Bo kvar eller flytta från en familjegård?

[Martina_m]

Att svärfar lämnar er i fred.
För att det skall fungera så måste ni köpa loss i alla fall huset och gräsmattan.
Som "hyresvärd" så har han rätt att kräva att gräsmattan är klippt.
Det där måste ni koppla bort honom från.
Mitt förslag är att ni försöker stycka av så mycket som ni behöver av gården och köper det.
Så får svärfar behålla sin skog som är viktig för honom.
Och ni kan hävda hemfrid på er del.
Sedan så kan ni bygga vad ni behöver ha på er avstyckade del.

Alternativet är annars att flytta till något eget med ett bättre läge vad gäller kommun, vänner och arbete.

Jag bor på min sambos släktgård.
Sambon är 4de generationen här och jag trivs bra som det är för oss.
Men ett sådant här ställe som vi bor på är i princip omöjligt att köpa.
Om det över huvud taget skulle finnas till salu så är priset i en härad som i princip är omöjlig för de allra flesta.

Men så är det ju lite här oxå. Det är inte lätt att hitta en gård idag. Det känns ju som en möjlighet att få den här chansen. Även att det inte är en hästgård, så går det ju att göra den betydligt mer hästvänlig med ridbana bla.

Om vi ska stycka av, och han behålla skogen. Så blir det ändå ett frågetecken ang maskinhallarna. Han måste ju ha sina maskiner någon stans. Och för att komma till dem måste man köra förbi huset. O han behöver sin verkstad för att ta hand om maskinerna. Och el för att ta hand om/klyva veden till sitt hus några km bort (veden förvaras vid vårt hus).

 

[athena_arabians]

Men så är det ju lite här oxå. Det är inte lätt att hitta en gård idag. Det känns ju som en möjlighet att få den här chansen. Även att det inte är en hästgård, så går det ju att göra den betydligt mer hästvänlig med ridbana bla.

Om vi ska stycka av, och han behålla skogen. Så blir det ändå ett frågetecken ang maskinhallarna. Han måste ju ha sina maskiner någon stans. Och för att komma till dem måste man köra förbi huset. O han behöver sin verkstad för att ta hand om maskinerna. Och el för att ta hand om/klyva veden till sitt hus några km bort (veden förvaras vid vårt hus).

Det låter mer och mer som ett koncept jag inte hade köpt.

Tillägg: Jag hade känt likadant om det hade varit min sida av släkten som gården hörde till.

 

[tanten]

"Problemet" för mig är att jag nu upptäckt ett hopp. När sambon ifrågasätter och säger till mig att vi kanske inte ska bo kvar, att det här kanske aldrig kommer att gå. Det jag känner är hopp. En önskan. Tänk om!!! Tänk om vi ska flytta här ifrån? Då får jag äntligen flytta hem! Hem till "min egna kommun"! Nära mina föräldrar, mina vänner, mina kontakter. Där mitt hjärta på något sätt ändå tillhör. Och inte behöva längta "hem. Men rädslan finns ju så klart, skulle jag ångra mig? Skulle jag sakna gården? Vi har det ju ändå bra på gården. Och såååå långt " hem" är det inte. Jag kan hälsa på för en kväll. Även att det känns onödigt långt att köra.

Man vet vad man har och inte vad man får.... Jag tror du ramlat in i en komfortzon och försöker anpassa dig till andras drömmar. Närmare bestämt din svärfars drömmar om stället. De drömmar och planer som ni nu ska uppfylla. Låt honom sköta sina drömmar alldeles själv.

Rent krasst. Nog vimlar världen av bättre hus med bättre stall och möjlighet att alldeles själv bestämma allt på sin egen gård?

Dessutom - om ni flyttar därifrån så kommer väl inte stället att rivas? Ni kan flytta tillbaka dit i ett annat läge, i en annan tid. Varför slita med det just nu när det ändå verkar så förbaskat krångligt ch obekvämt. Så många irritationsmoment.

 

[tanten]

Så blir det ändå ett frågetecken ang maskinhallarna. Han måste ju ha sina maskiner någon stans. Och för att komma till dem måste man köra förbi huset. O han behöver sin verkstad för att ta hand om maskinerna. Och el för att ta hand om/klyva veden till sitt hus några km bort (veden förvaras vid vårt hus).

Sorry men.....

 

[Inte_Ung]

Den personen kommer alltid känna att det är hens ställe och därmed fortsätta som förut.

Det där verkar att fungera bättre om det redan har gått i några generationer.
För då så minns de som lämnar över hur det var att vara på andra sidan.
Så de kan konsten att vara diskreta.
Det har jag sett på många ställen som är litet större.

För oss så var det en stor sorg att svärfar fick en stroke så att vi inte kunde leva tillsammans under en period innan sambon tog över.
Så det där kan vara olika, jag uppskattade min svärfar oerhört mycket som person.

 

[Inte_Ung]

Tillägg: Jag hade känt likadant om det hade varit min sida av släkten som gården hörde till.

Min sida hade jag inte velat ha inom några timmar med bil ens en gång.
Så det där är ju olika.
Trevliga människor är ju alltid just trevliga.
Och de andra är det ju inte.

 

[Inte_Ung]

Rent krasst. Nog vimlar världen av bättre hus med bättre stall och möjlighet att alldeles själv bestämma allt på sin egen gård?

Det gör faktiskt inte det.
Och om de finns så har man oftast inte råd med dem.
Det är ett problem som gör att man kan hamna i TS sits.

 

[Inte_Ung]

Så blir det ändå ett frågetecken ang maskinhallarna.

Då så får han hyra in sig i dem.
Ibland så måste man leva med vissa saker för att få andra.
Men det är ju lätt för mig att säga, jag så oerhört okänslig för sådana där störningar.
Så länge jag får ha sängen i fred och kan stänga in mig i något kyffe för att sova så är jag nöjd.

 

[AgentCarter]

Sorry men.....

Fast nej, det är han som äger marken och gården. Självklart får han ha sina maskiner där, de lär ha stått där längre än TS bott där.

 

[athena_arabians]

Fast nej, det är han som äger marken och gården. Självklart får han ha sina maskiner där, de lär ha stått där längre än TS bott där.

Fast scenariot var ju om man skulle stycka av skogen från gården och TS med sambo köper gården. Finns inte en chans att jag låter någon använda mina ekonomibyggnader utan kontrakt och hyra. Inte ens om de är släkt

 

[AgentCarter]

Fast scenariot var ju om man skulle stycka av skogen från gården och TS med sambo köper gården. Finns inte en chans att jag låter någon använda mina ekonomibyggnader utan kontrakt och hyra. Inte ens om de är släkt

Du skulle dö av att se dessa ekonomibyggnader
Dock så tyckte jag inte att det var det scenariot tanten reagerade på utan det var springandet på gården men det kan hon själv bara svara på

 

[tanten]

Fast nej, det är han som äger marken och gården. Självklart får han ha sina maskiner där, de lär ha stått där längre än TS bott där.

VA?
Så om man köper gården och allt som hör till - utom skogen - så ska det vara självklart att förra ägaren har fritt tillträde till ekonomibyggnader denne inte längre äger?????

 

[TinyWiny]

Det där verkar att fungera bättre om det redan har gått i några generationer.
För då så minns de som lämnar över hur det var att vara på andra sidan.
Så de kan konsten att vara diskreta.
Det har jag sett på många ställen som är litet större.

För oss så var det en stor sorg att svärfar fick en stroke så att vi inte kunde leva tillsammans under en period innan sambon tog över.
Så det där kan vara olika, jag uppskattade min svärfar oerhört mycket som person.

Absolut!
Jag var kanske lite otydlig men jag menar de människorna som inte kan släppa och det är svårt att veta innan situationen faktiskt är vem som släpper och vem som hänger kvar på ett sätt som blir jobbigt.

Självklart är det så att man kan uppskatta sina svärföräldrar. Jag uppskattar min svärmor något enormt men så bor vi också på varsitt håll. Jag har fantastiska exempel i min närhet där svärföräldrar/föräldrar och den nya generationen kompletterar varandra bra men där har också svärföräldrarna haft förmågan att släppa. Även om de bor på samma gård fortfarande så lägger de sig inte i nuvarande ägares planer och sätt att driva och sköta ägorna. Det är ju fantastiskt vid de tillfällena där den äldre generationen kan ses som en tillgång för alla parter.

Det är ju också så att man kan uppskatta en människa mer om hen inte klampar på som en elefant i en porslinsbutik och att man själv är medveten om vad som faktiskt har varit tidigare så att man inte tror att de ska släppa direkt och typ bara hälsa på efter inbjudan. Vi är ju alla så otroligt olika. Vissa uppskattar att folk kommer när och hur som helst medans det för andra känns jättejobbigt.

 

[MiniLi]

Jag känner igen mig jättemycket i dina funderingar. Jag levde i flera år på min fd sambos familjegård. Vi hyrde ett hus där och allt eftersom åren gick så blev det jobbigare och jobbigare för mig att bo kvar. Jag kom inte överens med svärfar, jag var inte nöjd med huset (som svärfar inte ville lägga pengar på), det var jättejobbigt med svärfar som lade sig i på ett gränslöst sätt osv.
Skillnaden var väl att mina sambo i slutändan inte ville flytta på sig. Vi kollade på andra alternativ under flera års tid, men när det väl kom till kritan så ville han alltid vara kvar.

Jag tror inte du kommer bli av med svärfar även om ni köper eller styckar av. Han kommer liksom på köpet vare sig han äger stället eller inte.
Om du vill ha en egen gård som bara är er och där ni får styra efter eget huvud har ni nog inget val än att söka er någon annan stans.
Jag förstår att det finns många fördelar med att bo kvar, känner så väl igen det där dilemmat. Men du får rannsaka dig själv. Kan du stå ut med nackdelarna också?

 

[Martina_m]

Tycker din sambo att det är lika jobbigt att aldrig veta om ni är ensamma på gården (dvs att svärfar kan dyka upp närsomhelst)?

Om ni flyttar varför inte kompromissa? Dvs ni försöker hitta något lite mittemellan era familjer? Vore jag din sambo skulle jag rent krasst vara väldigt rädd för att hamna i samma situation som du är i nu, att din familj kommer att lägga sig i om ni flyttar närmare dem.

Han tycker inte det är lika jobbigt som jag tycker.
Det skulle aldrig bli samma sak för honom som det är för mig nu. Mina föräldrar skulle aldrig lägga sig i så. Dessutom skulle vi ju isf flytta till något som mina föräldrar inte äger/har ägt. Och över huvud taget, nej, de skulle låta oss vara ifred.

 

[AgentCarter]

VA?
Så om man köper gården och allt som hör till - utom skogen - så ska det vara självklart att förra ägaren har fritt tillträde till ekonomibyggnader denne inte längre äger?????

Och jag trodde du menade nu, inte när gården var köpt

 

[Ramona]

Jag tänker tvärtom än er andra. Jag har en liten gård och min numer fd svärfar har varit med i det projektet från början. Jag älskar att han är där och fixar och trixar. Som att ha personal på gården man slipper betala för. Han klipper gräset, han fyller på vatten till hästarna, han byter sånt som ska bytas, han pillar och trixar. Hjälper mig med det mesta.

Det är enormt skönt att ha den hjälpen och jag hade nog inte klarat mig utan honom faktiskt.

 

[Martina_m]

Jag tänker tvärtom än er andra. Jag har en liten gård och min numer fd svärfar har varit med i det projektet från början. Jag älskar att han är där och fixar och trixar. Som att ha personal på gården man slipper betala för. Han klipper gräset, han fyller på vatten till hästarna, han byter sånt som ska bytas, han pillar och trixar. Hjälper mig med det mesta.

Det är enormt skönt att ha den hjälpen och jag hade nog inte klarat mig utan honom faktiskt.

I vårt fall så sköter jaghästarna själv. Han har hjälpt till att ta in hästarna 2-3 ggr lr nåt sånt under året som vi bott där. Och vi har tagit hand om fåren när de varit på semester. Men mest fixar han sitt egna. Han har byggt en till maskinhall eftersom vi tog en del där han hade två vagnar och gjorde stall där. Sen är det mkt jobb med fåren nu på somrarna. De är ganska många så de äter upp gräset fort och då måste han fixa nya hagar. Och visst är det bra med hjälp när höt ska tas in. Men att hålla en dialog funkar sådär. Då slår han höt lagom så det skulle tas in till helgen, och så säger han att han ska iväg. Kändes som att han tänkte att nu får minsann jag o sambon fixa det själva utan hans hjälp, för att se om vi skulle klara oss. Bara det att just den helgen skulle jag iväg på träningsläger med hästen (vilken han visste) och sambon skulle jobba. Så det handlar mkt om att han kör sitt rejsade, och vi ska alltid vara tillgängliga att hjälpa till (då mkt görs för vår skull, men på hans villkor). Han tycker om att vara ovärderlig.

Ibland känns det ok. Det känns skönt att han är på gården när vi inte är hemma. Men ibland vill jag spy på det. För mig är det viktigt att ha mitt egna. Jag tycker om att vara ifred.

 

[Martina_m]

Vi är ju alla så otroligt olika. Vissa uppskattar att folk kommer när och hur som helst medans det för andra känns jättejobbigt.

Jag avskyr när folk kommer oanmälda. Jag kan tom bli riktigt sur. Ska någon hälsa på, ja då hör man av sig innan! Om det så bara är en halvtimma innan, men man hör av sig innan man besöker mig .

 

[Tora]

Men så är det ju lite här oxå. Det är inte lätt att hitta en gård idag. Det känns ju som en möjlighet att få den här chansen. Även att det inte är en hästgård, så går det ju att göra den betydligt mer hästvänlig med ridbana bla.

Om vi ska stycka av, och han behålla skogen. Så blir det ändå ett frågetecken ang maskinhallarna. Han måste ju ha sina maskiner någon stans. Och för att komma till dem måste man köra förbi huset. O han behöver sin verkstad för att ta hand om maskinerna. Och el för att ta hand om/klyva veden till sitt hus några km bort (veden förvaras vid vårt hus).

Men kan man inte göra en ny väg? Som inte går förbi ert hus utan runt eller liknande. Behöver ni inte maskinhallarna så kan svärfar behålla dom men ni får lösa det så att han kan komma och gå utan att störa er. En separat elmätare och bygga ett skjul för veden vid maskinhallarna.