Bör aborträtten begränsas? (utbruten från EU-val)

Nä jag tänkte också att det måste ju vara grovt tjänstefel? Avsked eller varning.
Vilka konsekvenser blir det i vården om personalen inte följer lagen utan gör som de själva vill eller efter egen moral.
Och börjar ge behandlingar som går stick i stäv med patientens utttryckliga vilja? Det om något är väl oetiskt. Att kalla på en neonatalspecialist vid en abort blir ju också extremt märkligt. Vilken nytta skulle hon kunna göra?
 
Den är ju hanterad, det fungerar ju? Jag förstår inte riktigt.
Är det moraliska dilemmat när det gäller nuvarande och tekniska framsteg hanterat? Det har jag inte sett några spår av. Snarare återkommande diskussioner på temat att det är för nära mellan möjligheten att rädda barn och rättigheten att göra abort.
 
Vi tycker uppenbarligen olika i den frågan.

Jag tycker inte att det är ett etiskt dilemma att hjälpa en kvinna som till varje pris vill rädda sitt barn fött i vecka 25 samtidigt som man hjälper en annan kvinna att avbryta sin graviditet i vecka 27 i rummet bredvid.

(Det första är ett etiskt dilemma i sig .)
Jag tror att man får förtydliga att i dagens samhälle och lagar så avslutas den andra graviditeten du skriver om på grund av allvarliga fel hos kvinnan och/eller fostret. Och där ser inte jag heller något problem, det är att förkorta lidandet och göra något innan graviditeten fortskrider och fostret blir större och därmed svårare att få ut.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lakare-forsoker-radda-aborterade-foster

"Katarina Strand Brodd berättar dock att hon vid flera tillfällen försökt hjälpa sent aborterade foster som fötts levande. Hon säger även att hon har kollegor som tänker likadant. Men hittills har inget av de aborterade fostren överlevt."

tänk om dessa foster hade överlevt? Kvinnan hade kommit in för att göra abort och får reda på att du har ett barn som vårdas här.
Och när Katarina Strand Brodd får frågan vad hon skulle säga till kvinnan som gjorde aborten, om hon lyckades rädda det aborterade barnet, erkänner hon att det skulle bli en förfärligt svår situation.

– Jag måste ju stå för mitt ställningstagande och förklara att hon fött ett barn som levde. Sedan skulle det förmodligen bli många långa samtal, säger Katarina Strand Brodd.
Många långa samtal minst sagt! 😲
Om jag gör abort så är det för att jag inte vill sätta ett barn till adoptivsystemet (om man bortser från att jag inte vill göra en födsel också) av olika anledningar och jag vill/kan inte ta hand om ett barn, och att då få höra att det finns ett barn trots åtgärden man genomfört..! Ska man tacka för att de inte genomfört det arbete man ville att de skulle göra nu när man faktiskt fått tillstånd av socialstyrelsen? Litar inte läkarna på att socialstyrelsen fattar de bästa besluten utifrån hela perspektivet? Naturligtvis blir det ett trångt perspektiv när man råkar hamna där på plats inför ett foster som försöker andas, det är förståeligt att man inte fattar de mest objektiva besluten i såna situationer - men därför får man lita på att kvinnan och/eller socialstyrelsen fattat de bästa besluten i frågan. Annars blir det lite som att läkaren anser att de vet bäst oavsett vad.

Här känner man ju att den läkaren borde göra något annat. Hon verkar inte lämplig för jobbet.
Jag känner att barnmorskan gjorde tjänstefelet dock. Jag kan tänka mig att en tjänstebeskrivning för en läkare som brukar ta hand om för tidigt födda barn inte innehåller att ta hand om aborter, dvs de är inte förberedda eller utbildade för såna situationer. Medan en barnmorska förväntas att kunna göra det, det borde finnas rutiner för vad man gör om det händer så att en barnmorska aldrig behöver känna panik eller oro så att de tillkallar sig fel sorts läkare. Trygghet i rutinerna i ens tjänst är viktigt.
Att de ska behöva ignorera ett foster som ger ifrån sig livstecken tills det självdör är inte rimligt heller, det strider mot all empati som en vanlig människa kan ha att inte göra något. Det krävs rutiner med punkter på vad man ska göra, men vad som ska göras överlåter jag till de bättre kunniga även om jag har min åsikt om att lindra fostrens symptom med mediciner.
 
Är det moraliska dilemmat när det gäller nuvarande och tekniska framsteg hanterat? Det har jag inte sett några spår av. Snarare återkommande diskussioner på temat att det är för nära mellan möjligheten att rädda barn och rättigheten att göra abort.
Då syftar du nu på v. 21/22, antar jag? Rätta mig annars. Då är det ju inte en generell rättighet att göra abort, utan bara vid särskilda fall. Dvs i princip då barnet inte kommer överleva efter förlossning. Är det verkligen mer moraliskt rätt då att låta barnet utvecklas "fullt" i nio månader och sen låta det dö, än att göra en abort halvvägs in i graviditeten? Såpass sena aborter handlar ju i regel inte om barn som kan överleva.
 
Det oavsett hur du vill att det ska hanteras så är det ett moraliskt dilemma för den enskilde ( och är det inte det har personen inget i vården att göra enligt mig) och utveckling kommer troligen att gå framåt.

Jag håller inte med om att man ska gräva ner huvudet i sanden utan frågan behöver hanteras. Jag säger inte att lösningen är att ändra något i lagstiftningen men frågan behöver hanteras. Jag tror dom sagt inte på strutsmetoden.

Jag anser att det är allt annat än en strutsmetod.
 
Jag har sett flera i tråden skriva detta eller liknande, men jag har lite svårt att förstå hur resonemanget hänger ihop. För mig går det absolut en gräns vid att abortera foster som skulle kunna klara livet om de getts den vård vi bestämt oss för att erbjuda. Det är i min värld inte rimligt att samtidigt pressa den medicinska utvecklingen vidare så att man å ena sidan kan rädda foster födda i, säg, v 21+5-6 och samtidigt abortera friska foster av samma graviditetslängd.

Däremot använder jag uttrycket ”pressa” av en anledning, eftersom jag tycker det är ett stort etiskt problem att försöka rädda alltför tidigt födda barn. Jag återkommer gång efter gång till den här artikeln, där man diskuterar hur det går för barnen som överlever: https://www.svd.se/elin-ar-inte-sjukare-an-andra-barn . Ser man till överlevnadsstatistiken i den avslutande faktarutan så ser man hur stor skillnad varje vecka gör på bara den parametern, alltså redan innan man börjar tänka på vilket liv man ”räddat” barnet till.

Det är det här som gör mig engagerad i detta! BB/kvinnovården läggs ner så kvinnor behöver åka långa distanser för både kontroller, förlossning, abort och cancervård. Att då vilja tvinga kvinnor att föda barn de inte vill ha, med de risker dessa avstånd ger, plus ev problem med kroppen en graviditet kan ge.

Alla dessa nedläggningar beror på centralisering för att kunna rädda dels för tidigt födda, för att ett BB med få förlossningar inte har erfarenheten för detta. Kanske bättre att sätta en vecka där inte fostret ska räddas. Och denna veckan och sista abortveckan har distans nog för att ge bufferten som vissa efterfrågar.

Fri abort till vecka 18, med socialstyrelsen till 22, räddas tidigast 25. I UK är det ok med abort till vecka 24 som jämförelse.
 
Det är så jobbigt för att humanvården faktiskt ska försöka rädda liv. Inte släcka liv.

Och för att läkare föreslås vara de som faktiskt ska utföra dödandet.
Det är betydligt enklare när man tänker att någon annan ska göra det, jämfört med att tänka sig in i situationen att själv bli beordrad att döda ett barn.
Fast veterinärerna har ju samma jobb. De klarar trots det att avliva.
 
Nu vrider du på det jag skriver. Istället för att hindra kvinnor från att göra abort är det ju rimligare att hindra män att kunna göra kvinnor (oönskat) gravida. Jag har inte någonstans skrivit att vi ska tvångssterilisera alla män eller att vi ska tillåta abort fram till barnet är fött, så det tänker jag inte ens bemöta.

Det kanske skulle ha fått finnas preventivmedel för män också. Var inte det något som var på g att uppfinnas för några år sedan?
 
Jag tycker inte att det är så konstigt att diskussionen ”hakar upp sig” (trist uttryck) kring aborträttens yttersta gränser, i en tråd där det med ett fåtal undantag råder konsensus om att fri abort till v 18 är självklart.

För övrigt tycker jag att svårt sjuka människor absolut borde ha en större rättighet att välja döden, men jag har väldigt svårt att diskutera djur och människor i samma andetag där.
Varför? För att du anser att människor har mindre värde än djur och därför förtjänar att lida?

Jag förstår att du såklart inte tycker så, men valde att ställa det på sin spets, och vrida på tankesättet lite för att få fram poängen.
 
Jag kan tänka mig att det är lättare för veterinärer att avliva en svårt sjuk hund med gott samvete än för en läkare att avliva ett barn utan att må väldigt dåligt senare. Vem vill ha den uppgiften i sin arbetsbeskrivning?
Fast hur många av de som aborteras i vecka 18-22 är inte foster med grava skador? Det känns som att det är otroligt få.

Jag pratade även om vuxna, äldre, svårt sjuka personer, inte bara aborter.

Vad är den stora skillnaden? Levande individ som levande individ tänker jag.
 
Nej det gjorde jag inte, jag nämnde inget sådant alls i det du citerade.

Jag har skrivit något i still med att jag inte har kunskap nog men eventuellt kan tänka mig att man flyttar gränsen en vecka. Jag anser det är för kort avstånd mellan att barnet går att rädda vid en förlossning och att man utför aborter. Det är en etiskt mycket knepig fråga och jag kan inte bestämt säga vad jag tycker här, däremot är anser jag att det är viktigt att diskutera.

För mig är det inte en vecka hit eller dit utan ett etiskt dilemma. Dessutom kan gränsen för hur gamla foster vi klarar flyttas, kanske till att det går att genomföra konstgjorda graviditeter utanför kroppen. Det är ingen enkel och självklar fråga.

"men kanske jag skulle landa på att önska att sen abort tidigareläggs en vecka."

Så om gränsen blev 20+7 skulle det etiska dilemmat kännas mindre?
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Fast hur många av de som aborteras i vecka 18-22 är inte foster med grava skador? Det känns som att det är otroligt få.

Jag pratade även om vuxna, äldre, svårt sjuka personer, inte bara aborter.

Vad är den stora skillnaden? Levande individ som levande individ tänker jag.

Egentligen så håller jag med dig. Det lät bara lite udda när du jämförde det med en veterinär som avlivar ett djur.
 
För de som förespråkar att man förbjuder aborter så möjligen, nu är det ingen som gör det i tråden så just 35.000 är en ickefråga för mig. Den mest radikala här är väl @Narcissa som förespråkar vecka 12, med möjlighet till dispens. Jag antar att hon menar att flytta nuvarande gräns dig och vara mer generös med dispenser.

Det är betydligt färre som kommer att beröras än 3500. Vi diskuterar helt olika saker.

Ok så vi räknar bort de 84% som sker före v12.
Det är ändå 6 000 barn om året som ska adopteras.

Nej jag tror inte heller så många skulle adopteras, de flesta skulle behålla barnet. Med följder, psykiska, ekonomiska och fysiska på kvinnor och barns liv.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundbur bil
  • Renrasig katt - Tica
  • Kattbilder #9

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Årets foderstater
  • Bakskygg häst på tävling

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp