T
Tippan
Sv: bra att avla på?
Om hunden istället VÄLTER alla barn då?
Har iofs inte testat. Men tänk om...
Om hunden istället VÄLTER alla barn då?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
ja, det är det jag tänkt.. ögonlysa och läkarundersöka honom ordentligt.. gå igenom fördelar och nackdelar, kolla upp om det finns intresserade tikägare.. och om det finns intresse för valparna redan innan man påbörjar parning och sådant..Grana skrev:Jag säger som Jadzia, en bra mentalt hund ska fixa träffa folk utan att gömma sig. Spelar ingen roll om ni inte träffats förut eller om någon varit elak en stund tidigare.
Sen finns det hundar som inte rusar fram för att hälsa, men det är en annan sak anser jag.
Sen tycker jag du ska följa Priffes råd.
Bättre att börja med att kolla allt, innan man tänker på avel.
Jag själv kräver utställningschampionat, MH, fri HD, bra mentalitet och jag skulle gärna ha nån merit på lydnadsplan. Min ras ställs ut en hel del, så jag kommer inte nöja mig med en slät etta på hanen till min tik.
BeastieBabe skrev:och vad jag försökt få fram är att mamma skulle älska att ha en till hund.. men hon tror att hon aldrig kommer att hitta en lika lugn hund igen.. hon tycker att isånnafall ska det vara efter våran hund tillsammans med en riktigt lugn tik..
BeastieBabe skrev:lugna dagisbarn i normal skala är en sak.. 12 stycken som kommer dundrande i skrikande flock mot en 25 cm hög valp kan vara ganska skrämmande..
okai, tack för en utförlig beskrivning, för att du tog dig tid att skriva allt.. jag ska kolla upp det där lite mera..Jadzia skrev:Ett MH ser i princip likadant ut som ett MT, förutom att MT har några fler moment. Under ett MH så ska man i princip bara gå med hundne och inte påverka den på något vis. Hunden ska inte vara under kommando eller lydnad. Detta därför att man vill se medfödda egenskaper och inte inlärda. Med sig har man en testledare, en beskrivare och kanske lite publik. Testledaren talar om precis hur man ska göra så det går i princip inte att göra fel. Beskrivaren tittar på vad hunden gör och fyller därefter i ett protokoll. Man får alltås ingen bedömning av hunden på ett MH utan bara en beskrivning men en duktig hundmänniska kan av detta läsa ut hur hunden är. På ett MT får man en bedöming.
Testet går till så att man följer en bestämd "bana". I den ingår kontakt, hälsning och hantering av främmande människa (testledaren) och kamp och lek med trasa med förare och testledare. Därefter kommer något som kallas lilla bytet och består av en trasa som dras i en lina. Ska simulera ett litet byte, typ kanin som rusar i skogen. Här tittar man på om hunden förföljer bytet och hur den griper. Man har också några moment som kollar hur hunden reagerar på överraskning, både ljud och syn. Man överraskar hundne genom att dra upp en blå overall framför näsan på hunden och ser vad som händer. Man överraskar också hunden genom att dra något skramligt över plåt så man får se hur den reagerar på plötsliga ljud. I avståndleken så ger en gubbe ljud ifrån sig i skogen, kommer fram i läskiga kläder och klär av sig och börjar leka med en trasa. Därefter försvinner han in i skogen igen. Här vill man se om hunden blir rädd för gubben, om den vågar följa efter in i skogen och om den vill leka med gubben och hans trasa.
Ytterligare moment är passivitet där man ser om hundne kan koppla av ordentligt och så spökena. Där har man två gubbar som ser ut som klu klux klan som långsamt och tyst närmar sig hunden. Det är mycket hotande för hunden och man vill se om den flyr, blir förbannad eller visar noll. I alla dessa moment kollar man också om hunden kan glömma det otäcka när den fått kolla av det och om den överhuvudtaget vågar undersöka. Sist är det skott då man kollar om hunden är skottfast.
Ett MH går inte att jämföra med våra vardagssituationer för där inverkar vi alltid på hunden. Vi talar om hur den ska uppföra sig och vad som är läskigt och inte. Det gör vi inte på ett MH eller MT. Där kan man se hur det skulle vara om hunden var tvungen att klara sig själv och det är detta som är intressant för aveln. Det är detta som nedärvs.
Tippan skrev:Om hunden istället VÄLTER alla barn då?Har iofs inte testat. Men tänk om...
näe, dom hårar för mycket, brorsan är allergisk mot katt och sådant, så vi vill hålla hårfällningen på låg nivå..prinsessfeminist skrev:varför inte be henne att köpa en sankt bernhard då?
Dessutom behöver inte valpen bli lik sin pappa alls. jag har en bekant som har far och son och de är mycket olika.
tja, tidigare har ett av dagisbarnen råkat trampa honom på tassen, och det kan juh vara en anledning till att han ville hålla sig undan från barnhjorden..Jadzia skrev:Nej, inte för en trygg valp. Detta därför att en trygg valp vet inte vad begreppet rädd innebär. Den har aldrig varit rädd och 12 dagisbarn ingår inte i den referensram han fått av modern över vad som är farligt. Höga ljud, mycket folk, tåg i full fräs....det är inget skärmmande för en valp. Modern överför en helt annan referensram än vad vi människor tror över vad som är farligt. Om modern är rädd för gula glasspinnar lär valpen också bli det, men en hund som haft en folkkär mor lär inte se en skock ungar som något skrämmande.
Din hund hade dock en skygg mor och därför kan ungarna ha varit skrämmande, men det är inte önskvärt eller normalt. En bra valp ska möta det med nyfikenhet.
BeastieBabe skrev:tja, tidigare har ett av dagisbarnen råkat trampa honom på tassen, och det kan juh vara en anledning till att han ville hålla sig undan från barnhjorden..
eller ska hundar glömma sådant direkt?
då är det lek.. det är lite skillnad..tessiem skrev:Jepp. Det ska dom.. har du sett två hundar leka? Det är ju hårda tag & pip & ylningar & gnäll.. Det sitter ju inte så länge..eller hur?
ja, det var juh i det fallet inte så lätt.. antingen så var det barnen som ömkade hunden, eller så var jag tvungen att gå iväg med honom och ta bort honom från barnen.. jag minns inte vilket.. båda sakerna är en form av ömkning ju.. :/Jadzia skrev:Ja, de ska glömma det. Det är vad som kallas avreaktion och något en bra hund ska ägna sig åt. Ett tasstramp är inte allvarligt nog för att hunden ska skapa en negativ minnesbild. En klubba i skallen är det. Det är också därför man inte ska ömka hundar i liknande situationer. Det hindrar avreaktionen och hjälper till att skapa en minnesbild.
När jag hör sådant här undrar jag hur det står till med hundarna i Sverige. Finns det bara dåliga hundar kvar eftersom fler och fler verkar tro att sådana här beteenden är något normalt?
Finns det ingen kvar som sett hur en bra hund ska vara?