Sv: Bortskämd unge!!!!
Det är inte riktigt samma sak, tror inte så många fotbollsspelande ungdomar klipper gräsplanen, ritar linjer eller tvättar bollar..
Jodu, det finns många sådana ungdommar som ritar upp bollplaner hemma på gräsmattan eller på gården och tränar och tränar dagarna i ända....
Vissa blir proffs andra inte av dessa barn....
Har själv sett bl.a. Fredrick Ljungberg när han var ung i Halmstad när han stod hela dagarna på helgerna och efter skolan på vardagarna och filade på någon detalj för att få det så perfekt han bara kunde.
Han har inga curlande föräldrar utan vanliga arbetande föräldrar med en som som brann för sitt intresse och hobby....
Men så blev han proffs också, och nu tränare....
Men åter till hästskötandet.
Du kanske aldrig har funderat på varför dom svenska hästskötarna i den internationella cirkusen är så uppskattade ?
Och det LÅNGT upp i åldrarna... Finns dom som är 40 + och fortfarande jobbar med det dom brinner för = SKÖTA HÄSTAR.....
Jag har också åkt runt när jag jobbade med hästar, dock inte som ryttare för jag hade för dåliga tävlingsnerver men jag SKÖTTE hästar till allas belåtenhet och blev riktigt glad över den uppskattning jag fick den dagen då min sjukdom gjorde att jag inte längre kunde åka med och sköta "mina" tävlingshästar...
I början var det inte snack om att jag skulle få rida utan det var något som kom när jag fick chansen att bli betrodd med att skritta av och sen skritta fram hästarna åt ryttarna.
Så jag nöjde mej med att jag till slut fick rida och träna hästarna på hemmaplan.
Ibland var jag hemma och tränade och ibland var jag med och skötte. Speciellt som min sjukdom framskred mer och mer så var skötandet det "jobbiga" så då var jag mer hemma och tränade och sen åkte och tittade på tävlingarna om dom var i närheten.
Nu efter drygt 50 år med hästar så står min älskade "POONY" där hans dagliga skötsel sköts av stallägaren i veckorna.
På helgen åker min sambo och jag dit och då gullar och gosar jag med honom medans sambon packar hans veckoranson med hö.
Någon gång i månaden är min kropp så bra att jag kan rida en tur tillsammans med någon. Dock får jag inte rida själv längre något som smärtar mej djupt
Nu är min högsta önskan en varm sommar så jag kan åka ut till honom oftare och då även kanske kunna "rida" lite mera
Även om min kropp sviker mej så kan den aldrig ta ifrån mej dom kunskaper jag skaffat mej under mina år med hästar.
Och jag säger som proffsryttarna att utan allt slit på backen kan man aldrig få den rätta förståelsen för hästen, den förståelse som ger bl.a. RGB hans intuivaridning av så många olika typer av hästar.
Han fick inget serverat gratis i början, inte heller fick Rodrigo Pessoa allt serverat....
Men så blev dom sådana ryttare som hästar bara ÄLSKAR
Detta får bli även mitt sista inlägg för jag tror inte vi kommer kunna enas om att det skulle kunna vara bra för ett barn att lära sej att vill dom uppnå något så får man jobba för det....
Så curla på och tack för mej...