Bo i lägenhet med hund? Hur funkar det för dig?

[Uttern]

Jag sitter och funderar på framtiden och tänkte se hur ni löst det med hund i lght o så? Lämnar ni dom själva där? Hur mycket får en hund skälla? Tänkte på larmade/vaktande.. Hur litet kan man bo med hund? Skillnad om man bor på botttenvåningen tycker ni eller på andra våningar? Berätta gärna hur ni bor!

 

[Bison]

Jag bor i lägenhet på 50 kvm med en katt och en Pekingese.
Han skäller inte om inte jag skäller igång honom vid lek
Han är själv några timmar någon enstaka gång. Han har inga problem att vara ensam, är tyst och sover men det gör ont i mattehjärtat att lämna honom.

 

[_Taggis_]

Jag sitter och funderar på framtiden och tänkte se hur ni löst det med hund i lght o så? Lämnar ni dom själva där? Hur mycket får en hund skälla? Tänkte på larmade/vaktande.. Hur litet kan man bo med hund? Skillnad om man bor på botttenvåningen tycker ni eller på andra våningar? Berätta gärna hur ni bor!

Har bott i lgh alla år med mina hundar utom första året med min förra. Förstår inte varför det öht skulle vara ett problem. Kan utan tvivel påstå att mina lägenhetshundar har resp. haft betydligt mer innehållsrikt liv än tex mitt ex hund som bor på en gård men aldrig får göra nåt annat än rasta sig själv på tomten eller sitta i bilen hela dagarna på jobbet.
Tror inte hunden bryr sig ett dugg om den bor i hus eller lgh eller ens i ett slott. Huvudsaken är att hunden får aktivering som passar dess behov. Min hund är med mig på jobbet dagligen, i stallet, går prommisar i olika miljöer, spårar, kör lite nw, vallar bollar och hänger med mig i soffan. Min gamla hund hade ett liknande liv. Ingen av dem verkar lida eller ha lidit av att bo i lgh. Jag tror däremot att det kan vara en fördel med lgh att en faktisk måste engagera sig i att gå ut med hunden, vilket är mer aktiverande än att bara öppna dörrn och rasta hunden på tomten...

Svar på dina frågor... jag har bott i allt från 20 kvm till 70 kvm. Märkte ingen som helst skillnad på hunden. Enklast är helt klart att bo på markplan med uteplats, men det är ju mest för att jag tycker om att kunna vara både inne och ute utan att gå hemifrån. Oslagbart bekvämt att ha egen ingång och/eller markplan när en har valp som ska ut i tid och otid.
Min gamla hund växte upp första året i hus, hon larmade lite i början i lgh men inget överdrivet. Hon vande sig snabbt och skällde inte inne. Inga probem alls att lämna. Min nuvarande hund har haft lite mer bekymmer att lämna och därför har ensmahetsträningen tagit mer tid då jag skonat grannarna. Men nu börjar det lossna, hon är 16 mån.

 

[Tuggben]

Hunden bryr sig inte om den bor i lägenhet eller hus eftersom den aktiveras utomhus. Enda gången lägenhet är problematiskt är väl om man har en hund som är väldigt vaktig och skäller för minsta lilla. Det kan eventuellt störa grannarna och stressa hunden.

Min hund bor i lägenhet, inga problem.

 

[_Taggis_]

Hunden bryr sig inte om den bor i lägenhet eller hus eftersom den aktiveras utomhus. Enda gången lägenhet är problematiskt är väl om man har en hund som är väldigt vaktig och skäller för minsta lilla. Det kan eventuellt störa grannarna och stressa hunden.

Jag tror att det främst handlar om hundar som är vuxna och bott i hus alltid, ffa i hus avskillt. Min syster har en finsk lapphund som bor ute i en by med stooor tomt. Har alltid bott så och är 12 år nu, den har alltid varit jobbig när den hälsat på mig i mina olika lgh. Varnar konstant, dygnet runt.
Är nog betydligt svårare att flytta från hus till lgh än tvärtom.
Min hund är en gårdshund med en del vakt och varning i sig, men eftersom hon flyttade in i min lgh när hon var 11v så är det liksom normalt med alla ljud. Hon skäller aldrig åt ljud i huset. Min förra hund var i samma rasgrupp, dock mer skällig ras än nuvarande. Inga problem med henne heller när hon vande sig. Jag jobbar skift bla natt, jag kan räkna på en hand hur många ggr jag blivit väckt dagtid av skällande hund (då är båda inräknade)...

 

[Viva]

Har alltid bott i lägenhet men mina hundar, tidigare i en etta och nu i en tvåa. Största skillnaden är att jag nu kan stänga dörren till sängen när de är smutsiga.

Jag jobbar halvtid och då är de ensamma. De skäller då och då på ljud utifrån men inget ihållande. Ingen granne har klagat och grannen i min nuvarande tappuppgång har också hund.

Det jag skulle önskat mig är väl en liten balkong eftersom tiken älskar att sola men tror inte de vantrivs. Blir generellt fler promenader och mer aktivering när vi är hemma i stan är i mammas hus på landet.

Om jag haft valp eller när hundarna är magsjuka/skadade hade det kanske varit najs med egen gräsmatta/bottenplan dock.

 

[WildWilma]

Det fungerade utmärkt när vi gjorde det. Hundarna fick mycket mer aktiviteter då när vi inte hade någon trädgård att ta hand om också. Om det behövdes kunde jag cykla hem på lunchen och rasta. Mycket mer upplysta promenadstråk vid lägenheterna än där vi bor nu mer lantligt men i en by.

En väldigt skällig hund är kanske inte optimalt i lägenhet om den reagerar för minsta ljud.

 

[pepp]

Jag sitter och funderar på framtiden och tänkte se hur ni löst det med hund i lght o så? Lämnar ni dom själva där? Hur mycket får en hund skälla? Tänkte på larmade/vaktande.. Hur litet kan man bo med hund? Skillnad om man bor på botttenvåningen tycker ni eller på andra våningar? Berätta gärna hur ni bor!

Har en dvärgpudel på 57kvm.
Han kan inte alls vara ensam så har han bara på helger. Ibland måste jag lämna honom max 30 min, då sitter han och ylar/skäller. Men har väldigt bra grannar som inte reagerar (Har berättat)

Ingen vakt då han är döv.
Vi bor på bottenvåningen, jätteskönt att bara låta han gå ut i flexi och kissa tidigt på morgonen

 

[Lillebjörn]

Vi bor på 70+ kvm, toppenvåningen.
Sambon har en skällig sheltie, men hittills har ingen klagat. Ljud verkar inte spridas så lätt hos oss - vi hör knappt våra grannar. Jag misstänker att hunden inte hörs så värst heller. Sen är det ju olika lyhört i olika lägenheter. Det kan bli lite bekymmersamt med ljudande hund i lgh, men många gånger finns nog div. lösningar.

Jag har tidigare haft hund på landet och stör mig lite på hundlivet i lägenhet . Även radhus var smidigare. Nu innebär rastningar jobbiga trappor, rumsrenhetsträningen var dryg. Alltid möter man folk på promenaderna, på gott och ont. Men det har mer med bekvämlighet att göra, inga större bekymmer. Går utmärkt för oss med hund i lägenhet.

 

[Red_Chili]

Jag har bott så litet som i studentkorridor med hund, och då inte hund av liten modell utan saluki som ändå var 63cm i mankhöjd

Precis som andra säger så aktiveras hunden ute. Om hunden vaktar så kan det såklart bli problem i lägenhet, men om hunden "bara" skäller/ylar för att den är olycklig ensam så är det inte lämpligt att lämna den oavsett om det är hus eller lägenhet. Förhoppningsvis är det självklart för alla här men jag har tyvärr mött flertalet personer som säger att de vill bo i hus med sina hundar, eller som tänker omplacera till någon som bor i hus, just för att hunden låter pga separationsångest eller liknande och det som de ser som ett problem med det är alltså att hunden stör, inte att den är olycklig.

Väljer man en icke-vaktig ras som passar ens livsstil, då är det normalt sett inga som helst problem att bo i lägenhet med dem.

Själv bor jag hellre några trappor upp än på bottenvåning. Mina hundar gillar att titta ut genom fönstren och går någon förbi utanför när man bor på bottenvåning så kommer de så nära att mina hundar vaktar och låter helt hysteriskt mycket. Eller så försöker de hoppa rakt genom fönstren för att jaga harar... Är vi några våningar upp så tittar de bara nyfiket.

 

[Sel]

Har så gott som bara bott i lägenhet med mina hundar, från valpålder och uppåt. Det är hel klart skönt med marknivå och eget litet område tycker jag, men jag hade till och med en valpkull hemma på andra våningen och det gick bra. Vi hade eget grönområde ute (och underbara grannar) så jag kunde sätta upp en valphage.
Ser inga problem med hund och lägenhet, förutom, som folk har nämnt innan, om man har en hund som är van vid villa och kanske reagerar på eller blir stressad vid ljud.

 

[tuaphua]

Min första lägenhet var en 1:a på ca 43 kvm. Jag märkte inte att hundarna mådde bättre eller sämre i huset jag vuxit upp i eller lilla lägenheten.

Jag har små Papillon som aktiveras nog för att det ska kvitta om vi bor i lght eller stort hus. De skäller inte och har aldrig haft problem med att lämnas ensamma. Någon har smågruffat/skällt i början då de inte varit vana vid ljud i trappuppgång etc utan tror de får påhälsning i sitt hus. Men det tar ju bara någon vecka innan det är borta.
Jag har turen att kunna ha hund med på jobb och jobbar mkt hemifrån också just nu.

Nu bor vi i stort hus. Men då hunden typ alltid är max 1,5 m från mig så hade vi väl för hundens skull lika gärna kunnat bo i en etta.

 

[Fisherling]

Bor på 30 kvadrat med två brukshundar. Funkar super.

 

[Acto]

Bor i lägenhet, liten två på drygt 40 km, och det går utmärkt med hund! Ascot är väl mellanstor, ca 55 cm och 29 kg. Nu har jag Ascot tillsammans med mina föräldrar så han är van att bo både i hus hos mina föräldrar och i lägenhet med mig.

 

[mathilhill]

Jag har bott i lägenhet (som minst 40 kvm) med hovawart, retriever och retriever + border collie. Inga problem. Om hunden inte är väldigt vaktig/skällig som sagt. Hoffen fick jag vara på lite i början att hon inte behövde säga till så fort något lät men annars gick det fint. Retrievern gick inte att lämna men dom andra var själva så lite eller mycket som dom skulle varit även om jag bott i hus. Toleransen mot skällande hundar varierar så klart beroende på grannar, hyresvärd osv men rent generellt är väl inte toleransen särskilt hög, vilket jag förstår till fullo.
Jag har bott på bottenvåning och utnyttjade den lilla uteplatsen till snabbkiss innan läggdags tex. Annars var det ingen skillnad mot att bo högre upp.

Jag bor på landet med tre border collies och skulle jag av någon anledning tvingas flytta till lägenhet är jag ganska övertygad om att dom skulle anpassa sig. Det skulle vara värre att få plats med fåren i en lägenhet

 

[Miao]

Jag har också bott i lägenhet med 2-4 hundar, även för mig fungerade det bra.

Det som jag ser som i stort sett enda problemet, det är ju om man får en hund som skäller när man inte är hemma med den , oavsett om det är för vakt eller stress eller separationsångest eller vad som.

Ljud i lägenhet kan ju vara extremt känsligt beroende på grannar och hur lyhört det är, och det kan ju både orsaka osämja, stress hos en själv och i allra värsta fall att man måste hitta ett nytt boende.

 

[Takire]

Bor i en 1:a (33 kvm) med kokvrå sedan 1/8 tillsammans med min skälliga sheltie. Vi har bott in oss ordentligt och trivs jättebra. Innan bodde vi i ett flerfamiljshus i en delad lägenhet och en mysig gård. Det är väl gården jag kan sakna ibland...

Vi gör aktiviteter både inne och ute, men själva motionen blir ju ute på promenader . Det jag sett folk skriva här tidigare är att det kan vara svårt att hålla en liten lägenhet tillräckligt sval för en hund som lätt blir varm. Annars har jag nog aldrig sett någon skriva att det är besvärligt med hund i lägenhet.

Just min hund är mycket mer avkopplad och skäller betydligt mindre när vi är hemma i hyreslägenheten än när vi är ute i skogen i sommarstugan. Överhuvudtaget gillar han stan bättre. Fastän jag själv hellre går i skogen...

 

[machafuko]

Idag bor jag på 23kvm med min tollare. Inne vilar hon ju bara så det funkar alldeles utmärkt. Hon har aldrig larmat så det är inget problem. Förut bodde jag med min Eurasier jag hade på prov på 54kvm. Hon hade larmat när hon bodde på gård, men hos mig i lägenheten sa hon aldrig ett ljud. Har även haft en samojed en viss period i den lägenheten. Samt varit dagmatte till en annan samojed och en eurasier som var hos mig samma dagar (samma ägare). Det var absolut inga problem, trots att den samojeden generellt kunde vara lite ljudlig så var de båda knäpptysta när de var hos mig i lägenheten. De har liksom alla vant sig vid att det kan låta lite i trappuppgången och det är inget konstigt med det.

Aldrig varit ett problem alltså. Bott på tredje våningen i båda lägenheterna

 

[Happimess]

Jag bor i lägenhet (2 rok) med en fem månaders vallhund (och sambo).
Problemet är väl inte så mycket lägenheten i sig, för jag tycker hon har greppat bra att det mest är vila och lugn som gäller inne om vi inte tar initiativ till lek, utan det som är jobbigt med att bo i lägenhet och stadsmiljö är framför allt att det är så svårt att styra över den absoluta närmiljön. Min hund har en hel del vakt och lite osäkerhet och snabba morgonkissar blir förstörda över att det oväntat swishar förbi cyklar eller kommer hundar. Man får aldrig en hundfri promenad.
Klart jag har varit lite orolig över hur hon stör grannarna för hon är ganska verbal när hon är både nöjd och missnöjd men det är välisolerade lägenheter...

Rumsrenhetsträningen var suuuuuperdryg när man ska åka hiss 6 våningar och sen gå genom en korridor för att komma ut.

Nu flyttar vi till hus med bara fyra lägenheter och kommer bo på bottenvåning med trädgård, hallelujah. Att vi började spana på annat var mycket på grund av hunden och att vi var så trötta på hissåkande och det ständiga flödet av människor i korridorerna.

 

[LaMagia]

Jag bodde i en etta på 42 kvm med två chow chow, varav en var valp. Jag hade nolltolerans för skall och lämnade dem inte ensamma där alls. Valpen var med mig på jobbet och den äldre tiken fick vara hemma hos mina föräldrar med deras hundar. Om jag skulle bort så fick båda hundarna vara hemma hos mina föräldrar.