Jag har sett flera i tråden skriva detta eller liknande, men jag har lite svårt att förstå hur resonemanget hänger ihop. För mig går det absolut en gräns vid att abortera foster som skulle kunna klara livet om de getts den vård vi bestämt oss för att erbjuda. Det är i min värld inte rimligt att samtidigt pressa den medicinska utvecklingen vidare så att man å ena sidan kan rädda foster födda i, säg, v 21+5-6 och
samtidigt abortera friska foster av samma graviditetslängd.
Däremot använder jag uttrycket ”pressa” av en anledning, eftersom jag tycker det är ett stort etiskt problem att försöka rädda alltför tidigt födda barn. Jag återkommer gång efter gång till den här artikeln, där man diskuterar hur det går för barnen som överlever:
https://www.svd.se/elin-ar-inte-sjukare-an-andra-barn . Ser man till överlevnadsstatistiken i den avslutande faktarutan så ser man hur stor skillnad varje vecka gör på bara den parametern, alltså redan innan man börjar tänka på vilket liv man ”räddat” barnet till.