Rasklubbarna kan sätta sig emot inmönstring.
När en vän till mig skulle ta hit två salukis från Iran som då inte var FCI-anslutna så krävdes inmönstring. Eftersom ena hunden hade "fel färg" (dvs, han var brindle, något som är "inte önskvärt" enligt rasstandard pga idioter som tror att de är greyhoundkorsningar) och den andra hade brindlefärgade syskon så försökte rasklubben stoppa inmönstring med hänvisning till det, och att vi i Sverige inte hade problem med hög inavelsgrad så att få in nya hundar var onödigt.
Det hela överklagades till vinthundsklubben, som gick på rasklubbens ord. Sedan gick det vidare till SKK, och det var även några erfarna uppfödare som gjorde sitt för att hjälpa till genom att påpeka att man faktiskt kan ha hundar av "ointressanta" linjer också i en ras, man måste inte använda de nya hundarna i avel om man inte vill osv.
SKK kom i alla fall fram till att det aldrig är fel med ökad genetisk variation i stamtavlorna och att en färg är "inte önskvärd" är inte heller ett argument för att stoppa inmönstringen. Så, efter mycket, mycket jobb och trassel fram och tillbaka så fick de i alla fall bli inmönstrade. Absolut inte de första som blir inmönstrade i Sverige och i tex Finland finns det många sådana salukis. Men ändå skulle det tjafsas och trasslas här.
Det var 11år sedan nu, men fortfarande finns det folk i Sverige som är allt ifrån lite skeptiska till starkt(!) emot salukis som ens har nära släktingar från ursprungsländerna. Min unghund tex som har luckor i 5e led pga sånt här ses av vissa som en "hemsk blandras" som i princip borde förbjudas inom SKK
Som tur är så blir det också fler och fler som förstår hur bra det är att kunna mönstra in hundar i rasen, och alla som faktiskt lär känna tex min unghund älskar henne. Men ja, inte ens vi med saluki kan ta för givet att det är friktionsfritt att försöka bredda genetiska avelsbasen. Långt ifrån friktionsfritt.