Covid-19 del 10

[hastflicka]

För ett par år sedan? Jag kan inte riktigt se relevansen i relation till mitt inlägg.

Sorry, jag bara menade att det inte nodvandigtvis ar ett beteende under Covid, pa en del platser har det alltid varit sa.

 

[ameo]

Sorry, jag bara menade att det inte nodvandigtvis ar ett beteende under Covid, pa en del platser har det alltid varit sa.

grejen är väl att det är ett beteende som är extra problematiskt just nu, att folk borde fatta att de ska låta bli det av smittskyddsskäl...

 

[Sel]

Fast nog är det skillnad på att leva i Sverige och att leva i ett land i lockdown. Jag skulle hundra gånger hellre tampats med Sverigerestriktionerna än existerat här på någon slags nåder i snart ett år. Jag förstår att det framstår som en förhållandevis fri tillvaro för många.

Edit: och då har vår lockdown i UK inte ens varit superhård.

 

[Sel]

Bara en sådan sak som att kunna prova ut sina nya vandringskängor innan man köper dem.

 

[Lovisaleonora]

Sorry, jag bara menade att det inte nodvandigtvis ar ett beteende under Covid, pa en del platser har det alltid varit sa.

Fast det är ju skit samma, vi pratar ju om pandemi och att det inte går att göra som vanligt.

 

[Sunshine]

Bara en sådan sak som att kunna prova ut sina nya vandringskängor innan man köper dem.

Eller kunna gå in i butiker och kolla på kakel etc innan man påbörjar renoveringsarbete!! Vi har köpt precis allt online utan att se något ”in person”.

Och mina barn fick träffa sina kompisar (utomhus) igår för första gången sedan jul. Helt underbart att höra skratt och glada röster, livet kändes nästan normalt igen under några timmar!

Min familj som bor i Stockholm har väldigt svårt att sätta sig in i precis hur restriktivt vi lever här i England, hur stängt allting är...

 

[Kirre]

Eller kunna gå in i butiker och kolla på kakel etc innan man påbörjar renoveringsarbete!! Vi har köpt precis allt online utan att se något ”in person”.

Och mina barn fick träffa sina kompisar (utomhus) igår för första gången sedan jul. Helt underbart att höra skratt och glada röster, livet kändes nästan normalt igen under några timmar!

Min familj som bor i Stockholm har väldigt svårt att sätta sig in i precis hur restriktivt vi lever här i England, hur stängt allting är...

Det är lite lustigt ändå för jag har ett gäng vänner som bor i England, i helt olika delar av landet och när jag frågar hur de har det, hur det är med restriktioner osv så är det inte någon av dom som tycker att det är så farligt. De får ju gå ut när och vart de vill (som svar på att det var något jag uppskattade att vi kan) och ingen verkar tycka att det är så strikt. Vet inte om de inte vill erkänna för mig, sig själva? Eller om de alla är extremt positivt lagda och har saknat ett år där någon annan bestämt vad de får göra och nu äntligen fått det.

 

[ameo]

Fast nog är det skillnad på att leva i Sverige och att leva i ett land i lockdown. Jag skulle hundra gånger hellre tampats med Sverigerestriktionerna än existerat här på någon slags nåder i snart ett år. Jag förstår att det framstår som en förhållandevis fri tillvaro för många.

Edit: och då har vår lockdown i UK inte ens varit superhård.

Skillnad ja, absolut! Men det betyder inte att man kan leva "precis som vanligt" i Sverige, som många tycks tro.

 

[Sel]

Det är lite lustigt ändå för jag har ett gäng vänner som bor i England, i helt olika delar av landet och när jag frågar hur de har det, hur det är med restriktioner osv så är det inte någon av dom som tycker att det är så farligt. De får ju gå ut när och vart de vill (som svar på att det var något jag uppskattade att vi kan) och ingen verkar tycka att det är så strikt. Vet inte om de inte vill erkänna för mig, sig själva? Eller om de alla är extremt positivt lagda och har saknat ett år där någon annan bestämt vad de får göra och nu äntligen fått det.

De kanske upplever att det är fritt nu jämfört med i somras då man faktiskt inte Fick gå ut mer än en gång om dagen? Vår andra lockdown är betydligt friare på så vis än den första.
Vet inte heller om dina vänner är några av de hundratusentals som förlorat jobbet eller vars arbetsplatser är nedstängda på grund av restriktionerna. Sedan vänjer man sig ju - är dina vänner glada och rycker på axlarna är jag glad för deras skull.
Utöver min arbetssituation påverkas jag inte väldigt heller mer än av munskyddstvånget och det faktum att jag inte kan handla kläder eller annat 'non essential' jag behöver annat än på nätet, och man kan vänja sig vid allt, men det är fortfarande inte jämförbart med situationen hemma i Svea där handeln fortgår och skolorna är öppna etc etc.

 

[Sel]

Skillnad ja, absolut! Men det betyder inte att man kan leva "precis som vanligt" i Sverige, som många tycks tro.

Nej givetvis, men jag förstår att det kan framstå som en 'utopi' utifrån. Kanske inte i samma utsträckning nu som i somras visserligen.

 

[Kirre]

De kanske upplever att det är fritt nu jämfört med i somras då man faktiskt inte Fick gå ut mer än en gång om dagen? Vår andra lockdown är betydligt friare på så vis än den första.
Vet inte heller om dina vänner är några av de hundratusentals som förlorat jobbet eller vars arbetsplatser är nedstängda på grund av restriktionerna. Sedan vänjer man sig ju - är dina vänner glada och rycker på axlarna är jag glad för deras skull.
Utöver min arbetssituation påverkas jag inte väldigt heller mer än av munskyddstvånget och det faktum att jag inte kan handla kläder eller annat 'non essential' jag behöver annat än på nätet, och man kan vänja sig vid allt, men det är fortfarande inte jämförbart med situationen hemma i Svea där handeln fortgår och skolorna är öppna etc etc.

Vi har pratat generellt och några gånger under året som gått sen vi senast sågs och ingen har vid något tillfälle tyckt att det varit något särskilt.
Kanske blir någon "överlevnadsmekanism" också, om man inte tänker att det är jobbigt blir upplevelsen lättare. Eller nåt sånt. Jag hade blivit knäpp. Frustrerande nog att inte kunna stanna på favoritkaféet efter jobbet för en kaffe, inte ta bussen till stan en ledig dag osv. (Jag vet att jag kan men bör inte, därför gör jag det inte) Att få ett definitivt förbud hade mentalt varit ännu jobbigare, nu är ändå valet på något sätt mitt och då kan jag stå ut. Jag är imponerad ändå av er som upplevt riktig lockdown och det inte bara en gång det senaste året.

 

[Sel]

Vi har pratat generellt och några gånger under året som gått sen vi senast sågs och ingen har vid något tillfälle tyckt att det varit något särskilt.
Kanske blir någon "överlevnadsmekanism" också, om man inte tänker att det är jobbigt blir upplevelsen lättare. Eller nåt sånt. Jag hade blivit knäpp. Frustrerande nog att inte kunna stanna på favoritkaféet efter jobbet för en kaffe, inte ta bussen till stan en ledig dag osv. (Jag vet att jag kan men bör inte, därför gör jag det inte) Att få ett definitivt förbud hade mentalt varit ännu jobbigare, nu är ändå valet på något sätt mitt och då kan jag stå ut. Jag är imponerad ändå av er som upplevt riktig lockdown och det inte bara en gång det senaste året.

Det är klart folk i allmänhet knallar på som vanligt- vad är alternativet? Det bara slår en då och då - särskilt när småföretagare efter småföretagare här i stan meddelar att de inte kommer att kunna öppna igen när restriktionerna väl släpps till exempel. När jag stirrar på akvariet som varit tomt i snart tio månader för att jag inte kunnat bussa iväg och köpa ett par guppys. När jag får möta vetten utanför dörren för att hämta upp Kailzies piller och betala via telefonen hemma istället för att bolla lite hur hon mår och hur det går. Små saker.
Jag menade inte att hoppa in i tråden och beklaga mig, utan ville bara trycka på att jag helt och hållet förstår hur Sverige ser ut från utsidan, så att säga. Restriktionerna finns där, men valet finns också precis som du säger.

 

[aiquen]

Fast nog är det skillnad på att leva i Sverige och att leva i ett land i lockdown. Jag skulle hundra gånger hellre tampats med Sverigerestriktionerna än existerat här på någon slags nåder i snart ett år. Jag förstår att det framstår som en förhållandevis fri tillvaro för många.

Edit: och då har vår lockdown i UK inte ens varit superhård.

Jag råkade höra ett inslag på TV4 i eftermiddags med utrikeskorrar från ett par olika regioner i ett par europeiska länder (Tyskland, Italien). Jag fick i det närmaste halvpanik bara av att höra om situationen. (Politiskt) kaos med olika regler fram och tillbaka delvis beroende på region, tvång, utegångsförbud. Inte för att det är enkelt någonstans just nu och inte för att viruset på något sätt tar hänsyn till landsgränser, men jag kände mig otroligt tacksam över de restriktioner vi har på plats här.

Det är otroligt synd att många (men lika ändå i flera länder, vad det verkar) känner sådan pandemitröttthet att restriktionerna inte efterlevs fullt ut numera. Allting finns ju egentligen på plats och som i alla länder handlar det om en önskad efterlevnad för att begränsa smittspridningen. Men de tvång och förbud som är och varit i många andra länder tror jag att många svenskar egentligen borde känna tacksamhet över att faktiskt ha sluppit i stor utsträckning, jämfört med de länder som är/har varit under strikt lockdown. Både rent praktiskt och mentalt framstår det som otroligt tufft och fullständigt (psykiskt) dränerande på längre sikt.

Samtidigt som det förstås ändå är en tuff situation för många, t.ex. restaurangbranschen. Öppet och stängt samtidigt, på något sätt, med tanke på restriktioner och begränsningar. Jag är inte fullt insatt i hur det ser ut och inte heller jämfört med andra länder men hoppas att det finns tillräckligt med ekonomiskt stöd för de branscher som är extra hårt drabbade av de restriktioner som är, vet ju många som kämpar och har det otroligt tufft ...

Det är galet vilken i situation vi alla hamnat i. Forfarande, ett år senare.

 

[turbofling]

Skillnad ja, absolut! Men det betyder inte att man kan leva "precis som vanligt" i Sverige, som många tycks tro.

Precis, det är det jag menar. Det finns ganska manga nivaer mellan lockdown och "leva som vanligt". Även manga nivaer i en lockdown.

Det är tufft att leva i en lockdown, jag har ocksa provat olika varianter av det. Det jag reagerar pa är just det att "Sverige inte gör ngt" som fortfarande lever kvar. Jag kan första att det sag ut sa för ett ar sen när land efter land stängde ner men inte Sverige. Numera tycker jag att det är ganska strikt i Sverige ocksa.

Och @Sel , det är helt ok beklaga sig.

 

[Sunshine]

Vi har pratat generellt och några gånger under året som gått sen vi senast sågs och ingen har vid något tillfälle tyckt att det varit något särskilt.
Kanske blir någon "överlevnadsmekanism" också, om man inte tänker att det är jobbigt blir upplevelsen lättare. Eller nåt sånt. Jag hade blivit knäpp. Frustrerande nog att inte kunna stanna på favoritkaféet efter jobbet för en kaffe, inte ta bussen till stan en ledig dag osv. (Jag vet att jag kan men bör inte, därför gör jag det inte) Att få ett definitivt förbud hade mentalt varit ännu jobbigare, nu är ändå valet på något sätt mitt och då kan jag stå ut. Jag är imponerad ändå av er som upplevt riktig lockdown och det inte bara en gång det senaste året.

Alltså, jag personligen har inte varit så påverkad egentligen - jag kan fortfarande åka till stallet (fast vi kan ju inte tävla eller åka med hästarna någonstans utom till veterinären), gå på promenader med en kompis i taget osv. Jobba hemifrån. Och vi har inte förlorat våra jobb som så många andra har gjort - i ett land där det sociala stödet är rätt undermåligt.
Men barnen har haft det jobbigt de senaste tre månaderna, de har inte träffat en enda kompis, har pluggat på distans vilket är rätt jobbigt i tidiga tonåren, alla hobbies och sporter har skett via zoom. Ena dottern har missat ett helt år av gymnastiktävlingar (och träningar till stor del också) vilket i hennes ålder (13) är en ganska ”big deal” eftersom gymnastikkarriären är väldigt kort.
Jag har inte träffat min mamma som bor i Stockholm sedan mars 2020 och barnen har inte träffat henne sen 2019. Min syster är gravid och vi kan inte åka och hälsa på när bebisen föds eftersom det är förbjudet att resa utomlands (jag kan få dispens, men bara jag, för att närvara vid födseln om jag kan framlägga tillräckliga skäl).

i-lands problem, helt klart, men ändå sånt som påverkar måendet. Plus att det har varit vinter, vilket inte underlättat.

Stor skillnad mot vår första lockdown, som jag inte tyckte var så jobbig, och den andra som vi knappt märkte av. Den här gången har det varit mkt värre.

 

[nullo-modo]

Nya besked om vaccinationerna
Personer som är 65 år eller äldre ska ha blivit erbjuden vaccin innan 16 maj
Personer över 18 år senast 15 Augusti.

 

[Nahar]

Nya besked om vaccinationerna
Personer som är 65 år eller äldre ska ha blivit erbjuden vaccin innan 16 maj
Personer över 18 år senast 15 Augusti.

I hela landet? I sådana fall får de skynda på här...

 

[nullo-modo]

I hela landet? I sådana fall får de skynda på här...

Hela landet, ja.
Regionen här får med lägga på en sula för att hinna med.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sverige-missar-vaccinmalet-har-ar-nya-prognosen

 

[MiniLi]

Nya besked om vaccinationerna
Personer som är 65 år eller äldre ska ha blivit erbjuden vaccin innan 16 maj
Personer över 18 år senast 15 Augusti.

”Ska” låter ju som att det är något krav. Det är ju bara den nya prognosen och kan ändras beroende på tillgång till vaccin.

 

[sjoberga]

Varför försöker alla (nåväl) journalister idag förmå alla intervjuobjekt att säga att man kan frångå restriktionerna för att det är påsk? Det är verkligen konstigt, tycker jag.

Alla intervjupersoner har hittills stått emot bra, men jag förstår inte varför frågan bara upprepas och upprepas.