Dåligt samvete...

[Isbit]

Jag har en egen häst som jag rider och tränar varje dag, (har dock vintervila för tillfället), och det går just nu väldigt bra för oss, hon är en underbar häst och jag är en mycket nöjd och glad ryttare Men vi har haft jobbiga perioder... I somras var det några veckor där allting gick åt skogen, och det kändes så jobbigt att jag ville sälja henne. Sedan var det ju de ridpassen där man ibland tappade tålamodet och blev arg, vilket kunde resultera i för hårda tag i tyglarna, onödigt hårda skänklar eller en liten klatsch med spöet på bogen. Var det en extra dålig dag kunde det till och med vara en del tårar inblandade. Nu går allting toppen, vi kom ur den perioden och är ett väldigt tight team numera, men mitt dåliga samvete, det finns fortfarande kvar. Jag skämdes så OERHÖRT de dagar jag blivit arg på henne, och börjar jag tänka på det nu skäms jag fortfarande lika mycket
Jag undrar om det är någon som varit med om samma sak, mått dåligt över att ha blivit arg på hästen eller haft en riktigt jobbig period med sin ögonsten?

 

[Lillagoajag]

Sv: Dåligt samvete...

Oh, ja!

sommaren -08 var en mardröm! 4-årigt TROTSIGT ponny-sto som skulle lära sig "gå på tygel" och allt det dära. Hon var en liten plåga! Hon gav mig ingenting gratis och växlade mellan att vara superslö till att försöka ha av mig. Och såklart tappade jag humöret inte bara en gång...

Har fortfarande dåligt samvete för detta då jag ju vet och visste att alla unghästar testar och att hon antagligen tyckte situationen var jobbig och konstig. Usch, riktigt usel kan jag känna mig

men ingen människa är perfekt och jag tror att alla som håller på med hästar ngn gång har tappat humöret och gjort dumma saker. Men det hindrar oss ju inte från att ha dåligt samvete. Och det är väl tur det, för om man inte har dåligt samvete efter att ha betett sig illa så skulle det ju vara riktigt obehagligt!

Sen tror jag ju inte hästarna tänker/kommer ihåg just det tillfället (om man inte har misshandlat hästen men det tror jag inte du har gjort).

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Sant, så sant, vi gör alla våra misstag. Och du har verkligen en poäng där, ang. det med dåligt samvete. Nej, jag har absolut inte misshandlat min häst, det var bara onödigt onödiga hårda ryck i tyglarna och lika onödiga hårda skänklingar... Är dock illa nog tycker jag, men man kan ju tyvärr inte göra vad man gjort ogjort, så jag får nöja mig med att lova mig själv att aldrig göra om något sådant dumt och helt enkelt hoppa ur sadeln om jag tappar tålamodet. En gång i våras när jag hade en RIKTIGT dålig dag i paddocken, skuttade jag ur sadeln, satte mig ner i sanden och grinade som en liten tjurig femåring, medan hästen betade under staketet, och hade hon varit en människa, då svär jag att hon hade skrattat åt mitt patetiska uppförande x) Tack för att du delar med dig

 

[Celsiano]

Sv: Dåligt samvete...

Å vad jag känner igen mej.
Tro mej du är inte ensam, så maktlös man ibland kan känna sig.
Jag kan ofta ha dåligt samvete för saker jag gjort och faktist känns de skönt att man inte är ensam.

"Där kunskapen slutar tar våldet vid"
Något jag hörde för ett tag sedan som jag tyckte slog huvudet på spiken.

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Det citatet borde vi alla banka in i våra huvuden
Ja, visst gör det.

 

[Sammet]

Sv: Dåligt samvete...

Det hjälper dig inte tat må dåligt för att du var ojust mot hästen.'
Det enda du kan göra är att i fortsättningen sätta disiplin på dig själv och de dagar du är på dåligt humör rider du inte. Alt nöjjer dig med en skrittur ut i skogen.

Hästar är förlåtande djur.
Och ansvaret är vårt. Vi som människor ska ta ansvaret att inte tappa tålamodet.

Det är svårt. Men det behövs.

 

[mickan86]

Sv: Dåligt samvete...

Så har vi alla det!

Red en häst ett tag som var extremt het och pigg, speciellt vid hoppning, väldig duktig på att hoppa, älskar det men blev rätt vild när man skulle hoppa.. Det tog ett halvår för oss att kunna hoppa i nästan normal takt men jag kunde aldrig "slappna" av utan fick jobba och jobba hela tiden. Ibland var det nästan inte ens kul! Slappnade man av en sekund tog hon över och fick up en sån fart över hindret att det bara var att hålla i sig. (Hästen är en f.d. galoppör så fort kunde det gå minsann...) Sen fick hästen urinvägsinfektion och fick vila och gå lugnt i nästan två månader då hon blev jättedålig.

Skulle börja sätta igång henne ordentligt och vi tog ut kiropraktor i samband med att en annan häst skulle kollas. Jag tänkte att "min" häst kunde det inte vara något fel på. Hon hade problem med bogen, halsen, ryggen, kotorna och rumpan. Hur dålig kände man sig inte då som inte märkt något?? Inte för att det bara var jag som ridit henne (är medryttare) men ändå!

Har nu bytt medryttarhäst då den förra är 16 och ska ta det lugnare nu men om jag skulle ha börjat med den förra igen skulle jag ha fått börjat om helt från början vilket kändes helt hopplöst..

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Nej, det gör det ju självklart inte, men man kan ju inte riktigt hjälpa det dåliga samvetet...
Vad jobbigt... Hur brukade du träna?

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Knuff, putt, putt!

 

[Russin8]

Sv: Dåligt samvete...

Jag känner igen mig.

Jag har en 3-årig (snart 4-årig) kallblodstravar hingst. Han är väldigt het. Ibland när vi rider ut så är det som att sitta på ett lokomotiv Och då har det hänt att man varit lite tuff i tyglarna. Efter en sådan ridtur känner man sig inte så bra. Ibland önskar jag att jag låtit bli att rida istället just dom dagarna.

Eller när man kör honom och det är som att åka bakom ett expresståg
Då har man fått ta tag rejält i tömmen.

Ibland blir jag bara så arg på honom, men vet ju samtidigt att det inte hjälper.

Sen får man så dåligt samvete, har bara lust att sätta sig i ett hörn och gråta

Men sen kommer dom där dagarna när allt bara stämmer

Och på något konstigt sätt verkar han tycka om mig ändå, min lilla häst Hästar måste vara ett förlåtande släkte

MVH Russin8

 

[yennork]

Sv: Dåligt samvete...

Jag brukar säga att hästar är dumsnälla.

Vi har alla gjort våra dumheter, det gäller bara att man lär av dem. Man kan lära sig av andras dumheter också, så slipper man göra alla själv.

Ibland måste man ta i när man håller på med hästar, men det är inte samma sak som att man tar ut sin ilska och frustration på dem... (Been there, done that, got the t-shirt)

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Ja, har verkligen lärt mig av de misstag jag gjort när det gäller ilska... Har någon mer varit i en sån riktigt jobbig period, (typ några veckor), när verkligen allt går åt skogen och man har så himla dåligt tålamod? Det var det jag och min pålla var i i somras

 

[Amazing]

Sv: Dåligt samvete...

Ohja!

I somras hade jag också en jobbig period då min ponny började sparkas och bitas och inte ville alls. Efter ett tag slutade hon komma i hagen. Fick jag tag på henne så vägrade hon komma med mig. Fick ha ett spö med mig för att vifta lite när hon inte ville följa med. Jag kunde inte rida, hon gick 2 meter sen stannade hon. Inget hjälpte. Det hjälpte inte heller att sitta av och försöka dra henne med mig. Hon stod där och tjurade.

Jag kan också få dåligt samvete ibland över att jag till exempel hade spö som jag använde fel (alltså gav henne ett rapp ibland även ifall det inte hjälpte). Idag känner jag henne mycket bättre och hon kommer galopperande i hagen. Hon är lägst i rang och förut skulle det aldrig komma på tal att springa iväg från ledarhästen till mig. Så jag är jätteglad!

 

[frittan]

Sv: Dåligt samvete...

jag har varit där jag också, och det dumma är att jag inte ens fattade först VARFÖR min häst höll på som han gjorde. han stegrade sig, kastade sig, stack, och var helt enkelt ohanterlig och nästan farlig. om han stegrade och du tryckte med skänkeln så stegrade han ibland ääännu högre. och åkte du iväg på träning så gick han som en klocka och klart blev jag arg då när han höll på med sina dumheter!!

men nu i efterhand när jag vet vad allt detta berodde på (otrivsel i stallet, stress, för lite foder eftersom vi ej fick mäta upp själva och de slängde in lite på känn, för liten hage...) , ja nu efteråt har jag SÅN ångest och dåligt samvete för att jag var så arg på honom då!! han ville ju bara visa att han mådde dåligt

iofs, jag "räddade" honom från det och flyttade honom till ett stall där han får uppleva raka motsatsen. så kaaaaanske jag kan känna att jag bett om förlåtelse på så vis? eller?

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Jag tycker inte att du behöver ha dåligt samvete för det, för du visste ju inte hur de slarvade med fodret och så... :S Fy sjutton, jag hade gett de som hade ansvaret för utfodringarna en rejäl utskällning! Att de kan göra så Tur i alla fall att ni flyttade till ett annat stall, går det bra för er nu?

 

[frittan]

Sv: Dåligt samvete...

Jag tycker inte att du behöver ha dåligt samvete för det, för du visste ju inte hur de slarvade med fodret och så... :S Fy sjutton, jag hade gett de som hade ansvaret för utfodringarna en rejäl utskällning! Att de kan göra så Tur i alla fall att ni flyttade till ett annat stall, går det bra för er nu?

mjo de har lite speciell syn på hästhållning där. när min häst fallit ur så pass mkt att revbenen stack ut och musklerna var borta så sa stallägaren "vadå, sådär ska en häst se ut!!" dels var fodret dåligt (vilket jag från början fått höra att höt hade kanonvärden och var såååå bra) och dels fick han inte alls den mängden jag hade skrivit. skrev jag 5kg så fick han kanske 2 eller 3...

men efter mängder med proteinfoder och foder i övrigt och flytt till ett stall där han får den mat han behöver, analyserat hösilage och uträknad foderstat, massa utevistelse i stoooora hagar så mår han huuur bra som helst och det är såå härligt att se livsgnistan i sin häst igen!!

bonusbild bara för det på hur lycklig han är nu:

 

[Bonyana]

Sv: Dåligt samvete...

Tror att vi är många som känner igen oss....vi har alla bra och dåliga dagar och självklart är det vårt ansvar att försöka tygla humöret och ha tålamod med vår vänner, både fyrbenta och tvåbenta! Men ingen är perfekt, vi kan bara göra vårt bästa!
Visst är det så att våldet/överreaktionerna tar vid där tålamodet och kunskapen tar slut, och då ångrar vi oss -och tur är väl det!
Jag menar också hårda ord eller onödigt hårda skänklar, jag får dåligt samvete emellanåt, fast eg vet jag att den ponnyn jag har nu, förmodligen är rätt lik en gås för han blir def inte speciellt upprörd men blir däremot uppmärksam. Mitt förra sto var däremot otroligt känslig och hon blev väldigt skärrad om man bara höjde rösten lite, att sätta i skänklarna för hårt hände aldrig (ren självbvarelsedrift)....så visst kan man träna behärskning.....
Men jag tror också att de är förlåtande, våra hästar, och inte går du och surar/är ledsen flera veckor el månader när du bråkat med sambon eller barnen, ni förlåter varandra och går vidare, eller hur! Det tror jag funkar i relationen till djuren också, så länge det goda överväger!
Ha en härlig jul med din pålle och ge honom en extra julkram så han vet att du älskar honom!

 

[Isbit]

Sv: Dåligt samvete...

Han ser ut att ha det så bra så

Ja, ska verkligen tänka på detta, och framförallt lägga det dåliga bakom mig, för man lär ju sig av sina misstag men det är trots allt onödigt att älta dem. Jag är oerhört tacksam för alla tips

 

[Sofie.S]

Sv: Dåligt samvete...

Man är inte mer än människa!

Jag har också haft mina duster med min häst men det är bara att ta ett djupt andetag och sedan gå vidare om nåot händer.
Man lär sig ju oftast av sina misstag.

 

[Barret]

Sv: Dåligt samvete...

Jodå, varje gång hästen är som en tunna nitroglycerin och taktar sin pingis-taktning så man får håll i sidan i en timme i sträck, varje gång han börjar kasta sig för minsta lilla skugga för att han helt enkelt inte vill jobba och varje gång han bara kör sitt eget race och tuffar på i 180... Jag får dåligt samvete varenda gång jag tappar tålamodet med de grejerna eftersom jag VET att han kommer göra dem, jag VET att det i många fall handlar om mig själv och att jag inte är tillräckligt tydlig och jag VET att ju mer frustrerad jag blir desto mer kommer han göra alla de där grejerna.

På uteritterna måste jag ibland ta rejält i tyglarna för att han kör på i sin egen takt, spänner upp ryggen och taktar. Det är med andra ord rätt omöjligt för mig att kunna inverka på honom med sitsen. Så enda lösningen jag har är att ta i tyglarna. Men jag avskyr att göra det eftersom jag vet att det borde gå på annat sätt och så kommer det dåliga samvetet som ett brev på posten.

Som tur är brukar det mesta av min frustration uttrycka sig verbalt, jag svär och kallar honom för lite olika namn, dock brukar det inte gå ut över hästen mer än just det där att ta i tyglarna i enstaka fall. Lika bra är det. Skulle det någon gång gå ut över hästen på annat sätt än verbalt, som han dessvärre verkar tycka är rätt kul eftersom han då får den uppmärksamhet han vill ha, skulle nog inte bara mitt dåliga samvete göra att jag la av med hästar helt utan hästen skulle givetvis visa vad han ansåg om den saken och bli 10 ggr värre. Han känner mig för väl nuförtiden och vet exakt var gränsen går så han håller sig på den lilla tunna gränsen...