Jag har fått en ny jobbtelefon. Jag tycker att den är värdelös. Hela displayen är nämligen upp och ner på den. Kolla själva!
Nog för att man ska öva dom små grå och lära sig tänka upp och ner och skriva bak och fram, men om jag nu hade velat ha displayen åt rätt håll – hade jag inte kunnat få det då??
Somliga kanske säger ”men vrid på telefonen då”, men det idiotiska hörlursuttaget sitter ju där det sitter, och det måste ju vara uppåt när man stoppar ner telefonen i fickan eller väskan. Och då blir displayen upp och ner.
Idiotiskt. Verkligen.
Har ni sett en stillsamt konfunderad hund? Här är en:
Han tänker helt uppenbart ”WTF håller människan på med?!?...” :-)
Det han tittar på är husse, som ”hittade” ett roligt berg när vi var ute på promenad. ”Kolla – här kan man klättra! Men vänta – hur kommer jag ner då?...”
Jösses säger jag bara... :-D
(nej han sitter inte kvar där än – han kom faktiskt ner tillslut ;-)
Jag jobbar hårt på att hålla min hästdröm vid liv. Jag har nämligen skaffat mig en dragbil! :-D För den lilla pluttbil jag har kan inte dra nånting alls, och om jag nångång i livet vill kunna ha en häst så måste jag ju ha en dragbil som ska kunna dra ett hästsläp! Och nu står det en dragbil på gårdsplanen hemma. Ni hör ju. Det här är planering på hög nivå! ;-)
När/om jag kommer få möjlighet att ha en egen häst har jag ingen aning om – det ligger inte inom den närmsta framtiden i alla fall, så mycket vet jag. Men om den dagen nu skulle dyka upp snabbare än jag anar så vill jag åtminstone inte vara helt oförberedd, så det känns jätteskönt att jag nu åtminstone har en dragbil.
*keepyourdreamsalive*
;-)
Jag bor nära en hästgård, och när jag går ut med hunden går jag oftast förbi den. Deras gödselcontainer står nära vägen, och ibland doftar det lite mer än vanligt när jag passerar. Då blir jag rejält hästsjuk vill jag lova! Jösses vad jag längtar efter att få stoppa näsan i en hästhals då! (nej inte en hästskit ;-) Då är det nästan så att jag bokar in mig på närmsta ridskola ögonaböj! Men sen så sansar jag mig och tänker igenom att jag ju redan har konstaterat att varken ridskola eller medrytteri är något för mig just nu, så jag får vackert gå och sukta och tråna tills lösningen på mitt problem uppenbarar sig för mig en vacker dag. Jag längtar verkligen efter att hästa mig igen. Fy som jag längtar.
Förresten så gillar jag verkligen att kolla på ponnyakuten på TV. Missar inte ett avsnitt. Dom är så söta! :-) Och nu så sänds ju det här programmet Ryttareliten också (fast dom är kanske inte riktigt lika söta, åtminstone inte på samma sätt... ;-) Det programmet har fått mig att komma fram till att jag absolut inte vill tävla på hög nivå, ens i mina vildaste drömmar! Dom här dressyrhästarna – jag blev bara beklämd av att se dom. I mina ögon ser det inte naturligt ut nånstans. Varken hur hästarna rör sig eller hur dom rids. Det är möjligt att jag ligger på så låg kunskapsnivå att jag inte fattar tjusningen. Det var ett tag sedan jag hängde med ordentligt i hästsvängen, så jag har inte kollat på några högre klasser dressyr på länge. Och nu när jag såg dom så reagerade jag bara spontant med att tänka ”herregud, vad håller dom på med? Ska det verkligen se ut sådär?” Bågen är för hårt spänd, eller nåt. Hästarna rör sig ju som om dom är felmonterade. Och nosen bakom lodplan skär i mig. Då tyckte jag till och med att hopphästarna såg sundare ut. Jag som är uppvuxen som en dressyrfjant som red grand prix i mina våta tonårsdrömmar. Men nu är jag väl gammal och gaggig, för det där ser inte längre OK ut i min värld. Svårklassdressyrhästar sorterar jag numera ner i samma fack som räkrumpeschäfrar... Stackars djur.
(ni hör ju - åsikterna och fördomarna bara sprutar! ;-)
Min dröm är att lära mig hoppa. Jag har aldrig fått tillfälle att utvecklas någonvart i hoppningen. När jag var yngre var jag ointresserad av hoppning, och nu när jag blivit äldre har jag inte haft något tillfälle att få möjlighet att ägna mig åt det. Jag skulle vilja ut och tävla lätta klasser. Och så skulle jag våldsamt gärna vilja rida åtminstone en debutantfälttävlan innan jag dör. Min dröm nu kretsar kring att kunna skaffa en egen häst innan jag fyller 50. Det är ett tag kvar, så än så länge kan jag fortfarande tro på att drömmen kanske blir sann en dag.
Och jag har ju faktiskt redan en dragbil!!...
;-)
Nog för att man ska öva dom små grå och lära sig tänka upp och ner och skriva bak och fram, men om jag nu hade velat ha displayen åt rätt håll – hade jag inte kunnat få det då??
Somliga kanske säger ”men vrid på telefonen då”, men det idiotiska hörlursuttaget sitter ju där det sitter, och det måste ju vara uppåt när man stoppar ner telefonen i fickan eller väskan. Och då blir displayen upp och ner.
Idiotiskt. Verkligen.
Har ni sett en stillsamt konfunderad hund? Här är en:
Han tänker helt uppenbart ”WTF håller människan på med?!?...” :-)
Det han tittar på är husse, som ”hittade” ett roligt berg när vi var ute på promenad. ”Kolla – här kan man klättra! Men vänta – hur kommer jag ner då?...”
Jösses säger jag bara... :-D
(nej han sitter inte kvar där än – han kom faktiskt ner tillslut ;-)
Jag jobbar hårt på att hålla min hästdröm vid liv. Jag har nämligen skaffat mig en dragbil! :-D För den lilla pluttbil jag har kan inte dra nånting alls, och om jag nångång i livet vill kunna ha en häst så måste jag ju ha en dragbil som ska kunna dra ett hästsläp! Och nu står det en dragbil på gårdsplanen hemma. Ni hör ju. Det här är planering på hög nivå! ;-)
När/om jag kommer få möjlighet att ha en egen häst har jag ingen aning om – det ligger inte inom den närmsta framtiden i alla fall, så mycket vet jag. Men om den dagen nu skulle dyka upp snabbare än jag anar så vill jag åtminstone inte vara helt oförberedd, så det känns jätteskönt att jag nu åtminstone har en dragbil.
*keepyourdreamsalive*
;-)
Jag bor nära en hästgård, och när jag går ut med hunden går jag oftast förbi den. Deras gödselcontainer står nära vägen, och ibland doftar det lite mer än vanligt när jag passerar. Då blir jag rejält hästsjuk vill jag lova! Jösses vad jag längtar efter att få stoppa näsan i en hästhals då! (nej inte en hästskit ;-) Då är det nästan så att jag bokar in mig på närmsta ridskola ögonaböj! Men sen så sansar jag mig och tänker igenom att jag ju redan har konstaterat att varken ridskola eller medrytteri är något för mig just nu, så jag får vackert gå och sukta och tråna tills lösningen på mitt problem uppenbarar sig för mig en vacker dag. Jag längtar verkligen efter att hästa mig igen. Fy som jag längtar.
Förresten så gillar jag verkligen att kolla på ponnyakuten på TV. Missar inte ett avsnitt. Dom är så söta! :-) Och nu så sänds ju det här programmet Ryttareliten också (fast dom är kanske inte riktigt lika söta, åtminstone inte på samma sätt... ;-) Det programmet har fått mig att komma fram till att jag absolut inte vill tävla på hög nivå, ens i mina vildaste drömmar! Dom här dressyrhästarna – jag blev bara beklämd av att se dom. I mina ögon ser det inte naturligt ut nånstans. Varken hur hästarna rör sig eller hur dom rids. Det är möjligt att jag ligger på så låg kunskapsnivå att jag inte fattar tjusningen. Det var ett tag sedan jag hängde med ordentligt i hästsvängen, så jag har inte kollat på några högre klasser dressyr på länge. Och nu när jag såg dom så reagerade jag bara spontant med att tänka ”herregud, vad håller dom på med? Ska det verkligen se ut sådär?” Bågen är för hårt spänd, eller nåt. Hästarna rör sig ju som om dom är felmonterade. Och nosen bakom lodplan skär i mig. Då tyckte jag till och med att hopphästarna såg sundare ut. Jag som är uppvuxen som en dressyrfjant som red grand prix i mina våta tonårsdrömmar. Men nu är jag väl gammal och gaggig, för det där ser inte längre OK ut i min värld. Svårklassdressyrhästar sorterar jag numera ner i samma fack som räkrumpeschäfrar... Stackars djur.
(ni hör ju - åsikterna och fördomarna bara sprutar! ;-)
Min dröm är att lära mig hoppa. Jag har aldrig fått tillfälle att utvecklas någonvart i hoppningen. När jag var yngre var jag ointresserad av hoppning, och nu när jag blivit äldre har jag inte haft något tillfälle att få möjlighet att ägna mig åt det. Jag skulle vilja ut och tävla lätta klasser. Och så skulle jag våldsamt gärna vilja rida åtminstone en debutantfälttävlan innan jag dör. Min dröm nu kretsar kring att kunna skaffa en egen häst innan jag fyller 50. Det är ett tag kvar, så än så länge kan jag fortfarande tro på att drömmen kanske blir sann en dag.
Och jag har ju faktiskt redan en dragbil!!...
;-)
