Beteendeförändringar kemisk kastrering vs riktig kastrering?

Här är det typ omöjligt att säga eftersom typ sjuttio (eller mer? Min personliga uppskattning.) procent av alla hundar kastreras och ofta innan könsmognad, så om de har problem går det inte att säga om de skulle ha haft dem utan kastrering eller ej. Recues kastreras också så snart de kommer in och de har ju så gott som alltid någon typ av problem i bagaget oavsett.
Det är min bild av det också. En av min tiks valpar kastrerades som 5 månaders. Han blev mycket nervös och rädd. Men det är ju omöjligt att veta om han hade blivit det ändå.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Det är min bild av det också. En av min tiks valpar kastrerades som 5 månaders. Han blev mycket nervös och rädd. Men det är ju omöjligt att veta om han hade blivit det ändå.
En del hundar blir ju mer och mer skrajsna med ålder också. Har träffat ett par som varit normala som unga men som blivit omotiverat skotträdda som äldre. Två BC bland annat som båda avlivades pga detta (ena vet jag inte exakt orsak, den andra pga att han blev rädd för precis alla höga ljud). De var båda intakta hanar.

Hade varit bra att få någon sorts statistik på detta, borde gå att få fram via avelsdata kanske (anges ju om de är kastrerade eller ej på BPH) men gissningsvis kastreras fler av de redan dåliga hundarna så det är ju risk för att det blir lite missvisande...
 
Det är inget preparat jag känner till alls. Film du utveckla lite vad det är, tycker det var lite svårgooglat 😅
Suprelorin är det läkemedel man kastrerar hanhundar med kemiskt. Inte lika vanligt att det används på tikar, men du kan läsa lite om det i Fass: https://www.fass.se/LIF/product?userType=1&nplId=20051113000016 Själv använder jag Suprelorin på honkatter sedan några år tillbaks och det funkar toppen. Får ett längre löpuppehåll (ca 12 månader) på avelshonorna och sedan kan jag sätta dem i avel igen.
 
En vän fick faktiskt avliva sin tik 3 år efter kastreringen. Dels blev hon totalt inkontinent och ingen medicinering funkade. Sen blev hon extremt aggressiv mot andra hundar. Det eskalerande så pass att öht åka till klubben och träna var omöjligt. Likaså att ha hundvakt, hundmöten var en ren fara och tiken började omrikta beteendet och hugga efter allt och alla vid hundmöten.
Hon la ner en förmögenhet och massor av tid på veterinärer, utredningar, tränare mm. Men när den kom lös och flög på en liten hund så togs hon bort.

Jag har också hundar i bekantskapskretsen som avlivats pga ohanterbar inkontinens efter kastrering (tikar). Alla hundar jag haft som kastrerats av olika skäl har fått drastiskt sämre päls och tikarna blivit extremt matmaniska. Samma med flera tikar i bekantskapskretsen, en blev så manisk på mat att hon släppte jobbet med djur för att rymma till järnvägen för att äta trafikdödade djur (och ja, hon dog av tåget). Hunden var inte sån före kastrering som skedde i gott vuxen ålder.

Jag är extremt försiktig med att slentriankastrera.
 
Har kastrerat både hanar och tikar i vuxen ålder. En har fått lindrig inkontinens men är helt symtomfri på en låg dos av medicin.
Inga pälsförändringar (det verkar ovanligt att det blir det hos strävhåriga) och inga mentala förändringar alls mer än att båda hanar blev mer lättsamma tillsammans med andra hanar.
Absolut har dom blivit hungrigare, vilket varit positiv för två som alltid varit små i maten och för dom andra positivt i träningssammamhang då del blivit ännu lättare att belöna och motivera med mat men utan att fokus har minskat.
 
Min gamle hund som blev kemiskt kastrerad p g a prostataproblem fick väldigt dålig päls. Pälsen kom tillbaka när kastreringen släppte. Tyvärr kom också prostataproblemen tillbaka. Ny kemisk kastrering men den gången påverkades inte pälsen alls och prostatabesvären försvann för aldrig komma tillbaka.
Min nuvarande lille hund (7 kilos korsning) hade jag inte tänkt kastrera, trots att jag visste att alla hans bröder hade fått det gjort p g a att dom inte gick att ha inne utan att märka revir över allt. Alla var kastrerade innan dom var året.
Min klarade jag av att ha intakt tills han var ca 18 månader sedan flippade han ut totalt och kissade inne m m. Först kemisk kastrering efter erfarenheterna av den gamle som blev med pälsen. Det blev som att vända en hand inget mer kissande inne. Så efter chipet blev det riktig kastrering och det ända jag har märkt på honom är att han inte kissar inne. För övrigt är han lika pigg och kaxig med samma päls som innan.
Min store hund är intakt och ungefär lika gammal och dom två fungerar ihop precis som innan har inte märkt något alls där.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 426
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Hej! Söker lite tankar och input kring situationen som uppstått här hemma. Min syster och man (och i praktiken även jag eftersom jag bor...
Svar
6
· Visningar
1 331
Senast: Dandylinn
·
Hundhälsa Hej. Längesedan jag var aktiv på detta forum men nu känner jag att jag behöver skriva av mig och kanske få ett gott råd eller två så...
4 5 6
Svar
115
· Visningar
12 483
Senast: LelleLilla
·
Hundhälsa Funderar av olika anledningar på att kastrera Ila. Hon är en 5årig aussie med viss (troligen förvärvad) social osäkerhet mot både hundar...
2
Svar
21
· Visningar
7 532
Senast: russinbulle
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp