kl
Intressant diskussion angående att blanda hopp- och dressyrblod. Man har generellt efterfrågat mer "blandat" blod i sporthästar då de annars oftare blir sk linjeavel om det enbart finns ett fåtal linjer man kan välja ibland när det gäller specialisering. I Sverige är det ännu inte lika mycket linjeavlat inom grenarna som utomlands, men vi är snart där om man inte blandar en del.
Jag tycker för egen del att hästar helst både ska kunna röra sig och hoppa.
Merparten av alla ryttare tävlar maximalt upp till Msv klasser, och man är på den nivån oftast inte lika specialiserad i sin träning som den lilla klicken GP ryttare som finns. Därmed inte sagt att man som avlare inte ska sikta högt och avla fram bra sporthästar. Problemet är dock ofta att avlare och ryttare, dvs de potentiella köparna, ofta har olika syn på vad som är viktigt hos en individ. Ryttarna vill ofta ha en frisk, bra allroundhäst med hyfsade gångarter, bra hoppförmåga och ett gott temperament. Sedan om pappan heter a eller b om ryttaren gillar individen, det spelar ofta inte så stor roll för den vanliga hästköparen som ska ha en ridhäst. För uppfödaren är det däremot väldigt viktigt att framhålla att hästen har en viss stam, som inom avelsvärlden anses attraktiv, ofta med en mycket specialiserad inriktning som passar en gren. Kanske blir det svårare och svårare för den vanliga ryttaren, och därmed den som oftast köper en häst, att hitta en bra allroundhäst framöver om uppfödarna fortsätter att mer och mer specialicera sina uppfödningar på en gren och använda sig av avelsdjur som i stort sett bara är hyfsat bra på en gren? Ser man på bruksprovet så är det en markant skillnad på de olika grenarna, och hingstarna bedöms inte efter samma skalor, beroende på vilken gren de specialiserat sig på.