Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag tänker lite som så att har man en häst som blir "hård" av det där tydliga trycket, då känns det bättre när man har ett rörligt nosjärn. Triggar inte lika lätt för hästen att sätta hårt mot hårt (när man eg. i grunden har en känslig häst men som lärt sig spjärna emot tryck). Så upplevde iaf jag det.
Kan det ha att göra med att mer renodlade AR-ryttare som regel inte vill ha kontakt med hästens mun?
precisNu förstår jag inte riktigt.
Klart vi vill ha kontakt med hästens mun - det är ju den kontakten som talar om för oss hur det står till med bakbenen.
Lär de ut att hästen ska öka skjutkraften när man tar i kapsonen/tränsbettet?
Jaha.
Själv försöker jag lära mina hästar att komma till eftergift när jag tar i tränstygeln, och att söka sig framåt/neråt när jag ger efter i den. Lite motsatt alltså, men hemskt praktiskt när man vill att hästen ska samla sig. Också praktiskt när man vill att hästen ska skjuta och bära sig samtidigt, t ex i mellangångarter och ökningar.
Springa fortare när man tar i bettet känns lite för mycket Solvalla för min smak. Jag kanske är gammeldags, men jag brukar öka påskjutet genom att driva.
För mig låter det konstigt att man vill utnyttja hästens naturliga "mottrycksreflex" då man tar i munnen, för det är ju det man omprogrammerar till "sätt dig mer, engagera dig bakifrån"
Jag tycker rent allmänt när man ser AR-ryttare på stångbett att tyglarna hänger mer än vad de gör i ex MSV-klassser där man också börjar rida på kandar (med stång), men det kanske är fel uppfattat?
]Jag vill å andra sidan ha kontakt.[/QUOTE