Borde jag flytta?

Jag hamnar ofta i dilemmat att det är långt att åka för att uträtta ärenden. Idag misslyckades jag med att byta däck på bilen och närmaste drop-in som jag känner till och som har öppet även röda dagar och helger, ligger i Örebro.

Och tomten är stor och kräver sin insats. Jag har rabatter att rensa och en massa gräsmatta att klippa. Förvisso kan ju det vara trevligt men när jag alltid upplever att jag inte hinner med fast jag vill, så känns det inte kul. Jag drömde liksom om ett paradis med olika växter som harmonierade med varandra och att skapandet av detta skulle ge utlopp för min kreativitet. Men livet känns så fullt av måsten att kreativiteten inte får plats. Sen drömde jag om att leva närmare jorden, att odla min egen mat, i stället för att vara tvungen att åka till Ica och köpa något som någon anonym har odlat och som sedan transporterats till butiken. Det finns ingen skön känsla alls i att åka till Ica och handla mat.

Jag hatar att behöva prioritera. Under vintern har en plåt lossnat från en av vindskivorna. Alla vindskivor behöver bytas för de är ruttna. En knutbräda är också rutten och behöver bytas. Jag mår illa över mina igenväxta rabatter vid entrén. Jag mår illa över ogräsen i rabatterna. Jag hatar att kantskära och vill ha ordentliga rabattkanter så att jag slipper ägna onödig tid till sånt. Jag behöver köpa en garderob. Jag behöver tvätta en matta. Jag behöver förlänga räckvidden på mitt wi-fi.

Jag försöker ta saker och ting pö om pö. Men om jag måste åka till Örebro för att få något uträttat så är orken slut sen. Det finns inte utrymme för något annat den dagen. Att åka till Örebro för att byta däck kostar för mycket av min tid och min ork.

Men var skulle jag i så fall bo? På något tråkigt ställe där alla drömmar dör? Jag skulle inte ens orka rodda med allt som en flytt innebär. Att bo på ett ställe där det inte finns något att göra, skulle tråka ut mig på nolltid. Det är en anledning till att jag inte kan bo i lägenhet. Jag har ingen aning om hur man fördriver tiden i en sådan och skulle nog klättra på väggarna.

Innan jag flyttade hit så drömde jag om att bo i ett litet hus på hjul. Det föll på att jag absolut inte kunde tänka mig kompromissa med att ha indraget vatten och avlopp. Hur man skulle lösa det på ett bra sätt i ett hus på hjul, kunde jag inte komma på. Det måste ju funka på vintern också och då måste det vara nergrävt. Och så behövde jag fiber i huset. Så det blev inget med det. Jag köpte ett riktigt hus i stället.

Men hur f-n hittar man den där nivån "lagom", som jag faktiskt orkar med, som är tillräckligt stimulerande men som inte kör slut på min energi? Just idag har jag ju kört slut på energin när jag inte lyckades byta däck. Det där ligger och stör eftersom jag inte kan lösa problemet snabbt och enkelt, så jag kommer mig inte för att göra något annat ö.h.t. Om jag hade bott nära Örebro hade jag bara åkt och bytt däck, men det är liksom en timme att köra dit, så nu sitter jag fast.

Mvh/ rastlös, irriterad och trött

 

[monster1]

Jag känner mig bara så jävla låg just nu. Jag var iväg till depressionsskolan och blev påhoppad av en annan deltagare när vi pratade om motivation inför terapi. Han tyckte inte att jag skulle ha terapi utan lämna den platsen till en annan eftersom jag är så negativ hela tiden. Jag brann av och blev redigt jävla förbannad och bad honom hålla käften.

Men nu sitter jag med gråten i halsen.

Jag letar efter möjligheter hela tiden, men inget fungerar. Jag kan ju fan inte rå för att jag sitter i den här skiten. Jag har varit sjuk i nästan hela mitt liv och har alltid saknat hjälp. När jag i princip legat gråtande och utmattad har jag bara fått uppmaningen att skärpa till mig och kämpa lite till. Som om jag inte redan har gjort det. Jag har nog ingen framtid.

Resten av den här dagen har jag sjukskrivit mig.

Sa han det där i terapin alltså när ni satt alla tillsammans? Vad sa terapeuten eller handledaren?

 

[mackan]

Jag har frågat hur det står till med djurpensionat på ett lokalt forum men det finns inte så mycket. Det är väl mest för hundar. Någon tog emot katter. Men jag måste åka en omväg till den redan långa resan till Stockholm om jag ska lämna en katt där. Någon som kunde ta hand om höns/kaniner finns inte. Eller ja, mina närmaste grannar kan nog se till höns. Dem kan jag ju betala med ägg. Men jag har tyvärr inget hönshus. Ingen befintlig byggnad duger så jag skulle behöva bygga ett hönshus först. Och då är vi där igen... jobb och prioriteringar. Det lär inte bli något hönshus inom överskådlig tid.

Jag har i princip aldrig något att ge någon, så jag kan aldrig betala tillbaka med tjänster. Eller ja, jag passar en kompis hund ibland och har lånat ut min bil till henne när hennes bil rasade dagen innan hon skulle till kliniken med sin häst. Hon är nog i så fall den enda jag kan våga fråga.

Jag har aldrig föreslagit djurpensionat eller katt .

Ang det övriga så ditt svar med alla begränsningar du sätter så blir det omöjligt att försöka komma med reflektioner och råd för att kanske hjälpa dig lite . Du sågar allt och dödar det direkt med dina svar att allt inte går.

Du har uttryckt hög önskan om att ha djur - kaniner tex. Höns .

De kostar inte mycket i drift och som du själv efterlyst och längtar efter ger djur stor glädje.

Du motiverar att det först inte går pga att du är borta så mycket.
Du är inte borta mycket utifrån beskrivning på ett år så förslag att då kolla med granne/annonsera osv.

Du svarar att jo grannen skulle säkert ställa upp, men du har inget hönshus och det tar tid att bygga /kostar pengar osv ?

Det kostar inte mer att fixa ett hönshus än det gör att fixa din lilla stuga för annat /renovera osv.

Det handlar om vad du själv väljer/prioroterar/orkar och vad som väger mest ang din ork utifrån vad du själv mår bäst av . Inte något annat.

 

[Hyacinth]

När jag slutar jobbet vid 15, eller vid 17 om jag tagit 3 timmar lunch, så blir jag ofta bara sittande och får inget gjort. Det blir rätt många timmar framför datorn.


Jag tycker verkligen det är skitjobbigt att be om hjälp med saker. Det tar så otroligt mycket energi och vånda att det nog inte är värt det.


Personen tyckte att jag inte skulle gå i terapi för det skulle vara bortkastat.

För mig är alternativet att ge upp livet.

Kanske är det så att för mig finns inga lösningar.

Poängen är att du är sjuk, och det är han också.
Jag vidhåller att du är en rar och trevlig och rolig människa vad jag har sett.

 

[Magiana]

Sa han det där i terapin alltså när ni satt alla tillsammans? Vad sa terapeuten eller handledaren?

Det är ingen terapi vi går på. Det är en skola med undervisning om depression.

Ja, han sa det i klassen. En personal avbröt och sa att vi inte ska kommentera varandra.

 

[Inte_Ung]

Jag var iväg till depressionsskolan och blev påhoppad av en annan deltagare när vi pratade om motivation inför terapi. Han tyckte inte att jag skulle ha terapi utan lämna den platsen till en annan eftersom jag är så negativ hela tiden.

Du måste ju tänka på att de andra i depressionsskolan inte heller mår bra. Vilket kan bli dåligt i en grupp. Försäk att bortse ifrån det där.

 

[Lillgrådis]

Jag har i princip aldrig något att ge någon, så jag kan aldrig betala tillbaka med tjänster. Eller ja, jag passar en kompis hund ibland och har lånat ut min bil till henne när hennes bil rasade dagen innan hon skulle till kliniken med sin häst. Hon är nog i så fall den enda jag kan våga fråga.

Jag har bett en kompis (som jag inte träffar alls ofta trots att vi bor en km från varandra) att hålla koll på både mina hästar, katter och höna + tupp när jag är borta ett par dagar nästa vecka. Hästarna går ute då, katterna är varierande inne och ute och hönan och tuppen spankulerar runt på gården som de vill och sköter sig själva, så ingen avancerad passning utan en mycket sporadisk tillsyn under två dagar.

Jag har tänkt ge henne en bunke plantor, tomater eller blommor eller vad hon vill ha, för det + bjuda på fika eller ett eller några glas vin och lite trädgårdshäng och skitsnack. När jag hade fler hönor hände det att jag delade ut lite ägg, det blir alla glada för. Grannarna får varsin burk honung i lite förebyggande syfte, i fall jag behöver deras hjälp med tillsyn någon gång.

Det tycker jag är en utmärkt deal för oss båda och jag vill visa att jag verkligen uppskattar hennes hjälp. Bestämmer vi en fikadag så blir det av att vi träffas också annat än i kön på Ica, vilket är ett plus det med. Något liknande med plantor och/eller fika hade väl funkat för dig också?

 

[Magiana]

Jag har aldrig föreslagit djurpensionat eller katt .

Ang det övriga så ditt svar med alla begränsningar du sätter så blir det omöjligt att försöka komma med reflektioner och råd för att kanske hjälpa dig lite . Du sågar allt och dödar det direkt med dina svar att allt inte går.

Du har uttryckt hög önskan om att ha djur - kaniner tex. Höns .

De kostar inte mycket i drift och som du själv efterlyst och längtar efter ger djur stor glädje.

Du motiverar att det flörts inte går pga att du är borta så mycket.
Du är inte borta mycket utifrån beskrivning på ett år så förslag att då kolla med granne/annonsera osv.

Du svarar att jo grannen skulle säkert ställa upp, men du har inget hönshus och det tar tid att bygga /kostar pengar osv ?

Frågan i gruppen på fb var ändå var man kunde lämna djur när man åker bort och resultatet blev tunt.

Och jag pallar inte att fråga om hjälp så ofta som en gång i månaden. Jag tycker det är mycket.

Och att jag inte har ett hönshus är ju ett faktum. Som vanligt handlar det om prioriteringar och just nu är det viktigare att få en fin infart till huset och en fin uteplats.

 

[mackan]

Frågan i gruppen på fb var ändå var man kunde lämna djur när man åker bort och resultatet blev tunt.

Och jag pallar inte att fråga om hjälp så ofta som en gång i månaden. Jag tycker det är mycket.

Och att jag inte har ett hönshus är ju ett faktum. Som vanligt handlar det om prioriteringar och just nu är det viktigare att få en fin infart till huset och en fin uteplats.

Jag förstår inte hur du läser eller tolkar det jag skrev ang att kolla ang utbyte av tjänster gällande djurpassning .

Jag ger upp ang försök att nyansera din bild av möjligheter att ha djur etc utifrån dina svar på reflektionerna . Det verkar kört utifrån dina svar och hur du resonerar ang olika möjligheter helt enkelt .

Jag har tidigare i annan tråd ställt frågan till dig vilka svar du helst skulle vilja ha . Du svarade då att det är en dagbok så du har ingen preferens/bild av svar/förslag etc.

Jag undrar varför du alls skriver om det verkligen är så att du anser att allt är omöjligt oavsett vad folk försöker reflektera runt och stötta med, gällande dina uttryckta problem/känsla av meningslöshet osv ?

 

[Magiana]

Jag har bett en kompis (som jag inte träffar alls ofta trots att vi bor en km från varandra) att hålla koll på både mina hästar, katter och höna + tupp när jag är borta ett par dagar nästa vecka. Hästarna går ute då, katterna är varierande inne och ute och hönan och tuppen spankulerar runt på gården som de vill och sköter sig själva, så ingen avancerad passning utan en mycket sporadisk tillsyn under två dagar.

Jag har tänkt ge henne en bunke plantor, tomater eller blommor eller vad hon vill ha, för det + bjuda på fika eller ett eller några glas vin och lite trädgårdshäng och skitsnack. När jag hade fler hönor hände det att jag delade ut lite ägg, det blir alla glada för. Grannarna får varsin burk honung i lite förebyggande syfte, i fall jag behöver deras hjälp med tillsyn någon gång.

Det tycker jag är en utmärkt deal för oss båda och jag vill visa att jag verkligen uppskattar hennes hjälp. Bestämmer vi en fikadag så blir det av att vi träffas också annat än i kön på Ica, vilket är ett plus det med. Något liknande med plantor och fika hade väl funkat för dig också?

Jag vet inte vad folk vill ha. Själv blev jag förbannad när jag skulle vara kattvakt åt en besvärlig katt utan att få något för det. Jag kände mig utnyttjad. Hon tyckte kanske hon betalade när hon erbjöd mig några sketna tagetes.

Så jag tycker det är knepigt. Jag hatar ju själv att få saker jag inte vill ha. En betalning behöver vara något av värde för den som får betalningen.

 

[Magiana]

Jag förstår inte hur du läser eller tolkar det jag skrev ang att kolla ang utbyte av tjänster gällande djurpassning .

Jag ger upp ang försök att nyansera din bild av möjligheter att ha djur etc utifrån dina svar på reflektionerna . Det verkar kört utifrån dina svar och hur du resonerar ang olika möjligheter helt enkelt .

Jag har ju inget att erbjuda folk så ett utbyte känns rätt kört.

För mig är det enklast att bara slanta upp för tjänster.

 

[mackan]

Jag har ju inget att erbjuda folk så ett utbyte känns rätt kört.

För mig är det enklast att bara slanta upp för tjänster.

Jag ger upp utifrån att det du skriver /svarar här nu blir så konstigt i sammanhanget , och du har uttryckt tusen gånger att du inte har råd att ”slanta upp” bland annat .

Önskar dig det bästa och att du får må bättre snart

 

[Magiana]

Jag ger upp utifrån att det du skriver /svarar här nu blir så konstigt i sammanhanget , och du har uttryckt tusen gånger att du inte har råd att ”slanta upp” bland annat .

Önskar dig det bästa och att du får må bättre snart

Det stämmer att jag inte har " råd att slanta upp" så även det är ett hinder.

 

[Mia_R]

Jag vet inte vad folk vill ha. Själv blev jag förbannad när jag skulle vara kattvakt åt en besvärlig katt utan att få något för det. Jag kände mig utnyttjad. Hon tyckte kanske hon betalade när hon erbjöd mig några sketna tagetes.

Så jag tycker det är knepigt. Jag hatar ju själv att få saker jag inte vill ha. En betalning behöver vara något av värde för den som får betalningen.

Fast om du/ni inte gör upp om det innan så kan du ju inte bli förbannad och känna dig utnyttjad? Ingen är tankeläsare, men om någon ställer upp och passar en katt eller några höns åt dig så kan du i sin tur passa några höns eller en katt åt dem, det betyder inte att du behöver frakta några djur nånstans eller ta hem dem till dig, det enda det betyder är att om du ska byta tjänster med någon så ska ni båda vara ense om vad som gäller för tjänsten.

 

[WhoIsItAgain]

Jag vet inte vad folk vill ha. Själv blev jag förbannad när jag skulle vara kattvakt åt en besvärlig katt utan att få något för det. Jag kände mig utnyttjad. Hon tyckte kanske hon betalade när hon erbjöd mig några sketna tagetes.

Så jag tycker det är knepigt. Jag hatar ju själv att få saker jag inte vill ha. En betalning behöver vara något av värde för den som får betalningen.

Tror få människor blir förbannade över att få några blommor. De flesta jag känner är tacksamma om de får något alls. Du kanske inte ska utgå från dig själv jämt. Jag brukar ge mina djurpassare godis, blommor, finare choklad, vin. Och eftersom alla gärna återkommer och passar djuren lär de ju inte vara förbannade på mig.

 

[Alexandra_W]

Jag vet inte vad folk vill ha. Själv blev jag förbannad när jag skulle vara kattvakt åt en besvärlig katt utan att få något för det. Jag kände mig utnyttjad. Hon tyckte kanske hon betalade när hon erbjöd mig några sketna tagetes.

Så jag tycker det är knepigt. Jag hatar ju själv att få saker jag inte vill ha. En betalning behöver vara något av värde för den som får betalningen.

Generellt tror jag att du kan räkna med att folk är tacksamma för mycket mindre än det du själv känner är okej.

Sista två gångerna jag har haft kattvakt, bestående i att person svängt hit och kollat till dem, har de fått ett tack. De har inte blivit förbannade.

Jag förväntar mig sällan någon betalning när jag hjälper personer som jag har någon relation till heller. Nästa gång är det jag som kan vara behjälplig. Jag skulle absolut tycka en blomma var en fin gest för tack för hjälpen.

Men så blir jag sällan sur över saker foolk ger mig även om det inte är något jag själv önskat. Jag utgår från gesten och tanken och att de gett mig något de skulle uppskatta!

 

[Kilauea]

Frågan i gruppen på fb var ändå var man kunde lämna djur när man åker bort och resultatet blev tunt.

Och jag pallar inte att fråga om hjälp så ofta som en gång i månaden. Jag tycker det är mycket.

Och att jag inte har ett hönshus är ju ett faktum. Som vanligt handlar det om prioriteringar och just nu är det viktigare att få en fin infart till huset och en fin uteplats.

Om du vill ha höns frigående, dvs inte bara i hönsgård, så kommer de ändå hjälpa dig med rabatterna så då är det ingen idé göra i ordning. Om du inte hägnar in rabatterna då

 

[Lillgrådis]

Jag förväntar mig sällan någon betalning när jag hjälper personer som jag har någon relation till heller. Nästa gång är det jag som kan vara behjälplig. Jag skulle absolut tycka en blomma var en fin gest för tack för hjälpen.

Men så blir jag sällan sur över saker foolk ger mig även om det inte är något jag själv önskat. Jag utgår från gesten och tanken och att de gett mig något de skulle uppskatta!

Nej, hade jag känt den minsta risk för att någon av de jag frågar om hjälp med tillsyn skulle bli förbannade och tänka att de fick bara några sketna tomatplantor eller en jävla burk honung, så hade jag ju definitivt inte frågat dem om hjälp med någonting utan vänt mig till någon annan i stället. Den här ilskan över att folk "gör fel" riskerar att bli ett jobbigt hinder om man inte vill försöka nyansera bilden lite.

 

[dobbis]

Jag är utsatt utan någon som står mig nära. Ingen hjälper mig när jag behöver det, exempelvis om jag behöver vård och jag själv inte kan prata för mig. Jag måste lösa alla problem som uppstår helt själv, oavsett om jag klarar det eller inte. Det finns ingen som tröstar mig. Jag var tvungen att gå igenom insättningen av medicin helt själv. Det var vidrigt. Jag vill inte vara ensam med alla livets problem.

Fast det där var inte helt sant,det är åtskilliga här inne som erbjudit hjälp med både det ena o andra.

 

[Inte_Ung]

Smärtan över att vara ensam är det enda jag känner.

Jag vill inte vara ensam med alla livets problem.

Jag har ingen familj, inga nära vänner och ingen partner. Jag kommer aldrig att ha något av detta heller för det smärtar för mycket. Det funkar bara med ytliga kontakter där det alltid finns ett känslomässigt avstånd.

Kan du komma på något sätt att komma ur din ensamhet?
Varför kan du inte släppa människor in på livet?
Vi är några här som faktiskt bryr oss om dig, men du slår hela tiden ifrån dig så att du stöter bort oss.
Varför gör du så om du nu inte vill vara ensam?

 

[Magiana]

Generellt tror jag att du kan räkna med att folk är tacksamma för mycket mindre än det du själv känner är okej.

Sista två gångerna jag har haft kattvakt, bestående i att person svängt hit och kollat till dem, har de fått ett tack. De har inte blivit förbannade.

Jag förväntar mig sällan någon betalning när jag hjälper personer som jag har någon relation till heller. Nästa gång är det jag som kan vara behjälplig. Jag skulle absolut tycka en blomma var en fin gest för tack för hjälpen.

Men så blir jag sällan sur över saker foolk ger mig även om det inte är något jag själv önskat. Jag utgår från gesten och tanken och att de gett mig något de skulle uppskatta!

Den här människan som bad om hjälp med katten var bara en ytlig bekant.

Jag hatar tagetes rent generellt och var liksom inte ens intresserad av det. Blommorna erbjöds inte riktigt i samband med kattvakteriet heller (men tror det var baktanken). Jag tackade nej. En bukett blommor köpta från affären hade varit en helt annan grej.

Om du vill ha höns frigående, dvs inte bara i hönsgård, så kommer de ändå hjälpa dig med rabatterna så då är det ingen idé göra i ordning. Om du inte hägnar in rabatterna då

Jag vet. Jag fick hägna in min förra trädgård för hyresvärdens höns sprätte ut jord i mina grusgångar.

Kan du komma på något sätt att komma ur din ensamhet?
Varför kan du inte släppa människor in på livet?
Vi är några här som faktiskt bryr oss om dig, men du slår hela tiden ifrån dig så att du stöter bort oss.
Varför gör du så om du nu inte vill vara ensam?

Jag har en desorganiserad anknytning och har trauma (som triggades igång igen när min familj gick ifrån mig). Det gör att jag inte kan släppa folk nära. Närhet gör alltid ont och skapar ångest. Jag har blivit övergiven så många gånger att jag inte orkar med en gång till. Om jag släpper in någon känslomässigt nära så blir jag beroende och klängig. Och sen blir det katastrof.

Med ett känslomässigt avstånd skadas jag inte när folk går ifrån mig. Då rycker jag på axlarna men går inte under. Alla mina nuvarande kontakter är på den nivån. Men ytliga kontakter ger inte heller den närhet jag önskar.

Enda sättet att lösa det här är genom terapi.