Dåligt bordsskick :(

[Migo]

Fast handen på hjärtat,är det verkligen snobberi att lära sig själv o sina barn att äta som folk?

Det är väl definitionen av vad "som folk" är som är den springande punkten. Dessutom pratar vi ju inte om förälder-barn, utan om vuxna människor här.

 

[Lipperta]

Fast handen på hjärtat,är det verkligen snobberi att lära sig själv o sina barn att äta som folk?

Jag tycker absolut att man ska lära sin barn bordskick, vid tidig ålder så att det bara är normalt alltså inget man behöver lära sig, om du förstår mig.
Samtidigt tycker jag att man som vuxen får säga till grannbarnen/kompisar som äter inne i ens eget hus att här stänger vi munnen när vi äter, pratar inte med mat i mun. Eftersom det är ens eget hus alltså gäller dina regler där.

Jag förstår bara inte varför vuxna människor inte vill äta på ett oäckligt vis, de blir ofta väldigt defensiva när någon påpekar att antingen slutar dom smaska eller så gör dom det bara högre och värre för att bevisa att de kan eller nåt, jag fattar inte.

När jag blivit tillsag som barn blev jag så skamsen att jag ville sjunka genom jorden, men jag smaskade inte efter det heller.

 

[Marita73]

Jag fick en extremt hård uppfostran vad gällde att sköta sig vid matbordet. Om jag eller syster smaskade fick vi gå från bordet, då blev det ingen mat.
Det var alltid spännande att ta hem någon på middag. En smask och det blev knäpptyst med en hel familj som stirrade på den stackars gästen (självklart hade jag förvarnat). De flesta lärde sig fort vad som gällde

Tillägg: Jag förstår inte varför man inte skulle vilja kunna föra sig bland folk. Just det där med att smaska, äta med vidöppen mun och prata med mat i munnen hör liksom till god uppfostran att låta bli.

 

[Sporthorse]

Jag fick en extremt hård uppfostran vad gällde att sköta sig vid matbordet. Om jag eller syster smaskade fick vi gå från bordet, då blev det ingen mat.
Det var alltid spännande att ta hem någon på middag. En smask och det blev knäpptyst med en hel familj som stirrade på den stackars gästen (självklart hade jag förvarnat). De flesta lärde sig fort var dom gällde

Tillägg: Jag förstår inte varför man inte skulle vilja kunna föra sig bland folk. Just det där med att smaska, äta med vidöppen mun och prata med mat i munnen hör liksom till god uppfostran att låta bli.

Samma här, hos oss var det väldigt strikt vid matbordet, men det är jag evigt tacksam för.
Jag får aldrig jobbiga blickar och har lätt att hantera dyra middagsbjudningar utan att behöva känna mig vilsen och jag känner aldrig oro inför middagar med helt främmande folk. Bordsskick är ett ganska bra socialt redskap att ha med sig genom livet, eller att förbättra senare i livet!

 

[cirkus]

Jag har nog överseende med det mesta i bordskicksväg utom folk som äter med öppen mun och smaskar eller pratar med mat i munnen.

 

[åke]

Fast handen på hjärtat,är det verkligen snobberi att lära sig själv o sina barn att äta som folk?

Jag har ett par litauiska grannar. Deras treåring äter bättre än vissa vuxna. Jag trappade hakan när vi var ute och åt.
Den lilla flickan som jag faktiskt inte ens kan prata med. Knackade försiktigt på min arm och undra om hon fick min tomat som låg på tallriken. När vi hade ätit färdigt tog hon sin tallrik, glas och bestick och ''dukade av '' torkade av där hon hade suttit, lämnade det till servitrisen..

 

[dobbis]

Jag har ett par litauiska grannar. Deras treåring äter bättre än vissa vuxna. Jag trappade hakan när vi var ute och åt.
Den lilla flickan som jag faktiskt inte ens kan prata med. Knackade försiktigt på min arm och undra om hon fick min tomat som låg på tallriken. När vi hade ätit färdigt tog hon sin tallrik, glas och bestick och ''dukade av '' torkade av där hon hade suttit, lämnade det till servitrisen..

Suuuuuuuuuper,ett barn o föräldrar i min smak
(obs att jag är allergisk mot barn)

 

[dobbis]

Jag fick en extremt hård uppfostran vad gällde att sköta sig vid matbordet. Om jag eller syster smaskade fick vi gå från bordet, då blev det ingen mat.
Det var alltid spännande att ta hem någon på middag. En smask och det blev knäpptyst med en hel familj som stirrade på den stackars gästen (självklart hade jag förvarnat). De flesta lärde sig fort vad som gällde

Tillägg: Jag förstår inte varför man inte skulle vilja kunna föra sig bland folk. Just det där med att smaska, äta med vidöppen mun och prata med mat i munnen hör liksom till god uppfostran att låta bli.

Samma här + att pappa konfiskerade tuggumit om det var utanför munnen oavsett om det var i form av en bubbla eller snurrade på fingret.

 

[åke]

Suuuuuuuuuper,ett barn o föräldrar i min smak
(obs att jag är allergisk mot barn)

Ja, dom har verkligen en helt annan fostran.

 

[Araminta]

Samma här, hos oss var det väldigt strikt vid matbordet, men det är jag evigt tacksam för.
Jag får aldrig jobbiga blickar och har lätt att hantera dyra middagsbjudningar utan att behöva känna mig vilsen och jag känner aldrig oro inför middagar med helt främmande folk. Bordsskick är ett ganska bra socialt redskap att ha med sig genom livet, eller att förbättra senare i livet!

Men vänta. Jag är inte uppfostrad till något vidare bordsskick. Fick lära mig att inte prata med mat i mun men då i säkerhetsaspekt för att inte sätta mat i halsen. That's it. Jag klarade mig helt utmärkt när jag för två år sedan satt vid honörsbordet vid en av Sveriges största fracksittningar. Att ha bordsskick som ett tema hemma inom familjen känns väldigt främmande. Jag vet exakt vad som gäller och har aldrig varit osäker på att äta med folk oavsett tillställning, men den vetskapen har tillkommit utifrån en allmän socialisering av skolmatsalar, restaurangbesök, julmiddagar och fredagskvällar hos kompisar. Jag ser efter hur folk gör där jag är för kvällen och följer efter - jag trodde (kanske naivt?) att det var så "man" gjorde?

 

[Sonic76]

Jag kan inte äta med gaffeln åt fel håll.
Har den som en sked som nån sa
Men jag kan oftast äta med hyfsat bordsskick bara tänderna är med mig.
Snart kommer jag inte ha några tänder att tugga med i nederkäken så det kommer vara ett problem ett tag.
Jag säger bara till folk om de sitter och håller sig över min tallrik
Fördelen med fina middagar är att jag inte så ofta äter på såna så slipper bry mig

 

[Niyama]

Vad spelar det för roll vilken roll man har gaffeln i? Jag fattar verkligen inte det. Att inte tugga och prata och spotta ut mat över halva bordet borde ju vara ganska självklart för att det stör andra, men vem stör det om man har gaffeln i fel hand?!

 

[Migo]

Men vänta. Jag är inte uppfostrad till något vidare bordsskick. Fick lära mig att inte prata med mat i mun men då i säkerhetsaspekt för att inte sätta mat i halsen. That's it. Jag klarade mig helt utmärkt när jag för två år sedan satt vid honörsbordet vid en av Sveriges största fracksittningar. Att ha bordsskick som ett tema hemma inom familjen känns väldigt främmande. Jag vet exakt vad som gäller och har aldrig varit osäker på att äta med folk oavsett tillställning, men den vetskapen har tillkommit utifrån en allmän socialisering av skolmatsalar, restaurangbesök, julmiddagar och fredagskvällar hos kompisar. Jag ser efter hur folk gör där jag är för kvällen och följer efter - jag trodde (kanske naivt?) att det var så "man" gjorde?

Samma här, så du är inte ensam. Bortsett från att jag fått bordsskicket testat i andra sammanhang än frackmiddagen då

 

[avslutat medlemskap]

Fel hand eller inte, det bryr jag mig inte om. Tänker mer ifall din vän skrapar med tänderna mot gaffeln om och om igen, samt slickar på skeden, viftar med besticken och stoppar kniven i munnen

Aj fan, är det därför jag blir serverad vid foderbordet i ladugården tillsammans med kossorna när dom som har gården bjuder mig med på fest? Och så skyller dom på att dom har för få sittplatser vid bordet,,,,,,,,,

 

[dobbis]

Aj fan, är det därför jag blir serverad vid foderbordet i ladugården tillsammans med kossorna när dom som har gården bjuder mig med på fest? Och så skyller dom på att dom har för få sittplatser vid bordet,,,,,,,,,

Äsch då

 

[Ramona]

Mitt motto är normalt sett att var och en får skämmas för sitt. Det är inte upp till mig att uppfostra andra efter mitt tycke och smak, för i ärlighetens namn är det så att vuxna människor av normalbegåvning har tillgång till google ifall de vill lära sig någonting.

Vad jag tycker är vettigt bordsskick tycker en människa är rena snobberier, medan en annan tycker att jag är en äcklig pöbel som inte borde få sättas till bords utan äta bland djuren.

Var och en får skämmas för sitt.

 

[Sleepy]

Det är ingen nobellmiddag vi ska på, men ingen annan i sällskapet har ett så ovårdat skick. Jag är lite orolig.

Hur tror du att de andra kommer att reagera på vännens bordsskick och hur skulle det isf beröra dig?

 

[athena_arabians]

Jag ser inget snobberi med att ha en rimlig nivå på bordsskick, dvs man sträcker sig inte över någon annans tallrik, man vevar inte med armarna eftersom det stör bordsgrannen och det är faktiskt äckligt om man smaskar och tuggar med öppen mun. I vår kultur är det ju också otrevligt att rapa vid bordet men jag har förståelse för att det är annorlunda i andra kulturer.

MEN man uppfostrar aldrig någon annan vuxen människa! Det vore höjden av oartighet och ett ordentligt etikettsbrott. Inte om man tar fel gaffel till förrätten Dvs slickar någon på kniven, tar fel gaffel, skyfflar runt maten på tallriken osv så är det inte min sak att kommentera eller korrigera det.

Jag har aldrig något minne av att jag fick någon speciell uppfostran vad gäller bordsskick, man lärde sig genom att få vara med när det var middagar. I Uppsala var jag på flera formella middagssittningar utan någon vid bordet verkade förfärad så mitt bordsskick är väl acceptabelt

 

[tara]

Men vänta. Jag är inte uppfostrad till något vidare bordsskick. Fick lära mig att inte prata med mat i mun men då i säkerhetsaspekt för att inte sätta mat i halsen. That's it. Jag klarade mig helt utmärkt när jag för två år sedan satt vid honörsbordet vid en av Sveriges största fracksittningar. Att ha bordsskick som ett tema hemma inom familjen känns väldigt främmande. Jag vet exakt vad som gäller och har aldrig varit osäker på att äta med folk oavsett tillställning, men den vetskapen har tillkommit utifrån en allmän socialisering av skolmatsalar, restaurangbesök, julmiddagar och fredagskvällar hos kompisar. Jag ser efter hur folk gör där jag är för kvällen och följer efter - jag trodde (kanske naivt?) att det var så "man" gjorde?

Vad glad jag blir , det kanske finns hopp för ungarna, speciellt en. Ungdomarna nu för tiden äter gärna "the american way" dvs med gaffeln och kniv i fel hand. Jag tror att det är lite generellt, i vår trakt iallafall, inte bara vår ungdom. Kanske de har tillräcklig social kompetens att överbrygga dålig uppfostran.

 

[dobbis]

Vad glad jag blir , det kanske finns hopp för ungarna, speciellt en. Ungdomarna nu för tiden äter gärna "the american way" dvs med gaffeln och kniv i fel hand. Jag tror att det är lite generellt, i vår trakt iallafall, inte bara vår ungdom. Kanske de har tillräcklig social kompetens att överbrygga dålig uppfostran.

I vilken hand man har kniv o gaffel beror ju också på om man är vänster eller högerhänt,själv har jag kniven i vä hand.