ok, men finns det ingen samsyn där gällande bildpubliceringar tror du? Jag har personligen inga släktingar på FB så jag drabbas inte. Ev bilder hamnar på pappas skrivbord på kontoret.
Jag kan ju inte veta det då jag inte frågar varje förälder vars barn flaggas upp på FB av en släkting om de är okej med det. Jag vet bara att för oss så har vi talat om det för far- och morföräldrar (de som är aktiva på FB och annat där det kan läggas upp), men har alltså råkat ut för att en avlägsen person la upp en bild. En släkting som BORDE ha fattat då hen sett att vi inte har en enda bild på barnen
själva. Åtminstone kan jag tycka att det borde väckt någon slags undran/misstanke om att vi kanske följer någon princip.
Sen har jag själv blivit upplagd på bild av en avlägsen släkting också. Jag bryr mig inte, men reagerade lite på att jag inte ändå fick en förfrågan om det var ok att lägga ut bilden. Jag hade själv inte lagt upp bild på perifert bekanta eller avlägsna släktingar utan att fråga om de var okej med det. Dock kan jag bedöma det läget annorlunda då den personen är generationen efter mig och levt med detta hela sitt liv på ett annat sätt.
Varför är din make så anti bildpubliceringar på FB? Vad händer om/när barnet själv vill ha bilder där och bilder på er? Jag är mest nyfiken. Tror att bland dagens unga (och vuxna) att det snarast är en komplimang att få en bild uppladdad på sig. Det har blivit ngn form av ömhetsbevis och bekräftelse. Min son älskar att ta bilder av både oss och sig själv.
Ja, varför.... han har nog en fasa för vad bilder kan användas till helt enkelt. (och vill själv vara enormt anonym; jag brukar säga att då får han gå med papperspåse på huvudet även på stan för där syns han ju... *fniss*) Jag tänker däremot att varför skulle de välja just en bild på vårt barn bland alla miljontals bilder som finns på webben. Det är ungefär lika sannolikt som att ens bankkonto skulle kapas varje månad när man betalar räkningar via webben.
När barnet själv vill ha bilder på sig själv så får vi ta den diskussionen då och även maken förstår att vi inte kan sätta några "förbud" för sånt; det är ju barnen själva som får bestämma över sig själva någon gång när de börjar komma till den åldern. Däremot handlar det väl om att prata om VAR man lägger bilder och HUR de kan användas. För att säkra barnen från eventuell grooming, suspekta siter och annat. Men det snacket lär man ju ta oavsett bilder eller ej. Om barnen vill ha bilder på oss så får väl maken stå för vad han tycker och jag står för vad jag tycker. Vi är ju också varsin individ och jag kan i och för sig se en poäng i att barnen skulle få höra från sin pappa att han inte vill. För det ger en lärdom/kunskap i att alla faktiskt inte vill vara på bilder ute i etern och då är de kunniga om att det inte är en självklar rättighet att slänga upp bilder på människor omkring sig överallt utan att fråga först.
Att en uppladdad bild skulle vara en komplimang eller ett ömhetsbevis... tja, det kan hända att en del upplever det så. För mig låter det faktiskt nästan lite sorgligt. Faktiskt. Och så vill jag förklara: att inte bilder ligger på webben betyder ju inte att vi inte tar bilder på barnen och varandra (de tar också gärna kort om de får). Och vi tittar på våra digitala bilder i telefon, på platta eller dator precis som alla andra moderna människor.
PS. Maken är IT-tekniker.....
