Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

[gul_zebra]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Det var tankvärda ord. Jag ska försöka bära dem med mig. Denna gång är det någon som lyssnar/läser dina ord

(101010)

 

[Fan of Bill]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Men kan ibland trötta lite på personer som håller låga. Behöver inte vara så att jag ogillar personen ifråga men de märker nog att jag antingen 1 går ifrån. 2 hjärnan tänker på annat. Du ska vara tillräckligt intressant Isåfall .

Instämmer!

Nu är jag väl en ganska tjattrig person i grund och botten, men har under särskilt senare år, insett att det inte är mitt ansvar att hålla samtal flytande.

Ibland träffar man intressanta människor som får mig att prata på och ibland träffar man människor som inte är intressanta nog att ens vilja höra vad dom har att säga. Då är jag tyst, svarar lite artigt, men önskar mig därifrån om jag inte har möjlighet att gå. Budskapet går säkert fram ändå, jag är kass på att dölja missnöje

 

[lulski]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

*kl*

Jag är egentligen inte blyg utan tillhör väl skaran som inte pratar om allt mellan himmel och jord i onödan. Det jag kan irritera mig på är människor som pratar bara för pratandets skull, alltså babblar på om meningslösa saker bara för att det ska komma ljud ur munnen på dem. Många gånger känns det som om det är de babblande människorna som är osäkra och livrädda för att det ska bli "pinsamt tyst" så därför låter de orden flöda ur munnen utan att det finns någon mening med dem.

 

[stjarnhimmel]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

För mig kan det vara lite olika beorende på situationen. Ibland är det skönt att någon annan pratar men ibland tycker jag också det kan vara jobbigt med folk som pratar mkt. Ibland kan jag känna att de är för intensiva, och tar mkt av min energi, Speciellt människor som har ett yvigt kroppsspråk och pratar med mkt energi.
Så jag har svårt att ge dig ngt exakt råd som funkar alla gånger.
Men ibland tror ajg det är bra att dämpa sig lite, och inte vara rädd för att det blir tyst emellanåt.

 

[Miljah]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

I min värld är det en väldigt stor skillnad på att vara blyg och på att vara "opratig". Jag är inte en babblande person, men jag är definitivt inte blyg och jag älskar att samtala med okända, att hålla föredrag (gärna många åhörare) och att hamna i nya spännande sällskap.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag kan vara blyg i nya sammanhang. I de situationer du beskriver hade jag absolut föredragit om du var framåt, så som du beskriver att du är. Då tycker jag att det är lättare att själv hänga på och prata. Men jag kan samtidigt tycka det är irriterande om den andra personen inte lyssnar eller väntar in om jag har något att säga. Då blir det ju inget samtal utan en monolog.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Exakt så tycker jag också!

 

[Lager]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Så min fråga är egentligen kopplad till när jag träffar människor för första gången. Eller de som jag träffar en till två gånger om året.
Nu undrar jag om blyga människor upplever oss ”yviga”, och lite pratiga människor som jobbiga? Skall jag tona ned mig med dessa personer?

Jag har ett socialt och pratigt arbete - men är resultatorienterad och gillar inte ex när möten/konferenser drar ut på tiden för att folk fixerar på detaljer, eller privata saker.

Jag gillar heller inte ohövligt beteende; folk som avbryter andra, som tar ordet ur munen på andra, eller liknande. Jag jobbar delvis med mycket språksvaga människor och måste vara noga med att alla ska få möjlighet att uttrycka sin mening, då kan det också behövs lite "luft" och tanketid i samtalet.

Men socialt är det väl trevligt med folk som pratar på... om de pratar om saker jag inte är intresserad av kan jag ju bara artigt avlägsna mig. Ska vi ha en vänskapsrelation önskar jag dock att lite tid går till mig också, och inte bara förväntas sitta och lyssna på en annan människa. Men det är avslappnande med pratkvarnar, jag kan nicka och äta min kanelbulle i lugn och ro.

Träffar jag på en ny bekantskap som pratar konstant så tänker jag nog först och främst att det är en lite nervös och spänd person. Någon som måste höras för att bekräftas på något sätt.

 

[Leoni]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Skilj på blyg och introvert för det är inte alls samma sak.

En extrovert blyg person som är skulle nog uppsatta att du pratar järnet
En introvert oblyg person skull antagligen be dig hålla tyst (typ: frisören: -Har det blivit någon ledighet i jul? Introvert: - Bara klipp är du snäll..)

Men dom är tysta båda två

Eller ännu enklare:

Extrovert oblyg: vill prata, kan prata
Extrovert blyg: vill prata, kan inte prata

Introvert oblyg: kan prata, vill inte prata
Introvert blyg: kan inte prata, vill inte prata

 

[sassiball]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Haha, exemplet med frisören där hade jag kunnat svara kort och gott :Ja

Min make sa till mig häromdagen : var det din gamla kompis du träffade i affären? det var inte mycket ni sa till varandra? Vi hejade och så sa hon "hur är det?" varvid jag svarar "bra" med ett leende. Sen är den konversationen över.

Jag håller med flera i tråden, bla gul zebra när det gäller att få en syl i vädret, ibland kanske man vill säga något men eftersom man nästan alltid inte gör det så är det ofta att ingen ändå lyssnar, det är lite tråkigt men kanske får man skylla sig själv lite? bryr mig inte så jättemycket.


Jag pratar inte mycket även om jag är ibland folk jag känner och det beror oftast på att jag inte vill, jag sitter gärna tyst och läser eller funderar bara på fikarasten, tycker om tystnad. Eller så är jag så osocial att jag har hörlurarna på på rasten det händer ibland bara.

När det gäller folk jag inte känner så tycker jag ibland det blir lite jobbigt med för mycket prat, särskilt om det inte är något ämne som intresserar mig, då tycker jag det lika gärna kan vara tyst.

 

[Sonic76]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Kl
Jag är extremt blyg och sätter mig egentligen inte gärna i situationer med nya människor.
Jag hanterar det dock med att gå fram och presentera mig och ställa lite frågor mm.
Det är tacksamt när andra då hjälper till och prata lite
Jag gillar tystnad så personer man kan vara tyst med är också uppskattat

 

[Riley]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Det är ju garanterat olika från blyg person till blyg person, men personligen tycker jag att ja, det är påfrestande med människor vars väldigt öppna/utåtriktade sätt tilltar när man pratar med dem. Själv blir jag också betydligt mindre benägen att prata om den andra brer på för mycket, då känner inte jag att jag ges möjlighet att tillföra något.

 

[framtidens93]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag tycker bara det är jobbigt med påstridiga folk, folk som pratar mycket och är trevliga, säger mycket roligt, och pratar på är bara kul

Men sånt där folk som ställer hundra personliga frågor och inte slutar när man visar att det är obekvämt.

Uash.


Och nummer två är sånna som pratar och pratar och pratar... om sig själva , BARA.
Hade en sån kompis förr, hon bara pratade på, egentligen hade man nog inte behövt vara närvarande för hon pratade på utan att märka att man var närvarande i princip.

 

[Parrot]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Hejsan Alla, och tack för era synpunkter. Här kommer lite reflektioner från mig:

De människor jag träffar i arbetet har ett intresse av mig och vad jag har att berätta. Självklart är jag lyhörd och signalerar personen någon form av ointresse så får man backa. Som någon antydde ”så avvek denne om samtalet inte behagade”, och det händer inte då mina möten ofta är bokade och av intresse för båda parter.

Jag pratar inte om extrema situationer, att jag bara skulle sända och sända och är rent ut sagt vara dryg och självupptagen. Det är inte den typen av situation jag talar om. Jag talar om vardagliga situationer: Man möter en människa i foaljen och därefter slår följe till konferansrummet. Vi kanske stannar för att ta en kopp kaffe på vägen. Det är går åt tid till att öppna upp datorn och liksom värma upp innan man talar business. När jag i dessa situationer möter människor som är blyga och mest betraktar mig- och är tysta. Situationer som dessa är vad jag talar om.

Det är i efterhand som jag funderar på om jag skall bemöta ”blyga” människor med att vara tyst själv, eller om jag skall vara som jag är. Ta det som det faller naturligt i situationen. Jag är så nyfiken på hur blyga människor vill att jag ska bemöta dem. När jag grubblade som mest så tänkte jag att blyga människor kanske vill bli memötta med tystnad?

Jag tycker jag har fått indikationer på att de flesta här tycker det är skönt att den öppna människan i sällskapet pratar på lite.

Sen har jag under trådens gång, reflextera över att det är skillnad mellan introvert och blyg. Denna frågeställning kommer jag att grunna mer på. Hur jag ska tolka signalerna. Jag förstår också att jag inte kan vara omtyckt av alla, men jag vill att mina arbetsrelationer skall vara så bra som möjligt och jag vill bemöta människor så att de känner sig bekväma. Därför har jag funderat mycket över detta.

Att jag kan få människor att börja prata ska jag jobba mer på. Som jag sa tidigare så trivs jag i blyga människors sällskap. Men ofta då har jag redan en etablerad relation. Nu talar jag om människor jag möter för första gången, eller väldigt sällan.

 

[Parrot]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Jag vill bara poängtera än en gång; att jag inte pratar gärnet. Jag överöser inte den andre med obetydligt pladder. Den situationen gillar nog ingen.

Jag vill mera få fram hur den glada och lite pratiga personen fungerar mot den blyga, när man är främlingar.
Jag är nyfiken på hur de blyga vill bli bemötta, helt enkelt. Känner att jag upprepar mig...

 

[Lager]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Du kanske övertolkar saker litegrann? Att heja och småprata med främlingar gör jag också, det tycker jag är att visa vänlighet. Om någon inte omedelbart ger respons så kanske denne är fokuserad på sin arbetsuppgift, går runt och funderar på ungarnas eventuella vinterkräksjuka, eller något annat. Det måste ju inte betyda att människan är blyg och stressad av socialt samspel. Bara att denne inte riktigt är enagerad i det just för tillfället.

Att en person är öppen i min värld, är inte synonymt med att denna ständigt pratar. Du kan prata timmavis och ändå inte dela med dig av någonting av värde (för dig själv, eller för mig).

Sedan vill väl många pratkvarnar (glimt i ögat) gärna umgås med en tyst person...då får de ju hålla låda hejvilt utan att bli störd.

Jag tror inte att du behöver oroa dig såvärst. Men testa att bara var tyst ett möte då, och se vad som händer. Kanske är det någon annan som då hittar sin röst och vågar uttrycka sig.

Jag tycker vänlig konversation är basic social kompetens. Men ständig svada med korta tystnader för att hämta andan, är inte särskilt trevligt.

 

[Tora]

Sv: Blyga människor, tycker ni att "öppna och pratglada" människor är jobbiga?

Kl

Jag är lite åt det blyga hållet men jag har lätt för att prata och hålla liv i en diskussion.

Min erfarenhet av folk som inte pratar så mycket eller är blyga är att många gånger så "tinar de upp" om man frågar dom om något som dom tycker är intressant eller något dom är duktiga på.

Sen är det ju så att vissa helt enkelt inte vill prata av olika anledningar och det får man ju respektera.