Jag pratar om samhällsdebatten i stort, inte att M, KD och L just nu väljer att samarbeta med SD.
Jag har varit på rätt många antirasismmanifestationer. Det är mer vanligt än ovanligt att det är ett antal talare som dundrar på rätt friskt med "krossa kapitalet" och diverse både hånfulla och ibland hotfulla uttalanden om olika personer, och framför ofta hetsande mot alla som eventuellt inte vill krossa kapitalet. Ofta beljublat med ett starkt socialt tryck att man ska klappa och jubla med, för annars är man ju inte en av de goda.
Jag brukar stå kvar ändå, för det som gjort att jag tagit mig dit är mycket värt. Men alla gånger jag känt olust angående vad som sagts från scenen, gör att det tyvärr aldrig är självklart för mig att delta i en antirasistisk organisation.
Självklart kan man ordna manifestationer själv då, om man inte är nöjd med dem som andra ordnar. Det gör mig bara lite ledsen, att vi som är emot rasism och nationalism inte ens kan enas i det och respektera varandras olikheter, utan att vi ändå ska dela upp oss i en högerantirasismmanifestation och en vänsterantirasismmanifestation. Och alla andra varianter vi skulle kunna dela upp oss på, eftersom vi inte kan göra det tillsammans...
"det behövs ju hårdare tag mot gängkriminaliteten och invandringen" och jag kunde inte låta bli att säga att jag tycker att allas lika värde, kvinnors rättigheter och jämställdhet väger tyngre än gängen, och att jag inte är så sugen på inskränkningar i aborträtt, homosexuellas rättigheter och att dom som tycker att invandringen ska stoppas inte menar dom importerade asiatiska fruarna eller arbetskraftsinvandringen utan nästan enbart menar afrikaner och folk från Mellanöstern
och så kunde jag inte låta bli att säga att då kanske vi inte ska låta Ukrainare komma hit heller? "men dom ska ju återvända bara kriget är slut"
❤
