Bo kvar eller flytta från en familjegård?

[Martina_m]

Hur hade ni gjort?

Ni bor i ett gammalt hus(torp) på en skogsgård! Ett litet hus som är allt annat än modernt/renoverat. Huset hade stått tomt i 8 år innan ni flyttade in. Huset behöver byggas ut för att uppfylla kraven på hur ni vill ha ert hus. Huset lutar, elen behöver bytas ut, tak behöver bytas, skorsten muras om, fönster bytas ut, ja det finns inget som inte behöver fixas. Alternativt rivas och nytt byggas upp. Något som är bra med huset är uppvärmningen som är jordvärme med hyfsat ny panna.

Gården är inte hästanpassad, men det finns numer ett stall till dina två hästar som ni själva fixat och är nöjda med. Men fortfarande ingen användbar gårdsplan till lastning och dyligt, ingen ridbana och så hade det ju varit bra med en lösdrift, och vatten i stallet. Och någon stans att förvara hästsläpet.

Till gården hör svärfar. Svärfar har precis gått i pension och bor några km från gården tillsammans med sin fru. Svärfars största intresse är att ta hand om gården och dess tillhörande skog. Svärfar har dessutom 13 får på gården. Därmed är han MINST en gång om dagen på gården, vintertid två ggr per dag. Svärfar kommer i tid och otid till gården. Han brukar börja dagen vid 7. Men är sällan kvar längre än till 16-18 tiden på kvällen. Han fixar mkt, skottar på vintern, röjer oönskade växter/gräs på sommaren. Han har mkt maskiner som ni får använda (typ traktor).

Drömmen om eget hus (gård) blev inte riktigt som önskat. Du vet aldrig om du är ensam på gården lr om det är någon mer där. Du lyssnar efter billjud, kom det någon, åkte det någon? Du spanar bort till gläntan i skogen där han brukar parkera. Du avvaktar med att gå ut, för du har inte lust att träffa svärfar just nu. Eller bli tillsagd att gräset är långt och behövs klippas.

Gården ligger dessutom inte där du vill bo. Den ligger inte i den kommun du vill bo, och inte nära dina vänner eller din familj. Men det är ju helt fantastiskt att få ha djuren hemma och tanken på att ge upp det tar emot. Det kanske är ok att ha svärfar på gården. Att dela gården, ditt hem och din fristad, med honom!?

Att köpa gården har varit en plan. Men du vill inte ha massa skog, eller iaf inte betala flera miljoner för massa skog som inte känns relevant, speciellt inte där huset inte är värt ett öre och det måste läggas en rejäl slant på renovering, eller tom ett nytt hus. Helt plötsligt blev det ännu någon miljon lr två till på gården. Svärfar vet inte om han vill sälja, eller hur det hela skulle kunna lösas. Gården och skogen är ju hans stora intresse, inte vill han gå miste om det. Ingen vet riktigt hur det hela skulle kunna lösa sig. Men du funderar på om det är värt att ta reda på det....

Hur hade du gjort? Vad kan det finnas för lösningar i denna situation?

 

[AgentCarter]

Jag lever liknande, men den stora skillnaden är att jag är nöjd med det...
Sånt här varierar så mycket från person till person, jag har tex valt att jag hellre vill ha hästar inakoderade än hemma på halvkassa förutsättningar. Jag tycker det är trevligt med svärfar som är på gården, en otrolig tillgång för vårat barn.

Skogen ser jag endast som positivt, det är en investering ingen kostnad enligt mig.
Huset hade jag nog kollat om det inte vore billigare att riva och bygga nytt än att renovera och bygga ut.

 

[Kilauea]

Om svärfar vill sälja, kan det kanske gå att stycka av hus och lite mark och sälja större delen av skogen? I så fall kan det kanske hjälpa till att bekosta ett nytt hus.

Annars skulle nog jag, personligen, vilja se mig om efter nåt som är mitt (vårt) och som har möjlighet att skaffa det man vill ha (tex ridbana, stall, lösdrift eller vad det må vara).

Jag och sambon har en dröm att få köpa loss sommarstället av min mor och morbror. Men vi vill ha möjlighet att låta min mamma bo där (fast i eget hus) och ha en stuga där hans mamma kan komma och hälsa på.
Så allt beror ju på hur man är som person.

 

[Martina_m]

Tilläggas ska:
Det är ett underbart ställe, ute i skogen, så lugnt och fridfullt!
Och du kunde aldrig ana att det skulle vara så härligt att ha dina hästar hemma! I ditt egna stall! Att det skulle vara så härligt att göra allt själv och precis som du själv vill! Och att hästarna trivs så bra dessutom! Det finns förutsättningar för att allt skulle kunna bli så bra!!!

 

[Elisha]

Hur hade ni gjort?

Ni bor i ett gammalt hus(torp) på en skogsgård! Ett litet hus som är allt annat än modernt/renoverat. Huset hade stått tomt i 8 år innan ni flyttade in. Huset behöver byggas ut för att uppfylla kraven på hur ni vill ha ert hus. Huset lutar, elen behöver bytas ut, tak behöver bytas, skorsten muras om, fönster bytas ut, ja det finns inget som inte behöver fixas. Alternativt rivas och nytt byggas upp. Något som är bra med huset är uppvärmningen som är jordvärme med hyfsat ny panna.

Gården är inte hästanpassad, men det finns numer ett stall till dina två hästar som ni själva fixat och är nöjda med. Men fortfarande ingen användbar gårdsplan till lastning och dyligt, ingen ridbana och så hade det ju varit bra med en lösdrift, och vatten i stallet. Och någon stans att förvara hästsläpet.

Till gården hör svärfar. Svärfar har precis gått i pension och bor några km från gården tillsammans med sin fru. Svärfars största intresse är att ta hand om gården och dess tillhörande skog. Svärfar har dessutom 13 får på gården. Därmed är han MINST en gång om dagen på gården, vintertid två ggr per dag. Svärfar kommer i tid och otid till gården. Han brukar börja dagen vid 7. Men är sällan kvar längre än till 16-18 tiden på kvällen. Han fixar mkt, skottar på vintern, röjer oönskade växter/gräs på sommaren. Han har mkt maskiner som ni får använda (typ traktor).

Drömmen om eget hus (gård) blev inte riktigt som önskat. Du vet aldrig om du är ensam på gården lr om det är någon mer där. Du lyssnar efter billjud, kom det någon, åkte det någon? Du spanar bort till gläntan i skogen där han brukar parkera. Du avvaktar med att gå ut, för du har inte lust att träffa svärfar just nu. Eller bli tillsagd att gräset är långt och behövs klippas.

Gården ligger dessutom inte där du vill bo. Den ligger inte i den kommun du vill bo, och inte nära dina vänner eller din familj. Men det är ju helt fantastiskt att få ha djuren hemma och tanken på att ge upp det tar emot. Det kanske är ok att ha svärfar på gården. Att dela gården, ditt hem och din fristad, med honom!?

Att köpa gården har varit en plan. Men du vill inte ha massa skog, eller iaf inte betala flera miljoner för massa skog som inte känns relevant, speciellt inte där huset inte är värt ett öre och det måste läggas en rejäl slant på renovering, eller tom ett nytt hus. Helt plötsligt blev det ännu någon miljon lr två till på gården. Svärfar vet inte om han vill sälja, eller hur det hela skulle kunna lösas. Gården och skogen är ju hans stora intresse, inte vill han gå miste om det. Ingen vet riktigt hur det hela skulle kunna lösa sig. Men du funderar på om det är värt att ta reda på det....

Hur hade du gjort? Vad kan det finnas för lösningar i denna situation?

Flyttat utan minsta tvekan. Leta egen gård där ni vill bo?

 

[Kilauea]

Tilläggas ska:
Det är ett underbart ställe, ute i skogen, så lugnt och fridfullt!
Och du kunde aldrig ana att det skulle vara så härligt att ha dina hästar hemma! I ditt egna stall! Att det skulle vara så härligt att göra allt själv och precis som du själv vill! Och att hästarna trivs så bra dessutom! Det finns förutsättningar för att allt skulle kunna bli så bra!!!

Då skulle jag främst se på möjligheten att riva torpet och bygga nytt. Kanske kan man återvända vissa saker (inredning, del av stommen etc) i det nya huset?

 

[dobbis]

Bränna ner o flytta

 

[Vallmo]

Jag hade packat väskorna. Igår.....helst!
Det kommer aldrig bli ert....... Även om ni köper stället.
Svärfar kommer ingå i köpet oavsett om ni vill eller inte.

 

[skogaliten]

Jag brukar undvika den här sortens frågor, men ändå...

Hus går att bygga om, bygga till, reparera eller helt enkelt bygga nytt, även om det ofta är så att nya hus blir "fulare" om man inte pietetsfullt gör ett nytt hus som är väldigt välanpassat till miljön och lokala byggnadstraditioner i form och proportioner.
Läget, alltså den lugna skogsgläntan, kan man inte ändra, men efter visst letande så kan man antagligen hitta en annan gård med ett trevligt läge, och då kanske närmare kompisar och annat lockande.

Familjegård "tror" jag inte så mycket på. Gårdar har bytt ägarfamiljer i alla tider, även om det finns en myt om alla de där gårdarna som ägts av samma familj sedan hedenhös. Det verkar vara sant bara ibland. Skrapar man lite så var det ofta bara någon generation sedan någon flyttade in på gården från någon annan gård en bit bort mest jämnt...Men det verkar som folk inte flyttade så långt, mest till grannsocknen eller så. Åtminstone gäller det i mina trakter.

Men jag misstänker att det stora problemet nog inte är huset, eller att bibehålla gården i familjen, utan svärfar? Som sagt, hus går att fixa på ena eller andra sättet...
Svärfar verkar ha något slags gränslöst beteende, där TS med sambo och hästar inte får något rimligt privatliv, och lägger sig i, som om TS vore mera en tillfällig besökare?

Är det frågan om två skilda fastigheter/hus (svärfars och TS), eller två hus som står tämligen nära varandra?

Skulle svärfar bli tvungen att sälja om inte TS med familj och hästar bor kvar? För det låter inte som om man skulle kunna hyra ut till "främlingar" och dels ha ett hus i uselt skick, och dessutom hålla till så mycket på tomtmarken/närområdet (eller vad man ska kalla det) och ha åsikter om vad som ska göras och när det ska göras.
Förstår svärfar att TS upplever beteendet som besvärande? Förstår sambon att TS upplever att det är jobbigt? Finns det en svärmor som förstår? Kan fåren "bo" närmare där svärfar faktiskt bor, jag gissar att fåren bor i en ladugård/loge som står intill TS bostad? Finns maskinerna/redskapen också nära TS hus? Kan man vända på det hela, så att svärfar flyttar in i det hus där TS bor, TS har kvar hästarna där, men bor en bit bort? Behöver svärfar ha något annat att göra?
Kanske borde svärfar redan nu överlåta fastigheten på TS sambo, och helt enkelt låta TS sambo ta hand om driften av gården och bestämma när/vad/hur saker ska göras?

Många frågor som borde sammanfattas med: Går det att prata och nå fram till svärfar alls?

Jag tvivlar på om att köpa loss en del av gården skulle förändra svärfars beteende, det ändrar inte släktskapsförhållandet, eller t.ex. behovet av att hålla fåren eller förvara maskiner nära TS hus...

 

[tanten]

Hur hade ni gjort?
.....
Hur hade du gjort? Vad kan det finnas för lösningar i denna situation?

Jg hade INTE bott kvar där.

Mest för att jag är den jag är.
jag hade min egen far knallandes runt på min gård i ett antal år och det drev mig till vansinne. Jag ville inte bo där. Men exet ville inte flytta.
Det var med stor lättnad jag sålde stället efter att vi separerade och min min ar dessutom var död. Så mitt svar får väl ses i ljuset av detta.

Men, en "släktgård" är ett väldigt tänjbart - och en smula underligt - begrepp. Inte sällan handlar det om att det någon tidigare i släkten vårdat "måste" fortsätta vårdas på samma sätt av andra människor. Alltså förväntningar på att andra människor ska leva som man själv gjort. Göra samma prioriteringar som man själv gjort.

I min bok lever var och en sitt eget liv och måste göra sina egna val och sina egna prioriteringar.

I det här fallet så finns det andra ställen med bättre hus, bättre stall, bättre omständigheter. JAG hade inte bott kvar.

Herregud, det är ju inte ens ert ställe!

Att köpa gården har varit en plan.

Ni är inhysingar, hyresgäster. Om än med släktrelation med ägaren. FLYTTA.

 

[Martina_m]

Om svärfar vill sälja, kan det kanske gå att stycka av hus och lite mark och sälja större delen av skogen? I så fall kan det kanske hjälpa till att bekosta ett nytt hus.

Annars skulle nog jag, personligen, vilja se mig om efter nåt som är mitt (vårt) och som har möjlighet att skaffa det man vill ha (tex ridbana, stall, lösdrift eller vad det må vara).

Jag och sambon har en dröm att få köpa loss sommarstället av min mor och morbror. Men vi vill ha möjlighet att låta min mamma bo där (fast i eget hus) och ha en stuga där hans mamma kan komma och hälsa på.
Så allt beror ju på hur man är som person.

Vi har haft tankarna på att stycka av. Men det är inte aktuellt för svärfar.
Problemet är väl att han vill ta hand om gården. Kanske något han sett fram mot att han ska göra nu när han är pensionär. Vi ska ha ett litet möte, men han är inte jättelätt att prata med om detta.

 

[Martina_m]

Jag hade packat väskorna. Igår.....helst!
Det kommer aldrig bli ert....... Även om ni köper stället.
Svärfar kommer ingå i köpet oavsett om ni vill eller inte.

Det är precis det jag är rädd för. Att det aldrig kommer bli vårt, även om vi köper det.

 

[Martina_m]

Jag brukar undvika den här sortens frågor, men ändå...

Hus går att bygga om, bygga till, reparera eller helt enkelt bygga nytt, även om det ofta är så att nya hus blir "fulare" om man inte pietetsfullt gör ett nytt hus som är väldigt välanpassat till miljön och lokala byggnadstraditioner i form och proportioner.
Läget, alltså den lugna skogsgläntan, kan man inte ändra, men efter visst letande så kan man antagligen hitta en annan gård med ett trevligt läge, och då kanske närmare kompisar och annat lockande.

Familjegård "tror" jag inte så mycket på. Gårdar har bytt ägarfamiljer i alla tider, även om det finns en myt om alla de där gårdarna som ägts av samma familj sedan hedenhös. Det verkar vara sant bara ibland. Skrapar man lite så var det ofta bara någon generation sedan någon flyttade in på gården från någon annan gård en bit bort mest jämnt...Men det verkar som folk inte flyttade så långt, mest till grannsocknen eller så. Åtminstone gäller det i mina trakter.

Men jag misstänker att det stora problemet nog inte är huset, eller att bibehålla gården i familjen, utan svärfar? Som sagt, hus går att fixa på ena eller andra sättet...
Svärfar verkar ha något slags gränslöst beteende, där TS med sambo och hästar inte får något rimligt privatliv, och lägger sig i, som om TS vore mera en tillfällig besökare?

Är det frågan om två skilda fastigheter/hus (svärfars och TS), eller två hus som står tämligen nära varandra?

Skulle svärfar bli tvungen att sälja om inte TS med familj och hästar bor kvar? För det låter inte som om man skulle kunna hyra ut till "främlingar" och dels ha ett hus i uselt skick, och dessutom hålla till så mycket på tomtmarken/närområdet (eller vad man ska kalla det) och ha åsikter om vad som ska göras och när det ska göras.
Förstår svärfar att TS upplever beteendet som besvärande? Förstår sambon att TS upplever att det är jobbigt? Finns det en svärmor som förstår? Kan fåren "bo" närmare där svärfar faktiskt bor, jag gissar att fåren bor i en ladugård/loge som står intill TS bostad? Finns maskinerna/redskapen också nära TS hus? Kan man vända på det hela, så att svärfar flyttar in i det hus där TS bor, TS har kvar hästarna där, men bor en bit bort? Behöver svärfar ha något annat att göra?
Kanske borde svärfar redan nu överlåta fastigheten på TS sambo, och helt enkelt låta TS sambo ta hand om driften av gården och bestämma när/vad/hur saker ska göras?

Många frågor som borde sammanfattas med: Går det att prata och nå fram till svärfar alls?

Jag tvivlar på om att köpa loss en del av gården skulle förändra svärfars beteende, det ändrar inte släktskapsförhållandet, eller t.ex. behovet av att hålla fåren eller förvara maskiner nära TS hus...

Precis, stora problemet är inte alls familjegården. Min sambo tycker att det hade varit kul att ta över gården och att ha kvar den i familjen. Men det är inte jätteviktigt. Om vi inte tar över den, så behåller svärfar gården och kör på som han alltid har gjort. Så länge han orkar. Förmodligen i minst 20 år till .

Ja, det är många frågor. Vi har det också. Och som sagt, det är svårt att prata om det. Det är svårt att få fram något beslut. Det är svårt att veta hur vi ska göra.

 

[Martina_m]

Jg hade INTE bott kvar där.

Mest för att jag är den jag är.
jag hade min egen far knallandes runt på min gård i ett antal år och det drev mig till vansinne. Jag ville inte bo där. Men exet ville inte flytta.
Det var med stor lättnad jag sålde stället efter att vi separerade och min min ar dessutom var död. Så mitt svar får väl ses i ljuset av detta.

Men, en "släktgård" är ett väldigt tänjbart - och en smula underligt - begrepp. Inte sällan handlar det om att det någon tidigare i släkten vårdat "måste" fortsätta vårdas på samma sätt av andra människor. Alltså förväntningar på att andra människor ska leva som man själv gjort. Göra samma prioriteringar som man själv gjort.

I min bok lever var och en sitt eget liv och måste göra sina egna val och sina egna prioriteringar.

I det här fallet så finns det andra ställen med bättre hus, bättre stall, bättre omständigheter. JAG hade inte bott kvar.

Herregud, det är ju inte ens ert ställe!
Ni är inhysingar, hyresgäster. Om än med släktrelation med ägaren. FLYTTA.

"Problemet" för mig är att jag nu upptäckt ett hopp. När sambon ifrågasätter och säger till mig att vi kanske inte ska bo kvar, att det här kanske aldrig kommer att gå. Det jag känner är hopp. En önskan. Tänk om!!! Tänk om vi ska flytta här ifrån? Då får jag äntligen flytta hem! Hem till "min egna kommun"! Nära mina föräldrar, mina vänner, mina kontakter. Där mitt hjärta på något sätt ändå tillhör. Och inte behöva längta "hem. Men rädslan finns ju så klart, skulle jag ångra mig? Skulle jag sakna gården? Vi har det ju ändå bra på gården. Och såååå långt " hem" är det inte. Jag kan hälsa på för en kväll. Även att det känns onödigt långt att köra.

 

[Inte_Ung]

Hur hade du gjort? Vad kan det finnas för lösningar i denna situation?

Att svärfar lämnar er i fred.
För att det skall fungera så måste ni köpa loss i alla fall huset och gräsmattan.
Som "hyresvärd" så har han rätt att kräva att gräsmattan är klippt.
Det där måste ni koppla bort honom från.
Mitt förslag är att ni försöker stycka av så mycket som ni behöver av gården och köper det.
Så får svärfar behålla sin skog som är viktig för honom.
Och ni kan hävda hemfrid på er del.
Sedan så kan ni bygga vad ni behöver ha på er avstyckade del.

Alternativet är annars att flytta till något eget med ett bättre läge vad gäller kommun, vänner och arbete.

Jag bor på min sambos släktgård.
Sambon är 4de generationen här och jag trivs bra som det är för oss.
Men ett sådant här ställe som vi bor på är i princip omöjligt att köpa.
Om det över huvud taget skulle finnas till salu så är priset i en härad som i princip är omöjlig för de allra flesta.

 

[TinyWiny]

Jag hade aldrig ens flyttat dit.

Jag tror att man måste vara medveten när man flyttar dit där någon redan bor i själ och hjärta att sålänge den personen finns så spelar inte de juridiska ägarförhållanden någon roll. Så länge en nära släkting tagit över så ser de stället som sitt ändå. Den personen kommer alltid känna att det är hens ställe och därmed fortsätta som förut. Jag ser det då och då, framförallt kvinnor som flyttar till mannens gård och tror att de ska bygga upp något nytt ihop men där det finns svärföräldrar som "lägger sig i" som alltid finns närvarande på något sätt och där det faktum att man ser så olika på situationen ställer till med mycket bråk och frustration helt i onödan. Man ska inte ta förgivet att någon som är mer eller mindre född på gården bara släpper allt för att den nya generationen vill skapa sig ett liv ihop för det är ett undantag mer än regel att så faktiskt sker.
Jag tror inte på att "ta över", dvs. köpa, hyra eller på annat sätt ta över en släktings ställe oavsett om det är ett hus eller gård för det kommer alltid kännas som att det inte är ens eget. De som haft det förut och även släktingar till denne kommer alltid komma med kommentarer vid renoveringar, hur man gör med det eller detta eller klaga på olika saker som inte sköts på samma sätt som förut. Jag vill iallafall inte ha människor som oombett lägger sig i mitt liv. Jag vill känna att mitt hem är mitt hem där jag och min sambo är de enda som har någon åsikt om hur vi ska göra, leva och bo.

 

[athena_arabians]

@Martina_m: Jag tror du och sambon måste bestämma er för hur ni vill göra, prata med svärfar och sedan ta ett beslut. Det jag tänker vad gäller det, känner din sambo samma sak om att flytta till "din" kommun och din släkt? Som du skriver det låter det lite ensidigt (från din sida) att vilja flytta dit. Givetvis kan jag ha tolkat det fel.

Jag personligen hade inte velat ha en gård på de premisserna. Om jag hade möjlighet till att ha gård skulle det vara en som har riktigt bra förutsättningar för att ha hästar och definitivt utan förälder/svärförälder som lägger sig i. Hysa någon annans djur finns inte på kartan (om det inte vore inhyrda hästar som ger en intäkt).

 

[Martina_m]

@Martina_m: Jag tror du och sambon måste bestämma er för hur ni vill göra, prata med svärfar och sedan ta ett beslut. Det jag tänker vad gäller det, känner din sambo samma sak om att flytta till "din" kommun och din släkt? Som du skriver det låter det lite ensidigt (från din sida) att vilja flytta dit. Givetvis kan jag ha tolkat det fel.

Jag personligen hade inte velat ha en gård på de premisserna. Om jag hade möjlighet till att ha gård skulle det vara en som har riktigt bra förutsättningar för att ha hästar och definitivt utan förälder/svärförälder som lägger sig i. Hysa någon annans djur finns inte på kartan (om det inte vore inhyrda hästar som ger en intäkt).

Sambon kan absolut tänka sig att bo i "min" kommun. Och jag har frågat honom flera gånger, att OM vi inte ska bo kvar lr av någon anledning ska flytta från gården, om vi kan flytta till min kommun isf. Vilket han varit positiv till. Men sist jag frågade verkade han faktiskt lite mer tveksam. Han har aldrig brytt sig så mkt om att bo nära sin familj, som jag förstått det. Men nu när han gör det kanske det känns jobbigare att flytta en bit från dem.
Just nu är allt väldigt rörigt och vi vet varken in eller ut.

 

[athena_arabians]

Sambon kan absolut tänka sig att bo i "min" kommun. Och jag har frågat honom flera gånger, att OM vi inte ska bo kvar lr av någon anledning ska flytta från gården, om vi kan flytta till min kommun isf. Vilket han varit positiv till. Men sist jag frågade verkade han faktiskt lite mer tveksam. Han har aldrig brytt sig så mkt om att bo nära sin familj, som jag förstått det. Men nu när han gör det kanske det känns jobbigare att flytta en bit från dem.
Just nu är allt väldigt rörigt och vi vet varken in eller ut.

Tycker din sambo att det är lika jobbigt att aldrig veta om ni är ensamma på gården (dvs att svärfar kan dyka upp närsomhelst)?

Om ni flyttar varför inte kompromissa? Dvs ni försöker hitta något lite mittemellan era familjer? Vore jag din sambo skulle jag rent krasst vara väldigt rädd för att hamna i samma situation som du är i nu, att din familj kommer att lägga sig i om ni flyttar närmare dem.

 

[DarkInNight]

För mig är läget på fastigheten det absolut viktigaste.

Vart det ligger i förhållande till de saker jag gillar.
I mitt fall nära till familjen, ridvägar, naturen, osv.

Hus går att göra om, mark kan gå att köpa till. Men läget går inte att förändra