@Mirtai Jag tog ju upp honom så sent som möjligt på kvällarna innan jag gick och la mig, för att gå och kissa. Han kissade oftast rejält då, men kunde ändå kissat massor i sängen när han vaknade på morgonen. Det hjälpte inte egentligen, men det gav honom kanske någon timme mer av sömn, torr. Så småningom började han väl vakna själv när det var alldeles för blött och kallt i sängen, och då var det bara att bädda om sängen. Jättekul mitt i natten.
Vi började ju söka hjälp för honom i 6-års åldern. Innan dess var det ingen som var intresserad. I väntan på att remissen skulle gå igenom så fick vi madrasskydd av sjukvården istället för att hålla på med detta själva (detta p.g.a det faktiskt inte räknas som ett normalt problem längre då och att man därför är berättigad till hjälp med material). Plastad frotté var ju liksom ingen bra lösning med såna mängder kiss som det handlade om. Jag tjatade till mig engångsskydd som var mjuka, så jag kunde bädda med dem ovanpå lakanet, hade nog dubbla, låg omlott för att det inte skulle läcka igenom. På så vis var det enkelt att "bädda om" och jag fick mycket mindre tvätt, lakanen var ju ofta torra ändå. Var det sent på natten/tidig morgon så behövde jag bara bara riva ur madrasskydden, snabbt och lätt. Träffade en läkare ett år innan sonen blev torr som förklarade lite vad alternativen var. Dels handlar det om medicinering, för att ersätta hormonerna. Men det var inte helt enkelt att hålla på med den medicineringen tydligen, så de brukade rekommendera larmmatta i första hand. Mattan larmar så fort det blir det minsta blött, och tanken är då att man tillsammans med barnen ska lyckas lära dem vakna av att de är kissnödiga. Många lär sig visst vara torra på någon vecka, men det ska visst vara rätt mycket jobb och förenat med dålig sömn för alla inblandade under invänjningsperioden
Man vill inte heller att de ska vara för unga när man provar, just för att det kräver lite förståelse för insatsen som måste göras. Vi ställde oss på kö för att prova larmmatta. Men som sagt, det tog ett år innan det blev en ledig, och då verkade han vara på väg att sluta av sig själv, så vi avböjde faktiskt. Att bli torr skedde för honom genom en gradvis nedtrappning. Från att vara någon enstaka torr natt per månad, till flera torra nätter i sträck, och sedan veckor osv. Med tanke på hur illa det var när han var kring 7 år, så trodde jag det skulle ta många år innan han blev torr. Det var jobbigt för oss alla. Han kände sig dock (hoppas jag) aldrig skuldbelagd över det här, för varken vi eller syskonen eller någon annan gjorde någon sak av det utan bara konstaterade att man blir torr vid olika tidpunkt i livet. Men klart han märkte av det, enda stället han kunde tänka sig sova på, förutom hemma, var hos mormor.