Hur är du själv som hundägare då?
Det påverkar ju en del, tycker du beskriver alla dina hundar som rädda och med diverse problem.
hundar påverkas även av sin ägare och sin miljö.
Jag säger inte att det inte finns genetiskt trista hundar men när vissa människor bara får stressade och rädda djur undrar åtminstone jag hur mycket genetik det handlar om.
Jag har en bekant som haft en sju hundar varav alla haft rädslor och stressmage och hon är extremt stressig som person, hon är inte elak men hon är ständigt på tårna och nervös och stressad så min teori där är att hennes hundar inte är direkt födda med sin stress.
Min första hund, äldsta hunden, (jaktlabradorblandning) är väldigt mentalt stabil och trygg i allt - hon var ganska "mycket" hund som unghund, men hade då också väldigt täta löp (de första löpen kom med ca två månaders mellanrum, sedan blev det längre och längre tid), så det var mycket hormoner de första ca två åren. Blir lite för taggad av agility och liknande (framförallt kolla på andra hundar som körde agility), så det var först när hon var ca 6 år som jag kände att det gick att börja testa tävla med henne utan att hon blev hyper och stressad. Inga rädslor (kanske lite skotträdsla nu på äldre dar, men det är inget hon reagerat på innan - varken skott, kanoner eller andra ljud), hänger med på allt och överallt, älskar att arbeta, gillar alla människor (och alla gillar henne tillbaka), gillade alla främmande hundar innan jag skaffade hund nummer två, äter allt, aldrig några magproblem, och var helt frisk tills hon drog av ett korsband som 6-åring (och efter det har det kommit fler saker). Extremt lätt hos veterinären, väldigt lätt att ha med sig överallt (utöver att hon gillar att hoppa upp på alla saker som finns, hon har motsatsen till höjdrädsla känns det ibland som
). Kanonbra vakthund som vet när man ska vakta (t.ex. mörk kväll, plötslig röst = ordentlig vakt) och när man inte behöver bry sig. Mest kört rallylydnad (upp till RLD M), men även testat på lydnad, viltspår, agility, apportering, biatlon, nosework, sar etc. Hade hon inte varit blandras hade vi troligtvis kört en del bruks. Hon är den hunden som följer med som reklamhund och t.ex. går lös i Folkets park på nationaldagen och springer en miniagilitybana med barn.
Pudeln, mellanhunden, är ju redan beskriven här.
Och sedan den yngsta hunden (mångblandning) är ju som tidigare beskrivet i andra trådar lite reaktiv på andra hundar, fokuserar gärna på dem och gillar att skälla ut dem, har vid något tillfälle visat aggressivitet vid främmande hund (dvs velat bråka istället för att leka - vid några andra tillfällen har hon lekt med främmande hundar, vilket pudeln aldrig gjort), och är ju inte alltid helt bekväm med pudeln. Och jag gissar att hennes relation till andra hundar är baserat delvis på hennes erfarenheter med pudeln. Även lite resursförsvar kopplat till pudeln. Gillar även att skälla ut hästarna i hagen ibland, men det är nog mer för att hon tycker det är kul att få dem att springa
Äter oftast bra, men har hon fått magproblem (t.ex. efter att ha satt i sig alldeles för mycket godis på en helgkurs i sök...), så kan det vara en period med lite matkrångel innan det stabiliserar sig igen. Har börjat få svårt med sprutor hos veterinären, märktes nu vid senaste vaccinationen för någon vecka sedan, efter att hon fått en hel del sprutor för sedering vid en skada på tassen förra året. Älskar människor (vilket är hennes huvudproblem för tävling - att hon vill gå och hälsa på domare etc.). Hittills inte visat några rädslor för skott, ljud, höjder, tunnlar, vippbrädan i agilityn, eller annat. Har lärt sig av de andra hundarna att det är kul att jaga
och är nog den som är mest glad idag med att gräva efter sork i gräsmattan för att hitta ett mellanmål
Förstår däremot inte alltid poängen med att vakta, även om hon skäller, utan när de andra två drar igång på något har hon ibland gått till ett fönster som vätter mot baksidan för att kolla vad som händer
Mycket reaktioner och snabba rörelser, så lite tvärtom pudeln (allmänt är hon och pudeln tvärtom varandra i väldigt mycket) - och mer jobb med att hon ska kunna ta det lugnt när vi är iväg, att hon ska kunna vara stilla och inte vara så impulsiv. Blir hon rädd för något så hoppar hon till, men sedan snabb avreaktion och så är det inte så mycket mer med det.
Jag som person är nog så långt ifrån stressad man kan vara, framförallt om man frågar andra personer som känner mig
. Sen ibland passar det inte med valp och då får man avstå eller så passar det bra med valp men inget intressant finns och då avstår jag också. 
