Cykling, infrastruktur och trafiksäkerhet (utbruten från Lådcykel istället för bil?)

Dom åker skitfort, får hjärtat i halsgropen varje gång man möter en lådcykel, det är så många som far fram i full hastighet på gångvägar här i stan och man får kasta sig åt sidorna, känns inte som att dom ens reflekterar över andra eller över att barnen kan skadas om dom kör på folk. Usch.
Aldrig hänt mig att jag oroat mig över en cyklist, varken som gående, cyklandes eller körandes bil.

Men det är kanske värre i Stockholm, eller så är folk nervösare där.
 
Om man tänker att cyklar är en dödsfälla eller ej är nog en kulturfråga framförallt, men också lite av en generationsfråga. Personer födda på 60- till 80-tal boendes på landet cyklar väl knappt alls? Medan yngre och människor i städer ser det som ett självklart färdmedel. Min enda invändning mot lådcyklar är att de framförs i hög hastighet precis intill ej inhägnade lekområden och där behöver lagstiftningen komma ikapp med krav på sänkta hastigheter.

Om jag får möjlighet att jobba dit det går buss kommer jag definitivt att köpa en lådcykel och transportera barn + djur till skola och hundvakt på det sättet. Och sen ställa cykeln på busshållplatsen eller, om vädret tillåter, cyklar hela vägen. Vi har möjlighet att leasa via jobbet, kanske är det också en möjlighet för TS?
Det tror jag inte?
Min generation (född 69) lärde sig cykla tidigt och sen cyklades det överallt. När vi växte upp hade familjer oftast max 1 bil, många var utan. Cykel blev det naturliga sättet att transportera sig.
Dock är jag uppvuxen i småstad i södra delen av landet. Det kanske är annorlunda i större städer?
 
Låter helt ologiskt. Nollvisionen har ju med dödsfall att göra och där är cyklister och cykelrelaterade dödsfall i klar minoritet. Eller missförstår jag, hur skulle det resonemanget hänga ihop?
De har ju en nollvision för just cyklismen i sig. Dvs om cykelolyckor ökar så har de misslyckats och om cykelolyckor minskar har de lyckats. Denna är helt orelaterad till hur många som cyklar. Och är väl starkare/högre på agendan än att öka mängden cyklande som väl mer är en vag önskan.

Så om ingen cyklar och därmed ingen är med om en olycka på cykel så har de lyckats nå sin vision och får sina egna guldstjärnor eller vad det är.

Men om cyklingen plötsligt skulle öka extremt mycket och olyckorna öka lite men inte i proportion, dvs det är färre olyckor per cyklister och cyklade mil, så skulle de ändå ha misslyckats.

Dvs om antalet cyklister ökar kommer de ha misslyckats (för det är ju extremt osannolikt att antalet cyklister skulle öka utan att det skedde en enda extra olycka.

Måttet är helt enkelt fel. De borde ha en nollvision per cyklade mil eller ngt som inte måste gå åt helskotta om fler cyklar.
 
Om man tänker att cyklar är en dödsfälla eller ej är nog en kulturfråga framförallt, men också lite av en generationsfråga. Personer födda på 60- till 80-tal boendes på landet cyklar väl knappt alls? Medan yngre och människor i städer ser det som ett självklart färdmedel. Min enda invändning mot lådcyklar är att de framförs i hög hastighet precis intill ej inhägnade lekområden och där behöver lagstiftningen komma ikapp med krav på sänkta hastigheter.

Om jag får möjlighet att jobba dit det går buss kommer jag definitivt att köpa en lådcykel och transportera barn + djur till skola och hundvakt på det sättet. Och sen ställa cykeln på busshållplatsen eller, om vädret tillåter, cyklar hela vägen. Vi har möjlighet att leasa via jobbet, kanske är det också en möjlighet för TS?
Personer födda på 60-talet cyklade sig, såvitt jag minns, genom hela uppväxten och blev just aldrig skjutsade någonstans. Jag cyklade till skolan och till ridskolan varje dag, det var helt normalt. Året om. Att många av oss nu säger att cykling inte funkar pga x, y och z, är en förändring som kommit senare i våra liv.
 
Personer födda på 60-talet cyklade sig, såvitt jag minns, genom hela uppväxten och blev just aldrig skjutsade någonstans. Jag cyklade till skolan och till ridskolan varje dag, det var helt normalt. Året om. Att många av oss nu säger att cykling inte funkar pga x, y och z, är en förändring som kommit senare i våra liv.
Cyklade som barn och ungdomar har väl alla gjort tills nu, men plötsligt "går" det inte längre för vissa.

Alltså vägar och bilar är inte sämre nu än då. Tvärtom. Samma gäller cyklarna, lampor, reflexer och hjälmar. Säkerheten är långt mycket högre nu, men ändå är vi räddare. Men rädslan för det diffusa klimathotet, luftföroreningar som vi orsakar med vår bilkörning (https://www.forskning.se/2024/03/20/renare-luft-i-svenska-stader-ger-stora-halsovinster/), de faktiska riskerna med att krocka, de ignorerar vi. Vi sitter där vi våra SUVar och känner oss trygga och bekväma. Lite absurt faktiskt.

(Sen är ju tiden en faktor som är svår att förändra. Fler är singlar, fler förväntas göra mer per dygn. Kan man spara en timme eller mer om dagen på att köra är det nog ett svårt hinder att komma över)
 
Cyklade som barn och ungdomar har väl alla gjort tills nu, men plötsligt "går" det inte längre för vissa.

Alltså vägar och bilar är inte sämre nu än då. Tvärtom. Samma gäller cyklarna, lampor, reflexer och hjälmar. Säkerheten är långt mycket högre nu, men ändå är vi räddare. Men rädslan för det diffusa klimathotet, luftföroreningar som vi orsakar med vår bilkörning (https://www.forskning.se/2024/03/20/renare-luft-i-svenska-stader-ger-stora-halsovinster/), de faktiska riskerna med att krocka, de ignorerar vi. Vi sitter där vi våra SUVar och känner oss trygga och bekväma. Lite absurt faktiskt.

(Sen är ju tiden en faktor som är svår att förändra. Fler är singlar, fler förväntas göra mer per dygn. Kan man spara en timme eller mer om dagen på att köra är det nog ett svårt hinder att komma över)

Jag cyklade överallt som barn och ungdom. Men jag bodde i en mindre stad och hade allt inom 10 min på fin cykelbana (skolan, stallet, kompisar, affärer, stranden osv). Självklart cyklade jag överallt!

Nu som vuxen är jobbet 2 mil bort ut på landet. Enda vägen som går att ta sig dit är en trafikerad 90-väg utan cykelbana och med minimal vägren. Medryttarhästen stod 20 min hemifrån med bil på bl.a. motorväg, 90-vägar, 70-vägar med tung trafik. Båda känns extremt mycket osäkrare än barndomens cykelbanor inne i stan. Går inte att jämföra!
 
Om man tänker att cyklar är en dödsfälla eller ej är nog en kulturfråga framförallt, men också lite av en generationsfråga. Personer födda på 60- till 80-tal boendes på landet cyklar väl knappt alls? Medan yngre och människor i städer ser det som ett självklart färdmedel. Min enda invändning mot lådcyklar är att de framförs i hög hastighet precis intill ej inhägnade lekområden och där behöver lagstiftningen komma ikapp med krav på sänkta hastigheter.

Om jag får möjlighet att jobba dit det går buss kommer jag definitivt att köpa en lådcykel och transportera barn + djur till skola och hundvakt på det sättet. Och sen ställa cykeln på busshållplatsen eller, om vädret tillåter, cyklar hela vägen. Vi har möjlighet att leasa via jobbet, kanske är det också en möjlighet för TS?
Det kan nog inte stämma för cyklingen har sjunkit oerhört sedan 80-talet, speciellt bland unga och jag tror det var ännu högre på 60-talet.

Dock är kanske -på landet, biten korrekt. Men nuförtiden bor ju väldigt få på landet jämförelsevis. Eller tänker du att personer som bodde på landet på 60-80 talet flyttat in i städer och inte hade en cykelkultur att ta med sig?

Vi cyklade överallt i en av Sveriges större städer när jag var liten. Från 9 års ålder.

(När jag var runt 5-6 satt jag på pakethållaren på mammas cykel till dagis. När jag var 7-9 gick jag till skolan. (klassens föräldrar hade bestämt att ingen fick cykla innan de var 9))
 
Senast ändrad:
Det kan nog inte stämma för cyklingen har sjunkit oerhört sedan 80-talet, speciellt bland unga och jag tror det var ännu högre på 60-talet.

Dock är kanske -på landet, biten korrekt. Men nuförtiden bor ju väldigt få på landet jämförelsevis. Eller tänker du att personer som bodde på landet på 60-80 talet flyttat in i städer och inte hade en cykelkultur att ta med sig?

Vi cyklade överallt i en av Sveriges större städer när jag var liten. Från 9 års ålder.

(När jag var runt 5-6 satt jag på pakethållaren på mammas cykel till dagis. När jag var 7-9 gick jag till skolan. (klassens föräldrar hade bestämt att ingen fick cykla innan de var 9))
(ingen hade moped eller liknande runt 15, minns att det var oerhört ocoolt att ha, en kille i klassen hade, tror att han hade.)
 
Cyklade som barn och ungdomar har väl alla gjort tills nu, men plötsligt "går" det inte längre för vissa.

Alltså vägar och bilar är inte sämre nu än då. Tvärtom. Samma gäller cyklarna, lampor, reflexer och hjälmar. Säkerheten är långt mycket högre nu, men ändå är vi räddare. Men rädslan för det diffusa klimathotet, luftföroreningar som vi orsakar med vår bilkörning (https://www.forskning.se/2024/03/20/renare-luft-i-svenska-stader-ger-stora-halsovinster/), de faktiska riskerna med att krocka, de ignorerar vi. Vi sitter där vi våra SUVar och känner oss trygga och bekväma. Lite absurt faktiskt.

(Sen är ju tiden en faktor som är svår att förändra. Fler är singlar, fler förväntas göra mer per dygn. Kan man spara en timme eller mer om dagen på att köra är det nog ett svårt hinder att komma över)
Ja, alltså, jag cyklar. Äger ingen bil. Och tror att min generation cyklade mer som barn och unga än dagens ungdom. Fenomenet att bli skjutsad till skolan, hörde jag talas om först när jag var sådär 30 år. Det hände inte i min uppväxt. Numera ser man det mitt i stan. (Barnen från landsbygden liftade hem från skolan i högstadiet, det är det närmaste "skjuts" jag kommer. Men då hade de ju en resväg på 2-3 mil, som är lite mycket att cykla.)
 
Det tror jag inte?
Min generation (född 69) lärde sig cykla tidigt och sen cyklades det överallt. När vi växte upp hade familjer oftast max 1 bil, många var utan. Cykel blev det naturliga sättet att transportera sig.
Dock är jag uppvuxen i småstad i södra delen av landet. Det kanske är annorlunda i större städer?
Född samma år som du och har samma erfarenhet.
 
De har ju en nollvision för just cyklismen i sig. Dvs om cykelolyckor ökar så har de misslyckats och om cykelolyckor minskar har de lyckats. Denna är helt orelaterad till hur många som cyklar. Och är väl starkare/högre på agendan än att öka mängden cyklande som väl mer är en vag önskan.

Så om ingen cyklar och därmed ingen är med om en olycka på cykel så har de lyckats nå sin vision och får sina egna guldstjärnor eller vad det är.

Men om cyklingen plötsligt skulle öka extremt mycket och olyckorna öka lite men inte i proportion, dvs det är färre olyckor per cyklister och cyklade mil, så skulle de ändå ha misslyckats.

Dvs om antalet cyklister ökar kommer de ha misslyckats (för det är ju extremt osannolikt att antalet cyklister skulle öka utan att det skedde en enda extra olycka.

Måttet är helt enkelt fel. De borde ha en nollvision per cyklade mil eller ngt som inte måste gå åt helskotta om fler cyklar.
Fast det är ju samma för bilister? Hittar inget om en egen nollvision för cyklister, du får gärna länka den :)
 
Fast det är ju samma för bilister? Hittar inget om en egen nollvision för cyklister, du får gärna länka den :)
Jag skrev snarare, i första inlägget, som skapade diskussionen, att -bland cyklister sägs det, på tex forum att Trafikverket hellre hindrar ökad cyklism än åtgärdar problem med cykelvägar. Jag har inte läst hur Trafikverket beskriver det.

Det visar sig att du har rätt i att nollvisionen var för trafiken och att det snarare är så att de kämpat på mycket bra med bilarna, men när det gäller cyklister så pratar de bara om hjälmar och västar istället för att ändra infrastruktur. Dvs det hjälper ju inte (tillfredställande) med hjälm och väst mot en osynlig betongsugga och ett järnrör eller en cykelväg som leder in mitt i tät trafik i Stockholm.

https://cykelmagasinet.se/trafikverket-lampar-over-ansvaret-for-nollvisionen-pa-cyklisterna/

Dvs de följer tydligen inte sina egna rekommendationer på hur man ska bygga cykelvägar.

https://svenskcykling.se/en-ny-nollvision-som-bade-raddar-och-forlanger-liv/
 
Jag skrev snarare, i första inlägget, som skapade diskussionen, att -bland cyklister sägs det, på tex forum att Trafikverket hellre hindrar ökad cyklism än åtgärdar problem med cykelvägar. Jag har inte läst hur Trafikverket beskriver det.

Det visar sig att du har rätt i att nollvisionen var för trafiken och att det snarare är så att de kämpat på mycket bra med bilarna, men när det gäller cyklister så pratar de bara om hjälmar och västar istället för att ändra infrastruktur. Dvs det hjälper ju inte (tillfredställande) med hjälm och väst mot en osynlig betongsugga och ett järnrör eller en cykelväg som leder in mitt i tät trafik i Stockholm.

https://cykelmagasinet.se/trafikverket-lampar-over-ansvaret-for-nollvisionen-pa-cyklisterna/

Dvs de följer tydligen inte sina egna rekommendationer på hur man ska bygga cykelvägar.

https://svenskcykling.se/en-ny-nollvision-som-bade-raddar-och-forlanger-liv/
Jag hittade mest ett par cykelföreningars insändate från 2014 och 2017, kändes lite daterat eftersom nollvisionens mål och etappmål uppdateras löpande.

Den där cykeltunneln var ju inte bra, samtidigt är det ett exempel. Jag har minst ett tiotal exempel i min stad där de byggt cykelbanan säker eller byggt bort hinder/faror på olika sätt. Ser inget konkret att Trafikverket vill ha färre cyklister, tvärtom faktiskt. Och ofta är det de enskilda kommunerna som är ansvariga för planerandet och byggandet, inte Trafikverket.
 
Folk cyklar som idioter.
Jag håller bara inte med, de gör verkligen inte det.

Men jag har uppfattat det som att människor som som inte cyklar (kanske inte du, du kanske cyklar jättemycket) eller är ovana vid det inte vet var cykelvägarna går och leder in på vägar och kan bli förvånade om cyklister kommer in på en väg där.

Många bilister blir väldigt upprörda när till exempel en cyklist cyklar över en cykelöverfart över en väg. De ser inte att cyklisten har grönt samtidigt som bilisten har grönt för högersväng eller de uppfattar inte markeringen för cykelöverfart. Vissa bilister tror att cyklister inte får cykla över överfarter alls.

Vissa bilister och gångtrafikanter blir upprörda om de ser en cyklist och de är tvugna att lite lätta på gasen eller vrida lite på ratten. Andra blir irriterade även om cyklisten inte hindrar deras framfart alls utan bara -kommer plötsligt i deras synfält utan att de behöver agera. Tex en cyklist som hamnat i en rondell där det oftast är bilar, om man bara agerar som om det är en bil så är det inga problem, men bilisterna blir nervösa för att fordonet ser annorlunda och ovant ut.

Bilister kan också bli förvånade om en cyklist dyker upp då cykelbanan är avstängd pga vägbygge och ingen annan väg finns. De förstår inte att orsaken är att det inte finns någon alternativ väg.

Personer som går på en gångbana verkar kunna tycka att en cyklist som cyklar i normal hastighet förbi på flera meters avstånd, på cykelbanan, "dyker upp plötsligt". Vissa ovana cyklister verkar kunna tycka att det är otäckt att bli omkörd om de cyklar, men har inga problem att någon går förbi om de går eller kör förbi om de kör bil.

Känner att det är en känsla som hetsar upp delar av befolkningen som gör att de blir upprörda även om de ser en cyklist på långt avstånd.
 
De har ju en nollvision för just cyklismen i sig. Dvs om cykelolyckor ökar så har de misslyckats och om cykelolyckor minskar har de lyckats. Denna är helt orelaterad till hur många som cyklar. Och är väl starkare/högre på agendan än att öka mängden cyklande som väl mer är en vag önskan.

Så om ingen cyklar och därmed ingen är med om en olycka på cykel så har de lyckats nå sin vision och får sina egna guldstjärnor eller vad det är.

Men om cyklingen plötsligt skulle öka extremt mycket och olyckorna öka lite men inte i proportion, dvs det är färre olyckor per cyklister och cyklade mil, så skulle de ändå ha misslyckats.

Dvs om antalet cyklister ökar kommer de ha misslyckats (för det är ju extremt osannolikt att antalet cyklister skulle öka utan att det skedde en enda extra olycka.

Måttet är helt enkelt fel. De borde ha en nollvision per cyklade mil eller ngt som inte måste gå åt helskotta om fler cyklar.


Fast det där stämmer inte.

Nollvisionen är just en vision som innebär att ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken oavsett trafikslag. Det senaste etappmålet från 2020 innebär att antalet dödsfall inom biltrafik respektive bantafik ska halveras till 2030 och antalet allvarligt skadade minska med 25 %. Mig veterligen finns inget separat etappmål för cykeltrafik. Var har du hittat det?

Jag utgår också från att en cyklister som skadas till följd av kollision med bil ingår i de som har skadats i "vägtrafiken". Dvs man får ner även antalet antalet cykelolyckor genom att arbeta med etappmålet för biltrafiken. Kanske till och med är så att all cykeltrafik ingår i vägtrafik. Men jag har inte dubbelkollat det.

Det finns massa med bekymmer och frustrerande hinder kopplat till investeringar i utbyggnad av cykeltrafiknätet. Och Trafikverket är allt som oftast en mastodontkloss för andra aktörer att hantera. Men att de skulle arbeta med någon sorts dold agenda utifrån att de vill uppnå nollvisionen är jag övertygad om är hittepå :)
 
Senast ändrad:
Fast det där stämmer inte.

Nollvisionen är just en vision som innebär att ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken oavsett trafikslag. Det senaste etappmålet från 2020 innebär att antalet dödsfall inom biltrafik respektive bantafik ska halveras till 2030 och antalet allvarligt skadade minska med 25 %. Mig veterligen finns inget separat etappmål för cykeltrafik. Var har du hittat det?

Jag utgår också från att en cyklister som skadas till följd av kollision med bil ingår i de som har skadats i "biltrafiken". Dvs man får ner även antalet antalet cykelolyckor genom att arbeta med etappmålet för biltrafiken. Men jag har inte dubbelkollat det.

Det finns massa med bekymmer och frustrerande hinder kopplat till investeringar i utbyggnad av cykeltrafiknätet. Och Trafikverket är allt som oftast en mastodontkloss för andra aktörer att hantera. Men att de skulle arbeta med någon sorts dold agenda utifrån att de vill uppnå nollvisionen är jag övertygad om är hittepå :)
Tror att cyklister som dör av att bli överkörda blir cykelolyckor medan personer som är i bil som dör är bilolyckor.

När trafikverket pratar om cykling och säkerhet pratar de främst bara om gula västar och hjälmar. Om 9 cykelolyckor skett på grund av deras design i en mörk tunnel med benbrott och liknande (dvs väst hjälper inte eftersom det är infrastruktur som är farlig och hjälm hjälpte inte för skador på andra delar av kroppen) är det fortfarande inte så att de försöker lösa problemet förrän media har uppmärksammat det.

Vidare Sverige ligger oerhört mycket efter många övriga länder i Europa när det gäller cykling och cykelvägar.
 
Jag håller bara inte med, de gör verkligen inte det.

Men jag har uppfattat det som att människor som som inte cyklar (kanske inte du, du kanske cyklar jättemycket) eller är ovana vid det inte vet var cykelvägarna går och leder in på vägar och kan bli förvånade om cyklister kommer in på en väg där.

Många bilister blir väldigt upprörda när till exempel en cyklist cyklar över en cykelöverfart över en väg. De ser inte att cyklisten har grönt samtidigt som bilisten har grönt för högersväng eller de uppfattar inte markeringen för cykelöverfart. Vissa bilister tror att cyklister inte får cykla över överfarter alls.

Vissa bilister och gångtrafikanter blir upprörda om de ser en cyklist och de är tvugna att lite lätta på gasen eller vrida lite på ratten. Andra blir irriterade även om cyklisten inte hindrar deras framfart alls utan bara -kommer plötsligt i deras synfält utan att de behöver agera. Tex en cyklist som hamnat i en rondell där det oftast är bilar, om man bara agerar som om det är en bil så är det inga problem, men bilisterna blir nervösa för att fordonet ser annorlunda och ovant ut.

Bilister kan också bli förvånade om en cyklist dyker upp då cykelbanan är avstängd pga vägbygge och ingen annan väg finns. De förstår inte att orsaken är att det inte finns någon alternativ väg.

Personer som går på en gångbana verkar kunna tycka att en cyklist som cyklar i normal hastighet förbi på flera meters avstånd, på cykelbanan, "dyker upp plötsligt". Vissa ovana cyklister verkar kunna tycka att det är otäckt att bli omkörd om de cyklar, men har inga problem att någon går förbi om de går eller kör förbi om de kör bil.

Känner att det är en känsla som hetsar upp delar av befolkningen som gör att de blir upprörda även om de ser en cyklist på långt avstånd.
Jag cyklar massor med mina hundar. Jag blir irriterad på cyklister för att dom far fram skitfort och har närapå kört på mig och hundarna flera gånger. Har noll problem med cyklister som bilförare. Det är när jag är ute och går som dom är farliga.

Och då syftar jag främst på lådcyklar med motor eller elcyklar inne i stan på gångvägar.
 
Tror att cyklister som dör av att bli överkörda blir cykelolyckor medan personer som är i bil som dör är bilolyckor.

När trafikverket pratar om cykling och säkerhet pratar de främst bara om gula västar och hjälmar. Om 9 cykelolyckor skett på grund av deras design i en mörk tunnel med benbrott och liknande (dvs väst hjälper inte eftersom det är infrastruktur som är farlig och hjälm hjälpte inte för skador på andra delar av kroppen) är det fortfarande inte så att de försöker lösa problemet förrän media har uppmärksammat det.

Vidare Sverige ligger oerhört mycket efter många övriga länder i Europa när det gäller cykling och cykelvägar.

Nu har jag letat lite och alla cykelolyckor ingår i etappmålet för vägtrafiken. Något separat etappmål för cykeltrafik har jag som sagt inte hittat.

Det sista håller jag verkligen med om och det är bedrövligt hur biltrafiken konstant prioriteras i förhållande till cykeltrafiken. Hos Trafikverket (som dock inte är enda aktören) finns det massor som kunde göras annorlunda och med andra prioriteringar. Tro mig det är en daglig frustration hos mig. Men att gå därifrån till att tro att de motverkar cyklism för att uppnå sina interna mål det blir mest foliehatt.
 
Senast ändrad:
Jag cyklar massor med mina hundar. Jag blir irriterad på cyklister för att dom far fram skitfort och har närapå kört på mig och hundarna flera gånger. Har noll problem med cyklister som bilförare. Det är när jag är ute och går som dom är farliga.
Ok, jag kan ju kontra isf med att jag oftare har probem med hundpromenerare än med andra när jag cyklar. Eftersom det är väldigt svårt att ta sig förbi när de tagit upp både gång och cykelväg och om det då är träd eller växtlighet mot bilvägen så man inte kan hoppa in i trafiken framför en bil så måste man försöka cykla på gräs, i lera eller liknande för att komma förbi. Om man skulle säga någonting eller plinga blir de sura och det tar jättelång tid att samla ihop hund(arna) så man kan cykla förbi (för de har flexikoppel och måste liksom hala in det bit för bit som när man metar upp en fisk, eller i det här fallet en motsträvig tax.) Helt ok om man söndagscyklar men om man ska till tåget är det inte lika kul. En orsak till att helt enkelt inte cykla på cykelvägen om man hade bråttom där jag bodde förut. Så det kan komma in bland orsaker till att cyklisten inte är på cykelvägen utan bilvägen.
 

Liknande trådar

Tjatter Jag kan väl inte vara den enda här som råkat ut för slumpmässigt ironiska situationer och lustiga och/eller långsökta sammanträffanden...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
8 533
Senast: kryddelydd
·
Gravid - 1år Detta blir ett skamfyllt inlägg med förmodligen bland det mest provocerande (har googlat och sett andra stackare be om hjälp o sen bli...
4 5 6
Svar
110
· Visningar
24 261
Senast: cirkus
·
Småbarn Sonen (fyller 3 om två månader) började på dagis för lite mindre än en månad sedan. Från början var det tänkt och sagt att han skulle gå...
2
Svar
35
· Visningar
5 055
Senast: Lupin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp