Jag har börjat skritta Gittan nu sedan vi avslutade metacam-kuren. Hon var ju helt ren i slutet på den. Men hon går fortfarande själv i en mindre gräshage, annars kommer hon och kompisen räjsa järnet och det har jag inte lust med förrän jag verkligen vet att hon fixar alla gångarter utan att bli halt igen. Det är rätt jobbigt när det inte är något som syns på utsidan.
Kommer inte ihåg om jag skrev att vi var inne på Ultuna för check. Då var hon nästan helt ok. Inga böjprovsreaktioner, eller sulöm, men bedövning av kotleden visade att det var något i hoven. Eftersom hon då, för en månad sedan, hade blivit mycket bättre av att stå i sjukhagen, så fick vi metacam med oss hem om det skulle bli värre igen. Hon var ren en vecka efter klinikbesöket, och fick då gå ut med polaren, men ett par dagar senare var hon halt igen. Så allt spring i hagen var inte nyttigt. Då började jag med metacam och hon fick gå själv igen.
Tålamod är en dygd.