Början till destruktivt förhållande, eller överreagerar jag?

[Mineur]

Det här har legat och skavt hos mig i flera månader nu, men idag hörde jag något som gjorde att det exploderade lite och jag är nu uppriktigt orolig för en av mina vänner som jag delar lägenhet med.

I november förra året träffade hon en kille genom ett nätverk för unga entreprenörer då de båda håller på att starta sina egna företag. Han hjälpte henne med värdefulla kontakter, råd och annat och min vän tyckte inte alls om honom som person men höll sig ändå väl med honom då han hade mycket hjälp att ge med företaget.

Efter ett tag började deras "business-möten" dock att utvecklas till möte med lunch; möte med lunch och cocktails; möte med lunch och bio; möte med restaurangmiddag osv osv. Han började ge henne presenter såsom tjusig choklad, champagne med guldflingor i och allmänt extravaganta saker. Min vän var fortfarande inte helt förtjust i honom, men hon är tyvärr en ganska "svag" person på så sätt att hon lätt imponeras av folk med pengar, hon älskar smicker, fina saker och är lite blåögd i sin människosyn ibland. Hon försökte dock att bli av med killen flera gånger men han fortsatte att på något vis "manipulera" henne till att de skulle fortsätta ses.

Jullovet kom och min vän garanterade att hon helt skulle bryta all kontakt med killen (det var det tipset vi andra gav henne då han tydligen inte kunde "take no for an answer"). Han gav dock inte upp utan skickade upp till 12 meddelanden per dag, och det slutade med att min vän svarade för att hon fick dåligt samvete. När vi kom tillbaka efter julen började de träffas igen, och plötsligt hade de börjat dejta på riktigt.

Det tog dock bara några veckor innan min vän fick ett meddelande på Facebook från en tjej som hävdade att hon var killens flickvän och att de varit tillsammans i två år. En liten sökning på Facebook bekräftade detta (massor av bilder på dem tillsammans, kommentarer från vänner etc), men killen bedyrade att han gjort slut och att det bara var (ex)flickvännen som tyckte att de fortfarande var tillsammans. Min vän blev dock oerhört ledsen och upprörd av hela grejen och hon lovade oss andra (som nu var ännu mer förbannade på killen och verkligen bara ville att hon skulle bort därifrån) att inte träffa honom mer.

Veckan därpå gick hon dock med på att träffa honom för en lunch så att han kunde få förklara sig. Hon var helt inställd på att gå, lyssna och sedan säga hejdå för alltid. Det slutade istället med att de drack drinkar, hon blev lite berusad och vips så hade han snackat sig in hos henne igen.

Nu började de dejta igen och i april blev de tillsammans på riktigt. Vi andra blev tokiga då vi hatade killen mer än allt annat (han är verkligen ingen behaglig person att umgås med, en enorm skrytmåns och hal som en ål) och kände att det här bara kunde gå åt helvete. Men de verkade lyckliga tillsammans och i slutändan var det ju inget mer vi faktiskt kunde göra än att finnas där för henne när/om det gick fel.

De har nu varit tillsammans i några månader och verkar glada ihop, men flera saker som den här killen gör fortsätter att oroa mig. För det första är han nästan alltid här eller hon hos honom, och min vän har sagt till oss att hon tycker det är lite jobbigt ibland men känner inte att hon kan säga nej (som sagt: hon är en ganska svag person så sett). För det andra är han väldigt kontrollerande; han blir fort sur när hon inte svarar på sms eller samtal och skickar gärna 3-4 meddelanden i rad om hon inte svarar - trots att han vet att hon är på föreläsning, middagsbjudning eller liknande. Min vän ignorerar ofta samtal från honom med ursäkten att hon "inte orkar just nu", men det resulterar alltid i att han ringer igen och igen och igen. För det tredje är han väldigt svartsjuk av sig, och verkar ha svårt för att låta min vän prata med andra killar som han inte känner.

Allt som allt är han en väldigt manipulerande person; en riktig affärsman som kan snacka sig in i vad som helst och jag tycker uppriktigt illa om honom som människa men försöker ändå att acceptera honom för min väns skull. Jag tycker dock att varningsklockorna har ringt redan från första början, och när jag idag fick höra att han pratat om både förlovning och att flytta ihop högt inför hennes föräldrar - utan att de diskuterat det innan - blir jag orolig på riktigt. Jag är rädd att min vän ska känna sig tvingad in i något hon inte vill, och att det ska bli ännu mer fel efter det.

Jag får intrycket att han är en riktigt lömsk typ som skulle kunna komma undan med det mesta, och det i kombination med att jag vet hur svag och blåögd min vän kan vara i sådana här situationer gör mig riktigt orolig. Men jag vet inte, kanske överdramatiserar jag bara? Jag har bara hört så många historier där det har börjat just med att killen är översvallande och köper fina saker, men blir alltmer kontrollerande och manipulerande allteftersom tiden går; omgivningen ser att det är fel men personen i förhållandet är förblindad...

Men vad kan jag egentligen göra? Kan jag göra någonting, annat än att "hålla utkik" och vara redo att hjälpa till om det behövs? Bör jag bara släppa saken och återigen inse att det är none of my business?

 

[Mammas]

Har inga bra råd, men fy vilken jobbig sits du (och din vän!) är i just nu.

 

[Mineur]

Ja, det känns verkligen svårt... Det var oerhört jobbigt i början, men sedan de blev tillsammans på riktigt har jag liksom fått försöka "back off", ignorera det och acceptera situationen. Men nu har allt det här med svartsjukan, kontrollbehovet och pratet om framtiden kommit fram på en och samma gång och jag känner att jag inte kan ignorera det längre. Det enda positiva är att den andra tjejen jag delar lägenhet med som sagt känner likadant som jag, så vi kan i alla fall prata om det och resonera tillsammans.

 

[Emtherlia]

Blä vilken skitsituation ni hamnat i. Jag har inget bra råd men tror det är viktigt att om tjejen självmant pratar om att något är jobbigt, så backar ni henne. Ni bekräftar att det han gör är jobbigt/fel osv så att säga.

Annars är det skitsvårt. Vad gör man för att hjälpa?

 

[julgrisen]

Usch vad jobbigt! Jag har varit i ett liknande förhållande som din vän är i, och det är himla svårt att veta hur man ska bemöta det. Jag minns att jag blev väldigt defensiv när mina vänner påtalade hur illa de tyckte om min pojkvän, eller att de tyckte att jag skulle lämna honom. Det gjorde att jag snarare drog mig undan vännerna istället för honom. Jag tror att det som hjälpte mig var att de fanns kvar, alltid stöttade mig i att det var jag som hade rätt när jag påtalade något som hänt och inte minst att de visade mig att det finns ett annat sätt att leva.
Jag minns jätteväl hur min bästa vän smsade sin pojkvän en gång när vi sågs om att planerna var ändrade och att det skulle dröja ett tag innan hon kom hem, och jag tänkte att jag aldrig någonsin hade kunnat skicka ett sånt sms för att min pojkvän alltid ville veta hur länge jag skulle vara borta och vad jag gjorde. Där någonstans började jag se att ett annat liv hade varit trevligare.

Jag tror alltså att det du kan göra är att finnas där för henne, visa att det kan vara på andra sätt och stärka upp henne i att hon har rätt när hon tänker att det han gör är märkligt.

 

[Mineur]

@Emtherlia och @julgrisen Tack för era svar! Bara det att någon annan än jag ser att det inte är riktigt friskt det som pågår hjälper mig faktiskt; nu har jag fått bekräftat att det är något som är värt att ta på allvar liksom.

Vi är absolut med och backar upp henne när hon tycker det är jobbigt; antingen bara genom att hålla med eller genom att ge förslag på vad hon ska säga/göra. Å andra sidan är vi lite rädda för att det ska bli som i julgrisens fall; att hon ska ta det på fel sätt och tycka att vi är överkritiska mot honom och förhållandet och därför gömma sig i det istället. Bara de senaste månaderna har vi sett extremt mycket mindre av henne; det känns i princip som att hon inte delar lägenhet med oss längre och i skrivande stund har hon inte varit hemma på fem dagar (och killen bor ca 500 m härifrån). Jag vet inte om det beror på att hon tycker det är jobbigt att vi inte "approve of" hennes förhållande, om det är för att han vill att hon ska vara hos honom, eller om de båda vill det men det börjar kännas lite extremt faktiskt. Och väldigt tråkigt.

Jag/vi har verkligen försökt att tona ner vårt ogillande mot honom och spela med just för att hon inte ska vända oss ryggen, men det är så oerhört svårt när han säger/gör saker som är så fel att det bara skriker i mig. Som till exempel när han köpte hem morgontofflor, tandborste, body lotion och parfym till sin lägenhet efter att de hade dejtat i drygt en vecka och hon sovit över en gång... När hon berättar sådant är det svårt att hålla känslorna på insidan, men samtidigt förstår jag ju att det inte är kul för henne att se/höra hur knäpp vi tycker att killen hon dejtar är.

Nåja, vi får väl helt enkelt fortsätta som tidigare och hålla ihop, stötta och finnas där om det behövs.

Tror ni det finns någon poäng med att försöka bjuda in henne till grejer där det väldigt tydligt framstår att det är just hon som är bjuden (jag tänker typ tjejkväll, matlagning bara vi i lägenheten osv), eller blir det bara jobbigt för henne tro?

 

[Emtherlia]

Jag tycker absolut ni ska fortsätta bjuda med henne på saker! Då vet hon att ni vill umgås med henne och att ni finns där. Annars kanske hon tyr sig ännu mera åt killen eftersom ni "skiter" i henne.

 

[Kiwifrukt]

Usch, jag vet vilken sits du sitter i, har själv det problemet med en närstående och vet inte alls hur jag/vi ska hantera det. I mitt fall är personen lite yngre än vad jag är, och det här är personens första förhållande, vilket gör att hen har väldigt svårt att se att det finns varningsklockor med partnern och tar istället ut sin frustration på familj och vänner. Att påtala det rent ut skulle bara leda till att personen (i mitt fall) skulle isolera sig ännu mer till enbart partnern, vilket redan har hänt lite då en annan anhörig blev arg och vräkte ur sig vad hen kände vid ett tillfälle. När jag tänker tillbaka på hur jag själv resonerade för några år sen är det mycket möjligt att jag hade betett mig precis likadant, tack och lov att man utvecklas i alla fall.

Försök fortsätt få med henne på era aktiviteter, och försök kanske undvika att prata om hennes pojkvän om ni känner att hon bara reagerar fel på det. Om hon själv kommer med något negativt om honom, vad händer om du skulle fråga henne hur hon hade reagerat om det hade gällt dig eller någon annan av era vänner? Hon vet förmodligen precis vad ni tycker om honom egentligen, så i det här läget känns det som att det kan vara bättre att undvika det samtalsämnet för att undvika att hon drar sig ännu mer undan.

 

[Wysiwyg]

Tror ni det finns någon poäng med att försöka bjuda in henne till grejer där det väldigt tydligt framstår att det är just hon som är bjuden (jag tänker typ tjejkväll, matlagning bara vi i lägenheten osv), eller blir det bara jobbigt för henne tro?

Ja jag tror det är jätteviktigt att ni gör det. Det viktiga när man har en kompis som är i en osund/kontrollerande relation är att hen inte blir isolerad till enbart partnern. Fortsätt hitta på saker, fortsätt höra av dig, fortsätt bry dig.

Något mer kan man, helt krasst, tyvärr inte göra. Jag har lärt mig att inte bry mig mer, tyvärr. Det spelar ingen roll vad man säger eller vad man gör, så länge förhållandet inte nått botten och vännen själv är redo att lämna det kommer det inte hända.

 

[Mineur]

Ja absolut, jag/vi har inga planer på att sluta inkludera henne i våra planer! Det enda som stoppat oss från att göra det i något fall är att vi vet att det med 99 % säkerhet kommer att innebära att pojkvännen följer med också vilket inte är helt önskvärt alla gånger... Det var därför jag nämnde det här med att vara tydliga med att det är just hon som är välkomna och inte de. Självklart inte alla gånger, men ibland känns det nödvändigt och då var min fundering hur hon egentligen skulle ta det; som en möjlighet att få lite tid ifrån honom, en positiv känsla av att vara inräknad i våra planer eller bara som ännu ett sätt som vi visar vårt ogillande gentemot honom på. Men det kan nog ingen riktigt svara på tror jag, så vi fortsätter nog som vanligt och frågar henne om både det ena och det andra helt enkelt.

Det är liknande ditt fall @Kiwifrukt, det här är också det första "riktiga" förhållandet min vän har och därför är det som du säger lite extra svårt då det inte finns några referensramar så att säga. Men det du sa om att vid lämpligt tillfälle få henne att fundera på hur hon själv hade reagerat ifall någon annans pojkvän sa eller gjorde som denne kille gör kan nog vara en idé, det ska jag nog prova på om hon beklagar sig eller verkar störd av honom igen.

 

[Mineur]

Tusen tack för era tankar och erfarenheter förresten, det är verkligen jätteskönt och nyttigt att bolla det här! Fortsätt gärna att dela med er om ni känner för det

 

[Lovisaleonora]

Tala klarspråk (vilket ni säkert har gjort) och var noga med fortsatt stöd.

"Du, vi är uppriktigt oroliga för dig, det här känns inte sunt. Det verkar som han manipulerar dig och det känns som vi håller på att förlora dig. Vad kan vi göra för dig?"

Förstår att ni är oroliga, det låter inte som någon rolig eller fungerande situation för din vän. En clean break är nog det enda, byt telefonnr, öppna inte dörren men var beredd på att han söker upp på andra ställen.

 

[Kiwifrukt]

Har ni andra partners? Jag har för mig att i alla fall du är singel. Om ni andra är singlar kan ni ju försöka lägga upp det som att det känns konstigt att hon har med sig sin pojkvän när ni inte har det, det går att tolka på fler sätt och inte bara att ni inte vill ha honom med, vilket kan få henne att ha taggarna utåt. Förstår absolut att ni inte vill ha honom med!

 

[julgrisen]

@Emtherlia och @julgrisen Tack för era svar! Bara det att någon annan än jag ser att det inte är riktigt friskt det som pågår hjälper mig faktiskt; nu har jag fått bekräftat att det är något som är värt att ta på allvar liksom.

Vi är absolut med och backar upp henne när hon tycker det är jobbigt; antingen bara genom att hålla med eller genom att ge förslag på vad hon ska säga/göra. Å andra sidan är vi lite rädda för att det ska bli som i julgrisens fall; att hon ska ta det på fel sätt och tycka att vi är överkritiska mot honom och förhållandet och därför gömma sig i det istället. Bara de senaste månaderna har vi sett extremt mycket mindre av henne; det känns i princip som att hon inte delar lägenhet med oss längre och i skrivande stund har hon inte varit hemma på fem dagar (och killen bor ca 500 m härifrån). Jag vet inte om det beror på att hon tycker det är jobbigt att vi inte "approve of" hennes förhållande, om det är för att han vill att hon ska vara hos honom, eller om de båda vill det men det börjar kännas lite extremt faktiskt. Och väldigt tråkigt.

Jag/vi har verkligen försökt att tona ner vårt ogillande mot honom och spela med just för att hon inte ska vända oss ryggen, men det är så oerhört svårt när han säger/gör saker som är så fel att det bara skriker i mig. Som till exempel när han köpte hem morgontofflor, tandborste, body lotion och parfym till sin lägenhet efter att de hade dejtat i drygt en vecka och hon sovit över en gång... När hon berättar sådant är det svårt att hålla känslorna på insidan, men samtidigt förstår jag ju att det inte är kul för henne att se/höra hur knäpp vi tycker att killen hon dejtar är.

Nåja, vi får väl helt enkelt fortsätta som tidigare och hålla ihop, stötta och finnas där om det behövs.

Tror ni det finns någon poäng med att försöka bjuda in henne till grejer där det väldigt tydligt framstår att det är just hon som är bjuden (jag tänker typ tjejkväll, matlagning bara vi i lägenheten osv), eller blir det bara jobbigt för henne tro?

Tycker absolut att det är en bra idé att bjuda in henne till grejer utan pojkvännen! Sådana tillfällen visar ju också att det finns ett annat liv, och att ni finns kvar. Mycket bra förslag tycker jag.

 

[malllle]

Måste bara börja med att säga att din kompis har en fin vän i dig, hoppas hon vet om det. Kan även berätta att jag varit i en liknande sits som dig flera gånger, då nära vänner till mig haft osunda förhållanden. Jag vet hur det känns, det är otroligt energikrävande och känslomässigt jobbigt att oroa sig för en nära vän på det sättet. Det främsta jag märkt är att det inte riktigt funkar att säga åt sin vän vad hon ska göra, då blir det bara fel. Då tar hon hans parti drar sig undan från dig istället. Jag har bara tydligt gjort klart vad jag tycker, och att killens beteende INTE är okej. Men även visat att jag ändå finns där trots allt. Mina vänner är vuxna människor och gör precis som de vill, tyvärr... Det enda man (enligt mina erfarenheter) kan göra är att finnas där när det går snett.

 

[Tarnin]

Förök hitta på grejer som är typ tjejgrejer. Sådant som pojkvännen verkligen inte kan vara med på utan att det blir väldigt konstigt.

 

[Mineur]

Återigen tack för er input! Jag har haft era tips i tankarna och även pratat lite med min andra flat mate, så vi är helt överens om vad vår nya "plan of attack" är.

Det svåra är bara att lyckas fånga min vän ensam; hon är som sagt hos killen säkert 5 av 7 dagar i veckan, och när hon inte är där kommer han oftast hit. Därför blir det liksom sällan att vi pratar om mer djupa saker än vad vi gjort under dagen, hur helgen ser ut och så vidare - och det blir också svårt att bjuda in henne och visa henne att hon är välkommen på egen hand så att säga. Och även när vi gör det och ganska tydligt visar att det är hon som är inbjuden och ingen annan så går det sällan fram, hon verkar inte alls fatta den vinken. Senast för ett par veckor sedan skickade jag ett sms och frågade om hon var sugen på en girls night out kommande helg. Hon svarade ja, och frågade sedan om det var okej att pojkvännen hängde med...

Men det är väl bara att fortsätta antar jag, och försöka vara lite kreativ i anledningarna till varför han inte är inbjuden alla gånger. Just nu känner jag bara att det är energikrävande och en sak för mycket liksom, men jag vill ju verkligen inte att hon ska fara illa.

 

[Wysiwyg]

Men det är väl bara att fortsätta antar jag, och försöka vara lite kreativ i anledningarna till varför han inte är inbjuden alla gånger. Just nu känner jag bara att det är energikrävande och en sak för mycket liksom, men jag vill ju verkligen inte att hon ska fara illa.

Kan du inte bara säga rakt ut till henne att du/ni vill umgås med henne på tu man hand och fråga henne varför pojkvännen måste följa med hela tiden? Säg bara att du vill umgås med din kompis och att du inte känner dig lika öppen och bekväm när han är med. Sånt är ju inte konstigt tycker jag.

 

[julgrisen]

Återigen tack för er input! Jag har haft era tips i tankarna och även pratat lite med min andra flat mate, så vi är helt överens om vad vår nya "plan of attack" är.

Det svåra är bara att lyckas fånga min vän ensam; hon är som sagt hos killen säkert 5 av 7 dagar i veckan, och när hon inte är där kommer han oftast hit. Därför blir det liksom sällan att vi pratar om mer djupa saker än vad vi gjort under dagen, hur helgen ser ut och så vidare - och det blir också svårt att bjuda in henne och visa henne att hon är välkommen på egen hand så att säga. Och även när vi gör det och ganska tydligt visar att det är hon som är inbjuden och ingen annan så går det sällan fram, hon verkar inte alls fatta den vinken. Senast för ett par veckor sedan skickade jag ett sms och frågade om hon var sugen på en girls night out kommande helg. Hon svarade ja, och frågade sedan om det var okej att pojkvännen hängde med...

Men det är väl bara att fortsätta antar jag, och försöka vara lite kreativ i anledningarna till varför han inte är inbjuden alla gånger. Just nu känner jag bara att det är energikrävande och en sak för mycket liksom, men jag vill ju verkligen inte att hon ska fara illa.

Håller med @Wysiwyg, säg att ni vill träffas bara ni och lägg det på er istället, att det var längesen det bara var ni tre som gjorde något eller liknande. Det kan ju vara så att hon faktiskt blir lättad över att få en förklaring hon kan ge pojkvännen till varför han inte kan följa med.

 

[Mineur]

@Wysiwyg @julgrisen Jo, det har ni ju rätt i såklart. Jag är världsmästare på att göra sådana här saker mer komplicerade än de faktiskt är, men det kanske faktiskt kan få vara just så enkelt som ni föreslår? Ska defintivt testa!