Jag har varit mindre på Buke på sista tiden, vilket mest beror på att andra saker i livet tagit mer tid och att jag bitvis mått rätt dåligt, men också att jag har tröttnat lite. Tycker trådar ofta blir fyllda av agitationer mellan några stycken användare, som åtminstone till synes utifrån ofta beror på att man läser in saker i varandras inlägg som inte är skrivna som tar sida upp och sida ner att reda ut. Alternativt trams, raljerande över andras (ibland missförstådda) inlägg och ryggdunk.
Till viss del tror jag min upplevelse beror på att jag inte är här lika ofta längre, jag hinner helt enkelt inte med i trådarna. Jag läser dessutom nästan alltid hela trådarna innan jag svarar för att inte svara god dag yxskaft när saker framkommit eller redan diskuterats, och det blir ganska jobbigt när hälften av inläggen handlar om sexanspelningar, enhörningar och kärleksförklaringar till varandra. Missförstå mig inte, jag menar inte alls att komma med direktiv om vad andra får eller bör skriva om. Jag tror också att anledningen till att jag känner som jag gör handlar lika mycket om att mitt läsmönster, så jag menar inte heller att andra ska rätta sig efter mig. Med det sagt – alltså utan att göra några som helst anspråk på att andra ska tycka som jag, eller ändra sitt skrivsätt – så tycker jag att det är lite tjatigt när så många trådar blir rena chat-trådar. Det blir jobbigt att läsa ikapp trådarna i efterhand, och när det jag vill svara på fallit 15 sidor bort så brukar jag ofta låta bli. För mig har det också börjat kännas lite som studentspexen i slutet av studietiden; det är förutsägbart vad som ska komma. De första årens spex som handlade om sex och alkoholromantik var ganska roliga, men med tiden så blev de ämnena ganska uttjatade. Det börjar kännas lite liknande med jargongen på Buke. Jargonger är såklart alltid roliga när man är en del av den, det vet jag så väl, men om jag fick önska fritt skulle jag önska att den tog sitt utrymme i chat-delarna istället för trådarna som handlar om något särskilt.
Det kanske alltid varit så här, jag kanske bara ser det mer nu. Kanske behöver jag bara mer paus. När jag mår bättre hoppas jag också hitta tillbaka till den positiva sidan av Buke. För jag ser det trots allt som en stor evighetslång släktträff; vissa funkar man bättre tillsammans med än andra, men alla relationerna bygger en gemenskap
.
Till viss del tror jag min upplevelse beror på att jag inte är här lika ofta längre, jag hinner helt enkelt inte med i trådarna. Jag läser dessutom nästan alltid hela trådarna innan jag svarar för att inte svara god dag yxskaft när saker framkommit eller redan diskuterats, och det blir ganska jobbigt när hälften av inläggen handlar om sexanspelningar, enhörningar och kärleksförklaringar till varandra. Missförstå mig inte, jag menar inte alls att komma med direktiv om vad andra får eller bör skriva om. Jag tror också att anledningen till att jag känner som jag gör handlar lika mycket om att mitt läsmönster, så jag menar inte heller att andra ska rätta sig efter mig. Med det sagt – alltså utan att göra några som helst anspråk på att andra ska tycka som jag, eller ändra sitt skrivsätt – så tycker jag att det är lite tjatigt när så många trådar blir rena chat-trådar. Det blir jobbigt att läsa ikapp trådarna i efterhand, och när det jag vill svara på fallit 15 sidor bort så brukar jag ofta låta bli. För mig har det också börjat kännas lite som studentspexen i slutet av studietiden; det är förutsägbart vad som ska komma. De första årens spex som handlade om sex och alkoholromantik var ganska roliga, men med tiden så blev de ämnena ganska uttjatade. Det börjar kännas lite liknande med jargongen på Buke. Jargonger är såklart alltid roliga när man är en del av den, det vet jag så väl, men om jag fick önska fritt skulle jag önska att den tog sitt utrymme i chat-delarna istället för trådarna som handlar om något särskilt.
Det kanske alltid varit så här, jag kanske bara ser det mer nu. Kanske behöver jag bara mer paus. När jag mår bättre hoppas jag också hitta tillbaka till den positiva sidan av Buke. För jag ser det trots allt som en stor evighetslång släktträff; vissa funkar man bättre tillsammans med än andra, men alla relationerna bygger en gemenskap
.
