Sv: Bli duktig som vuxen
Vi gjorde allt ganska bakvänt... skaffade en häst å började försöka lära oss rida, inte långt efter utökades gårdens hästbestånd till totalt 3 st pållar och jag ångrar inte för en sekund beslutet... visst åker man i backen ibland men det är bara ta det med ro och försöka lära sig nått av det istället...
Att ha häst är inte så svårt bara man har känsla och vilja till att lära sig av djuren, visst,,, man ska se till att ha rätt folk bakom sig, men man kommer så himla långt med vanligt sunt bondförnuft och genuint intresse av djur.... alla är vi 1-a gångare på allt nån gång.... 1-a hunden, ungen, katten eller hästen och det viktigaste är att man vill och försöker lära sig... visst, ibland blir det fel, men så är det i livet överlag.... man måste våga för att kunna vinna....
Jag älskar att skritta runt i skogen med min "kamel" och jag vet att jag aldrig kommer kunna rida som mina äldsta flickor men det spelar ingen roll... Jag älskar livet kring djuren och då gör det inte så mkt att man ibland gör en "oplanerad" avstigning i luften..... det är bara sopa av sig å hoppa upp igen(fast i mitt fall innebär det att först ta promenaden hem för att kunna göra omstart från min underbara hembyggda pall)
Hur tusan kunde du veta hur man tog hand om en häst efter bara ett år i ridskola? Jag har snart ridit ett år själv men det känns inte ens som jag skulle våga ge mig på att bli medryttare. När allt går planenligt och enligt mallen är det naturligtvis inga större svårigheter, men händer det något som man inte varit med om tidigare så känns det som man rätt snabbt kan få bekymmer. Hmm.
Vi gjorde allt ganska bakvänt... skaffade en häst å började försöka lära oss rida, inte långt efter utökades gårdens hästbestånd till totalt 3 st pållar och jag ångrar inte för en sekund beslutet... visst åker man i backen ibland men det är bara ta det med ro och försöka lära sig nått av det istället...
Att ha häst är inte så svårt bara man har känsla och vilja till att lära sig av djuren, visst,,, man ska se till att ha rätt folk bakom sig, men man kommer så himla långt med vanligt sunt bondförnuft och genuint intresse av djur.... alla är vi 1-a gångare på allt nån gång.... 1-a hunden, ungen, katten eller hästen och det viktigaste är att man vill och försöker lära sig... visst, ibland blir det fel, men så är det i livet överlag.... man måste våga för att kunna vinna....
Jag älskar att skritta runt i skogen med min "kamel" och jag vet att jag aldrig kommer kunna rida som mina äldsta flickor men det spelar ingen roll... Jag älskar livet kring djuren och då gör det inte så mkt att man ibland gör en "oplanerad" avstigning i luften..... det är bara sopa av sig å hoppa upp igen(fast i mitt fall innebär det att först ta promenaden hem för att kunna göra omstart från min underbara hembyggda pall)