danmark - inseminering

[Messy]

Vad tycker ni om det?

Jag sa till en killkompis att jag skulle kunna tänka mig det (om jag nu skulle vilja ha barn)...
Uttryckte mig som så att då "äger jag processen", hellre ha MITT barn, än dela med något ex som man inte kommer överrens med eller panika lite på krogen.
+ att det är ju ett efterlängtat barn!

Han tyckte det var idiotiskt och att ett barn ska ha en mamma och en pappa (alla homosexuella då??)
Hans pappa var rätt frånvarande under hans uppväxt..
Men jag tror personligen att om han hade vetat att hans mamma hade "skaffat" honom för att hon ville ha ett barn att älska och uppfostra, då hade han inte varit besviken, då hade han inte haft en pappa som hade svikit!

Så vad tycker alla? bra - dåligt, rätt - fel? vilka ska ha rätt till det?

 

[doglover]

Sv: danmark - inseminering

Att skaffa barn är ingen rättighet, det är ett privilegium.
Har inga problem med insemination i övrigt, mrn man får tänka på att det barnet kommer då att bara ha en förälder.
Om det då inte är ett homosexuellt par förstås.

 

[ako]

Sv: danmark - inseminering

Har du backup omkring dig i övrigt? Barnet får ju bara en förälder från början - alltså ingen mer förälder kvar om det, hemska tanke, skulle hända dig något.

 

[mino]

Sv: danmark - inseminering

Det är så pass krävande att ha barn så jag skulle inte propagera för att skaffa barn ensam. Det är så klart jätteroligt också men att alltid ha hela ansvaret ensam, alltid behöva ta alla nattliga händelser och sjukdom/vab, ha hela försörjningsbördan och hela ansvaret för hushållet jämt är nog ganska tufft. Möjligtvis i så fall adoptera ett barn som är två år eller äldre alternativt att man har mormor eller annan pålitlig person som kan ställa upp titt som tätt. Och självklart vet jag att det går att klara sig ensam men jag tror att det är väldigt få som handen på hjärtat tycker att det är ett optimalt alternativ, om man nu har en valmöjlighet.

 

[Björk]

Sv: danmark - inseminering

Jag ser inte att man kan moralisera över ett sådant val. Om man nu vill ha barn ensam så är det bättre att man inseminerar än bara skaffar en "avelstjur" på krogen. Argumentationen om att barn behöver två föräldrar är väl lite förlegad... det är ju massor av barn som växer upp med endast en förälder och det går bra ändå.

Däremot håller jag med mino om att det nog är väldigt mycket jobbigare att vara själv med ett barn. Och; som några nämnt; tanken på om något händer en själv... då har barnet "ingen". Jag tror att om man nu vill skaffa barn själv så är det vettigt att se till att ha ett bra socialt nätverk i övrigt; egna föräldrar, kanske vänner eller syskon som kan vara beredda att hjälpa till lite mer.

 

[Jadzia]

Sv: danmark - inseminering

Jag tror på två föräldrar, även om de två inte behöver vara de biologiska. Alla barn behöver förebilder av båda könen och det är genom föräldrar och andra närstående de lär sig om relationer. Det är svårt att åstadkomma om man är ensam. Ska man planera barn som ensamstående får man nog se till att involvera en god vän, bror eller liknande i barnets uppväxt.

Barn lär sig sociala mönster genom att titta på sina föräldrar först och främst. I takt med att åldern stiger såbörjar de söka sig utåt och ta lärdom även av utomstående, men det allra först grundläggs av föräldrarna. Samma gäller hur man ska bete sig i en kärleksrelation. Vi upprepar ofta samma mönster som våra föräldrar haft. Det är svårt för barnet att lära sig om någon annanstans är hemma eftersom man på tillfälliga besök hos utomstående inte kommer tillräckligt nära den familjen. Det kan undvikas genom att barnet regelbundet och ofta spenderar tid med ett syskons familj eller mormor/morfar.

Arbetet med ett barn klarar man nog alldeles utmärkt själv, men det jag beskrivit ovan kan man inte göra ensam och det vore synd om ett barn skulle förvägras det.

 

[Messy]

Sv: danmark - inseminering

*kl*

Bra poäng där om socialt nätverk, för man vet ju hur det är med "bara hästen"... är man riktigt sjuk så är man!! Oavett om man bara har ett jobb, häst, hund barn eller så!!

Men det där med förebilder... Fångar inte barn upp det från tex sin idrott, lärare, mormor/morfar osv? Måste det verkligen vara en PAPPA (mamma)?
Som några nämnde, en biologisk far/mor kan också vara frånvarande!
En alkoholist-förälder kanske ett barn hellre är utan osv osv...

Jag är kluven.
Men i just mitt fall, OM jag skulle planera det här, så skulle jag fråga mina föräldrar OM å hur mycket de skulle vilja involvera sig. Jag är enda barnet, så lite "vill ni ha barnbarn så får ni ställa upp"
Å andra sidan skulle jag nog hellre vilja att de ÄR just MORMOR å MORFAR, inte "extraföräldrar". mormor å morfar SKA få skämma bort osv

OBS, det här är inget jag planerar för dagen, bara nyfiken på vad alla tycker i å med att min kompis reagerade så...

 

[jerseyko]

Sv: danmark - inseminering

Barn ska ha både kvinnliga och manliga förebilder, de behöver inte vara en biologisk mamma eller pappa. För visst överlever alla barn och blir helt normala vuxna personer fast de kanske mist sin ena förälder som foster/små barn?

Däremot kan de ju vara jättejobbigt att ha småbarn, men varför måste man ha en partner som hjälper till? Man kanske har släkt och vänner.

Ett problem med okända spermadonatorer. Vet man om sjukdomar, ärftliga sjukdommar hos donatorns föräldrar? Som kanske barnet ärver eller utvecklar som vuxen/gravid (om de blir en flicka)

 

[Stinaelin]

Sv: danmark - inseminering

Alla barn behöver förebilder av båda könen

För det första; Varför då?
För det andra, måste förebilderna finnas inom hemmets vägar? Kan det inte vara från förälderns bekanta, övrig släkt eller inom skolan?

Alla barn behöver BRA förebilder, men varför de nödvändigtvis måste vara av båda könen ställer jag mig mycket frågande till.

Annars håller jag med övriga om att det verkar jobbigt att vara ensamförälder, men jag skulle definitivt hellre vara det än inte förälder alls.

 

[Messy]

Sv: danmark - inseminering

Ett problem med okända spermadonatorer. Vet man om sjukdomar, ärftliga sjukdommar hos donatorns föräldrar? Som kanske barnet ärver eller utvecklar som vuxen/gravid (om de blir en flicka)

Ja de kollas upp MYCKET noga! Inte bara å gå till en klinik å runka lite
Skulle vilja påstå att det är "säkrare" än att skaffa barn med sin älskling så att säga

 

[Björk]

Sv: danmark - inseminering

Ja de kollas upp MYCKET noga! Inte bara å gå till en klinik å runka lite
Skulle vilja påstå att det är "säkrare" än att skaffa barn med sin älskling så att säga

Jag måste få fråga: Hur då?
Att kolla upp ärftliga sjukdomar måste ju vara rätt svårt i vissa fall?
Som anlag för t ex bröstcancer, cystisk fibros, dystrofi mm.

Jag kan inte riktigt det där, men långtifrån allt går ju att kolla med ett blodprov?

 

[Miss]

Sv: danmark - inseminering

Japp! Helt klart för!

Många skaffar barn in i ett förhållande utan "backup".......

Tror personligen det är mindre jobbigt att veta att man är ensamstående från början, än att upptäcka det tre månader efter förlossningen...typ

 

[Miss]

Sv: danmark - inseminering

Kollar "vanligt" folk sina arvsanlag innan man skaffar barn överhuvudtaget??

 

[Jadzia]

Sv: danmark - inseminering

Det är, som jag skrev, inget tvång att det är biologiska föräldrar som förebilder men det är viktigt att barnet får tillfälle att umgås med båda könen lika tätt som om det vore en förälder. Man visar upp andra sociala mönster i ytliga relationer än i nära. Mycket få personer beter sig likadant mot sin bäst vän som mot sin älskade. Där kan dock en bonus-pappa fungerar lika bra som en biologisk eller mormor/morfar, om barnet får vara där ofta och i längre perioder. Riktigt goda vänner kan också fungera.

 

[Miss]

Sv: danmark - inseminering

Att skaffa barn är ingen rättighet, det är ett privilegium.
Har inga problem med insemination i övrigt, mrn man får tänka på att det barnet kommer då att bara ha en förälder.
Om det då inte är ett homosexuellt par förstås.

Hmm...ja o om man bara läser här på buke är det ingen nackdel

 

[Jadzia]

Sv: danmark - inseminering

Det är väl ganska självklart. Vi behöver förebilder från vårt eget kön för att definiera oss själva och förebilder från det andra könet för att skapa mönster hur vi ska förhålla oss till det. Det handlar inte om traditionella könsroller för med rätt förebilder kan vi ge barnet ideér som är så långt från det man kan komma. Däremot behöver vi skapa oss en könsidentitet. Umgås en pojke bara med kvinnor så inser han snart att han inte är en kvinna för vi ser inte likadana ut. Dock får han ingen som helst referensbild av vad en pojke/man är. Då måste han skapa en bild själv och det kan bli hur knasigt som helst. Precis som att ett barn som bara får umgås med vegetarianer kan få en ganska konstig bild av köttätare.

Vad gäller efterföljande frågor, se inlägget ovan

 

[Humelibumlan]

Sv: danmark - inseminering

Det är väl ganska självklart. Vi behöver förebilder från vårt eget kön för att definiera oss själva och förebilder från det andra könet för att skapa mönster hur vi ska förhålla oss till det. Det handlar inte om traditionella könsroller för med rätt förebilder kan vi ge barnet ideér som är så långt från det man kan komma. Däremot behöver vi skapa oss en könsidentitet. Umgås en pojke bara med kvinnor så inser han snart att han inte är en kvinna för vi ser inte likadana ut. Dock får han ingen som helst referensbild av vad en pojke/man är. Då måste han skapa en bild själv och det kan bli hur knasigt som helst. Precis som att ett barn som bara får umgås med vegetarianer kan få en ganska konstig bild av köttätare.

Vad gäller efterföljande frågor, se inlägget ovan

Är det särkillt vanligt att barn isoleras så i samhället som du beskriver?

Oftast så har de ju en o annan vuxen av olika kön omkring sig iom både dagis o senare skola om inte annat, även om det bara finns en vuxen hemma o den råkar vara helt utan släkt o vänner...

Det normala är väl att folk har en bekantskapskrets och att barnen stöter på andra barn och vuxna inom den o att de flesta går på dagis o senare skola?

Känns ju lite märkligt att fundera runt att just en ensamstående mamma skulle vara helt isolerad?

 

[Jadzia]

Sv: danmark - inseminering

Nej, de är sällan isolerade. Förebilder är därmed ganska lätta att hitta utanför hemmet, om än att man får jobba lite för att hitta en man/kvinna som kan skapa en närmre relation med barnet. Det som däremot kan vara svårt att ersätta är relationsmönstren, spciellt de som gäller kärleksrelationer. I princip alla censurerar lite när vi visar relationen för omvärlden. Det är bara i familjen den syns fullt ut.

 

[Björk]

Sv: danmark - inseminering

Kollar "vanligt" folk sina arvsanlag innan man skaffar barn överhuvudtaget??

Nej, det gör väl de flesta inte. Man kanske vet om vissa ärftliga sjukdomar (och de frågar ju en del såna frågor vid inskrivningen på MVC), men det är nog sällan någon gör någon slags genetiska test utöver det man redan vet om att det finns i släkten.

 

[Stinaelin]

Sv: danmark - inseminering

Det är väl ganska självklart. Vi behöver förebilder från vårt eget kön för att definiera oss själva och förebilder från det andra könet för att skapa mönster hur vi ska förhålla oss till det. Det handlar inte om traditionella könsroller för med rätt förebilder kan vi ge barnet ideér som är så långt från det man kan komma. Däremot behöver vi skapa oss en könsidentitet. Umgås en pojke bara med kvinnor så inser han snart att han inte är en kvinna för vi ser inte likadana ut. Dock får han ingen som helst referensbild av vad en pojke/man är. Då måste han skapa en bild själv och det kan bli hur knasigt som helst. Precis som att ett barn som bara får umgås med vegetarianer kan få en ganska konstig bild av köttätare.

Vad gäller efterföljande frågor, se inlägget ovan

Vad händer om man inte skapar "rätt" könsidentitet då? Varför är det så viktigt med könet?

Ja, kanske blir det en kulturkrock då barnet börjar skolan och inte hänger med i grupperingarna, men jag tycker denna gruppering av pojkar och flickor är ganska så vansinnig och inget eftersträvansvärt.

Exemplet med vegetarianer håller inte; jag hade inte träffat en vegetarian tills jag blev typ 15 år; det tog väl 15 s att föstå och acceptera dem, och sen blev jag en själv. Man kan väl prata med sina barn om att det finns olika kön, det kan inte vara ett så stort problem. Jag såg heller ingen mörkhyad förrän i 10-års åldern (bodde i småstad utan invandrare), men att acceptera och förstå att människor är olika, men lika mycket värda, det kunde jag ändå!

Dessutom håller jag med Humelibumlan; troligtvis träffar barnet på personer av båda könen ändå.