig i att jag aldrig har varit förstahandsvalet för någon, varken i kärleksrelationer eller i skolan. Eller från allra första början var det inte riktigt så, men efter typ mellanstadiet har jag alltid fått vara med på nåder, i utkanten, när inte den som kompisarna egentligen ville vara med helst var i skolan, typ. Minns en gång när en kompis ringt och frågat om vi skulle hänga, och när jag kom dit sa hon att jag kunde åka hem igen, för efter att vi pratat hade en annan klasskompis ringt och frågat som hon hellre ville vara med. Jag blev också alltid bortrationaliserad när inte alla kunde bjudas på ett kalas, då var det alltid jag som rök först.

Jag har haft jättestora problem med det här, för det har alltid känts som att när någon tackar nej till att göra något med mig så väljer personen aktivt bort mig = jag duger inte, enbart utifrån det jag har varit med om som barn och tonåring i skolan. Även om det inte alls är så den personen har tänkt sig från början. Sen träffade jag en kille som ganska ung (21), som jag var absolut förälskad i, men samtidigt var jag lite rädd för han var mycket äldre, han var 31, och jag var så oerfaren och var rädd att han skulle upptäcka det, så jag velade en massa och under tiden jag gjorde det så hann han träffa en annan tjej som inte var så velig och de blev ihop väldigt snabbt (de är idag gifta och har barn). När jag träffade nästa kille sen var jag så rädd att upprepa samma sak att jag blev extremt klängig och ville ha en etikett på relationen typ igår för att det inte skulle bli så en gång till. Det kvävde den relationen, kan jag säga.

Jag har fått jobba väldigt mycket med mig själv och försöka jobba bort det. Idag går det okej. Vågar inte säga hur det skulle bli om en kille kom in i bilden, för det har inte hänt sen 2017 så det är inte precis något jag brottas med varje dag. Men jag blir inte längre nojig och akutledsen om någon tackar nej till att hitta på något med mig eller känner mig ratad och bortvald konstant. Och det är det jag tror att du måste jobba på också, och innan du gjort det kan du inte bli nöjd med någon relation. Förstår du hur jag menar?

 

[Fruentimber]

Jag kanske är ensam i tråden om att tycka att du inte gör något fel?
Du är intresserad och vill ha kontakt med och träffa den du är intresserad av,för mig är det ett fullständigt normalt beteende

Tycker snarare killarna du dejtar verkar vara virriga velpellar.

Jag säger inte att TS "gör fel", men hon har gjort flertalet trådar om samma problem; att killarna tröttnar och backar eftersom TS blir väldigt intensiv och söker mycket bekräftelse. Det är ju något som TS behöver jobba på med sig själv, genom terapi, snarare än att pressa sig in i ett förhållande.

 

[Bison]

Han säger även att han vill/kan inte prata om känslor, vilket är precis vad dejting och förhållanden brukar handla om. Det har ju tom gått så långt att TS inte vågar fråga om känslor, för att han säger att det stressar honom, även om hon lugnat sig och backat, men man måste ju kunna prata om det på något sätt.
Men jag håller med dig, de hör inte ihop.
Jag tycker att något skaver.

Jag tycker inte det är konstigt att bli stressad om någon börjar prata känslor när men setts några veckor.
Han har ju backat eftersom ts har hetsat järnet tidigare, han har även varit ärlig med att han vill ta det lugnt, tänka osv.

 

[Sassy]

Han säger även att han vill/kan inte prata om känslor, vilket är precis vad dejting och förhållanden brukar handla om. Det har ju tom gått så långt att TS inte vågar fråga om känslor, för att han säger att det stressar honom, även om hon lugnat sig och backat, men man måste ju kunna prata om det på något sätt.
Men jag håller med dig, de hör inte ihop.
Jag tycker att något skaver.

Om det inte finns några känslor att prata om för att man inte är där i sin process, vad tycker du att man ska svara då? Det är för mig snarare ett rätt säkert sätt att strypa känslor som hade kunnat bli något väldigt bra. I samma stil som om någon på första dejten hade börjat planera en gemensam framtid.

(Jag hade ju ärligt talat löst det genom att bara lägga ner om någon börjar fråga om känslor upprepade gånger på bara några veckor. Första gången kan svaret vara att jag förklarar hur jag fungerar och hur jag utvecklar känslor. Fortsätter man fråga en vecka eller två efter det så känns det bara respektlöst, då har ju personen inte alls lyssnat på vad jag sagt och respekterat mig för den jag är? Rätt egocentriskt att börja fråga efter känslor och bekräftelse från någon som man öht inte har brytt sig om att "se" själv.)