Borde jag flytta?

Jag hamnar ofta i dilemmat att det är långt att åka för att uträtta ärenden. Idag misslyckades jag med att byta däck på bilen och närmaste drop-in som jag känner till och som har öppet även röda dagar och helger, ligger i Örebro.

Och tomten är stor och kräver sin insats. Jag har rabatter att rensa och en massa gräsmatta att klippa. Förvisso kan ju det vara trevligt men när jag alltid upplever att jag inte hinner med fast jag vill, så känns det inte kul. Jag drömde liksom om ett paradis med olika växter som harmonierade med varandra och att skapandet av detta skulle ge utlopp för min kreativitet. Men livet känns så fullt av måsten att kreativiteten inte får plats. Sen drömde jag om att leva närmare jorden, att odla min egen mat, i stället för att vara tvungen att åka till Ica och köpa något som någon anonym har odlat och som sedan transporterats till butiken. Det finns ingen skön känsla alls i att åka till Ica och handla mat.

Jag hatar att behöva prioritera. Under vintern har en plåt lossnat från en av vindskivorna. Alla vindskivor behöver bytas för de är ruttna. En knutbräda är också rutten och behöver bytas. Jag mår illa över mina igenväxta rabatter vid entrén. Jag mår illa över ogräsen i rabatterna. Jag hatar att kantskära och vill ha ordentliga rabattkanter så att jag slipper ägna onödig tid till sånt. Jag behöver köpa en garderob. Jag behöver tvätta en matta. Jag behöver förlänga räckvidden på mitt wi-fi.

Jag försöker ta saker och ting pö om pö. Men om jag måste åka till Örebro för att få något uträttat så är orken slut sen. Det finns inte utrymme för något annat den dagen. Att åka till Örebro för att byta däck kostar för mycket av min tid och min ork.

Men var skulle jag i så fall bo? På något tråkigt ställe där alla drömmar dör? Jag skulle inte ens orka rodda med allt som en flytt innebär. Att bo på ett ställe där det inte finns något att göra, skulle tråka ut mig på nolltid. Det är en anledning till att jag inte kan bo i lägenhet. Jag har ingen aning om hur man fördriver tiden i en sådan och skulle nog klättra på väggarna.

Innan jag flyttade hit så drömde jag om att bo i ett litet hus på hjul. Det föll på att jag absolut inte kunde tänka mig kompromissa med att ha indraget vatten och avlopp. Hur man skulle lösa det på ett bra sätt i ett hus på hjul, kunde jag inte komma på. Det måste ju funka på vintern också och då måste det vara nergrävt. Och så behövde jag fiber i huset. Så det blev inget med det. Jag köpte ett riktigt hus i stället.

Men hur f-n hittar man den där nivån "lagom", som jag faktiskt orkar med, som är tillräckligt stimulerande men som inte kör slut på min energi? Just idag har jag ju kört slut på energin när jag inte lyckades byta däck. Det där ligger och stör eftersom jag inte kan lösa problemet snabbt och enkelt, så jag kommer mig inte för att göra något annat ö.h.t. Om jag hade bott nära Örebro hade jag bara åkt och bytt däck, men det är liksom en timme att köra dit, så nu sitter jag fast.

Mvh/ rastlös, irriterad och trött

 

[Magiana]

Varför gav ni upp? Det är ju där du behöver stöd för att faktiskt klara av det, i rätt takt. Antagligen gick ni för fort fram om det kändes outhärdligt. Att klara en provtagning efter endast 3 besök hade gett mig en enorm ångest och stress = inte bra alls. Låter som du fick träffa en dålig behandlare.

Jag hade ingen behandlare alls. Det var ordinarie personal på provtagningen. När det kom personer som skulle provtas, så fick jag gå ut och vänta. Under väntetiden svimmade jag nästan för jag var så hyperstressad.

 

[Magiana]

Ok vad bra! Eller ja mindre bra att det gavs upp men iaf en början!
Håll hårt i din sjuksköterskakompis! Kanske kan ni göra fler sådanna tillfällen?

Jag vet inte. Jag orkar inte rodda i det hela just nu i alla fall.

 

[karamelldrottningen]

Du får läsa igen tror jag.

Du är då verkligen ingen vidare att förklara, nej det får räcka nu

 

[mandalaki]

Du är då verkligen ingen vidare att förklara, nej det får räcka nu

Det är konstigt för jag förstår då exakt vad @em-pirre menar. Och jag håller med. Det är inte bukes sak att besluta om Magiana behöver ta blodprov eller inte, utan vårdens. Hela spåret om blodprover i tråden uppfattar jag dessutom som att det bara lägger ytterligare sten på börda för Magiana, det blir en sak ytterligare som hon känner att hon inte mäktar med.

 

[karamelldrottningen]

Det är konstigt för jag förstår då exakt vad @em-pirre menar. Och jag håller med. Det är inte bukes sak att besluta om Magiana behöver ta blodprov eller inte, utan vårdens. Hela spåret om blodprover i tråden uppfattar jag dessutom som att det bara lägger ytterligare sten på börda för Magiana, det blir en sak ytterligare som hon känner att hon inte mäktar med.

Det är klart det kostar ju pengar och varför då fortsätta med KBT:n? Varför inte påpeka det viktiga i att ta blodprover? Självklart att det inte görs alltid per automatisk speciellt om man har svårt att genomföra det.

 

[karamelldrottningen]

Och min mening är inte alls att lägga mer stenar i bördan utan tvärtom. Så när någon skriver att det är inte så viktigt och inte så vanligt då är det klart att jag och även flera reagerar. Många har dessutom en stor övertro till vården.

 

[Alexandra_W]

@Magiana har du talat om för vården att du blivit sämre senaste två veckorna?

 

[mandalaki]

Det är klart det kostar ju pengar och varför då fortsätta med KBT:n? Varför inte påpeka det viktiga i att ta blodprover? Självklart att det inte görs alltid per automatisk speciellt om man har svårt att genomföra det.

Pengar? KBT? Obegripligt hur du läser vad jag skrev.

 

[Magiana]

@Magiana har du talat om för vården att du blivit sämre senaste två veckorna?

Nej. Jag har ingen att prata med.

 

[Alexandra_W]

Nej. Jag har ingen att prata med.

Skulle du kunna nämna det för depressionsskolan?

 

[karamelldrottningen]

Pengar? KBT? Obegripligt hur du läser vad jag skrev.

Du svarar på mitt svar av @em-pirre och våran diskussionen om blodprov.
@Magiana hade ju tydligen redan haft KBT inom detta så det var ju bra, så lite angelägna måste de varit ändå troligen. Min tanke var inte heller att detta ska på något vis vara en lösning på allt men likväl viktigt att ta upp och att då inte se detta som speciellt viktigt tycker jag blir väldigt märkligt.

 

[mandalaki]

Du svarar på mitt svar av @em-pirre och våran diskussionen om blodprov.
@Magiana hade ju tydligen redan haft KBT inom detta så det var ju bra, så lite angelägna måste de varit ändå troligen. Min tanke var inte heller att detta ska på något vis vara en lösning på allt men likväl viktigt att ta upp och att då inte se detta som speciellt viktigt tycker jag blir väldigt märkligt.

Men @em-pirre s diskussion med dig handlade inte om KBT, utan om det är läkare som bör avgöra om prover behöver tas, inte buke.

 

[Magiana]

Skulle du kunna nämna det för depressionsskolan?

Nästa gång är om nästan två veckor. Det är sista gången. Jag är inte alls säker på om jag vill ta upp det i gruppen.

Du svarar på mitt svar av @em-pirre och våran diskussionen om blodprov.
@Magiana hade ju tydligen redan haft KBT inom detta så det var ju bra, så lite angelägna måste de varit ändå troligen. Min tanke var inte heller att detta ska på något vis vara en lösning på allt men likväl viktigt att ta upp och att då inte se detta som speciellt viktigt tycker jag blir väldigt märkligt.

Ingen har varit det minsta angelägen om att behandla mig med kbt för blodfobin. Det var jag själv som tog upp det med vården för typ 5-6 år sedan under en period då jag var "frisk" och kände att jag orkade ta itu med det.

 

[karamelldrottningen]

@Magiana du behöver givetvis inte svara mig om du inte vill eller kan men blev lite nyfiken på depressionsskolan. Hur funkar den egentligen ?

 

[karamelldrottningen]

Nästa gång är om nästan två veckor. Det är sista gången. Jag är inte alls säker på om jag vill ta upp det i gruppen.


Ingen har varit det minsta angelägen om att behandla mig med kbt för blodfobin. Det var jag själv som tog upp det med vården för typ 5-6 år sedan under en period då jag var "frisk" och kände att jag orkade ta itu med det.

Ok, tack för förtydligandet

 

[karamelldrottningen]

Men @em-pirre s diskussion med dig handlade inte om KBT, utan om det är läkare som bör avgöra om prover behöver tas, inte buke.

Ofta man själv behöver vara väldigt ”på” och tycker man något är svårt eller jobbigt är det ännu lättare att undvika. Men som sagt @Magiana har verkligen gjort massor och legat på () men det är ju lite synd att det ska behövas öht.

 

[Magiana]

@Magiana du behöver givetvis inte svara mig om du inte vill eller kan men blev lite nyfiken på depressionsskolan. Hur funkar den egentligen ?

Det är undervisning i grupp. Totalt är det 5 gånger. Man lär sig om depression helt enkelt, hur den uppstår, om relationer, om mediciner, om livsstil m.m. Det har varit en gång i veckan. Nu är det två veckor till den sista gången som tydligen ska vara annorlunda jämfört med de 4 första gångerna.

 

[karamelldrottningen]

Det är undervisning i grupp. Totalt är det 5 gånger. Man lär sig om depression helt enkelt, hur den uppstår, om relationer, om mediciner, om livsstil m.m. Det har varit en gång i veckan. Nu är det två veckor till den sista gången som tydligen ska vara annorlunda jämfört med de 4 första gångerna.

Ok spännande! Det låter ju inte helt fel !

 

[Magiana]

Ok spännande! Det låter ju inte helt fel !

För mig har det inte gett något. Men jag har gått av rädsla för repressalier. Det har inte varit något tvång att gå, men jag har ändå känt en rädsla att jag kan bli utan den vård jag behöver om jag inte går. Det vore liksom så typiskt mig.

 

[Mia_R]

Du har uppenbarligen väldigt svårt med att kommunicera dina problem till vården, vad tror du om att du helt enkelt sätter dig när du orkar och skriver ner hur du mår? Du kan ta paus när du känner för det, låta det ligga orört i flera dagar men när du sen har en tid hos läkare att du låter denne läsa vad du skrivit.

Du har ju inga som helst problem med att uttrycka dig i skrift, men jag anar att du inte säger speciellt mycket när du träffar vårdpersonal utan tycker att de ska veta vad du behöver utan att du orkar förklara ditt mående. Några repressalier kommer inte inträffa, de kommer inte vägra ta emot dig eller ge dig vård, men utan vetskap om hur dåligt du mår så kan de heller inte sätta in rätt vård.

Ett benbrott är lättare att fixa än dåligt mående för benbrottet kan de ju se, ditt mående kan de bara veta något om ifall du på något sätt kan kommunicera det, förklara att du inte tycker att det som gjorts gör någon skillnad. Nu tycker ju din läkare som du träffade att det var bra med tabletterna medan du inte tycker det, har du förklarat varför?