När jag var liten, vi gick nog på mellanstadiet, fick vi gå och titta på en film, som utspelade sig under andra världskriget, med klassen.
I filmen fanns det en pojke som lekte och var vän med en vit liten mus.
Ingen aning om vad filmen kan heta, men just den biten kommer jag ihåg.
Det jag sen kommer ihåg mest från visningen är att jag fick en utskällning från en kompis för att jag log/skrattade under någon scen.
Hon förstod inte alls hur jag kunde tycka det var roligt med kriget och eländet som var så hemskt.
Saken var att oavsett hur eländigt det var så hade pojken ändå hittat en ljuspunkt i det hemska. Han hade hittat en vän i den lilla vita musen. Det tyckte jag var fint och fick en positiv känsla av.