Sv: Dalmatiner?
*kl*
Såg att det var en gammal tråd, men nu när "alla" andra skrivit så...
Jag har två dalmatiner, en tik som jag tagit två kullar på, och en hane som jag sparat från första kullen.
Tiken är otroligt social och ÄLSKAR människor. Det bästa hon vet är att följa med när vi rider eller kör hästarna. Det går inte att "klä på" någon av hästarna så att hon ser om hon inte kan följa med. Då ylar hon i timmar... Hon fäller ordentligt på våren, men sparsamt under resten av året. Hon fryser lätt på vintern framförallt om det är kallt i kombination med nederbörd. Just regn hatar hon, och spurtar friskt från ytterdörren in i stallet, och där stannar hon nerbäddad i halmen tills det är dags att gå in. Regniga dagar utvecklar hon en superblåsa och kan hålla sig i timmar. Tillslut får man nästan sparka ut henne så hon kan kissa.
Hon har normalt ingen vaktinstinkt, utan hälsar glatt på alla vi möter eller som hälsar på. Ett par gånger när vi mött främlingar ute i på promenad har hon dock vaktat mig genom att ställa sig framför mig och morra dovt.
Hanen är en riktig charmknutte. Han älskar att gosa, helst sitta i knät och lägga huvudet på axeln.
(smidigt? nää!) Han ser nog sig själv som en liten minihund i det läget
Han har en del vaktinstinkt och kan skälla hemma om det ringer på dörren, men det går över när man öppnar och han ser att det är en människa på andra sidan dörren. Han är inte lika översvallande som tiken när han hälsar utan hittar snart något roligare att sysselsätta sig med. Förutom att gosa så är hans favoritr att ta sovmorgon (typ till lunch
), följa med hästarna när vi rider och kör, och att åka bil. Så fort man går mot bilen är han på hugget och springer före. Sen får man praktiskt taget dra ut honom när man åkt klart... Han fäller året runt.
Båda mina hundar skrattar ofta och mycket
Dalmatinern är en otroligt social ras som månar om sin flock (familjen), inte en chans att någon kommer bort under en promenad... Dom är också platsbundna, dvs att dom stannar på gården. Jag har i princip alltid mina hundar lösa både hemma och när vi rider och kör. De håller sig alltid innom synhåll. En annan bra sak är att de tycks sakna jaktinstinkt. Dom sticker alldrig efter harar eller rådjur, eller andra djur som korsar ens väg när man är ute.
Dalmatinern är mycket lättlärd och tycker om att vara duktig. Dock är dom smarta... Min tik gillar att sova i soffan. Vi har aldrig någonsin kommit på henne med att ligga i soffan när vi är hemma, men likafullt ser vi att hon sovit i soffan när vi varit borta. Hanen kan öppna alla möjliga dörrar, lock och förpackningar utan att det syns minsta skråma...
När dalmatinerfilmerna var populära så ökade efterfrågan på valpar eftersom många ville ha en pongovalp utan att ha koll på rasens egenskaper. Det ledde till att oseriösa "uppfödare" producerade valpar med tveksamma föräldrar för att tjäna pengar. Mycket av dalmatinerns dåliga ryckte härstammar från den perioden. Collierasen drabbades av liknande problem efter Lassie-filmerna. Dock hade collien tur, media var inte lika utbrett då och hade inte lika stor genomslagskraft. Medial uppmärksamhet är sällan bra för en ras, tyvärr. I USA där problemen blev störst fanns (vet ej om det fortfarande finns) speciella hundhem som bara tog hand om övergivna dalmatiner.
Alla raser har någon typ av problem eller sjukdomar. Dalmatiner kan vara döva, på ena eller båda öronen. En hund som är döv på ett öra kan leva ett fullt normalt liv. Oftast märks det inte på en sällskapshund. En helt döv valp bör man avliva eftersom den kan missförstå och hugga... Seriösa uppfödare BAER-testar (höreltestar) sina valpar. Sen har vi det här med hudproblem. Jag kan hålla med om att det tystas ner. Otroligt korkat tycker jag personligen, för självklart går det att komma tillrätta med om man vet vilka blodslinjer som det förekommer oftare i. Inavel ska man undvika tycker jag.
Blaffa förekommer också. Det är när flera prickar sitter tätt och bildar en stor fläck. Det är endast ett skönhetsfel och något att undvika om man tänkt ställa ut. Men det är i övrigt inget fel på hunden. I övrigt ska prickarna var aav en femkronas storlek och jämnt spridda över kroppen. Något mindre prickar på öron och svans.
Just det, en del blodslinjer kan ha problem med att det fattas en tand eller två. På avelsdjuren måste man alltid röntga höfterna innan de får användas i avel. Seriösa uppfödare använder bara fulltandade individer med A eller B höfter. (C kan ge dispans i undantagsfall)
