Bff

[hagel]

Sv: Bff

- Min partner är min bästa vän i hela världen (och det var han också långt innan vi blev tillsammans).
- Mitt ex är jag riktigt bra vän med.
- Har en handfull barndomsvänner jag träffar när jag är hos föräldrarna, någon gång per år.
- Ett par skolkompisar som jag träffar någon gång ibland.
- Ett stort kompisgäng med bekantingar, jag träffar främst till fester och sammankomster.
- Några stallbekanta/stallkompisar.
- Slutligen har jag några bukevänner som jag snackar med över nätet nästan dagligen och ses med så ofta det går .

 

[MM]

Sv: Bff

Jag har inga IRL vänner. På riktigt alltså.

Förr hade jag en del vänner, lite bekanta, stallkompisar och vi umgicks rätt så flitigt.

En dag stod jag utan vänner, dom försvann en och en. Mycket pga mitt psykiska mående. Jag drog mig tillbaka och blev väl tråkig i andras ögon när det från början var jag som var mest utåtriktad och alla tyckte jag var lite crazy blandat med mina depressioner. Är bipolär typ 2 och det säger ju en del om varför dom tyckte jag var lite crazy ibland och tidvis varför dom ringde efter ambulans till mig.

Dom i stallet ser jag inte ens som bekanta. Jag känner dom inte utan vi har bara häst i samma stall ungefär.

Det finns vissa här inne som jag ser som mina cybervänner.

Ja, ibland så känns det jävligt trist att bara sitta hemma. Hade gärna satt mig på en uteservering i sommar men det är inte kul att sitta där själv i ett hörn..

 

[cambodia]

Sv: Bff

Nämen, är det sant
*nyfiken i en strut*

 

[Otter]

Sv: Bff

Jag har två bästa vänner, den ena är min sambo. Vi har känt varandra i snart 10 år och var bästa vänner i bra många år innnan vi blev ett par. Detta har medfört att han vet allt som finns att veta om mig, och jag om honom, han är verkligen min andra hälft. Det finns inget jag inte kan berätta för honom, han lyssnar alltid och ger mig stöd och råd. Min andra bästa vän lärde jag känna i gymnasiet och vi har hållit ihop sedan dess, i vått och torrt, vi finns alltid där för varandra. Hon ger mig ett enormt självförtroende när vi tar oss an saker tillsammans och vi är ett riktigt bra team. Vi brukar skoja om att hon är min "fru" eftersom vi ibland kan bete oss som ett gammalt gift par. Utan mina bästa vänner hade jag inte tagit mig så långt i livet som jag har idag!

Jag och sambon har några nära vänner vi brukar umgås med tillsammans, ett gäng riktigt härliga individer som man känner sig trygg och avslappnad med. Sedan har jag två kompisar från klassen som jag lär känna mer och mer, är dock inte 100 % avslappnad med dem ännu då jag har otroligt svårt att lita på människor och släppa in dem i mitt liv.

Hade någon frågat mig för ca 3 år sedan om jag hade några ovänner hade jag svarat ett solklart ja! Förut var jag fruktansvärt långsint och kunde gå runt och hata människor i flera år, men idag skulle jag vilja påstå att jag inte har några ovänner. Jag vet att det finns människor som avskyr min blotta existens men till skillnad från förut så bryr jag mig inte nu, för livet är för kort för att gå runt och störa sig på andra. De är inte en del av mitt liv och jag är inte en del av deras, svårare än så är det inte. Därför finns det ingen anledning för mig att gå och hysa agg mot någon jag inte längre har kontakt med.

 

[martha]

Sv: Bff

Nämen, är det sant
*nyfiken i en strut*

Anne B o Lotta L ...nåt du känner igen
åsså ÖverbergaGårdsfolket

 

[honung]

Sv: Bff

Ja, ibland så känns det jävligt trist att bara sitta hemma. Hade gärna satt mig på en uteservering i sommar men det är inte kul att sitta där själv i ett hörn..

Kära nån - jag blir lite ledsen av att läsa vad du skriver.
Jag skulle gärna göra dig sällskap på uteserveringen.

Själv är jag en social ensamvarg som jobbar extremt oregelbundet och bara det faktumet gör att sociala kontakter är något som måste ske på mina egna villkor och det innebär att jag själv måste uppsöka mina vänner när jag behöver dem. Och jag har ett flertal såna som inte kräver regelbundet umgänge för att vara just vänner. Sen har jag en hel del kontakter som jag kallar det - människor jag kanske har haft mångårig kontakt med över nätet som jag faktiskt även här känner att jag skulle kunna ringa på hos en regnig natt och få gråta ut hos på en soffa om det behovet uppstår - och jag öppnar dörren för dem naturligtvis på samma sätt.
Men i vardagen umgås jag inte med så många på 'vänskapsbasis'.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Bff

Har en bästa vän och en annan riktigt bra vän som ser mig som sin syster. Vi kan prata och hitta på precisallt möjligt, vara dn man är utan att bli dömd och säga till vara dra precis vad vi tycker, hjälper varandra, de litar jag på till 100%. Sen andra goda vänner fast de ser jag tyvärr rätt så sällan. Sen lite fler vänner som nästan kan räknas till bekanta, de kan jag känna hyfsat bra men inte helt och skulle ej anförtro mig till dem. Sen kommer bekanta, de jag vet om och de som vet om mig, vi kan träna ihop, kanske rida ut tillsammans eller att vi har jobbat ihop och råkar stöta på varandra. Kanske går vi till gemensam fest. Men vi kan inte prata med varandra om allt möjligt på så sätt.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Bff

Nej vad jobbigt . Kan ändå helt förstå dig för så hade jag det när jag flyttade och familjen splittrades. Mådde så dåligt och fick inte träffa min vän för kravet var att jag måste träffa pappa vilket jag inte fick för min mamma och själv vågade jag inte och pappa hade gaddat ihop sig med min bästa kompis pappa. Om de viste hur mkt de förstörde!

 

[MM]

Sv: Bff

Kära nån - jag blir lite ledsen av att läsa vad du skriver.
Jag skulle gärna göra dig sällskap på uteserveringen.

Ingen fara. Jag är van nu efter några år och jag accepterat att det nog är så här det kommer förbli.
Det finns ingen chans för mig att träffa någon i vardagen om jag inte haffar någon på stan men det är ju också normalt...

Det finns ingen på jobbet jag kan umgås med och inte heller i stallet. Jag värnar om mitt privatliv och därför vill jag inte umgås med dom privat. Då blir det lixom inte privat längre. Med så mycket skitsnack det finns i stall så håller jag mig för mig själv eller i alla fall på en ytlig nivå.

Men nog hade det säkert varit trevligt att sitta på en uteservering med dig. Tror dock jag bor en bit ifrån dig. Annars har jag ju all tid i världen.

 

[nexxa]

Sv: Bff

Jag har rätt mycket vänner, men bara få som står närma, jag berättar aldrig allt för någon av dem, men har också vänner jag gör olika saker med, gamla skolkompisar, jobbkompisar, bekanta, festkompisar, fikakompisar..jag har ingen vän jag både festar och fikar med, sambo delar jag mest med

 

[Enya]

Sv: Bff

Jag har inga IRL vänner. På riktigt alltså.

Förr hade jag en del vänner, lite bekanta, stallkompisar och vi umgicks rätt så flitigt.

En dag stod jag utan vänner, dom försvann en och en. Mycket pga mitt psykiska mående. Jag drog mig tillbaka och blev väl tråkig i andras ögon när det från början var jag som var mest utåtriktad och alla tyckte jag var lite crazy blandat med mina depressioner. Är bipolär typ 2 och det säger ju en del om varför dom tyckte jag var lite crazy ibland och tidvis varför dom ringde efter ambulans till mig.

Dom i stallet ser jag inte ens som bekanta. Jag känner dom inte utan vi har bara häst i samma stall ungefär.

Det finns vissa här inne som jag ser som mina cybervänner.

Ja, ibland så känns det jävligt trist att bara sitta hemma. Hade gärna satt mig på en uteservering i sommar men det är inte kul att sitta där själv i ett hörn..

Jag känner inte folk i mitt stall heller. De anser själv att de har hästar och jag har en travare. Det är skillnad på de två, det vet ni va? Inte enligt mig då, men enligt stallfolket. Jag har ingen anledning att umgås med människor jag inte har något gemensamt med och även om jag hade så skulle jag inte vilja. Samma är det med mina barns klasskamraters föräldrar, trots att barnen gått ett år i nya skolan har jag aldrig sett föräldrarna (utom en mamma, som är en av de som har häst i samma stall som jag...).... och skiter mest i vilket också. Jag har svårt att ta vänner till mig, har insett mer och mer den senaste tiden att en av dem som jag räknat som bekant, lite vän så där egentligen faktiskt är just VÄN på riktigt. Det har tagit lång tid att inse det. Men hon bryr sig verkligen och ÄR intresserad av att vara min vän. Förvånar mig!

Mina övriga vänner är internetvänner då vi bor relativt långt ifrån varandra.
MSN/skype, fb och mail är väl använda här

 

[cambodia]

Sv: Bff

Hm, ja, tror jag vet vilka du menar
Kul!

 

[honung]

Sv: Bff

Men nog hade det säkert varit trevligt att sitta på en uteservering med dig. Tror dock jag bor en bit ifrån dig. Annars har jag ju all tid i världen.

Ditto!

"Meddelandet som du har skrivit in är för kort. Var vänlig och skriv ditt meddelande så att det &amul;r minst $vboptions[postminchars] tecken." Hur många är citat "$vboptions[postminchars] tecken" måntro? Tio känns liksom enklare att skriva...

 

[MM]

Sv: Bff

Nu gjorde du mig sugen på en minibuketräff men jag skulle väl banga ut i sista stund som vanligt.

Men ja, jag har inga problem med att förflytta mig. Mitt största hinder är att ha något att prata om, jag är tyst som en mus om ingen håller igång samtalet i början.

 

[honung]

Sv: Bff

Det brukar jag vara bra på. Inboxa om du vet att du ska till mina trakter.

 

[annan1]

Sv: Bff

Jag har ingen BFF - det skulle vara min man då, vi har varit tillsammans i 12 år och vet att vi kan lita på varandra i alla väder (kan låta tråkigt, men det är fantastiskt). Jag kan inte påstå att jag har kvar några nära vänner från tonåren och gymnasietiden, fast jag hade några riktiga bästisar då. Nu bor vi på olika håll och har en FB/fika-några-gånger-per-år-relation.

Mina nära vänner är dem jag lärt känna sedan barnen kom, först på nätet i ett forum för likasinnade föräldrar och sedan lajv. Vi träffas inte heller superofta, men bland dem finns sådana jag kan ringa till när det verkligen kniper. Jag vet, för jag har testat.

Men jag kan ärligt säga att jag prioriterar bort kompishäng för mina egna intressens skull, främst då hästen och hunden. De, och familjen, får mig att må bra i vardagen. Vännerna håller jag kontakt med via sociala medier, och det är faktiskt helt okej.

I stallet har jag nya bekanta, men förutom hästintresset har vi såpass olika värderingar att jag inte är säker på att det kan bli mer än en ytlig relation.

 

[martha]

Sv: Bff

Hm, ja, tror jag vet vilka du menar
Kul!

Det gör du säkert ....jag ska till Lotta i morron by the way