Trots att jag startat en tråd om att min hund blir osäker i stora hundgäng där det tillkommer nya hundar hela tiden eller när vi möter hundar som är väldigt "på" så ser jag powder puffen som den perfekta rasen för just mig i alla fall. Jag tänker att hans rädsla och beteenden mot vissa andra hundar helt och hållet beror på att han blivit jagad och utsatt av saker från andra hundar, inte att det är han som har dålig mentalitet.
Han är den mest gosiga, familjekära, tillgivna och älskansvärda hund jag någonsin träffat och oavsett vem som lär känna honom säger samma sak. Han är otroligt personlig (säger nog alla iof om sina hundar) Han vill vara nära, han vill vara med oss människor hela tiden, han går lös både i parker och i skogen och kommer snabbt på inkallning och i skogen är han aldrig långt bort eftersom han tyr sig till oss människor. Man kan göra vad man vill med honom, klippa klor, trimma ansiktet och till och med över ögonlocken med maskin, lägga honom på rygg och borsta magen eller trimma där, lyfta som man vill, duscha, bada och vad man nu behöver göra.
Han är otroligt, otroligt lättlärd! Både i vardagen och i olika tävlingsgrenar. Vi har testat agility, freestyle, lydnad och allt har gått bra men det vi fastnat mest för är rallylydnad, där presterar han på topp, ofta med poäng på 98-99 poäng av 100 och vi är oftast bland dom högst placerade, vi är på samma nivå som dom som har riktiga bruksraser eller typ border collies.
Han älskar att lära sig trick och konster och jag tror jag räknade ut någon gång att utöver vanliga ord som sitt, vänta, ligg, stanna,gå här(mitt ord för fot) och kom och sånt så kan han minst 50 konster plus allt det där som ingår i alla moment i rallylydnaden. Han kallas därför för cirkushunden av dom flesta som ser honom.
Han "pratar" mycket, dvs använder olika ljud för att visa tillgivenhet och när han blir glad. Så gullig när han gör så. Han vaktar bara en enda gång per dag och det är klockan 14 då brevbäraren kommer, i övrigt skäller han inte alls inne.
Han är 7 år och har aldrig varit minsta lilla sjuk förutom att hans gamla foder gjorde honom lös i magen men så fort vi bytte blev det bra och ja, allt fungerar.
Angående pälsen kräver den en del jobb, jag borstade varje dag när han var långpälsad vilket kanske inte är världens roligaste varken för hund eller matte men det vänjer man sig vid men jag tyckte ändå det var träligt så nu trimmar jag honom ungefär var 6-8 vecka och då är det ingen pälsvård alls däremellan (dom fäller ju inte heller) förutom att jag borstar hans lugg och svans och tänder varje dag vilket tar någon minut och en gång i veckan trimmar jag ansiktet på det rastypiska sättet vilket tar typ 5 minuter och som är jätte smidigt. Själva trimningen av kroppen tar typ 50-60 minuter varannan månad vilket jag inte ser som någon belastning.
Däremot kan jag hålla med om att dom är känsliga, det är ingen hund man är barsk emot eller hård, dom är mjuka och kräver en mjuk ägare. Dom älskar sin familj över allt men bryr sig inte om främlingar särskilt mycket vilket jag bara tycker är skönt för då springer han inte fram till folk när han går lös osv.
Han är extremt vig och vältränad, pigg och glad. Han är lagom stor och lätt att ta med sig, sätta honom i knät på tåget eller bussen, i bilen har jag honom i säkerhetssele så han slipper sitta i buren vilket han inte gillar för det var jag dålig på att träna när han var liten. Ensam hemma är det inga problem för honom att vara. Han blev rumsren redan första veckan på det viset att han då började säga till så fort han behövde gå ut.
Det blir ju en del jobb pga pälsen om den är lång eftersom mycket smuts och sånt fastnar och man kan behöva tvätta hunden om benen efter dom flesta promenader när det är lite smutsigt ute, dom är ljuvligt vackra med full päls men jag tycker dom är lika fina med kort päls faktiskt. Min har nog varit 50/50 genom åren när det kommer till om jag haft honom med päls eller trimmad.
Det enda som faktiskt känns som ett problem är väl just att dom är lite känsliga men att kalla det dålig mentalitet känns i hans fall helt fel. Man får kanske se till att miljöträna lite extra mycket om man är rädd för att få en rädd hund, på min fungerar skvallerträning bra för så fort vi ser något som han skulle kunna bli rädd för så har jag gett en godis så nu upplever han sånt som positivt istället. Men han är känsligare än mina kompisars hundar (typ mopsar och jack russels) och det måste man ta i beaktande om man köper en kines.