Jag har ju mest lyssnat sista åren också, men av helt andra skäl. Det slår mig nu att "den perfekta boken" faktiskt är lite olika om det är för ljud eller text. Alltså inte hur uppläsning osv. är utan själva grundtexten.
Jag zoomar mer ut så att jag helt tappar innehållet och kan behöva backa en hel timme eller så för jag har ingen aning alls vad som hänt. Brukar antingen kunna följa väldigt bra - eller totalt noll, när jag gör annat samtidigt t.ex. går. Trots att det uppenbarligen inte är litterärt innehåll jag tar del av är ändå det där bakgrundspratet något som jag finner värde i att ha på vid dessa tillfällen.
Vid något tillfälle har jag funderat på hur "bra" man ska ha följt hela berättelsen för att få kryssa den som läst. Sedan landade jag i att om en för sig själv känner som att man är klar med boken så är det vad man ska utgå ifrån. Alla läser olika och alla läsupplevelser har sina värden som är individuella.
Tror jag kryssade typ tre böcker i mitt första kryss..
