Sv: Boxen som territorium
Du tycker så mycket, du antar så mycket du inte har en aning om. Du kör med översitteri på Bukefalos och du är säkert övsersittare mot dina hästar också- men du fattar det inte, just därför att du är så "hemmablind"
Synd för dig och dina hästar men också tråkigt att du men din erfarenhet istället för att göra nåt positivt av det,har tagit det till din livsuppgift att tracka ner på tjejer som vill utveckla en annan typ av relation till sin häst än den du förespråkar.
Inte alla vill ha hästar som skulle "döda" den som vill flytta på dem i boxen som du så stolt skriver om dina ston. Eller som hovslagerna bara kan sko med livet som insats.
Öppna ögonen och tvätta öronen...det finns en hel värld där ute.
Vi har sådan verksamhet att många hästar kommer och går.
Många udda individer har klivit in här hemma.
Man kan, genom att se hur hästen är till sinnet, se hur den tidigare ägaren har hanterat den. Eller hur?
En snäll, sällskaplig, välskött och följsam häst bör ju då blivit väl behandlad? Eller hur?
Ifrån Martha har jag haft:
2 fölston inackorderade.
En avelshingst (som ej tidigare hade betäckt)
3 unghingstar som gått på bete.
1 ettårsmärr som gått på bete.
Alla dessa hade en sak gemensamt.
Det var oerhört trevliga individer som aldrig skaffade oss varken huvudbry eller "onödigt" arbete.
Snarare tvärtom.
Trots att vissa var vid unga år så var dom väldigt personliga och speciella.
Martha sa åt mig att -den är så och den brukar göra så.
Det betyder att hon hade en nära relation till dessa djur.
Ttyvärr, som tack för hjälpen, så levererade jag själv en egenägd tvåårsmärr som var mer än lovligt korkad.
Denna märr lyckades sparka sönder och samman Martha.
Men Martha envisades och fortsatte träningen.
Och ett typexempel på hur Martha igentligen är, är då hon ringde mig och saa så här:
-Du!! Din Leonesse har blivit lite pömsig och nu lagt sig i blåbärsriset här ute på skogen.
(Leonesse kunde testa folk och var oerhört "avstängd" om man försökte pressa henne)
- Så jag sitter här brevid nu och väntar på att hon har vilat klart. Fortsatte Martha.
3 timmar senare, och 48 cigaretter upprökta, så behagade Leonesse kliva upp och fortsätta gå dit Martha tytckte att hon skulle gå.
Jag behöver väl inte tala om att Leonesse gjorde aldrig mer om detta.
Martha har ju haft en ofattbar mängd hästar i sina händer och om jag hade hälften av den erfarenhet hon har på "udda individer" så skulle jag vara ganska stolt...faktist.
För vad jag sett är just hennes hantering vad jag kallar ett gott skratt.
Hon gör det mesta med ett leende.
Jag vill på intet sätt sitta här och skriva nåt försvarstal.
Men var tvungen att göra ett inlägg på din orättvisaa beskrivning av en medlem på Bukefalos.
AM