Det är så olika med graviditeter och vissa tycker att det är den underbaraste tiden i livet medans andra har massor av krämpor och får känna på alla baksidor med graviditeten..
Jag bodde mestadels hos min bästa väninna när hon var ensamstående och gravid (hon hade illamåenden och foglossningar samt kraftig migrän emellanåt), hjälpte henne med det mesta även efter födseln(dottern hade kolik och det var en del att stå i speciellt när barnets far inte vill träffa barnet utan utövade mestadels psykisk terror med hotelser om att komma och hämta barnet mm). Har ingen aning hur länge jag bodde hos henne men Matade bäbisen oftast nattetid för att hon skulle få sova samt att jag avlastade henne så att hon kunde få göra något utan bäbisen ibland..
Jag har stor erfarenhet utav barn men har hållit på med barn som är under 5år mestadels eftersom min mor var dagmamma i över 10 år, då hade vi 8-11 dagbarn(max 2-3 av dem var över 3 år men som mest hade vi 5 blöjbarn och då är det jobbigt) på vardagarna och 2-3 barn som kom på fredag och gick på måndag. Under en tid hade vi även fosterbarn(pojke 6mån, pojke2år och flicka 3år) samtidigt med dagbarnen fast bara ca 4-5 veckor för att det tog lite tid att placera om 14 dagbarn..
Mamma hade ledigt 1 dag per månad och semester hade hon 2veckor per år eftersom det gick inte att vara mer ledig, inkomst hade hon då på 365000 om året pga det stora antalet barn. Det komiska är att vi fick alla de barn som andra dagmammor inte klarade av att hantera och kallade dem för problem barn, barnen var bl.a.: finska, svenska, spanska, irakiska, estniska, sydamerikanska mm men av de utländska barnen kunde de ofta knapt svenska men de lärde sig svenska och även att förstå finska om de nu inte lärde sig att prata finska. Vi pratade finska och svenska med barnen pga att det var flera olika nationaliteter...
Vi bodde i en 4 rummare under ett tag men sedan flyttade vi till en 5 rummare, tänk er hur mycket liv det är när man har 11 dagbarn och sen 3 småsyskon hemma fast jag tyckte inte att det var trångt fast vi var 17personer totalt med alla barnen i hemmet..
Ni som har barn vet ju att det kan ta lite tid när man ska klä dem och gå ut, försök då att klä på 11 ungar utav vilka 3-5 har blöjor dessutom. Mitt i allt får man klä av något utav barnen och byta blöjan på och så var det varje dag nästan..
Själv hade jag bara en kompis som jag var med och annars var jag hemma för att hjälpa till med dagbarnen, jag har alltid hjälpt till med mina småsyskon och dagbarnen som mamma haft men vet inte
vartifrån min kärlek 
till barn har kommit?? en naturlig gåva kanske..
Min bästa väninna brukar säga till mig att när jag hittar en tjej och möjligtvis skaffar barn så blir jag nog en hemme pappa så att tjejen kan gå tillbaka till arbetet, har aldrig tyckt att det är jobbigt med barn hur mycket de än skriker för har man bara lite diciplin på dem så går det lätt att hålla koll på 11 ungar.
så att jag slutar fundera...
