Blankt kandar

[psychogrrl]

Sv: Blankt kandar

Det beror nog på vilken häst ryttaren sitter på Slänger du upp den på min häst och gör så så ligger den snart på backen med en förbannad häst bredvid sig.

 

[noprogress]

Sv: Blankt kandar

Vad händer om man nu låter den ryttare som drar ett tryck på 10 kg med tränsbett istället rida med ett stångbett och då fortsätter dra 10 kg?

Tja, en möjlig utgång som jag själv bevittnat ett antal gånger är att hästen säger ifrån på skarpen, förutsatt att den har möjlighet att göra det, och förpassar ryttaren till ridhussanden.

Det är lätt att sitta och smådra mest hela tiden på ett tränsbett. Min erfarenhet är att hästen säger ifrån bra mycket fortare om man försöker sig på att göra samma sak på stång. Resulterar i nyttig lärdom samt i förlängningen förhoppningsvis också en mjukare hand för de ryttare som tar det till sig. De som inte gör det borde kanske överväga att köpa en mountainbike istället.

 

[flashlight]

Sv: Blankt kandar

Jag vill inte att ett diskussionsforum ska bli skuld till att det ska bli knas, med en felkorrigerad häst.

Klokt sagt Hoppas Equi tar det till sig.

 

[_Blippan66_]

Sv: Blankt kandar

Varför skarpare effekt än nödvändigt?

Det är ju inte SKARPARE effekt man vill åt utan en ANNAN effekt. Istället för en uppresande effekt som tränsbettet ger ger stången en framåt-nedåt-effekt.
noprogress Skrev bra:

Det är lätt att sitta och smådra mest hela tiden på ett tränsbett. Min erfarenhet är att hästen säger ifrån bra mycket fortare om man försöker sig på att göra samma sak på stång. Resulterar i nyttig lärdom samt i förlängningen förhoppningsvis också en mjukare hand för de ryttare som tar det till sig. De som inte gör det borde kanske överväga att köpa en mountainbike istället.

Vi har helt olika uppfattningar och erfarenheter av betten ifråga därför blir det svårt att förklara i skrift..
Men jag tror att det är viktigt att kolla på varför-när-hur de olika betten kommit till. Något jag absolut inte är expert på.
För det första är det mkt svårt att fuska på en stång spec. vid enhandsfattning. Därför var det just med stång och enhandsfattning adelsmän och annat löst folk fick börja karriären på hästryggen. Tränsbettet däremot är mkt lättare att fuska med och ett bett som endast användes av mästare.
Du hänger en del här inne men jag antar att du inte skulle klassa din ridning som den som diskuteras här? (ta inte illa upp, inget illa menat!) Därför har vi kanske olika uppfattningar om vad bettet ska användas till? Ren chansning från min sida... Bettet har för mig dessa funktioner: böja höger & vänster, lösgöra, visa hästen om formen ska vara hög eller låg.

Givetvis kommer inte korregering från munnen, men stången är ett ypperligt hjälpmedel att få hästen att söka framåt-nedåt och länga ut sin överlinje. Iom att hästen länger ut så kommer ryggen också upp.

 

[_Blippan66_]

Sv: Blankt kandar

Oj, såg inte den här förrän nu! Det var intressant! Vad heter en sådan typ av stång?

Det bör finnas olika sorter, det är alltså underskänklen som är bakåtböjd. Om du rider för en tränare med erfarenhet av olika stänger är det inte omöjligt att den kanske har som du kan prova..?

 

[Immer]

Sv: Blankt kandar

Vad händer om man nu låter den ryttare som drar ett tryck på 10 kg med tränsbett istället rida med ett stångbett och då fortsätter dra 10 kg?

En sådan ryttare hade öht inte kommit upp på min häst - varken med tränsbett eller med stång.

Själv upplever jag att jag rider betydligt bättre på träns numera, sedan jag börjat rida enhändigt med stång. Jag har nog tyvärr varit för hård i handen för tränsbett tidigare

Immer

 

[Solis]

Sv: Blankt kandar

Om du läser lite mer så ser du att 10 kg nämndes som tryck i ett tidigare inlägg, därav min fråga. Du kunde kanske ge ett konstruktivt svar istället? Tror du själv att man har 10 kg tryck så fort man har tränsbett?

 

[Solis]

Sv: Blankt kandar

Ja, det skulle förmodligen hända med min häst också

Å andra sidan kan man inte ha 10 kg tryck på tränsbett på henne heller...

 

[IngelaH]

Sv: Blankt kandar

Stämmer exakt. Jag är också en fantastisk orduppfinnare. Skönt att det finns fler.

Bra att du hittat något som funkar för dig och tack för att du inte blev sur, för att jag "röt i" lite. :smirk:

 

[Bumble-Bee]

Sv: Blankt kandar

Men om det handlar om att en häst på något sätt behöver korrigeras, borde väl det vara relevant att välja ett bett som, hur ska jag säga, förstärker eller förenklar för hästen att börja arbeta på ett för den endamålsenligt sätt? Hur skarpt bettet blir beror på handen som håller i tygeln. Ett vanligt tvådelat anses ju som milt men kan vara nog så skarpt beroende på ryttarens hand. Dessutom tror jag att de som rider på stång är medvetna om bettets verkan och rider därefter.

 

[flashlight]

Sv: Blankt kandar

Men om det handlar om att en häst på något sätt behöver korrigeras, borde väl det vara relevant att välja ett bett som, hur ska jag säga, förstärker eller förenklar för hästen att börja arbeta på ett för den endamålsenligt sätt? Hur skarpt bettet blir beror på handen som håller i tygeln. Ett vanligt tvådelat anses ju som milt men kan vara nog så skarpt beroende på ryttarens hand. Dessutom tror jag att de som rider på stång är medvetna om bettets verkan och rider därefter.

Men nu red Equiform redan på kimblewick som jag förstod det och det fungerade uppenbarligen inte. Och det är en stång för dem som inte vet. F ö blir jag bara trött att bettdiskussioner här, bord einte ge mej in i det, vis av erfarenhet, b ladn ARfolk rider även nybörjarna på stång

 

[IngelaH]

Sv: Blankt kandar

*KNAPPLÅN*

Och nu blir JAG TRÖTT på alla besserwissrar som VET att ALLA NYBÖRJARE inom AR, rider på stång. LÄGG ÄGG nån gång. Lika lite som Westernfolk grundutbildar sina hästar och nybörjare på stång, lika lite, rider AR-folket sina unghästar och nybörjarryttare med stång.

Jag red på TRÄNSBETT, tills min tränare sa att vi var tvungna att hitta något annat som funkade bättre för min dam, som var 17 år och ingen UNGHÄST, när jag var nybörjare på AR, men ändå hade ridit vanlig ridning i 26 år och både ridit in unghästar och ridutbildat flera fd travare. Så även om man är nybörjare inom AR är det inte lika med att man är nybörjare som RYTTARE, eller rider unghäst, som inte kan ett jota.

Och de som jag sett, hört och läst om på nätet och i tidskrifter som rider in sina unghästar, använder kapson, repgrimma, sidepull, tränsbett och så vidare i markövningar, där de LÄR hästarna alla grundövningar innan de börjar sitta till häst och förklara vilka hjälper som betyder vad, när de sitter på och så SMÅNINGOM går man över till stång.

Så INNAN ni drar alla över en kam, ska ni kanske ta och ta reda på fakta först. Har ni varit på EN kurs, eller har EN kompis i stallet som ni ser som måttstock över resten av AR-världen, då är det dags att ta av de rosa glasögonen som är ganska mycket för små. Och för resten är det omodernt med rosa glasögon.

/IH

 

[Immer]

Sv: Blankt kandar

Det var ord och inga visor

Men jag håller med dig i allt du skriver.
Var finns de nybörjare som rider på stång? Jag har då inte sett några under de fyra år jag sysslat med AR, och jag rider för BB och BJ.
Nybörjarna rider på tränsbett eller kapson, och så småningom kapson och stång för att efter en lång tid gå över till enbart stång.

Själv red jag på tränsbett det första halvåret, sedan gick jag över till blankt kandar. (Men jag hade mycket erfarenhet av kombinerat kandar i "den andra världen"). Numera varierar jag ofta mellan stång och tvådelat tränsbett, som exempel rider jag sällan ut på stångbett utan då är det tränsbettet som gäller.

Immer

 

[IngelaH]

Sv: Blankt kandar

Jo, sinnet och vinet rann över tror jag... Men jäsingen vad det var skönt!

Min dam går bara att rida på tränsbett i ridhus om man ska få till något som går att kalla för ridning. I övrigt blir damen helt urflippad och tittar på svanar, tranor, traktorer och en och rosa elefant i stället för att lyssna på myggorna som sitter på ryggen och är irriterande.

Så mitt alternativ ÄR kandar, pelham, jaktkandar eller portugisisk stång. Och att jag inte grundutbildade henne från marken, beror på att vi verkligen FÖRSÖKTE göra det mina första AR-kurser, men damen höll på att svimma av tristess och talade om att "hör ni, det här KAN faktiskt jag, sitt upp nu så det händer nåt". Hon hade helt enkelt inte tid, att slappna av, ta det lugnt och vänta på nästa order. Utan det har fungerat (mer eller mindre) bättre från hästryggen.

Men jag har nu sett att det har kommit fram en semikapson igen, efter en tids uppehåll. Och jag kommer nog att skaffa en sån rem för att finlira ibland utan att fibbla med enbart stång, även om jag rider med dubbel tygelfattning, så att jag är ganska snäll ändå.
Och sen tänkte jag att kapsonen även kan vara bra vid lite avsutten träning, som min dam numera mot sin vilja får finna sig i. Det funkar riktig OK emellanåt, även om inte jag är så rask i benen eller smidig i mina kroppsvridningar... så att hon inte alltid förstår vad jag menar.

KUL har vi i alla fall. Och det är min "AR-mentor"-s honnörsord. "Det ska vara kul att rida och ha häst."

 

[Lusidor]

Sv: Blankt kandar

Varför skarpare effekt än nödvändigt?
jag vet inte varför hästen skulle korrigeras tror inte Equiform skrev det eller så har jag missat det.

Jag tycker mig ana en viss okunskap. får man säga så utan att gå till personangrepp. Som tidigare talare skrivit handlar det inte om skarpare hjälp utan en ANNAN hjälp. Resonemangen med tio kilo på tränsbett och tio på stång är väl helt irrelevant då man ska vara ruskigt talanglös för att sitta och "tomdra" som vi säger här i norrland...
För att korrigera en häst över huvud taget måste man ha en plan och vilket verktyg man sedan använder måste väl ryttaren välja utifrån hur hästen svarar på de bett man provar.

Det är ju i sätet och ridningen öht man korrigerar, inte med handen. Jag vill ha hästen att länga överlinje självklart men hur gör stången det mer möjligt? Tvärtom.

Så du menar på fullt allvar att du kan sitta upp (läs rida)och korrigera en felriden häst med ett bagage av skador och negativa associationer utan huvudlag och få den att börja använda kroppen rätt? Det ska vara en riktig talang till det och tar säkerligen en ganska lång tid.
Även om inte bettet används konstant så tror iaf jag att förhållningar och impulser i munnen är en stor del av nyckeln till att påverka även hästens rygg, bakben och resten av kroppen. Man kan inte isolera hästens delar efter placering och tro att skänklar styr benen, sitsen styr ryggverksamheten osv... En dynamisk helhet måste till där ryttaren känner om det är tempot, avslappningen, aktionen, böjning, ställning, positionen eller något annat som måste korrigeras.

Har hästen problem med ryttaren (vilket en häst i behov av korrigering har) så ska ryttaren helt eller delvis lära om hästen. Det handlar om inverkan öht. Att rida med så skarp effekt i munnen som en stång blir fokusering på munnen - för hästen. Vare sig man tror det eller ej. Det handlar om grudnridning och det gör man inte på stång.

Håller inte med här heller...
Hästen behöver inte ha problem med ryttaren utan med de associationer den fått under sin tidigare utbildning och den form och ev. spänningar den ridits in i sedan tidigare.
Åsikten att stången är så skarp upplevde jag i den "vanliga" lågstandardtävlingsvärlden.
-Min klassiskt ridskoleutbildade faster lade alltid huvudet förfärat på sned då jag skulle markarbeta med stången och sa med bebisröst till min häst, åååh stackars känsliga araab, att du ska måsta ha så mycket järnskrot i munnen... Men hon var inte intresserad att följa med och kolla skillnaden i lugnet och formen hos hästen med järnskrotet i munnen... Dubbelsuck..

De allra flesta har inte så bra hand att hästen inte märker skärpan i en stång. Och ska tyglarna bara hänga som ni skriver här ofta på forumet så varför ha den då?

Om hästen råkar "märka" skärpan i stången lär du nog bli varse. Vilken häst går tigande och känner smärta och obehag utan att visa det. Den kommer förmodligen i så fall dra ihop halsen eller släppa kontakten med handen.
Den ryttare som då glatt rider vidare utan att märka den negativa reaktionen i hästen är helt sant inte mogen att rida med stång, men det är lite oartigt att påstå att alla vi som väljer stång ibland skulle vara så okunniga.

Jag vänder på det. Varför i hela världen använda stång vid korrigering/grundridning??

Jämställ inte korrigering med grundridning. Grundridning tycker jag är något man gör med gröna hästar utan så mycket bagage och man därför kan jobba med tränsbett, bettlöst osv.
Korrigering kan vara oerhört svårt och kräva andra verktyg, använda av någon med kunskap om effekterna och en PLAN.

Ursäkta längden

 

[flashlight]

Sv: Blankt kandar

KL

Oj oj vad ni alltid går igång här t o m moderatorn

Så stången har man för att inte hästen ska titta på fåglarna. Ok

Medan lusidor hojtar om låg riskolenivå Om man inte anser att man måste rida på stång. Och misstolkar och pratar om att rida utan huvudlag

Vad säger man? Jag sa ju det.

Lucidor:
Korrigeringsrida/grundrida betyder och/eller inte lika med.

Om en häst så grundligt måste korrigeras som Equiform påstår så är det kanske att jämställa med att börja om, dock. Felinlärning = lära om. Fast nåt svar på vad som skulle korrigeras fick vi nog aldrig när jag tänker efter.

Immer: Jag har för mej att du la in bilder på din man (nybörjare) med stång? På gnägg om jag inte minns fel.

OCh i övrigt har jag sett en hel del bilder på nybörjare med stång här, på buke, i vissa fall står det att de är det, i vissa fall ser det ut så.

 

[IngelaH]

Sv: Blankt kandar

KL

Oj oj vad ni alltid går igång här t o m moderatorn

Så stången har man för att inte hästen ska titta på fåglarna. Ok

Jag börjar tröttna på att folk bara läser de rader de önskar från vissa inläggskrivare. Jag vet inte vad vissa personer här på forumet har mot mig Ragnhild Ingela Kristina Hallblom INTE moderator, som är född torsdagen den 6 januari 1966 klockan 02.06. Mor och far fick JÄTTEBRÅTTOM till BB Vinterns kallaste natt ner mot 30 grader kallt, då jag fick BRÅTTOM ut. Jag fick så bråttom att jag föddes med ändan före. Jag är född 6 veckor för tidigt. Tack vare komplikationer vid födseln har jag medfödda skador på muskulatur, leder med mera med mera. Vilket skulle visa sig få svårare följder längre fram i livet. Jag lärde mig SITTA vid TVÅ ÅRS ålder. Jag lärde mig GÅ vid FYRA OCH ETT HALVT ÅRS ålder.

Jag började rida i handikappgrupp i april 1974 på Pettersbergs ridskola i Örebro. Första åren i ren handikappgrupp, där vi fick träna korppsrörelser och koordination, något jag alltid har haft och alltid kommer att ha problem med. Jag har svårt att koordinera flera rörelser samtidigt. Så på bollspel var det nästan en omöjlighet att ha mig med, jag kunde inte springa och fånga boll eller kasta samtidigt. I ridning har jag alltid haft svårt med hjälpgivning och omedelbar eftergift eller kombination av hjälper. Men med envishet kom jag långt. Jag kom MYCKET långt för att ha ett handikapp.

jag blev skötare, jag red in arabhingst, jag utbildade flera ridtravare. Hoppryttare har jag aldrig direkt varit. Men jag hoppade för att de hästar jag skötte tyckte det var kul. På en handikappuppvisning en gång skulle vi handikappryttare hoppa ett par kryss på 75 cm... Min ridskolehäst gick åt fel håll och hoppade ett räcke på 1.20 som Lennart Lindelöw skulle hoppa med en av sina unghästar. Men jag höll mantag och satt kvar. Senare var jag till och med med på en clearround 90 cm, med några hinder 95-100 faktiskt... Kom tre hinder, sen var min då 22-åriga sköthäst för het, så jag fick vinka glatt åt domaren och kliva av banan.

1999 började mitt medfödda handikapp komma i kapp mig. I januari fick jag en hjärnblödning och opererades för det i Uppsala och jag satt många långa nätter sen och pratade med CillaW på nätet. Om jag inte haft henne, vet jag inte var jag varit idag. Som om inte det var nog, så bestämde sig ödet för att spela in en gång till. Jag red en ridtravare som hade mkt egen vilja och skrämde sin matte. En dag, när jag satt på huk i boxen och tog av benskydd. Ja, jag har aldrig haft balans att jag kunde stå framåtlutad några längre stunder. Ägaren började skramla med foderhinkar, sköthästen började studsa och ja, där satt jag på huk i boxen och försökte ta mig upp från golvet och ut fort. Men olyckan var skedd. Hästen fick in en riktig huvusmäll under hakan på mig. Smällen tog så illa att jag BRÖT NACKEN.

Jag gick med rollator och krycka till och från i ett och ett halvt år. Jag hade hästförbud och läkarna sa att jag ALDRIG mer skulle rida och jag GRÄT. Jag GRÄT och funderade på hur jag enklast skulle kunna ta livet av mig. För ett liv utan hästar ÄR inget liv. Åter igen kom CillaW till min räddning. Hon och hennes man bjöd mig ner på en helg, som jag ALDRIG kommer glömma. De fick mig att känna mig som en prinsessa och proffsryttare. CillaW kastade upp mig på sin dåvarande UNGHÄST Mazal och jag satt där... och jag RED och jag LOG. Balansen var inte mkt att skryta över. Men Mazal gick som om han bar på en påse ägg och lyssnade på varenda liten gest och då, då kände jag att... Det är inte dags att lägga näsan i vädret än. NU SKA JAG SLÅSS. Detta var i augusti 2000. I januari 2001 hade jag tjatat hål på neurokirurgens trumhinnor, så att han opererade bort min skadade halskota och stoppade in en plugg från höften. Sedan stagade han det med en ställning mellan halskotorna.

Detta gjorde mig inte frisk och myrkrypningarna i händer, armar, fötter, ben och bål har inte försvunnit och kommer inte försvinna. Jag är stel, jag har ont och ibland så ont att jag helst skulle vilja ge upp. Men i november 2001 fick jag hem min älskade Fatima. Jag skrittade och lullade i skogen till april 2002, då jag kände att Fatima var väldriden och började dressera som jag gjorde förr. Jag orkade mer och mer.

I juli kom Sweep o hälsade på och vi red Tima på eftermiddagen och Tima såg ut som Ålandsfärjan med travade, galopperade och jobbade duktigt med toppade öron. 12 timmar senare stod det ett föl i hagen... ETT FÖL???? Var kom det ifrång. Ja, det vet vi inte. Och henne sålde jag i mars 2003. SEN började utmaningen.

Fatima är efter Phaeton x och DÅ, när magen var borta, våren kom och så vidare... DÅ började utmaningen för mig. Jag red kanske en eller två gånger i veckan. Resten av veckan hjälpte en gammal kompis från tidigare stall mig, samt stallkompisarna i stallet där vi bodde.

I maj flyttade vi till nytt stall och sen kom vändningen, då en AR-tränare började dyka upp i grannstallet och stallgänget där peppade mig att komma med. Helt plötsligt började ridningen att fungera. Jag fick hjälp att splitta i sär hjälper, övningar och att sen plocka ihop dem så att de passade min häst. Vid fjärde besöket sa min instruktör att vi var tvungna att hitta nån lösning, så att Fatima och jag skulle hitta varann längre och längre stunder. För som sagt, jag har svårt med koordination och att använda flera hjälper på varann fort, så att de passar med tryck, eftergift och belöning. Därför provade vi kandar och Tima såg helt enkelt lycklig ut när jag genom att vicka på fingrarna kunde förhålla o ändå snabbt ge eftergift för att fånga upp henne, när vi gjorde olika övningar.

Det är på den vägen vi är än idag och det är på den vägen jag kommer fortsätta, så länge jag kan sitta till häst. Jag kommer antagligen inte komma längre än hit. Men jag tycker ändå att det är en helvetes resa jag fått till... Från tankarna på att lägga mig ner med näsan i vägen, till idag att ha en häst som förutom att titta på svanar och tranor kan dansa tillsammans med en lycklig matte ibland.

Jag vet inte hur många gånger folk ska behöva förklara att ryttare och hästar är individer allihop och INGEN häst och INGEN ryttare är stöpt i samma form. Tack o lov, tänk vad svårt det skulle vara för dressyrdomare DÅ!!!???

Nu ska jag sluta babbla och hoppas att någon har fått ut något av det jag har försökt framföra.

Sammanfattning... Alla har inte samma förutsättningar, varken kroppsligt eller själsligt som andra att rida "enligt regelboken".

Pax Vobiscum
Frid vare med er

 

[svea]

Sv: Blankt kandar

Jag knapplånar för att skriva ett något kortare inlägg:

Någon skrev att stången genom sin funktion får hästen att söka framåt-neråt. Det stämmer inte. Stången uppmuntrar visserligen hästen att ta ner huvudet, men också att tippa nosen bakåt. Man behöver alltså en stark, etablerad sökning som går genom hela kroppen från bakbenen och fram till munnen innan man över huvud taget kan fundera på blankt kandar.

Sen tycker jag personligen att den sökning man får genom att hästen för fram sitt inre bakben, möter tränsbettet och mjuknar, och när den får mer tygel, rundar sig och söker sig framåt-neråt, är helt annan (och mycket bättre) i sin kvalitet än det jag har sett hos dem som börjar tidigt på stångbett. Tränsbettet ger ställningen i nacken, hästens reaktion på den korrekta ställningen i nacken är att vilja välva sig framåt - neråt med hela sin överlinje. Stångbettet å andra sidan påverkar en liten del av nacken och tippar in nosen. Detta kan ju vara precis den hjälp man behöver i vissa lägen - men i grundutbildningen stjälper det mer än det hjälper.

Med tränsbett menar jag för övrigt just tränsbett. Kapsoner och sidepull kan vara jättebra för att förbereda hästen för bett och påbörja gymnasticeringen, men dessa lämnar tungan och käken utanför, och även dessa delar av kroppen måste skolas om hästen ska bli helt genomarbetad.

 

[Immer]

Sv: Blankt kandar

Immer: Jag har för mej att du la in bilder på din man (nybörjare) med stång? På gnägg om jag inte minns fel.

Du har alldeles rätt för dej.
Men min man rider inte akademiskt och hästen trivs bäst med stång. Vi har provat med både delade och raka tränsbett, samt med hack, men stången är absolut det bästa för honom.

Vi rider för tränare en gång varannan vecka. Tränaren lär ut god ridning, är påläst om AR och han är mitt "bollplank" och vi stämmer av kvalitén på rörelserna och gångarterna.
När min man rider är det på en helt annan nivå där tränaren mer aktivt instruerar om grunderna och ser till att min man använder stången på rätt sätt.
I övrigt rider vi ut i skogen ett par gånger i veckan, det blir för det mesta skritt på lång tygel.

Immer

 

[IngelaH]

Sv: Blankt kandar

Sen tycker jag personligen att den sökning man får genom att hästen för fram sitt inre bakben, möter tränsbettet och mjuknar, och när den får mer tygel, rundar sig och söker sig framåt-neråt, är helt annan (och mycket bättre) i sin kvalitet än det jag har sett hos dem som börjar tidigt på stångbett. Tränsbettet ger ställningen i nacken, hästens reaktion på den korrekta ställningen i nacken är att vilja välva sig framåt - neråt med hela sin överlinje. Stångbettet å andra sidan påverkar en liten del av nacken och tippar in nosen. Detta kan ju vara precis den hjälp man behöver i vissa lägen - men i grundutbildningen stjälper det mer än det hjälper.

Vi är HELT inne på samma linje. Med tanke på att både jag och hästen hade ryggsäck i grundutbildning redan innan vi började akademiskt, så det var ju finliret att runda ihop oss, som var problemet. Eftersom jag har de kroppsliga problem jag har och min dam, hade varit skogsmulle och sällskapshäst i sju år och hopphäst med huvudet och korta halsen rakt upp.

Jag red med martingal, thiedeman och fråga mig inte vad för inspänningar ett tag, innan jag kom på att det var RIDSÄTTET jag var tvungen att tänka om i. Jag har under alla mina hästår, använt gammal hederlig "ridskoleridning". Och på min ridskola var det TRÄNSBETT som gällde på ALLA hästar under de år jag red där. Så när jag ridit in unghäst, eller ridutbildat ridtravare har jag ALDRIG använt annat än tränsbett. Varför jag endast använde tränsbet första ett och ett halv åren jag hade Tima. Folk rådde mig att ha graman, pessoa, pelham, än det ena och än det andra, när de fått låna Tima och när de sett hur hon burit sig åt med mig i skogen. Men jag VÄGRADE. Däremot kom jag till en vändning i min ridning, när jag fick låna ett jaktkandar/kimblewickstång av Sweep. Tima blev som en ny häst.

När jag då började träna akademiskt, så hittade vi mer och mer rätt, längre och längre stunder. När vi kommit igång med grundläggande övningar på nytt sätt, fick damen verkligen tänka. Hon var TRÖTT, låg ofta och sov i hage och box, stod och slickade sig om munnen när vi kom hem och slickade och klirrade fundersamt med stång och bett när vi red på kurser, eller pass i paddocken.
Damen sökte sig nedåt fler och fler stunder ibland nästan FÖR framstupa, med baken väl under sig, men det var korta stunder, eftersom jag hela tiden var efter i min eftergiftsgivning, eller ny hjälpgivning. När vi då lade till en kandarstång, så sa det klick på en gång och det hade jag märkt redan innan, då jag använde komblewick, att hon gärna sökte sig mjukt framåt nedåt i LAGOM djup utan att lägga sig helt framstupa och trampade in under sig. Vi började komma igång så pass att jag märkte att träningsvärk kom. Damen blev stel och lite ovillig att jobba. Då tog jag ut tandläkare som korrigerade tänder, samt en massör, som sen fått fortsätta komma med jämna mellanrum.

Vi har inte haft någon helt oinriden unghäst med på våra AR-kurser utan där har ju hästarna redan haft någon form av grundutbildning så det ÄR flera som börjat med stång efter ett par kurser.

MEN har det inte fungerat med stång, så har i alla fall de jag varit i kontakt med varit intelligenta nog att byta tillbaka till tränsbett, eller något annat om det inte har fungerat, precis som ryttare i "vanlig ridning" förhoppningsvis gör.