Sv: Bilder och filmer 2013
Tack!
Det är naturligtvis skillnad på att rida i damsadel och rida gränsle men för mig som rider ofta och mycket är skillnaden inte större än om man rida olika hästar. Ungefär som att variera sig mellan automatisk och manuell växellåda
Största skillnaden är nog att du blir mer oberoende som ryttare när du rider i damsadel. Du kan renodla dina hjälper mer och sänka tyngdpunkten vilket resulterar i att du får bättre balans och "skramlar" inte omkring uppe på hästen - du sitter mer i än på hästen. Du blir starkare i sitsen och får lättare att ex. hålla en stark häst som i gränslesadel hade dragit dig upp på halsen.
Du använder samma hjälper i damsadel som gränsle, dock ersätter du höger skänkel med en ridkäpp. När du börjar rida damsadel är det trevligt att ha en lite lugnare och stabilare häst men ju duktigare du blir ju mer inser du att det är de heta och känsliga hästarna som gör sig bäst i damsadel
Det är nämligen inte lika lätt att driva en häst i damsadel som gränsle och dina drivande hjälper blir inte lika starka. Dock brukar normalt segare hästar (läs skänkeldöva) vakna till och tycka att det är jättekul att bli ridna i damsadel. Ryttaren får en annan position och skänklarna ligger an på ett annat sätt. Dessutom viskar man mer när man rider i damsadel (just för att du egentligen inte kan göra mycket mer) istället för att skrika och det brukar motivera många hästar
Hästen jag rider på filmen är otroligt känslig för sitsen (behöver varken sporre eller pisk på henne) och tygeltyngden (tränar även western så neckreining blir naturligt då). Hon ÄLSKAR att hoppa och blir alltid supertaggad när ett hinder finns i närheten
Sätets hjälper blir mer tydliga i damsadel då sittbenen mer kommer till sin rätt. Du sitter som om du satt på en hård trästol (knäna i 90-graders vinkel) istället för gränsle på ett tjockt soffarmstöddär låren ligger emot. Vikthjälperna fungerar på samma sätt i damsadel som gränsle.
Hoppning i damsadel är en sak som är ganska omtalad. Många (icke-damsadelsryttare) tror att det iprincip är omöjligt att hoppa i damsadel och damsadelsryttare världen över brottas med mysteriet över hur man hoppar på ett korrekt sätt = inte slungas bakåt i språnget och får en duns i ryggen på både häst och ryttare. Då damsadelsridningen nästan dog ut efter andra världskriget fick den aldrig den utveckling av den lätta sitsen som gränsleryttaren fick, den lätta damsadelssitsen som uppkom i samband med Caprilli blev aldrig riktigt befäst. Många ryttare tittar på gamla målningar där ryttaren praktiserar den gamla sitsen och försöker efterlikna, andra ryttare försöker bara "överleva" språnget och tänker inte på att man faktiskt måste ha en teknik.
Det är synd att de gamla kunskaperna om damsadelsridning ska glömmas bort och överröstas av både personer som tycker att det är ett ålderdomligt, kvinnoförtryckande ridsätt men även de som är intresserade av ridningen men som inte är intresserade av att verkligen lära sig rida på ett korrekt och säkert sätt, som istället drar mörker över damsadelsridningen genom att rida på ett osäkert och rent av farligt sätt!
Damsadelsridningen har mycket att lära oss, både med tanke på balans, kommunikation och kroppsmedvetenhet men även då den verkligen ger uttrycket "Less is more" (ur hjälpsynpunkt) ett praktiskt exempel!