Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

[Parrot]

I mitt jobb så möter jag ibland ”blyga” personer. Själv är jag utåtriktad och talar lätt och ledigt med såväl främlingar som bekanta. Några av dem jag träffar i arbetet är betydande blyga och tysta. Ibland blir jag då lite stressad och pratar lite mer och ibland blir jag även lite extra yvig och charmig för jag räds lite blygheten-förmodligen tystnaden som kan uppstå. För att hantera situationen så drar jag på lite, alltså.
Sen får jag dåligt samvete/självförtroende och undrar om jag upplevs som ”glättrig”? Jag är i grund och botten en mycket glad människa. Jag bara är sådan. Så min personlighet ändrar inte, bara tilltar.

Privat är jag gift med en blyg person, han är till och med uttalad introvert av ett rekryteringsbolag. Flera av mina nära vänner är blyga. Jag trivs i deras sällskap, och vad jag förstår så trivs de i mitt sällskap. Jag ger dem energi och de ”tonar” ned mig när jag är lite för energisk.

Så min fråga är egentligen kopplad till när jag träffar människor för första gången. Eller de som jag träffar en till två gånger om året.
Nu undrar jag om blyga människor upplever oss ”yviga”, och lite pratiga människor som jobbiga? Skall jag tona ned mig med dessa personer?

 

[lil-sis]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Njäe om du inte försöker tvinga fram en respons från den blyga så är det ganska behändigt när någon annan håller låda. Då slipper ju den blyga.

Jag har gått från blyg till pratkvarn. Eller nej munnen har alltid gått men inte med okända, det har ändrat sig

 

[MM]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag har social fobi och jag tycker inte det är jobbigt när folk pratar mycket, däremot om dom frågar mycket.
En del som gillar att tjattra kan fråga hur mycket som helst och det tycker jag är obehagligt. Speciellt personliga frågor.
Men mina vänner får fråga vad dom vill, det är helt okej.

Så för min del så kan personen babbla på hur mycket den vill, så länge den inte frågar ut mig. Är faktiskt rätt så skönt att vara uppe i en konversation för min del där någon sköter pratandet och jag skjuter in en åsikt här och där.

 

[Badger]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Det är nog olika från person till person.

Kan uppfattas som tyst och blyg ibland, pratig ibland. Så länge någon pratar om något vagt intressant och inte frågar nosiga frågor så är jag glad med pratighet även om jag är tyst just då.

 

[soom]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag upplevs antagligen som blyg - det är jag inte, jag är bara tyst och opratig. Jag har absolut ingenting emot pratiga personer, tycker det är skönt när andra babblar på så slipper jag försöka komma på nåt oviktigt att prata om. Fortsätt du prata, tycker jag!

 

[Parrot]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

I mitt yrke så behöver jag ställa frågor, för att det ska bli så bra som möjligt.
Dessa frågor jag ställer är inte personliga utan arbetsrelaterade.
När jag talar, och håller lite låda, så är det ofta om mig själv, mitt arbete eller om marknaden.

Sen, när vi väl känner varandra, efter något år eller så, brukar jag få många livsöden berättade för mig. På något sätt så öppnar sig blyga människor för mig, när de väl känner mig.
Det tycker jag är så märkligt, för jag tror jämt att jag skrämmer bort människor, när jag är pratig. Jag skäms "ju" ibland för att jag pratar för mycket. Därav min grubblerier över om jag borde tona ned mig själv lite?
Jag sänder inte konstant, men jag är helt klart den som pratar vid möten etc.

 

[Passion]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Säger som dom andra, prata gärna på du så lyssnar jag!
Det jag tycker är jobbigt är när den andra blir osäker över min "opratighet". Om du bara får korta svar som ger dig på frågan, gå vidare. Vänta inte på massa utfyllnadsprat från den andra!
Slappna av, tystnaden är inget personligt mot dig och den andra kan vara glad och trygg i sig själv men det märks bara på ett annat sätt än vad det gör för dig.

 

[Egonson_]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag upplevs antagligen som blyg - det är jag inte, jag är bara tyst och opratig. Jag har absolut ingenting emot pratiga personer, tycker det är skönt när andra babblar på så slipper jag försöka komma på nåt oviktigt att prata om. Fortsätt du prata, tycker jag!

Jag är som dig. Är själv inte blyg även om det säkert kan uppfattas så i bland, har inte ont av att träffa nya människor och jag pratar om det behövs, är dock inte automatiskt jättepratig men om jag är glad och exalterad över något kan jag babbla hål i huvudet på den som råkar vara i närheten

Tycker också bättre om pratiga människor, så slipper man försöka komma på en massa ämnen själv! Däremot de som enbart FRÅGAR, precis hela tiden och om precis allt, det kan jag tycka är riktigt jobbigt! Mind your own business!
Vardagligt prat blandat med lite allmäna frågor att spinna vidare på, inga problem.

Prata på!

 

[Lupino]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Intressant ämne!

Jag är riktigt introvert om man gör tester, däremot kan även jag prata ihjäl folk ibland tror jag (med personer jag är trygg med).

Min introverthet märks nog mest på så vis att jag AVSKYR överallt allt annat att komma in en stor församling där jag inte känner någon.

Jag tror inte jag uppfattas som så särskilt blyg egentligen, mer lugn.

Efter att ha berättat allt detta kan jag säga att jag verkligen ogillar människor som tar en massa plats och inte är inkännande för vad som passar sig och vad som är intressant för andra.

Jag satt t.ex på ett möte idag där vi ombads presentera oss för varandra. De flesta pratade kanske 5-7 minuter medan en person höll på i minst 15. Det blev oerhört ointressant att höra den detaljnivån som personen lade sig på. Själv använde jag max 3 minuter vilket säkert var i kortaste laget, men som introvert stryker jag all information som kan tänkas vara ovidkommande för andra (vilket har som brist att det kan bli väl opersonligt/torftigt istället).

 

[Angel]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag tycker det är stor skillnad på att vara introvert och blyg. Jag är inte alls blyg och har inga problem med varken folksamlingar eller att träffa nytt folk. Kan prata väldigt mycket när jag är på det humöret.
Däremot tar det enormt på krafterna om jag hela tiden behöver umgås med folk. Jag har väldigt stort behov av att få vara ifred hemma för att få ladda om innan jag känner något som helst behov av att träffa folk igen. Om någon stör mig och försöker vara översocial när jag inte vill, då tycker jag det är jobbigt men på jobbet/andra sociala miljöer så är socialknappen på.

Dock så är det stor skillnad på om jag umgås med folk jag tycker om eller om jag måste anstränga mig för att vara trevlig. Människor jag gillar kan jag bo med utan större problem medan folk jag inte tycker om har jag ärligt talat inget som helst intresse av om jag inte måste av andra orsaker.

 

[Araminta]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag är blyg/introvert i olika grad med olika människor. För mig handlar det inte alls så mycket om hur personen pratar som om hur den lyssnar. Jag har vänner över hela skalan vad det gäller mängd snack. Däremot har jag jättesvårt att bli kompis med folk som jag uppfattar som dåliga lyssnare.

 

[Dandylinn]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag är också rätt introvert av mig men i olika situationer

Att komma in i ett rum med många okända ansikten, eller gå förbi grupper av samma är väldigt jobbigt av den anledningen att jag ibland inte kan känna av läget ifall man ska prata på eller bara gå förbi liksom.

Men direkt blyg är jag inte..och jag har inget emot att andra pratar eller pratar med mig. Däremot i större grupper återigen, tex fikarast och många människor är jag inte den som börjar prata först..utan pratar heller om någon pratar först Det kan bli jobbigt ibland då man säkert uppfattas som sur eller osocial

Personer som jag känner mer har jag inga som helst problem att prata med oavsett hur stor gruppen är..men jag kan tendera mer till att vara lyssnare där också

 

[Mim]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag har ofta undrat detsamma!
Själv pratar jag gärna med "alla" och blir också osäker när ngn är så där tyst...

Mina barn har tagit efter mej och har inga problem att prata inför folk. Men min man säger inte mkt i större sammanhang.

 

[Mim]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Våra barn kanske jag ska skriva...

 

[karamelldrottningen]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Nu är väll inte jag direkt blyg. Men kan ibland trötta lite på personer som håller låga. Behöver inte vara så att jag ogillar personen ifråga men de märker nog att jag antingen 1 går ifrån. 2 hjärnan tänker på annat. Du ska vara tillräckligt intressant Isåfall .

 

[Brandgul]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag uppfattar ofta sådana personer som ytliga. Hellre lite prat och mycket substans än bara ointressant babbel om tråkiga saker. Teknik. Det är roligt att prata om.

 

[Con]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

När det handlar om personer jag träffar för första gången föredrar jag definitivt den pratigare sorten. I regel smittar det av sig på mig och jag pratar själv mer än vad jag hade gjort med en tystare person.

 

[Parrot]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag laddar också batterierna när jag är ensam.
Annars skulle jag explodera. Samtidigt som jag anses vara en social människa, så är jag ofta ensam. Långt mer ensam än min introvera man, eller mina blyga kompisar. Jag har valt hobbies där jag är mycket själv, stallet och hunden. Och jag spenderar timmar i bilen, ensam med mig själv.

Samtidigt så trivs jag i människor sällskap. Och när jag trivs så är jag glad och när jag är glad så pratar jag.

 

[gul_zebra]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag som blyg föredrar när folk gärna babblar på. Just för att undvika pinsam tystnad, samtidigt som det kan "få igång" mig litegrann också, med vissa kan jag rent av bli pratig själv också. Det är helt enkelt lättare att prata med extroverta än med andra introverta.

Huvudsaken för mig på den fronten är mest att den pratiga inte pratar så mycket att jag inte får en syl i vädret. Jag är för blyg för att hävda mig om jag inte får en syl i vädret, jag kan inte ta den där platsen utan behöver få lite plats liksom, ska det fungera så krävs att pratkvarnen är uppmärksam även på mig och inte bara sig själv så att säga så att även jag får prata litegrann - och så krävs inte minst att man faktiskt lyssnar också, annars tystnar jag lika snabbt igen. Men tyvärr verkar det ovanligt, tycker det är ofta jag som blyg inte får en syl i vädret och inte blir lyssnad på när jag väl får det, blir ofta rentav avbruten mitt i en mening - och då kan jag lika gärna fortsätta vara tyst.

 

[Parrot]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Det var tankvärda ord. Jag ska försöka bära dem med mig. Denna gång är det någon som lyssnar/läser dina ord