Gry
Trådstartare
Tre stycken i min sambos systers familj fyller år nu i samband med midsommar alltså far vi dit för att fira idag. Efter en stund beörjade givetvis deras son på 3½ och våran som på 3 år bråka 
. Det gör de alltid. nu ville det sig inte bättre än att deras son puttade våran son och det såg pappan (som är en riktig idiot och bondtölp) varvid han stövlade fram i raseri och skriker åt sonen. Sonen springer för livet och skriker. Sonen får duktigt med smisk i rumpan (har sett detta samt hot om öronvridning, sitta på vinden osv tidigare). Blev förbannand men höll mun. Lite senare inträffar samma sak och pappan kommer utrusandes igen, sonen skriker på hjälp och får rejält med smisk. Pappan drar in barnet inomhus ohc jag och sambon är på gräsmattan. Jag är skitförbannad och säger till min sambo att nu får han för f*n säga till, det där klarar jag inte av att se. (Vi har pratat tidigare om att det är bäst att sambon säger till, eftersom "pappan" inte lyssnar på "fruntimmer" (ni hajjar vilken "karltyp" det här är va???))
Jag vnder mig om och där står systern Jag säger att hon får ursäkta men där gick min gräns för vad jag tolererar. Situattionen är laddad och pinsam och i brist på annat går jag in, vet liksom inte vart jag skaq ta vägen. Då hör jag hur barnet får smisk en tredje gång och då rinner det över rejält. Jag stormar in i vardagsrummet och fullständigt vrålar att så länge som jag är här bär han inte hand på sin son. Man slår inte barn och är det inte så det passar så åker vi hem.
Naturligtvis skriker han att jag ska ta mitt pick och pack och åka. Jag har inte med eet att göra. VIsst säger jag, om han inte kan låta bli och slå sin son när han har gäster så visst. Men man slår inte barn osv osv. Jag går därifrån. Säger till systern att det är tråkigt det här, du får ursäkta att jag ställer till det men jag fixr inte att se detta.
Pappan jagar runt och skriker att han inte har slagits (smäll i rumpan är tydligen inte att slå) och att jag inte har med saken att göra. Någon gång far han ut mot mig och frågar varför jag inte åker hem. Jag tar på mej mina skor säger jag. Jag är på väg hem. Sambon kör hem mig och han åker tillbaka utan treåringen (vår son är illa berörd naturligtvis efter att ha sett en pappa slå).
Han är fortfarande inte hemma. Han hoppas att diskussion ska uppstå så han kan ta mig i försvar... eller hur man nu säger. men om ingen tar upp ngt skulle han inget säga. men hur han gör/gjorde vet jag inte. Nu sitter jag här och är arg för att han inte stannade hemma med mig eller ringde ut och sa ifrån. Men allt hände lite snabbt.
jag har väl inte löst ett skit anatr jag. Målade in pappan i ett hörn, vad skulle han göra? Naturligtvis blev han arg. Ohc taskig mot systern var jag oxå som förstörde hennes kalas. Men samtidigt hade jag mått mer illa av att hållt tyst. Hur man än vänder och vrider på det så handlar det om att treåringen ska ha backup. Resterande inblandade är vuxna.
Gah!!! Jag mår så illa och ältar det jag gjort nu. Ömsom tycker att det var sktibra ömsom oroar mig för att jag förstört relationerna mellan två syskon.
Jag undrar jag, vad tycker ni?
. Det gör de alltid. nu ville det sig inte bättre än att deras son puttade våran son och det såg pappan (som är en riktig idiot och bondtölp) varvid han stövlade fram i raseri och skriker åt sonen. Sonen springer för livet och skriker. Sonen får duktigt med smisk i rumpan (har sett detta samt hot om öronvridning, sitta på vinden osv tidigare). Blev förbannand men höll mun. Lite senare inträffar samma sak och pappan kommer utrusandes igen, sonen skriker på hjälp och får rejält med smisk. Pappan drar in barnet inomhus ohc jag och sambon är på gräsmattan. Jag är skitförbannad och säger till min sambo att nu får han för f*n säga till, det där klarar jag inte av att se. (Vi har pratat tidigare om att det är bäst att sambon säger till, eftersom "pappan" inte lyssnar på "fruntimmer" (ni hajjar vilken "karltyp" det här är va???))Jag vnder mig om och där står systern
Jag säger att hon får ursäkta men där gick min gräns för vad jag tolererar. Situattionen är laddad och pinsam och i brist på annat går jag in, vet liksom inte vart jag skaq ta vägen. Då hör jag hur barnet får smisk en tredje gång och då rinner det över rejält. Jag stormar in i vardagsrummet och fullständigt vrålar att så länge som jag är här bär han inte hand på sin son. Man slår inte barn och är det inte så det passar så åker vi hem.Naturligtvis skriker han att jag ska ta mitt pick och pack och åka. Jag har inte med eet att göra. VIsst säger jag, om han inte kan låta bli och slå sin son när han har gäster så visst. Men man slår inte barn osv osv. Jag går därifrån. Säger till systern att det är tråkigt det här, du får ursäkta att jag ställer till det men jag fixr inte att se detta.
Pappan jagar runt och skriker att han inte har slagits (smäll i rumpan är tydligen inte att slå) och att jag inte har med saken att göra. Någon gång far han ut mot mig och frågar varför jag inte åker hem. Jag tar på mej mina skor säger jag. Jag är på väg hem. Sambon kör hem mig och han åker tillbaka utan treåringen (vår son är illa berörd naturligtvis efter att ha sett en pappa slå).
Han är fortfarande inte hemma. Han hoppas att diskussion ska uppstå så han kan ta mig i försvar... eller hur man nu säger. men om ingen tar upp ngt skulle han inget säga. men hur han gör/gjorde vet jag inte. Nu sitter jag här och är arg för att han inte stannade hemma med mig eller ringde ut och sa ifrån. Men allt hände lite snabbt.
jag har väl inte löst ett skit anatr jag. Målade in pappan i ett hörn, vad skulle han göra? Naturligtvis blev han arg. Ohc taskig mot systern var jag oxå som förstörde hennes kalas. Men samtidigt hade jag mått mer illa av att hållt tyst. Hur man än vänder och vrider på det så handlar det om att treåringen ska ha backup. Resterande inblandade är vuxna.
Gah!!! Jag mår så illa och ältar det jag gjort nu. Ömsom tycker att det var sktibra ömsom oroar mig för att jag förstört relationerna mellan två syskon.
Jag undrar jag, vad tycker ni?
