Dåligt samvete...

[Siggelina]

Sv: Dåligt samvete...

Jag tror de flesta någon gång betett sig på sätt som man senare ångrat - när man fått mer kunskap och ett annat perspektiv på vad som egentligen hände och varför. Alla är barn i början och det är misstagen man lär av.

Jag hade en helt underbar ponny när jag var liten, men visst hände det att det inte gick som jag önskade ibland - och ibland kunde det suriga tonårshumöret ta överhanden och jag behandlade hästen orättvist, när det egentligen var mitt fel att det inte gick bra. (Då tyckte jag förstås på tonåringars vis att jag var såååå duktig sååå)

Den goda nyheten är att det dåliga samvetet efteråt resulterade i att jag snabbt blev mildare, klokare och mer förstående mot hästen, för misstag som svider illa vill man inte göra om igen!

 

[BSDC]

Sv: Dåligt samvete...

kl

Jag tror alla kan känna igen sig mer eller mindre. Det viktigaste är att nog att man har kommit så långt att man är medveten om att det är fel och att man försöker jobba aktivt för att förebygga att det händer igen.

För mig har det varit oslagbart att använda mig av mental träning. Jag hade alldeles för höga krav på en av mina förra hästar och frustrationen över att hon inte levde upp till mina krav kunde gå ut över henne så som du beskriver med för hårda skänklar och mitt i allmänhet dåliga humör, varken hon eller jag kom hem nöjd från ett sådant träningspass.

Nu jobbar jag hela tiden på att vara realistisk och undvika att utsätta hästen för mitt ev. dåliga humör. Har jag dåliga dagar så rider jag inte alls i värsta fall, eller skrittar ut på lång tygel, arbetar för hand, tar en promenad ect. Dessutom försöker jag avdramatisera varje snesteg så långt som det är möjligt och ersätter det negativa med något positivt - exempel : Om min häst har massa överskottsenergi och svårt att ta förhållningar i galopparbetet och jag kanske inte har ätit/är trött/ont i ryggen och känner att jag inte orkar ta igenom det just då så avbryter jag hellre övningen och gör något som vi båda tycker är lätt/roligt (stretchar i mellantrav, travar över cavaletti m.m) för att sedan ev. återgå till galoppen alt. strunta i det för dagen. Som min tränare säger "Ignorera när någonting blir fel och beröm när något blir rätt" - Gäller både häst och mig, det är roligare att träna när man känner sig bra (även om man för tillfället "bara" är bra på nerläggning i mellantrav).

Funkar otroligt bra, har inte tappat humöret alls sen jag började med mental träning.
Boktips: "prestationspsykologi i praktiken" av Johan Plate.

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Låter bra! Tror att jag också hade lite för höga förväntningar och krav under den perioden, och hade precis innan varit på ett träningsläger där alla deltagarna hade suveräna hästar som var oerhört duktiga, och så kom jag med min 6-åring som ju faktiskt inte kunde så mycket Jo, nu när jag tänker efter så tror jag faktiskt att jag hade alldeles för höga förhoppningar på min stackars pålla efter den veckan, och det var säkerligen det mitt dåliga humör/tålamod och hennes krångel berodde på... Jag tar på mig (nästan) hela skulden för den perioden

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Knuffar igång igen

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Knuffar, knuffar?

 

[Sjunior202]

Sv: Dåligt samvete...

Jag tror alla ryttare har tappat tålamodet på sina hästar! Men du hästar är väldigt förlåtande! Jag har ofta dåligt samvete när jag bara höjt rösten åt min unghäst.

 

[Allevo]

Sv: Dåligt samvete...

Jag tappar tålamodet när hästen inte lyssnar på mig efter upprepade försök. Då brukar jag ryta i en gång eller skänkla i extra så jag får hästens hela uppmärksamhet. (Dock har jag mer förståelse om hon är brunstig) Visst det är dagar då inget fungerar och då brukar jag hoppa av och gå en promenad ist. eller släppa henne i paddocken så hon får röra lite på sig, medans jag står och förbannar henne á la 'må du brinna i helvetet' med svepande händer.

För några veckor sen när jag skulle longera hade hon så mycket överskottsenergi så hon inte ens kunde stå stilla när jag skulle spänna gjorden. Då släppte jag henne i paddocken, vilket jag inte skulle ha gjort..
Hon sprang varv efter varv efter varv och avslutade med att hoppa över staketet (140 cm högt!). Då vart jag riktigt förbannad på henne när jag fick tag i henne. Röt och ryckte i tränset. Men jag vart mest rädd för att hon kunde ha halkat och gott omkull i snön/isen eller sprungit bort.

Då var jag skamsen efteråt och hon fick många morötter som förlåtelse.

 

[LadySassa]

Sv: Dåligt samvete...

Du är mänsklig! Visst ska man inte slå på de men alla kan ha en dålig dag då man faktiskt inte kan hantera sig själv fullt ut! Och eftersom att ni är ett bra team nu så bryr ju sig inte hästen om det. Men visst ska det inte upprepas, men det har du ju lärt dig nu!

Jag känner igen mig till viss del. Jag har en pantertant hemma som kan bli som en torped. Hon tävlar mot bilar, mopeder, andra hästar m.m som åker förbi (travmärr som ser allt i hennes värld som tävling. Allt som åker förbi henne ska förlora). Iof är hon mycker bra på banan och är väldigt hög i blod så att säga. Och en gång blev det så illa så att jag fick ta ett litet tag i hennes ena öra. För hon blir tråkigt nog, som en betong mur i munnen vid dessa få tillfällen. Men det har bara hänt en gång att hon verkligen drog iväg (annars brukar hon bara trampa lite extra och blåsa upp sig) och jag tog ett försiktigt tag i henns öra, lite hårt men ändå inte elakt! Men det var för att det kom en timmerlastbil som jag inte ville bli nermejad av!

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Tack för alla tips, och för att ni delar med er av era erfarenheter Ja, jag har verkligen lärt mig av mina misstag, och jag hoppas att hon har förlåtit mig nu Hur går det för alla nu?

 

[tiffy]

Sv: Dåligt samvete...

kl

Håller med de övriga, det finns nog stunder hos oss alla som inte är de man är mest stolt över.

Tycker att det viktigaste är att man lär sig av sina misstag och inte gör om dem.

Man är ju ine mer än människa.

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Sant, så sant

 

[Gullregn]

Sv: Dåligt samvete...

Jag och mitt sto har haft ruskigt dåliga perioder ibland, tyvärr är vi i en sådan svacka just nu...
Det har blivit att jag sparkat för hårt i magen, ryckt onödigt i tyglarna och inte varit särskilt snäll med pisken. Som tur är så har jag en väldigt klok häst som säger ifrån när jag gör fel. Hon har t.ex. hotat att sparka mig när jag hotat att slå henne.... vilket jag tycker är väldigt bra eftersom det får mig att inse vad det är jag gjort egentligen.
Det hjälper inte mig att jag har humörsvägningar och lite tålamod, men nu har jag bestämt mig, jag ska inte ha pisk i handen när jag umgås med häst förrän jag vet att jag verkligen behöver det, och inte missbrukar det för att jag blir arg. Jag tänker se denna svacka, som vi har nu, som ett tillfälle att träna upp mina skills med hästar och mitt tålamod. Om jag inte kan "få bukt" på henne denna gång tänker jag ta hjälp, för jag vet att det inte kan fungera som det gör nu mellan mig och henne.

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Låter som en sådan svacka jag och mitt sto hade i somras... Jag tycker att det är ganska svårt att förstå vilket oändligt tålamod man måste ha för att kunna umgås med och träna hästar på rätt sätt, ett tålamod jag kan erkänna att jag inte hade, och troligen inte har ännu heller, men jag tycker definitivt att det har blivit bättre

 

[Elina8]

Sv: Dåligt samvete...

Jag blir inte arg bara för att han inte gör som jag vill, för jag vet att det beror på att jag gör fel. Även om det är jobbigt och svårt att inse detta så försöker jag att tänka på det varje gång det går fel innan tålamodet tryter. Ta en paus, gör nåt annat som jag vet att vi kan och försök igen.

Men om han gör något som är direkt farligt, tex. så var han väldigt framåt ett tag och lyfte inte ordentligt på hovarna över alla rötter i skogen, så han snubblade ibland. Då kunde jag tappa tålamodet när han inte lyssnade på mig när jag bromsade, vilket kunde leda till att jag var lite för hård i handen och det kunde jag ha fruktansvärt dåligt samvete över. Jag tycker inte att det är okej att vara hård i handen, men samtidigt så vill jag ju inte att han ska snubbla och gå omkull heller, så det är väl mer rädslan som gjort att jag inte tänker till ordentligt.

Alla har nog gjort något de har dåligt samvete över. Jag tycker att man ska se det som något sunt, att man får dåligt samvete alltså. Hade man inte haft dåligt samvete hade man definivt varit en sämre människa och ryttare enligt mig. Eftersom man får dåligt samvete så inser man att det man gjorde inte var helt rätt, och när man är medveten om sina svaga sidor så kan man ju försöka bättra sig. Hade man inte fått dåligt samvete hade man troligtvis fortatt att rycka i munnen och slå med spön år ut och år in, vilket man som ryttare inte precis eftersträvar.
Se det som en möjlighet till förbättring, så att du inte behöver göra om samma fel igen och igen utan hittar bättre sätt att lösa problemen på!

 

[Mineur]

Sv: Dåligt samvete...

Jag är expert på att alltid sönderanalysera saker och ting, och jag mår också ofta väldigt dåligt väldigt länge om jag gjort något som inte var riktigt bra. Så jag vet verkligen hur det känns att tro att man är världens sämsta människa, men jag tror samtidigt att det är så de flesta av oss människor är. Vi har helt enkelt lättare att köra fast i och må dåligt över negativa saker än att njuta av det vi faktiskt gjort bra! Inte min favoritegenskap, om jag ska vara ärlig...

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Tack för ett mycket bra inlägg, Elina8!
Och Mineur, jag känner igen mig själv till 110% i det du skriver, precis sån är jag också... Och det är väldigt, väldigt jobbigt. Jag har svårt för att släppa och gå vidare när det gäller saker som jag gjort och fått dåligt samvete, känner mig som världens sämsta människa hur länge som helst efteråt. Så jag vet precis hur det är du menar, och förstår verkligen hur det är...