dagistrubbel - hur göra?

[mino]

Dottern, snart 2, har ju som jag skrivit om i tidigare trådar hamnat på ett riktigt dåligt dagis. Vi har fått en ny dagisplats fom i höst så det problemet är egentligen löst. Men sedan några veckor så är dottern jätteledsen när man lämnar, hon gråter så det skvalar och när man pratar om dagis på helgerna så säger hon "nej inte dagis". När vi hämtar brukar hon dock vara ganska glad och ibland vill hon vara mer på dagis.

Vi får noll stöd av dagis i hur vi ska hantera detta. Det ger en skitdålig start på dagen för oss alla i familjen att en är superledsen och att man ändå måste lämna henne. Dagis är av den inställningen att så fort ett barn är ledset så testar det och ska därmed få mindre uppmärksamhet, likaså verkar de bara utgå från att föräldrarna är problemet, vilket vi tycker är ren bs. Särskilt när det gäller vår dotter som är social och annars lätt att lämna till andra vuxna, hon är inte typen som testar eller är extremt bunden till oss eller nåt sånt. Nånting är inte som det ska, jag tror att det beror på att hon fortfarande efter 3 månader sen vi bytte dagis inte har knutit an ordentligt till någon personalen, hon känner sig inte riktigt hemma där. Men jag vet inte. Vi försöker vara så positiva vi kan och prata om hennes dagiskompisar och fröknar. Vad ska man annars göra, finns det något att göra?

 

[Lydia]

Sv: dagistrubbel - hur göra?

prata med förskolechefen om ni inte gjort det.

 

[mino]

Sv: dagistrubbel - hur göra?

Jag har en känsla av att alla inblandade (inkl förskolechefen som verkar ha fullt upp med att hålla näsan ovanför vattenytan) skulle bagatellisera problemen. Det är inget stort problem, kanske, att vissa barn gråter vid lämning. Men i det här fallet så känns det som om det är helt out of character för vår dotter, det går liksom inte i linje med hennes personlighet. Och det kan jag bara knyta till de allmänna rutiner de har (eller rättare sagt inte har) på dagis, tex att de inte har nån samling eller personal med ansvar för varje individ etc. Problemen på dagis är så stora att det känns som att det inte går att göra så mycket åt dem förutom att byta. Men kanske finns det något vi kan göra som föräldrar för att göra lämningen positiv??

 

[Stollan]

Sv: dagistrubbel - hur göra?

Det kan faktiskt varaså "enkelt" att detär åldern som spökar för henne.
Samtidigt kan man som personal faktiskt hjälpa barnet genom at man helt enkelt tar över barnet när utekläderna är av sätter den på höften och låter riktigt upphetsatt och som att nu kommer något mycket spännande. Sedan galopperar man bort till fönstret där föräldern kommer uta och man vinkar frenetiskt som om händerna håller på att trilla av och hela kroppen utstrålar "åh så kul detta är". Sedan galopperar man vidare med barnet in i ett rum (fnissndes och skrattandes) och påbörjar en lek eller vad som nu finns tid för. Helst samma person som utför detta.
Det man vinne är att efter en 2-3 veckor så har man ett barn om tycker om att bli lämnad och snabbt hittar på något att fixa och dona med.

En annan orsak är ju att varje utvecklingssprång i hjärnan skapar en inre kaos. När en sådan uppstår hos ett barn har dom större behov av kontroll och koll. EN sak är att alltid tala om när något händer. Gärna 15 minuter innan, 10 minuter innan, 5 minuter innan för att tillsist säga att nu är det en minut kvar. Små barn har inte så stor uppskattning av tid me dom lär sig att "känna" av när som är var. Ur rent pedagogiskt syfte så lär det barnen tidsuppfattning snabbare också som extra bonus. Barn kan finna det jobbigt med övergångar och mår då bättre med att bli förvarnad innan.

Sedan som sagt var kan det vara mycket ålderssak.
Överlag är 1 åringar drömmar att skola in och 3 åringar och äldre lika så men 2 årinar är mycket svårare. Det är alltså inget som helt problem i det utan bara en del av utvecklingen.
Sedan går det inte att frångå att vissa förskolor är fruktansvärt tråkiga och personalens kompetens är lite väl diskutabel

 

[mino]

Sv: dagistrubbel - hur göra?

Ja det kan ju vara så, en separationsfas av nåt slag! Idag gick det för första gången på veckor bättre vid lämningen, vi pratade med henne jättemycket igår om dagis och i morse förberedde vi henne väldigt tydligt på att vi skulle till jobbet och hon skulle till dagis. Jag pratade en extra gång med dagis i går vid hämtningen och de lovade att fundera på om man kan göra nåt annat för att förbereda henne. Känns som en otrolig lättnad att det har gått bättre en dag i alla fall, då är det inte kört!

 

[Stollan]

Sv: dagistrubbel - hur göra?

Jag kan trösta dig efter att ha jobbat på ett antal förskolor att det är övergående och att det inte alls behöver betyda att hon inte illa förskolan utan bara att hon vill ha dig med. Efter ett tag anser hon att först har hon förskolan och ändå finns du där när det är dax att gå hemigen.
Jag skulle ge det någon månad eller två så länge som det inte våldsam ledsamhet som inte försinner utan håller i sig timme in och timme ut.
Med andra ord det går över och det kommer inte att skadahenne alls utan hon kommer att märka att även när du inte finns där så har du inte försvunnit ur hennes liv.

 

[mino]

Sv: dagistrubbel - hur göra?

jag hörde en grej som jag tyckte lät kul och det var att på ett dagis så lät man barnen putta ut sina föräldrar. Personalen säger, "ska vi ta och putta ut mamma nu" och så får barnet knuffa ut mamma genom dörren och så låtsas föräldern göra lite motstånd. Tydligen funkade detta väldigt bra för det gav barnet känslan av att den fick bestämma när mamma/pappa skulle ut genom dörren. Lät gulligt tyckte jag.

 

[cirkus]

Sv: dagistrubbel - hur göra?

Jag skulle vilja spinna vidare på ditt resonemang.

Jag har upplevt mina barn som ganska konservativa.
De har liksom velat vara där de är. Inga förändringar.
De grät av att bli lämnade på dagis, de grät vid hämtning för att de inte ville lämna dagis osv.

 

[bettysmatte]

Sv: dagistrubbel - hur göra?

Vi har en kille på förskolan som inte vill gå ut, inte vill gå in, inte vill klä på sig själv alls på förskolan, vill absolut inte ha hjälp med påklädning hemma, inte vill gå och vila, inte vill stiga upp från vilan, etc etc etc... I hans fall handlar det just nu mycket om att han vill bestämma hur livet ska vara.

 

[Stollan]

Sv: dagistrubbel - hur göra?

Det där brukar ofta bero på att i viss åldrar har barn svårt att ta förndring. Varje gång det blir en förändring så kan protest av något slag komma mer som en reaktion på att hjärnan inte hinner ställa om sig till nästa aktivitet.
Det är som när vi vuxna människor är så hyperinställa på att göra en sak så när vi måste göra något annat bara så där utan att saken får smälta in så kan även vi få likartade reaktioner.
Jag har märkt att värst är när dom sk. "trotsåldrarna" inträder dvs när hjärnan utvecklas i megatakt. Även hormonellt spelar stor roll senare. Dom perioder så brukar jag helt enkelt förbereda min dotter för förändringar av vissa slag. Vissa som vil du ha glass kräver ingen förvarning men avstängning av dator odyl kan behövas när hon hamnar i dom här utvecklingssprången.
Jag märker själv att trots att jag i naturen kan vara någorlunda spontan så finns det lägen jag behöver "förbereda" mig inför annars blir jag "ledsen och kinkig"

 

[Stollan]

Sv: dagistrubbel - hur göra?

Bör ju absolut funka på samma sätt som när man gör en vild galoppfärd till fönster för att vinka så hejdlöst man kan medans man fnissar och sedan går och sysselsätter barnet lite i början.
Alla sätt är bra utom dom dåliga

 

[Brisa]

Sv: dagistrubbel - hur göra?

De kör den på vårt dagis och jo, det är väldigt kul att putta.

Min dotter blev svår att lämna när hon var drygt ett och ett halvt. Vi hade då nyss bytt dagis och det var en jobbig tid, men den gick över. Som Cirkus säger så var hon nog rätt konservativ, hon ville inte lämnas, inte gå hem, och absolut inte kliva ur vagnen när hon sovit. Kunde sitta en halvtimme i vagnen inomhus, eftersom de andra skulle ha mellis - och inte fick de ta av mössan eller overallen heller, nejnej, då blev hon riktigt ilsk. Tack och lov så gick det över på nån månad...

 

[mino]

Sv: dagistrubbel - hur göra?

I vårt fall är det inget annat som genererar sådan genuin lessenhet som lämningen på dagis. Hon kan bli arg, irriterad och gnällig annars men inte så ledsen. Tårarna sprutar och hon hänger som en vissen blomma. Jag har väldigt svårt att tro att det skulle vara nån sorts fejk eller manipulation som dagis antyder, i så fall borde man sett liknande tendenser i andra situationer.

Jag tycker att detta med förberedelse verkar vara en hjälp, att man pratar mycket om att i morgon ska vi till dagis, nu ska vi strax gå till dagis och mamma och pappa ska vara på jobbet och sen kommer pappa och hämtar. Just det där med att vi ska till jobbet verkar hon ta till sig. Får hoppas att hon också är på väg ur den fas hon är i just nu, språket har tagit ett ytterligare kliv så en hel del händer nog i henne just nu.