Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Det är nog jag det! Tittade just på hundskolan i gokväll, där de pratade om gamla hundar, och hur det är att ta bort en gammal hund. Och jag kan min själ inte ens börja tänka tanken utan att börja gråta! Måtte det dröja länge till....
När jag tittar på Veterinärerna är det ett evigt tåreflöde... En gång visade de en snabbtitt på programmet, och då uppfattade jag det som att en stackars tjej skulle bli tvungen att ta bort sin hund, varpå jag genast börjar lipa. (Hon såg lite tårögd ut tyckte jag...) I själva programmet sen visade det sig att i själva verket skulle ett enkelt ingrepp lösa det hela, och då fick jag ju gråta en glädjeskvätt! Ja, herregud.
Jag har en Storpudeltik på snart 13 år, så jag vet vad jag har framför mig. Jag vet inte hur jag en dag skall kunna leva utan henne, det känns som jag har haft henne alltid. Hon är så klok och hennes ögon så männskliga, hon är min abosolut bäste vän i livet. Hennes höfter är nu utslitna, men hon får smärtstillande varje dag, och funkar jättebra på det. Tyvärr fick jag ju ta bort min lilla dvärgpinscher för knappt en månad sedan så jag hoppas verkligen att jag får behålla min pudel lite till.
Måtte det dröja länge till....
