Debatten om curlingföräldrar är direkt skrattretande

Skorpion76

Trådstartare
Debatten om curlingföräldrar är enligt mig den mest skrattretande debatten som finns. Det heter att ungdomarna av idag är lata av idag är lata och vill inte ta eget ansvar, men vad ska de göra vars föräldrar inte tillåter att de tar egna initiativ, fattar egna beslut eller hittar egna intressen på egen hand? Jag har själv varit med om att bli avstyrd när jag har talat om vad jag har haft för önskemål och intressen. Det som retar mig är att föräldrarna själva inte fattar att det faktiskt är de som skapar den konstiga situationen. Det är inte alls konstigt att den som inte tillåts pröva sina egna vingar på egen hand blir osäker och inte vågar ta för sig av livet. Om man skulle försöka själv är de på en direkt och frågar:
- Vad har vi sagt om det där?
Ungdomarna som blir överbeskyddade av sina föräldrar är inte lata, men däremot är de osäkra och nervösa inför vad som eventuellt kan hända om de gör fel. Dessutom tillåts föräldrarna prata över huvudet på sina funktionsnedsatta barn utan att någon säger åt dem! De tillåts även lägga orden i munnen på barnen och fråga om de ska säga si eller så, vilket gör att barnen inte kan göra annat ään att hålla med. Skulle barnen eller ungddomarna säga något annat heter det att ungdomarna måste förstå att deras föräldrar bara vill dem väl!
Jo, det är just en fin välvilja att styra svaret åt någon annan bara för att man är så rädd för att personen ifråga ska säga någonting som man själv inte önskar höra.

Diamond Pethead
 
Senast ändrad:
Det jag ser i mitt arbete med barn i åldern 10-12 år är att det finns de barn som har föräldrar som sätter krav vare sig barnet vill eller inte och stöttar, de föräldrar som inte sätter krav men stöttar - barnen sköter sig oftast ändå, de barn vars föräldrar inte sätter krav och inte stöttar - barnen får sköta sig själva (oftast ganska struliga barn) och sen föräldrar som gör allt. Knyter skosnören, lämnar och hämtar gympapåsen, gör läxor etc. Och där finns det variation på barnen. Dels de som är lata och tycker att personalen i skolan även de ska ge samma service som de uppenbart får hemma och de som i skolan lever ut och tar ansvar och är duktiga och såklart även de som inte tror att de kan.

Människor är olika, oavsett ålder. Vissa gör inte mer än de måste och andra gör vad som ska göras och andra gör mer. Miljö likväl personlighet spelar in i detta. Men självklart ligger det i förälderns ansvar att våga ställa krav, våga sätta gränser men också att alltid finnas där. Just den sista biten där tycker jag är värre än om de blir "curlade", det om något skapar otrygga individer.

Jag tycker inte att det går att tala i generaliserande termer kring barn (eller vuxna) även fast jag gjort det ovan. Det går inte att säga att stöd + krav = mogna, ansvarstagande, trygga individer som presterar i skolan eller att barn som inte får ta egna beslut hemma = otrygga individer. För det är så mycket som spelar in. Kompisar, personlighet, stöd, krav, skolan och så vidare.

Jag tycker inte att de elever jag haft vart "värre" än min egna mellanstadietid var för 15 år sedan. Jag är 90-talist med föräldrar som stöttade och satte krav. Jag är envis, målmedveten och har en förmåga att se möjligheter i det dåliga. Men inte fasiken var jag trygg i mig själv förrän jag var kring 20 år (flyttade dessutom hemifrån som 16 åring) och det berodde på skolan och dess miljö.
 
Jag förstår inte riktigt varför du tycker debatten är skrattretande. Debatten handlar ju om just det du skriver. Att det är föräldrarna det är "fel" på och att de skapar sina barn. :confused:
Precis och jag tycker att det är så skrattretande att ingen vågar ställa föräldrarna till svars och tala om för dem vad konsekvenserna blir om deras beteende får fortsätta.

Diamond Pethead
 
Precis och jag tycker att det är så skrattretande att ingen vågar ställa föräldrarna till svars och tala om för dem vad konsekvenserna blir om deras beteende får fortsätta.

Diamond Pethead

Vaa? Om det är några som är mer utskällda än dagens ungdomar så är det väl dagens föräldrar? Vi antingen curlar eller bryr oss inte tillräckligt, sviker barnen eller sviker jobbet, vi lagar för lite ekologisk mat, för lite hemlagad mat, låter dem leka med farliga platsleksaker, låter dem kolla för mycket på paddan, vi har barnen för mycket för förskolan eller för lite på förskolan så de får för lite socialt umgänge/stimulans/förberedelse inför förskoleklass, är inte tillräckligt engagerade i förskolan/skolan med tusen aktiviteter, insamlingar och gud vet vad, ja vad vi än gör är det inte tillräckligt eller fel :meh: tur att man aldrig hinner kolla facebookflödet så mycket så man inte blir påmind om det och hur en perfekt förälder är! ;)
 
Precis och jag tycker att det är så skrattretande att ingen vågar ställa föräldrarna till svars och tala om för dem vad konsekvenserna blir om deras beteende får fortsätta.

Diamond Pethead

Vem ska ställa föräldrarna till svars?
Vem är det som ska avgöra om en förälder "lyckats" eller "misslyckats"?

Ska dom få ett brev hem från någon myndighet? Ska skolan ha utvecklingssamtal föräldraedition? Ska andra föräldrar ta upp det med de vars barn "inte bäddar sängen"?

De allra flesta föräldrar gör sitt bästa och vill sitt bästa. Jag är övertygad om att de flesta hittar sin väg i vuxenlivet sedan där de blir tvungna att ta ansvar. Det går att lära sig.
 
Jo, det vet jag också att det vill eller i vart fall brukar det heta så, men däremot går det för långt när de tillåts prata över huvudet på sina barn eller ungdomar utsn att någon reagerar och sätter ner foten.

Diamond Pethead
 
Jo, det vet jag också att det vill eller i vart fall brukar det heta så, men däremot går det för långt när de tillåts prata över huvudet på sina barn eller ungdomar utsn att någon reagerar och sätter ner foten.

Diamond Pethead

Du får gärna tagga den du skriver till :)

Jag har stött på noll föräldrar som talar över sitt barns huvud men jag kanske har tur. Om jag skulle stöta på det skulle jag inte säga till föräldern (det är känsligt och jag tjänar absolut ingenting på att trampa föräldern på fötterna.) utan ställa en efterföljande fråga riktad till barnet "vad tycker du?" eller "hur skulle du vilja ha det?" etc beroende på vad som pratas om.

Man ska passa sig för att knäppa nån på näsan. Utan snarare vinkla om frågorna, få båda parter att känna sig sedda och att man lyssnar på båda. Skulle det behövas att förälder fortsätter föra sitt barns talan hade pratat med föräldern utan barnets närvaro och förklarat att det är viktigt att barnet själv får fundera och reflektera över vad det nu kan vara för att de ger bättre resultat och förändring.

Men det är i skolans värld. Till vardags hade jag aldrig gjort så för det är inte min ensak.
 
Du får gärna tagga den du skriver till :)

Jag har stött på noll föräldrar som talar över sitt barns huvud men jag kanske har tur. Om jag skulle stöta på det skulle jag inte säga till föräldern (det är känsligt och jag tjänar absolut ingenting på att trampa föräldern på fötterna.) utan ställa en efterföljande fråga riktad till barnet "vad tycker du?" eller "hur skulle du vilja ha det?" etc beroende på vad som pratas om.

Man ska passa sig för att knäppa nån på näsan. Utan snarare vinkla om frågorna, få båda parter att känna sig sedda och att man lyssnar på båda. Skulle det behövas att förälder fortsätter föra sitt barns talan hade pratat med föräldern utan barnets närvaro och förklarat att det är viktigt att barnet själv får fundera och reflektera över vad det nu kan vara för att de ger bättre resultat och förändring.

Men det är i skolans värld. Till vardags hade jag aldrig gjort så för det är inte min ensak.
Mina föräldrar har pratat över huvudet på mig. Det har både mamma och pappa gjort och svarat i mitt ställe istället för att hänvisa till att jag faktiskt kan svara för egen del. Både pappa och mamma har tröngt sig fram och svarat i mitt ställe trots att frågorna har ställts till mig, men de behöver verkligen hjälp med att komma tillrätta med detta. En gång när jag hade möte med boendestödet satt både mamma och pappa med. Pappa var inte inbjuden från början, utan det var mamma som tyckte att han av någon anledning skulle vara med trots att jag mycket tydligt sa ifrån. När det ställdes frågpr gick möätet ut på att de svarade åt mig och pappa frågade mig :
- Ska vi säga si och så?
De förutsatte alltså att jag bara skulle bekräfta det som sades, utan att jag hade en chans att säga vad jag själv tyckte. Boendestödet om hörde och spg allt sa inte ifrån.

Diamond Pethead
 
Mina föräldrar har pratat över huvudet på mig. Det har både mamma och pappa gjort och svarat i mitt ställe istället för att hänvisa till att jag faktiskt kan svara för egen del. Både pappa och mamma har tröngt sig fram och svarat i mitt ställe trots att frågorna har ställts till mig, men de behöver verkligen hjälp med att komma tillrätta med detta. En gång när jag hade möte med boendestödet satt både mamma och pappa med. Pappa var inte inbjuden från början, utan det var mamma som tyckte att han av någon anledning skulle vara med trots att jag mycket tydligt sa ifrån. När det ställdes frågpr gick möätet ut på att de svarade åt mig och pappa frågade mig :
- Ska vi säga si och så?
De förutsatte alltså att jag bara skulle bekräfta det som sades, utan att jag hade en chans att säga vad jag själv tyckte. Boendestödet om hörde och spg allt sa inte ifrån.

Diamond Pethead

Fast det där låter ju som något helt annat än att dina föräldrar skulle vara curlingföräldrar som sopar banan för dig.
 
Men vem exakt ska sätta ned foten menar du?
Ja, det är en riktigt svår fråga eftersom det så gott som alltid slutar med att det heter att man inte ska tjafsa om man själv säger ifrån. Jag gick mycker till psykologen på samtal under uppväxten och jag hoppades att de som en utpmstående part skulle reagera, men de verkade snarare hålla föräldrarna om ryggen och stötta dem.

Diamond Pethead
 
Mina föräldrar har pratat över huvudet på mig. Det har både mamma och pappa gjort och svarat i mitt ställe istället för att hänvisa till att jag faktiskt kan svara för egen del. Både pappa och mamma har tröngt sig fram och svarat i mitt ställe trots att frågorna har ställts till mig, men de behöver verkligen hjälp med att komma tillrätta med detta. En gång när jag hade möte med boendestödet satt både mamma och pappa med. Pappa var inte inbjuden från början, utan det var mamma som tyckte att han av någon anledning skulle vara med trots att jag mycket tydligt sa ifrån. När det ställdes frågpr gick möätet ut på att de svarade åt mig och pappa frågade mig :
- Ska vi säga si och så?
De förutsatte alltså att jag bara skulle bekräfta det som sades, utan att jag hade en chans att säga vad jag själv tyckte. Boendestödet om hörde och spg allt sa inte ifrån.

Diamond Pethead

Men då handlar det ju om dig och dina föräldrar, och inte om barn och föräldrar i allmänhet?
 
Mina föräldrar har pratat över huvudet på mig. Det har både mamma och pappa gjort och svarat i mitt ställe istället för att hänvisa till att jag faktiskt kan svara för egen del. Både pappa och mamma har tröngt sig fram och svarat i mitt ställe trots att frågorna har ställts till mig, men de behöver verkligen hjälp med att komma tillrätta med detta. En gång när jag hade möte med boendestödet satt både mamma och pappa med. Pappa var inte inbjuden från början, utan det var mamma som tyckte att han av någon anledning skulle vara med trots att jag mycket tydligt sa ifrån. När det ställdes frågpr gick möätet ut på att de svarade åt mig och pappa frågade mig :
- Ska vi säga si och så?
De förutsatte alltså att jag bara skulle bekräfta det som sades, utan att jag hade en chans att säga vad jag själv tyckte. Boendestödet om hörde och spg allt sa inte ifrån.

Diamond Pethead
Jag funderar på hur jag ska skriva det här men jag gör ett försök.

Det du berättar om här är ju ett relationsproblem mellan er. Jag tror inte att det är en standard men det är kanske inte helt ovanligt bland funktionshindrade personer, jag har ingen aning. Det låter ju som om de inte har förstått att du är mogen att ta egna beslut kanske? Hur som haver, att curla sina barn har inte riktigt med detta att göra.
 
Mina föräldrar har pratat över huvudet på mig. Det har både mamma och pappa gjort och svarat i mitt ställe istället för att hänvisa till att jag faktiskt kan svara för egen del. Både pappa och mamma har tröngt sig fram och svarat i mitt ställe trots att frågorna har ställts till mig, men de behöver verkligen hjälp med att komma tillrätta med detta. En gång när jag hade möte med boendestödet satt både mamma och pappa med. Pappa var inte inbjuden från början, utan det var mamma som tyckte att han av någon anledning skulle vara med trots att jag mycket tydligt sa ifrån. När det ställdes frågpr gick möätet ut på att de svarade åt mig och pappa frågade mig :
- Ska vi säga si och så?
De förutsatte alltså att jag bara skulle bekräfta det som sades, utan att jag hade en chans att säga vad jag själv tyckte. Boendestödet om hörde och spg allt sa inte ifrån.

Diamond Pethead
Men boendestöd har du väl som vuxen?
Är ju bara att säga ifrån och skicka ut den du inte vill ha i rummet.

De flesta som tar med anhöriga till möten med soc./andra myndigheter gör det för att de vill ha hjälp med att föra sin talan på ett eller annat sätt - så skulle vara ganska oprofessionellt av dem att säga ifrån om det utan någon indikation från din sida. Finns ingen möjlighet alls för dem att veta att det är oönskat om du inte talar om det.
 
Men då handlar det ju om dig och dina föräldrar, och inte om barn och föräldrar i allmänhet?
Ja och samtidigt är det här ett gsnska vanligt problem just när det gäller funktionsnedsatta personer.
Jag funderar på hur jag ska skriva det här men jag gör ett försök.

Det du berättar om här är ju ett relationsproblem mellan er. Jag tror inte att det är en standard men det är kanske inte helt ovanligt bland funktionshindrade personer, jag har ingen aning. Det låter ju som om de inte har förstått att du är mogen att ta egna beslut kanske? Hur som haver, att curla sina barn har inte riktigt med detta att göra.
Det är möjligt att jag har blandat ihop begreppen, men jag tycker ändå att det är både konstogt och rejält beklagligt att omgivningen bara står ovh tittar på när det sker.

Diamond Pethead
 
Rent generellt genom historien så har den vuxna generation klagat på ungdomen och sagt att ungdomar är lata och hopplösa. Med tanke på hur mycket sämre varje generation verkar bli jämfört med den generationen innan så borde den mänskliga rasen vid det här laget vara helt inkompetent och mer eller mindre utdöd.
 
Rent generellt genom historien så har den vuxna generation klagat på ungdomen och sagt att ungdomar är lata och hopplösa. Med tanke på hur mycket sämre varje generation verkar bli jämfört med den generationen innan så borde den mänskliga rasen vid det här laget vara helt inkompetent och mer eller mindre utdöd.
Finns dokumenterat från Platons tid.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 777
Senast: Anonymisten
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
5 449
Senast: Mabuse
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 114
Senast: lundsbo
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 185
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp